Va d ä r e n f r a m g å n g s r i k b r o t t s o f f e r p o l i t i k?
A v p r o f e s s o r He n r i k Th a m
Ideally, a p o lic y that strengthens the p o s itio n o f crim e victim s sh o u ld not in frin g e on the rights o f suspects o r sentenced persons. There are obvious tensions in this reg ard in the new p o lic y that must be discussed.
Such tensions exist, f o r example, when the state sides with victims in the name o f human rights, yet thereby risks violating traditional human rights f o r citizens, especially i f the restoration o f the victim is s a id to require the punishm ent o f the perpetrator, o r i f the creation o f an id e a l victim demands the creation o f a stereotyped perpetrator. In o rd er to develop a successful crim e victim policy, it is im portant to base that p o lic y on research a n d experience, to recognize that there are different sorts o f victims with differing needs, an d to av o id being influenced by ideologies a n d preconceptions*
A in a M e e E rtz e id har s k riv it in fo rm a tiv t om bro ttsoffers stä lln in g i brottm ål i Norge och i Norden. Hennes utgångspunkt är juristens, m in är krim inologens och sam hällsvetarens. U r m itt perspektiv ska jag kort kom m entera likh ete r och s k ill
nader m ellan de nordiska länderna, några för- och nackdelar med att stärka brotts
offrets ställning, och frågan om vad som är en fram gångsrik brottsofferpolitik. Jag kom m er att vidga frågan något från brottsoffrets ställn in g i brottsm ålsprocessen t ill brottsoffret i rättsväsendet och p o litiken också i övrigt.
Nyklassicismen
B ro ttso ffre t har sedan flera decennier fått en su ccessivt starkare stä lln in g i de flesta västländer. D et g ä ller även de nordiska länderna. A in a M ee E rtze id fram håller dock intressant att de nordiska länderna valt delvis ganska o lik a sätt fö r att stärka brottsoffret. H on talar om en östnord isk och en västnordisk m odell, där Fin la n d och Sverige representerar den förra och Danm ark, Island och N orge den senare. D e östnordiska länderna fö re fa lle r här lig g a före på b ro ttoffe rp olitike n s område, och särskilt Sverige har strävat efter att spela en ledande roll.
E tt bidragande skäl t ill skilln ad en m ellan länderna kan vara att Sverige och Finland starkare kom att präglas av nyklassicism en än de andra länderna (C hristie 1980, Stenborre 2003). Från 1970-talet gled straffteorierna från relativa t ill abso
luta teorier. En mer pragm atisk och instrum entell h ålln in g byttes mot en som beto
nade straffvärde och proportional itet i straffm ätningen. K rim in a lp o litik e n s fokus
■ Title in English: What is a Successful Crime Victim Policy. O riginal in Swedish.
flyttades sam tidigt från gärningsman t ill offer. I den nya diskursen var det inte längre gärningsm annens behov av vård som stod i centrum , utan offret som led skada på grund av ett avsiktlig t övergrepp. Gärningsm annens uppsåt blev en förutsättning fö r konstitueringen av offret, och offret skulle upprättas genom gärningsm annens bestraffning, som en tidigare svensk ju stitie m in ister uttryckt det (Justitiedeparte
mentet 1993). N yklassicism en fö refa lle r alltså ha underlättat brottsofferdiskursen som b liv it starkare i de ”mer nyklassiska” östnordiska länderna.1
K ränkning i Danmark och Sverige
E n annan sk illn a d m ellan ett östnordiskt och ett västnordiskt land, Sverige och D anm ark, fram träder i ett pågående forskningsprojekt om brottsskadeersättning v id K rim in olog iska institutionen, Stockholm s universitet (Rytterbro och Rönneling 2007). Den slående skillnaden i undersökningsm aterialet rör ersättning fö r kränk
ning. M edan endast 15 procent söker sådan ersättning i Danm ark är det 90 procent i Sverige. Detta kan hänga samman med lagstiftningen - Sverige införde kränkning genom brott som egen skadetyp 2002. En sådan fö rklarin g skjuter dock frågan om orsaken ett steg bakåt: varför infördes denna lagändring? R ör det sig om skillnader i k rim in a lp o litik och diskku rs i de båda länderna, och kan lagstiftningen i sin tur påverka inte bara m öjligheten att få ersättning utan även upplevelsen av skadan?
Alternativa sätt att hjälpa brottsoffret
En skilln ad m ellan länderna visar sig också i att i Danm ark betydligt större belopp tycks betalas ut än i Sverige. Vad detta beror på återstår att undersöka. Skillnaden pekar dock på vikten av att se brottskadeersättning i sin samhällskontext. V ilk a an
dra sätt finns att kompensera offret eller m inska hennes lidande? V ilk e n ro ll spelar allm änna och privata försäkringar, kostnader i samband med sjukhusbesök, fö re
komsten av brottsoffer- och kvinnojourer och så vidare? I en rapport om brottsoffers rätt t ill statlig ersättning (Königsson 2002) påpekas att de tidigare kom m unistiska staterna i Europa sökt lösa kom pensationen inom ramen fö r allm än hälsovård och socialförsäkringar. Detta kan ställas mot situationen i U S A , där stora skadestånds
anspråk i samband med brott bland annat kan förstås mot bakgrund av ett betydligt m indre utbyggt allm änt trygghetssystem. Slutsatsen av detta är att en jäm förelse av vad o lik a länder gör fö r brottsoffret måste sättas in i sitt sammanhang. S killnader i mer socialpolitiska insatser fö r brottsoffret kan dock knappast förklara skilln ad er i brottsoffrets ställning i brottm ålsprocessen i de nordiska länderna.
Mänskliga rättigheter
A in a M ee E rtzeid tar utifrån den norska m odellen upp ett antal punkter fö r debatt.
B lan d skälen fö r att förbättra b ro ttsoffrets stä lln in g i brottm ål fra m h å lle r hon den internationella utvecklingen. A tt inte behöva utsättas fö r brott och särskilt att
352
k v in n o r inte ska behöva utsättas fö r våld form uleras nu av F N som en m änsklig rättighet. H ä ri lig g e r dock ett problem . T ra d itio n e llt förstår vi, som den norska krim inologen H e id i M o rk Lo m e ll fram h ållit, brott mot m änskliga rättigheter som något som staten utsätter m edborgarna fö r (Lo m e ll 2006). N u b lir staten garan
ten fö r brottsoffret, som har rättigheter, m ot den m isstänkte, vars rättigheter ska inskränkas. Staten kan i brottsoffrets namn kom m a att in fö ra sådan kon troll som trad itio n ellt uppfattats som brott mot m änskliga rättigheter. Exem plen är kanske tydligast i terroristbekäm pningen men kan även hämtas från övervakningssam häl- lets u tvecklin g i allm änhet. Den k o n tro lln ivå v i fått idag skulle fö r en generation sedan uppfattats som helt oacceptabel u r ett m änniskorättsperspektiv.
Gärningsmannen konstituerar offret
A in a M ee E rtze id pekar på vikten av att justera kursen t ill brottoffrets fördel fö r att bevara tilltro n t ill straffsystem et och fö r att om definiera vad det innebär att vara den kränkta i ett brottmål. Det är absolut vik tig t att lagstiftaren och rättsväsendet på ett annat sätt än tidigare försöker förstå den skadelidandes situation och lyssnar på hennes eller hans önskemål. K ränkningen är dock inte a lltid helt lätt att fastställa.
Den är t ill del en konstruktion, en upplevelse som utvecklas i samspel med om giv
ningen. Den eventuella skillnaden i upplevd kräkning i Sverige och Danm ark kan vara ett exempel på detta. Det idealiska offret kräver den idealiska gärningsmannen i N ils C h ristie s (2001) termer. I dag tills k riv s gärningsm annen ett uppsåt och en ondska som han tidigare inte besatt. Förm ildrande om ständigheter eller förm inskat ansvar på grund av t ill exempel berusning eller psykiska problem innebar också en m öjlighet för brottsoffret att hävda att gärningsmannen egentligen inte v ille förgripa sig och därmed hålla kränkningen ifrån sig. ” N o harm meant, no harm shed” - och offret behöver kanske inte känna sig lik a kränkt. Detta är också en av idéerna bakom medling. Å ena sidan ska gärningsmannen fås att förstå att han verkligen skadat och kränkt en konkret m änniska, å andra sidan kan gärningsm annens fö rk la rin g och ursäkt påverka den upplevda kränkningen.
Vågskål och intressemotsättningar
A in a M ee E rtzeid fram h åller vikten av att brottsoffrets rättigheter inte spelas ut mot gärningsm annens och att ett vågskålsförfarande undviks. Detta är sym patiskt och bör vara vägledande fö r strävandena att förbättra brottsoffrets situation. V i bör dock inte blunda fö r att en intressem otsättning kan uppstå. Om kravet ställs att en gärningsm an ska fallas fö r att brottsoffret ska få upprättelse, kommer två principer i ko n flikt med varandra. D et bästa - och också allvarligaste - exemplet är här kanske våldtäkt. En friande dom, där ord står mot ord, b lir en förlust fö r kvinnan som inte får upprättelse, och en fällande dom riskerar innebära att en oskyldig döms - något som tidigare ansetts vara det allvarligaste fel som kunde begås av en domstol.
I dag drivs tydligt o lik a strategier i brottsofferfrågan. M edan några följer devi
sen ” H e llre hjälpa brottsoffret än stjälpa gärningsm annen” , har andra valt en linje där m otsättningen m ellan offer och gärningsm an m axim eras med ett vågskålsför- farande som konsekvens. Brottsoffrets eller anhörigas partstatus i rättsprocessen kan här även innebära ett nollsum m espel. Det fö r Sverige kanske mest kända fallet rör A n n ik a Ö sterberg som sitter i fängelse i K a lifo rn ie n döm d fö r m edhjälp t ill m ord på en polism an. V id frigivningsnäm ndens sam m anträden sitter polism an
nens döttrar med och m otsätter sig konsekvent frig iv n in g , och Ö sterberg har nu setat inne sex år längre än krigsförbrytaren A lb e rt Speer som satt 20 år.
Vad är en framgångsrik brottsofferpolitik?
Sådana brott som innebär att män utövar våld m ot kvin n o r, som nu dom inerar brottsofferdiskursen, ställer brottsofferfrågor och förslag t ill lösningar på sin spets.
A in a M ee E rtzeid tog upp att i det norska utredningsbetänkandet från 2006 är det dessa brott som står i centrum . Detta innebär, liksom i den svenska brottsofferpo
litike n , att andra brottsoffer t ill del kom m er i skym undan. För att pröva vad som är bäst fö r brottsoffret - såväl i som utanför brottm ålprocessen - är det v ik tig t att beakta skild a kategorier brottsoffer. O lik a fö reställn in g ar om det typiska brotts
o ffret figurerar antagligen i både utredningar och i allm änhetens föreställningar.
Samma lösningar kanske inte är bäst fö r a lla brottsoffer.
Detta leder t ill frågan om vad som ska betraktas som en fram gångsrik brotts
o ffe rp o litik . De förslag t ill reform er fö r att stärka brottsoffrets stä lln in g i brotts- m ålsprocessen, som A in a M ee E rtzeid refererar och som fra m fö r a llt berör ökad in fo rm atio n , verkar i stort rim lig a . A n d ra krav som a lltm e r fö rs fram är ökad uppklaring och fler dömda. Detta är inte a lls ett lik a givet kriterium på framgång.
D et m edför m ycket stora kostnader fö r rättsväsendet, sam tidigt som det är högst osäkert om risken att utsättas fö r brott m inskar.
D et är här v ik tig t att fram hålla att fortsatta strävanden att förbättra brottsoff
rens situation baseras på fa k tisk kunskap om brottsoffrens önskningar, på o lik a gruppers behov och på vad forskning och erfarenhet visar. Brottsskadeersättning, t ill exem pel, har hjälpt i en del fa ll men ib lan d också fö ljts av ökad fru stration (E lias 1986). Rätten att konfronteras med gärningsm annen har m inskat rädslan och hatet, men m öjligheten t ill iso lerin g från honom genom besöksförbud eller över- fallsla rm har också värdesatts av brottsoffren (Brå 2007, Bakkesteig 2006). Rätt- tegång kan vara ett sätt att ge brottsoffret upprättelse men också vara ett oläm pligt sätt fö r att reda ut kom plicerade bekantskaps- och släktskapsrelationer. D et vidare och v ik tig a arbetet m ed att ge stöd t ill brottsoffret måste föras fö rd o m sfritt och inte låsas av id eolog ier och annan förförståelse.
Litteratur:
B akkesteig, E . (2006), M o b il voldsa larm — en f r ie r e hv er d a g i P H S fo rsk n in g 2006:1. Oslo: Politihögskolen.
Brå (2007), Besöksförbud. D e berörda och deras erfarenheter. Stockholm: Brotts
förebyggande rådet/Fritzes.
C h ristie , N . (1980), N yklassisism ens skjulte budskap, i H eckscher, S., Snare, A ., Takala, H. & Vestergaard, J. (red.), S tra ff och rättfärdighet - ny nordisk de
batt. Stockholm : Norstedts.
C h ristie , N . (2001), D et idealiska offret, i Åkerström , M . & S ahlin, I. (red.), D et motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur.
Elias, R. (1986), V ic tim assistance and crim in a l ju stice system, i Fattah, E. (red.), From Crim e P o lic y to Victim Policy. London: M a cm illa n .
Justitiedepartem entet (1993), Att renovera en fö rfa lle n krim inalpolitik. Stockholm:
Regeringskansliets offsetcentral.
Königsson, M . (2002), Brottsoffers rätt t ill statlig ersättning. Exam ensarbete, 20 p. Lund: Ju rid isk a fakulteten v id Lunds universitet.
Lo m e ll, H .M . (2006), ” - M enneskerettigheter er vel og bra, men for vem? O ffre t eller gjerningsm annen?” N ord isk Tidsskrift f o r Menneskerettigheter, vol. 24, nr 1, s. 59-73.
Rytterbro, L.-L . & Rönneling, A . (2007), Brottsskadeersättning ur brottsofferper
spektiv. En jäm förelse av ansökningar i Sverige och Danm ark. Papper presen
terat v id N ordiska Samarbetsrådet f ö r K rim in o lo g i 48:e forskarsem inarium , 1-3 ju n i 2006, Djurö, Sverige.
Stenborrre, E. (2003), Påföljdsbestäm ningen i Sverige och straffutm ålningen i Norge. M e d en studie av rä ttsfa ll f r å n H ögsta dom stolen och Höyesterett.
A kad em isk avhandling. Lund: Ju rid isk a fakulteten v id Lunds universitet.
Noter:
1 Dag V icto r fram höll under sem inariet som alternativ förklaring att målsägande sedan tidigare haft en starkare ställning i Finland och Sverige än i de övriga nordiska länderna.
Adresse:
K rim in o lo g isk a institutionen Stockholm s universitet SE -10691 Stockholm
