ETISKA OVERVAGANDEN OCH BESLUTSTEORI
2. Konstruktiv teori för etiska överväganden
att explicit uppmärksammaattbådakonflikt- och problemlösning ständigt är närvarande vidbeslutsfattande. Ett ansvarsfullt etiskt övervägande kräveratt bådaaspekterna beaktas. Annars är risken att denetiska problemlösningen kompromissas bort för en ur andrasynvinklar tillfredsställande konfliktlösning eller tvärtom.
En tredjedistinktion inom beslutsteorin skiljer mellan instrumentellaoch symboliska processeroch beslut. Symbolpolitik innebär att processer inte syftar till att nå fram tillbeslut, eller att beslut inteavses implementeras. Den harfunk
tionersom att demonstrera enighetochhandlingskraftbådeinåtochutåt. Vad innebär generellt ett förfarande med symboliska processeroch beslut ur etisk synvinkel? Detfinnsgodaskälatt ställa sig tveksam till denna form avpolitik.
Trots alltärdetfrågan omattaktörer vilseleder andra aktöreromsina verkliga syften hur goda och rätta dessa änmå vara.Dock kan det förekommasituatio neri vilka symbolpolitik är detenda sättet atthandlaetiskt, nämligen då den godeaktörensökervilseleda den ondemotståndaren.
Presentationen av olika dimensioner för analys avbeslutsfattande ska visa att man kan inteutgå från att man har attgöramedmedvetna, explicit kalkyle randeindivider, som har instrumentella syften ochvill åstadkomma problem
lösning. Tvärtom, detfinns ofta skälatt beakta det symboliska, rutinmässiga, intuitivaoch slumpmässigaide administrativa processerna. Hurskall man för
hålla sig till detta faktum närmanutformar konstruktiva modeller för ansvars
full deliberation? Ska mananvända en idealtypsom innehåller värden, vilka kan formulerasi krav som aldrig enstillnärmelsesvis kan tillgodosesi realiteten?
Idealtypen är ju intenågon norm,menden kan lätt få den funktionen,omman använderden som utgångspunkt vidutformningenav konstruktivamodeller.
Problemetär inte nytt för beslutsteoretikerna.Ser vitillbeslutsteoriniallmän het har man explicit lämnat alla funderingar på absolut rationalitet. Det finns välidagintenågon som finnerdet lönt att ställa upp economic man som ideal.
Aktörförutsättningar för ansvarsfulldeliberation
Ettsjälvklart krav för att en aktör ska kunna värderasetisktäratt detföreligger kausalitet,dvs. att aktören vidtagit en vissåtgärd eller orsakat en viss effekt.
Därutövermötermani litteraturen ofta följande två krav7).
(1) Insiktskravet: att aktören förstår vad som är gott och ont, rätt och orätt (2) Autonomikravet: att aktören kangöra vadsomärgottoch rätt ochundvika göra vad somär ont och orätt.
Vad äretiskinsikt och vem kan uppnåen sådan?Envanlig uppfatning är att insiktskravet bara kanfyllas av den moraliskt mognapersonen, som är metve- ten om att han bara är en människa bland andra,ochsom erkänner att alla kan ställa samma kravpå respekt. Konkret uppfattar vinormalavuxna individer som moraliskaaktörer, värderar deras beteende därefter och ställerdemtill mo
raliskt ansvar för deras handlande.På exempelvis barnoch mentalt sjuka ställer vi inte samma krav8).
Fundamentalt gäller denmoraliskamedvetenheten att individen inser plik tens krav somde framstår i relationen till andra människors existensoch behov.
Ofta inser vi inte tillfullo vårmoraliska situation förrän våraplikter irollengår starktemot våra personliga intressen.Ofstad föreslår att insikt fordrar att ind ividen förstår skillnaden mellanatt tillfoga en annan människa lidande ochatt inte göra det. Den som saknar insikt (dvs. är amoralisk) förstår inte denna skillnad9).
Den som har insiktförstår skillnaden mellanontoch gott, rättoch orätt. Om insiktskravet skal hanågon mening måste det finnas en någorlundaallmänt accepterad och omfattad moraliskståndpunkt, som deninsiktsfullekan hakän
nedomom. Finns det en sådan ståndpunkt i praktiken? Ibland hävdas att så är fallet:
Our capacity for moralevaluation is takenas being self-evident; save fora rela
tively tiny number ofpsychopaths, adult humanbeingswhoare capable of rea soningat all have a moralsenseandcanmake moral judgements. This is a con
tingent fact abouthuman beings (we might have been different) but it is a fact, and therefore our concept of a human person isof a being who understands and valuesmoral worth. Itdoes not, of course,follow thatpeople always behave as they think they ought to behave, or eventhat theyalways kno wtheyought tobe
have,foregotismandalimited power to solve moral problems are also universal human attributes. But thoughwe donotexpectmoralperfectionandmoralom nisciencewedoexpectmoralawareness10).
Idén om att allamänniskor i princip förstår en moralisksituation (ett slagsmo raliskintuitivism) ärmycketvanlig i etikdiskussionen. Vadtalar mot respektive för attdet finns en sådan moralisk insikt hos den normala människan? Vi ska sepånågraresonemang.
Den nazistiskemassmördaren Eichmanns verksamhet bedöms av alla nor
mala människor som bottenlöst ond. Frågan är om han var amoralisk (dvs. inte förstod skillnaden mellan rätt ochorätt) eller omoralisk (handlade mot sitt bättrevetande)? Kanmanförklara hans handlingssätt medatthanvarettslags monster, sompå ett markant sätt avvekfrånmänniskoriövrigt?Detförefaller inte så.Eichmanntillfångatogs av israelerna och ställdes inför domstol i Jerusa lem. Inför rättegångenundersöktes hanavpsykiatiker, vilka komfram till att han var en genomsnittlig, normalperson, som varken var undermåligt begåvad, indoktrinerad ellercynisk.Trots detta framstod hansomtotalt oförmögen att skilja mellan vad maniallmänhetuppfattade som gott och ont, rätt och orätt.
Eichmanns domare kunde inte förklaramotsättningen på annatsätt än att han ljög. Hannah Arendt menar att de därmed missade en viktig poäng. Som si
tuationenvar i Nazityskland var det inte de normala utan de avvikande som re
agerade pä ettsättsom var etiskt »normalt«. Defruktansvärda ogärningarna begicks avmänniskor som i många avseenden var förvillande lika »vanliga«
människor. Arendt kallar företeelsenden banala ondskan.
Fallet Eichmann, och överhuvudtaget det vi uppfattar som patologiskthos nazisterna,ger anledning tilleftertanke. Det är nödvändigtattse etiskaproblem iett samhällsperspektiv.Fordrasdet vissa sociala förutsättningar för atten etisk insiktska vara möjlig? Exemplet med Eichmann gäller ju inte smärre kulturella variationerav en art somkanförekommainomallasamhällen. Vadsom står på spelärdefundamentalafrågorna om liv och död. Finns det inteens på denna nivåregler för mänskligt beteende som alla människor accepteraroberoende av situation? Är vi ivästdemokratiernadefinitivt på den säkra sidan då det gäller de sådantsomnazismens illdåd, dvs. kan något liknande aldrig ske hososs?
Dessvärre är det inte självklart attfrågankan besvaras med ett otvetydigtja. Vi ska illustreramed vetenskapligaexperiment med vanliga amerikanskamedbor gare som deltagare. Sambandetmed vad vi redan diskuteratär uppenbart. Man har för övrigt i litteraturen redan använt beteckningen »Eichmannexperi menten«
Experimentet kallasMilgrams auktoritetsexperiment. Försökspersonernain formerades omattde som lärareskulle biträda vidett vetenskapligt inlärnings-experiment, somgickut på att klarlägga om bestraffningar effektiviseradein lärningsprocessen. En ochen placerades försökspersonerna(lärarna) vid enpa
neldär de kunde förmedla elchockertilleleven på enskalafrån lätt chock (15v) till Fara - svår chock(450v).Experimentet inleddes med att eleven spändes fast i
en stol, och läraren började ställa frågor. När svarenvar felaktiga gav läraren sin elev en elchock av vissstyrka (strömmen förmedlades i realiteten inte till ele ven, mendenna spelades inågravarianter smärtor med stönanden ochskrik).
Resultatet var chockerande för försöksledningen. Som Asplund uttrycker det, är »inget annat beteendevetenskapligtforskningsresultat... tillnärmelses-vislikaförfarande«12). Över 60pct. avförsökspersonerna accepterade nämli
gen att ge eleven det högsta volttalet, somalltså explicit angetts som farligt, ocksåi fall där eleven skrek av smärta ochbad läraren attavbryta.
Hur ska detta förklaras? Milgram själv framför tesen om »agentic shift«.
Försökspersonen lämnar i sin roll somexekutor sin autonoma individroll och inlemmasi en hierarki, därhan verkställernågon annans önskningar.Han kän ner då inte någotansvar för sina handlingar utanvärderar sin insats efter hurväl han uppfyllerauktoritetens önskningar.
Det finns några resultat, som modifierar de allmänt nedslående slutsatser som man skulle kunna dra avMilgrams experiment. Videnav varianterna på ex perimentet tillkomtvåassistentertillläraren, och dessa protesterade motatt han utdelade stötarna. Därvid sjönk andelenlärare, som var villiga att fortsättatill slutet, till10 pct..SomAsplundframhåller förefaller det som omnärvaronav assistenterna kraftigt motverkade benägenhetenattlyda försökslederan. Asp lundhävdar också att försökspersonernas reaktioner till en delkan förklaras medatt de gått upp i sin uppgift (fascination) på sådant sättattde förlorat kont
rollen över sina handlingar. Hade experimentet pågått en längrestund hade må hända flera vägratatt fortsätta13).
Milgrams experiment antyder åtminstone i den mest extrema tolkningen, att detinte fordras någon långvarig indoktrinering i ett totalitärt samhälle eller psy
kiska defekter hos individen för att människor ska begå grymheter. Iställetföre
fallerdetsomomdet fanns en målförskjutningsmekanism inbyggdi själva den hierarkiska konstruktion (något som byråkratiforskningen alltid hävdat). Vad somoroar är om hierarkin är såfundamentalförvåra samhällen, att vi intekan förvänta ossatt människorna intuitivthandlar etiskt. Meddetta kan vi emeller tid inte konkludera att den genomsnittliga, psykiskt friska,individen inte ved vad som är rätt och orätt,gottochont. Problemet äratt han i vissa situationer kopplar bort dennavetskapoch istället helt underordnar sig auktoriteten.
Vår normativa stipulation, att den normala individen förstår vad detinnebär att handla etiskt, står därförkvar. Av denna stipulation följer - allt annat lika - att individeninte ens som rollinnehavarekan undgå sitt moraliska ansvar. Att skylla pä överordnadekan aldrig gemoralisk alibi. Moraliskt ansvar ärindivi duellt och kan aldrigöverföras på någon annan14). I dagens läge bör detta framhållas med särskild kraft, eftersom styrningen ofta ärså oprecis att det knappastär meningsfullt att försöka skylla verkställandets utformning på
över-ordnades styrning.
Ilitteraturen stipuleras vanligtvisytterligareen förutsättning för att aktören skakunnaklandras omhangör ett oetisktval,nämligen att han har någon auto
nomi-atthankundeha handlat annorlunda15). Innebördenidettaär bl.a. att etiska avgöranden inte får göras undertvång, utanaktören måste fatta beslutet under frihet.Vi ställsdärmed inför särskilda svårigheter dådet gäller etiska vär
deringar av aktörers beteende.Kan mananvändasammamåttstock för att be döma handlingaravaktöreriNazityskland (vilka eventuelltkunde emotse svåra sanktionerom han gick emotöverordnade) ochhandlingarav dagens svenskar?
I västdemokratin är det tvång somaktörer kan utsättas för frånsinaöverord nadesällan av det extrema psykologiska och fysiska slaget16).
Det finns också aspekter på autonomin somkan hänföras till handlingsför mågan.Vad innebärdetom aktören ioch för sigförstår vad som ärgottochont mengör vadsomär ont pågrund avatthan inte kangöra gott, t.ex.för att han saknar materiella resurser eller relevant information? Den etiska bedömningen är naturligtvisavhängig av hur lätt aktören kunde skaffat sigerforderligamate riella resurser ellerkunskaper. Okunnighet som är en följd avattaktörenför summat att skaffasig nödvändig information är inteursäktlig17). När nazis mens byråkrater ställdes till ansvarefterkriget försvarade de sigvanligen med att de inte hadeen aning om vilkaogärningar de medverkade till. Deras domare hävdade att de ljögellerattdelättkunde ha skaffatsig kunskap om nazismens verkliga ansikte. Albert Speer, Hitlersrustningsminister som dömdes till tjugo års fängelse i den stora processeni Nürnberg, tillståri sina memoarer att om han läst nazismens ledande ideologer hade han fåttden nödvändiga informationen om deras målsättningar18).
Först om förutsättningarna insikt och autonomi är för handen, är det me
ningsfulltatt värdera aktörenshandlingaretiskt. Stipulationenatt varje normal människa vet vad som är gott ochont, rätt och orättärnödvändig för att viöver huvudtaget ska få en etiskt fungerande värld.
Någrakonstruktivamodellerföransvarsfulldeliberation
Man talar ibland om en praktisk moral som innebärenkompromiss mellanmo
raliskt önskvärdahandlingaroch sådana som faktiskt vidtas. Etiken innebär m.a.o. att aktöreranpassarsig till vad som ärmöjligtatt genomföra. En sådan moral gerintenågraabsolutavärdenmen åtskilliga praktiskamöjligheter. Det gäller att ta sig fram genom en labyrint av motstridiga värden av vilka inget rege
rar suveränt19). Frågan är inte om man ska kompromissa, utan närdet ska ske20). Detärpådennanivå vi kan förväntasfinna våra konstruktiva modeller för ansvarsfull deliberation.
Vi ska nu se på några olika förslag till utformning av konstruktiva modeller för ansvarsfull deliberation. Den första modellenär Warwicks ochhan kallar den dialektisk ansvarighet. Den är tänkt för ensituation med handlingsfrihet och utgår frånatt man kan acceptera, attpersonliga intressen eller organisa- tionsintressen involveras, förutsattattdessaintemotverkardet allmänna intres
set ellerpäannatsättställer till skada. Själva beslutsfattandet beskriver hanpä följande sätt:
Public officials are neither fullyrationalin their administrativeactions nor to
tally lacking in rationality. They rarelyif ever seekallthe possible alternatives for action, searchfor all the informationrelevant to each alternative,andweigh the advantagesand disadvantages of each option forchoice. But at the same time theyarenot blindly drivenby organizational routinesand by self-interest, so thatreasoncan influence their decisions. Accountability isthus dialectical in the sense that moral choice involves the competing pulls of routine and reason, obedienceandinitiative, narrow interestandthepublicinterest21).
Warwick kallarsinprocess för reflekterat val. En ansvarsfullanvändning av handlingsfrihet fordrar att aktöreninte automatiskt följer organisationsrutiner ochkonventionellaproblemlösningar. Varje nytt beslut måste fattaspå grund valav en kalkyl. »Anethics of discretion urging officials to soar above theirbu
reaucratic context would be etherel;one allowing them to dissolve into thatcon
textwould be superfluous. Reflective choice lieson a plane betweendisembo diedrationalityand fatalistic realism«.Ett reflekteratval förutsätter att aktö ren är klar övervilka värden som ska befordras eller beskyddas, ärnågorlunda säker på att deninformationsom används är adekvat och tillförlitlig, och är klar över sambanden mellan faktaoch värden22). I beslutsmatrisens (fig. 1) termer befinner sigWarwicks etiskt ansvarsfulle aktör på de medvetna nivåerna någon stans mellan explicit kalkylochrutin.
Den andra modellen, som företräds av Yates, uppfattar frånvaron av an
svarsfull deliberation som ett resursproblem.Om aktörerna hade större resurser vore kanske situationen annorlunda? Ett sätt att komma fram till enlösningpå resursdilemmatäratt deliberationen inte förutsätts vid allabeslut. Vi behöver dåkriteriersom anger vilka fall somska prövasetiskt. Yates föreslår tvåur
valskriterier: (1)ärendetutgörett icke-rutinmässigt initiativ eller avviker klart från tidigare praxis, och (2)ärendetgäller tillämpning av fundamentala sociala värdensåsomjämlikhet, lika tillfälle för alla,personligfrihet eller det allmänna intresset23). Vi får förutsättaatt de standardsoch rutiner, somgäller för alla be
slutsom inte prövas, har valts efteransvarsfulldeliberation.
Dentredje modellen resonerar i termer av samvetsetik. Hur ska överordnade
etiska riktlinjereller värden ingå ibeslutsprocessenenligt denna modell? En idé äratt värdena ska appellera till aktörens egen moraliska bas. Därigenom får han hjälpattklarlägga innehålleti sina egna politiskaidéer. Effekten blirett slags samvetsetik - etiken är internaliserad hos aktören. Plikten att följa det egna samvetet innebär i detta fall inte att aktören intar en individualistisk stånd
punkt,utan att han harinternaliser at värdena i det samhälle hantjänar24).
Samvetsetikenkräver attaktören har integritet -»having a genuine, whole
hearted disposition to do the right and justthing in all circumstances, and to shape one’sactions accordingly«.Då samhället saknar en etisk kod,som täcker alla situationer och handlingar, måste aktören själv söka lösningar påde dilem manhanställs inför25). Praktiskt innebär detta att manövergersubstansetik av den typ som omfattar uppräkningar av ettkorrektinnehåll och övergårtill sam
vetsetik.
Hur långt ska aktörens ansvarsfulladeliberation gå? Räcker det om han gran
skar värdenaidemoment han harattverkställa, eller börhan också granskaden policy som momenten ingår i? Måste hankanske därutöver etiskt värdera de po litiska makthavare somsvararförstyrningen? Skahanrentavtaytterligareett steg och sepå den moraliska haltenhossjälva systemkonstruktionen (parlamen
tarisk demokrati, totalitär regim osv.)?
Organisationochetik
Moralfilosofin ser ofta den moraliskt eller omoraliskt handlande individensom ensam och isolerad. Omoraliska handlingar tillskrivs sådant som girighet, makthunger eller lojalitet mot familj och vänner. En sådan infallsvinkel är emellertid problematisk för analysav offentlig etik. Aktörenshandlingar på verkas nämligen avden organisation i vilken han verkar. Detär därförnödvän digtattbeaktaden organisatoriska kontextenvid analysen. Vi ska se på några av de problem somföljer med detta bredare betraktelsesätt.
Ien organisationmed många människor kan det vara svårt eller rentav omöj ligt att klargöra ursprungettill en viss handling. Många deltar med små insatser vilkas effekter kan vara svåra att ensprincipiellt spåra i den slutligaorganisa tionshandlingen.För individenär det inte alltid lättatt förstå konsekvenserna av handlingarna. Det kan medföra atthan förlorar känslanför sitt moraliska ansvar för verksamheten. Fenomenethar kallatsproblemet med många hän-der2®.
Vilket ansvar har individen för sinorganisations åtgärder? Är det endastden som koordinerar alladelbesluten sommoraliskt ansvarar för organisationens handling eller har alla medverkande ansvar? I diskussionen har båda dessa ståndpunkter hävdats. Tre olika argumentationslinjer kansärskiljas.
Hierarki-ansvarighetslinjen serrollinnehavarna, speciellt i organisationstoppen, som an
svariga för organisationens handlingar. Det är den Weberska modellensom bygger pä klara befälslinjerochklartavgränsadeansvarsområden. Den funge
rarmoraliskt baraom ledarna har möjlighet att påverka vadsom sker längrener i hierarkierna, dvs om degenom sina åtgärder kundeha åstadkommitannor
lunda organisationshandlingar. Modellen kan placera ansvaret men tar inte hänsyn tillde många händerna. Kollektivansvarighetslinjen menar enderaatt allainvolveradeindivider bär ansvar för organisationensbeslut eller att kollek
tivet, snarare än någon enskildindivid, bär ansvaret. I ingetdera fallet blir det frågan om någon egentlig ansvarighet. Modellen tar i hög grad hänsyn till många händer,mendenkaninteplaceraansvaretpå ett rimligt sätt. Personlig-hetsansvarighetslinjen hävdaratt en individ har ansvar om hans handlingar eller uraktlåtenhet att handla orsakat effekten (kausalmomentet), och omhans val av åtgärder inte kan tillskrivas okunnighet eller tvång. I organisationer ger mångahänderproblem medatt spåra orsakerna27).
Det finns ytterligare en nivå att ta hänsyntill. Organisationsforskningenhar i ökande utsträckning konstaterat att interorganisationsnivån (eller kanske sna rareinteraktörsnivån) generellt är av stor viktvid analys av organisationsbete-ende. Frågan är om det inte finns skäl att beaktadenna nivå även videtikstu diet? Åtminstone någonforskare hävdar att detta ärnödvändigt och det förefal
ler klart att han har rätt28).
Hurska vi angripaproblemet med etikiinteraktörsmiljö mellan organisatio ner?Som nämnts finnsdet tendenser till att individens känsla för ansvar tunnas ut vid medverkan iorganisationers verksamhet. Man vågar förutsätta attdenna uttunning i varje fall inte blir mindremarkant i interaktörsnätverk än i organisa
tioner. Interrelationerna mellan olika aktörer (kollektiv och individer) blir så oerhörtkomplicerade att det är nästanomöjligt att klargöra vemsombär ansva
retför resultaten. Mankan emellertidockså notera, attaktörer som verkarimil jöer med flera organisationskulturer involverade harstörre utsikteratt blimed vetnaom socialiserings- ochdisciplineringseffektema. Därmed ökarderas för
utsättningar att stå fria gentemot lojaliteter som kan leda till oetisk verksamhet.
Individens känsla för sitt eget ansvar kan med andra ord förväntas öka med interaktörsnätverken29).