-med de danska
och finländska
abnormlärarna och derasdeltagande i mötena
somexempel
AvTuulaVuolle
I takt med attfolkbildningen blev allt allmännare i de nordiska län derna börjadeockså folkskollärarna ordna sammankomsterbåde på nationell basis, och mot slutet av 1800-talet, även på nordiskt plan.
Den första lärarkåren vid abnormskoloma utgjorde en rätt brokig skara, men lärarna pedagogiska kompetens blev bättre under 1800- talets gång; ett undantag utgjordeanstalternaförsinnesslöasom allt mer omformats tillvårdanstalter.
De första utbildade abnormlärama vari huvudsak folkskollärare. I lärarseminariema berördes undervisningen avabnorma knappast alls och många lärare var nödsakade att göra en bedömning av handi
kappet utgående från ett s.k. normalt, friskt barns nivå. Även uppfatt
ningen om handikappade hos lärare som tidigare verkat som privat
eller hemlärare jämfördesurden s.k. normala, friska elevens aspekt.
Utvecklaren avfolkskolan i Finland, Uno Cygnaeus, hade som mål att grundaen läroanstalt för abnorma i anslutning till seminariet i Jyväskylä,så att de blivande lärarna redan under studietiden skulle ha möjlighet attbekanta sig med undervisningen av abnorma. Pro
jektetförverkligades dock ej.1
Också en liten minoritet lärare förabnormaoch vanföra deltog ide nordiska folkskolmöten som hölls åren 1880-1910. Vid själva möte nabehandlades undervisningenavhandikappade marginellt, närma
st genomenskildadeltagares försorg. Bl.a. skolmötetår 1880 hade utmynnat i enslutresolution, där man önskade att lärarna skulle mer gynnsamt uppmärksamma “illa vårdade och fattiga barn”. Det var önskvärt att lärama skulleförhålla sig mer opartisktmot barnen, i synnerhet som “defattigas lott redan ärtillräckligthård, utan attde ännu därtill bemötas tyranniskt eller nedsättande”. Vid mötet år 1880 iStockholm presenteradesockså frågan om de vanföra; elevar beten från arbetsskolan för vanföra i Köpenhamn hade ställts ut i Stockholm.
Vid skolsammankomsten år 1885 i Kristiania förde man fram de vanföras sak. Pastorn Hans Knudsen uppmanande i sitt anförande de andra nordiskaländerna att skrida till åtgärder till frommaför
under-visningen av vanföra. I sammamöte deltog också inspektörenn för folkskolan i Finland, Uno Cygnaeus, som inför mötet framförde hälsningar från de finländska stipendiaterna,vilka studerat vid Nääs slöjdskola. Bland stipendiaterna återfanns också folkskollärarinnan Vera Hjelt,denfinländska pionjären inomomsorgen om den vanföra ochgrundaren av Föreningen för Lyttas Bistånd, som just under den na resa blev intresseradav devanföras sak.2
Vid folkskollärarmötet 1890 i Köpenhamn presenterades under
visningen av döva under ledning av föreståndaren Malling Hansen.I sitt föredrag fäste Malling Hansen uppmärksamhet folkskollärarnas upplysning. Han påpekade samtidigt hur viktiga kontakternavar för dövskoloma då folkskollärarnagjorde iakttagelser om döva inom de
rasområde och sände de döva till Köpenhamn för att undersökas. Vid folkskollärarmötet år 1890 hade deltagarnai själva verket möjlighet attbesöka även andra anstalter för abnorma, förutom stadens döv skolor.’
Skolmötet år 1895, som arrangerades i Stockholm, tog upp skol- hygienen under ledning av den svenskeprofessorn Ernst Almqvist.
Under rubriken “Vad är skolhygien” ville Almqvist fästa läramas uppmärksamhet på elevernas hälsovård samt observation av krop
pens renlighet. Almqvist förenade skolhygienen med skolhälsovår-den och framhöll för åhörarna betydelsen av elevens hälsotillstånd och fysiska kondition. Skolhygienen skulle enligt Almqvist utläras till både blivande läkare ochlärare, i synnerhet till dem somdagligen kom ikontaktmedhygienfrågomainom anstalterna. Kvinnorna hade livligt deltagit i skolmötena hela tidenmenvidmötetiStockholm var kvinnorna redan iklarmajoritet bland deltagarna.I skolmötetdeltog abnormlärare från värdlandet liksom även lärare från abnormsko-loma iKöpenhamn samtföreståndaren Johanne Petersenfrån vård anstalten för vanföra iKöpenhamn. Även från Finland deltog imötet år 1895 lärare från abnormskolomaruntomi hela landet, bl.a. lära
ren Linda Aschan från dövskolan i Kuopiosamt T. Holmström och Ebba Wulff från dövskolan i Åbo.4
Vidfolkskolmötetår 1900iKristianiatangerades omsorgen omde abnorma, dåläraren M. Kluge från Norge höll ett föredrag om upp fostran av försummade barn och sinnesslöa. Kluges föreläsning ut gick från erfarenhetersomerhållits av omsorgen om s.k. friska barn.
Medlemmen av direktionen för anstalten för abnorma (Toftes Gave), läraren Grue från Kristiania, motsattesig i sitt inlägg att undervis ningen av abnorma och s.k. vanartade barn skulle förenas. Enligt Gruetillägnade sig de abnormalätt dåliga sederoch karaktärsdrag, varför det inte alls var önskvärt att att de abnormauppfostradesikor rektionsanstalter.5
Mötet i Köpenhamn år 1905 blev det största av alla folkskole- möten hittills, ty närapå7000 nordiskadeltagare varmed. Intresset förklarades även av att folkskolan blev allmäni alla de nordiskalän derna under1800-taletsgång och samtidigt ökadeantaletelever och elevmaterialet snabbt. I Köpenhamn berördes ej undervisningen av abnorma och vanförasåsomvidmötetår 1900. Föreståndaren för Gl.
Bakkehus,E.V. Rolsted, och föreståndaren för vårdanstalten för van
föra, Johanne Petersen, deltog i mötet. Också lärare från båda an stalternafanns med blanddeltagarna. Från Finlandfanns det delta gare bl.a. från dövskolan i Kuopio.I övrigtvar deltagandet från Fin land i dettamötemindre än under de tidigare åren.6
Underskolmötetår 1910, som arrangerades i Stockholm, behand
lades ärftlighet ochuppfostran.Ennorsk lärare, H.K. Rusland, hade helt uppenbart mottagitinfluenserfrån Lombrosos ärftlighetsteorier.
Genom att citera Lombroso beskrev han framtidens skolväsen i be lysningavärftlighetsfaktorer. Ruslands anförande var främstett yt-terlighetsexempelpå hur ärftlighetsteoriema även inom skolväsendet hade börjat väckaintressebland enskilda lärare.
De nordiska folkskolmötena präglades också av tongångar från den aktuella skandinavismen. Inom det nordiska samarbetet fram
gick Norges lösryckning från Sverige sålunda att man försökte in
tensifiera det svensk-danska samarbetet justi detta skede på initiativ frånsvenskarna.Inte ett enda folkskolmöte hölls underden aktuella tiden i Finland;vidare varfinländska föredrag en raritetvidmötena.
Orsaken därtill var, enligtJohan Backholm, Rysslands hårda grepp om detfinländskaskolväsendet, och i denna anda sågs intekontak
ter västerut med blida ögon. Denfientligaandanemotnordisktsam arbete verkade också på arrangerandet av nordiska abnormskole- mötet i Finland år 1889. Mest påtagligt märktesförryskningstiden i Finland vid mötet i Kristiania år 1900, i vilket t.o.m. färredeltagare än vanligt komfrån Finland. Viddetidigaremötena hade det funnits s.k. kontaktpersoner från Finlandoch en särskilt tillsatt kommitté för att förbereda det kommande mötet. Nu vågade man inte inleda ett sådant beredningsarbete. Finländarna höll inte heller ett endaföre drag iKristiania år 1900.Deltagandet av bådefinländskaochdanska abnormlärarei folkskolmötenahade minskat under1900-talets gång - anledningen var helt uppenbart samarbetet mellan lärama för ab norma ochvanföra, vilket hade återupplivatsefter ett liv i stillhet på
1880-talet och i börjanav 1890-talet.7
Källförteckning
1. Plit Keijo, Carl Henrik Alopaeus aistivammaistyön uranuurtajana Suomessa.
SKHS 128. Jyväskylä 1984. s. 156.
2. Beretning om det femte nordiske skolemøde i Kristiania 9. - 12. august 1885. Kristiania 1886, s. 344; Abrahams A.P.C., Samfundets stiftelse og ud
vikling i de første 25 Aar. Samfundet, som antager sig vanføre og lemlæste
de 21/10 1872 - 21/10 1897. København 1897, s. 3-29; s. 10 - 11; Fjerde nordiska skolmötet. Redogörelse och anmärkningar af en mötesdeltagare (skollärare). Upsala 1880» s. 136- 137.
3. Forhandlingen ved det sjette nordiske skolemøde i Kjøbenhavn 5. - 8. august 1890. Kjøbenhavn 1891, s. 7,474 - 480.
4. Sjunde nordiska skolmötet i Stockholm de 6, 7 och 8 augusti 1895. Stock
holm 1896, s. 658 - LXVIII; Backholm Johan, När lärarna blev nordister - om skandinavism och nordism på de första nordiska skolmötena. Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri utgiven av letterstedtska förenin- gen. Årg. 70. 1994. Häfte 1, s. 17-27; s. 22.
5. Beretning om den ottende nordiske skolemøde i Kristiania 7de - 10de august 1900. Kristiania 1901, s. 190 - 218.
6. Beretning om det 9. nordiske skolemøde i København den 8, 9., 10. og 11.
August 1905. København 1906, s. 654 - 723; Backholm 1994, s. 21-22.
7. Tionde nordiska skolmötet i Stockholm den 9, 10, 11 och 12 augusti 1910.
Stockholm 1914, s. 517 - 524, 563 - 633; Backholm 1994, s. 23.