Slægtsforskere. Det er et privat special-bibliotek med værker, der er en del af vores fælles kulturarv omfattende slægts-, lokal- og

(1)

SLÆGTSFORSKERNES BIBLIOTEK

Dette værk er downloadet fra Slægtsforskernes Bibliotek

Slægtsforskernes Bibliotek drives af foreningen Danske

Slægtsforskere. Det er et privat special-bibliotek med værker, der er en del af vores fælles kulturarv omfattende slægts-, lokal- og

personalhistorie.

Støt Slægtsforskernes Bibliotek - Bliv sponsor

Som sponsor i biblioteket opnår du en række fordele. Læs mere om fordele og sponsorat her: https://www.dsshop.dk/sponsorat

Ophavsret

Biblioteket indeholder værker både med og uden ophavsret. For værker, som er omfattet af ophavsret, må PDF-filen kun benyttes til personligt brug. Videre publicering og distribution uden for

husstanden er ulovlig.

Links

Slægtsforskernes Bibliotek: https://bibliotek.dis-danmark.dk

Danske Slægtsforskere: https://slaegt.dk

(2)

(3)

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1999:2

Svenska Arkivsamfundet

(4)

REDAKTION

huvudredaktör Mats Burell, departementssekreterare, Regeringskansliet (mats.burell@arkivsamfundet.org) FD Maija Runcis, vik. universitetslektor,

Stockholms universitet (maija.runcis@arkivsamfundet.org) Jan Dahlström, förste arkivarie, Krigsarkivet

(jan.dahlstrom@arkivsamfundet.org) Peeter Mark, förste arkivarie, Stockholms stadsarkiv

(peeter.mark@arkivsamfundet.org)

REDAKTIONENS ADRESS

Arkiv, samhälle och forskning c/o Riksarkivet, Box 12541, 102 29 STOCKHOLM Fax 08-656 43 37 (editor@arkivsamfundet.org)

REDAKTIONSRÅD

Cand. phil. Inge Bundsgaard, landsarkivar Landsarkivet for Sjælland, København FL Torbjörn Kjölstad, forskningsdirektør

Mitthögskolan, Härnösand FD, Doc. Anna Brita Lövgren, fd landsarkivarie, Lund FL Jari Lybeck, projektledare

Riksarkivet, Helsingfors Dr. philos. Hans-Eyvind Næss, statsarkivar

Statsarkivet i Stavanger FD Anna Christina Ulfsparre, professor emerita, Lund

GRAFISK FORM

Julian Birbrajer, emmet

OMBRYTNING

Nora Liljeholm

i TRYCK

\ Norsteds Tryckeri AB, Stockholm issn 0349-0505

SVENSKA ARKIVSAMFUNDET

bildades 1952 och har till ändamål att väcka och vidmakt

hålla intresset för arkiv i offentlig och enskild ägo, att arbeta för den svenska arkivvårdens utveckling och att sprida kännedom om dess uppgifter och villkor.

Hemsida: www.arkivsamfundet.org Ordförande (tillika ansvarig utgivare)

Anna Christina Ulfsparre, professor emerita, Lund Vice ordförande

FD, Doc. Berndt Fredriksson, departementsråd, Regeringskansliet

Sekreterare

Kari Ansnes, arkivarie, Krigsarkivet Skattmästare

Birger Stensköld, arkivarie, Riksarkivet

PRENUMERATION

Arkiv, samhälle och forskning utkommer med två häften om året.

Den kan erhållas genom medlemsskap i Svenska Arkivsamfundet

Årsavgiften för r999 är 100 kr för personliga medlemmar. För institutioner (motsv.) 200 kr.

Anmälan om medlemsskap eller adressförändring göres till Svenska Arkivsamfundet, c/o Riksarkivet, Box 125 41, 102 29 Stockholm.

(5)

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1999:2

101. ATT LÄMNA BIDRAG TILL TIDSKRIFTEN 102. MEDVERKANDE I DETTA NUMMER

6. Historievetenskap och arkivvetenskap

ARTIKEL

Lisa Öberg 8. Det nya sättet att hjälpa barn till världen

ÖVERSIKTER

Lars-Erik Hansen 32. IT-offensiv inom den svenska arkivvärlden Irma Ridbäck 36. Svensk arkivbibliografi 1997-1998

RAPPORTER

Patrik Jakobsson ir Mats Burell Maija Runcis

51. EU-kommissionens tvärvetenskapliga program för elektroniska arkiv 69. Makten över minnet

DEBATT

Leif Gidlöf Jan Lindroth

71. Var finns den forskande arkivarien?

77. Relationer i upplösning

RECENSIONER

Torbjörn Kjölstad Maija Runcis Bo Berg

85. På spaning efter en vetenskap 93. Ni och vi

95. CITRA 1998 i Stockholm dokumenterat

98. NOTISER

99. SVENSKA ARKIVSAMFUNDETS VERKSAMHET 1997-1998

Omslagsbild: Från 1829 fick svenska barnmorskor utbildningi instrumentell förlossningskonst och tången fick ett stort symbolvärde som ett tecken på yrkeskårens kvalifikationer. MargaretaJohannaSkog (1860-1901) varstationerad påRunmarö utanför Stockholmoch betjänade befolkningen imellan-och ytterskärgården där läkare sällan fanns atttillgå. Foto: Nordiska muséet.

(6)

Arkivvetenskap har iSverige ännu inte riktigtkom mit att blien fullt etablerad disciplin på samma sätt som i många andra länder. Ändå harviktiga steg ta gits under 1990-talet med detbestämda syftet att etablera arkivvetenskapen som en disciplin även i Sverige. Jag tänker på utvecklingen av en arkiv

vetenskaplig högskoleutbildning vid särskilt Mitt högskolan och Stockholms universitet. Samtidigt har de statliga arkivinstitutionerna enlång tradition som forskningsanstalter vid sidan av sin roll som del iden statliga förvaltningen.Men dethar här inte varitfrågaom arkivvetenskaplig forskning, utanom historievetenskapligforskning. Än idagärden ab soluta majoriteten av den forskarutbildade perso nalen hos de statliga arkivinstitutionerna examine rade inom historieämnet.

Idag är det inte forskarutbildning som ärgrund krav för flertalet tjänster ens i det statliga arkiv

verket, utan högskoleutbildning i arkiwetenskap.

Samtidigt finns trots allt ännuingen etablerad fors

karutbildning i Sverigei arkiwetenskap. Hur skall

då arkiwerksamhetensforskningsanknytning se ut i framtiden? Vi ser i redaktionen detta som en mycketangelägendiskussionatt föra.Vi publicerar därför ett par debattinlägg med utgångspunkt i först och främst de statliga arkivmyndigheternas förhållandetillforskningenoch hoppas på gensvar ochreplik. Det är viktigt att olika ståndpunkter får brytas!

Men ävenom historieforskaren intelängreär den bakgrund som flertalet arkivarierharär ändå his

torikerna enmycketväsentlig användarkategori för arkiven,och därför alltidavintresse för en tidskrift som Arkiv, samhälle och forskning. Det är därför naturligt attvi i redaktionen emellanåtlåter histo

rieforskare redovisa sina forskningsresultat och samtidigt gesin syn på arkivens roll för sinforsk

ning. I detta nummer låter vi Lisa Öberg represen tera den moderna historieforskningensom kombi

nerar en teoretisk ansats men för den skull inte överger det empiriska, källkritiska perspektivet. Vi hoppas att hennes tankar skallväcka intresse för

(7)

frågorna om hurdagens historieforskare utnyttjar arkiven.

Arkiwetenskapen är en vetenskaplig disciplin somi Sverigeäri process attdefinierasig i förhål

lande till andra vetenskapsområden. Processen är inteenkel. Inteminstdenhastiga tekniska utveck

lingen och marschen in i ”informationssamhället”

gör att den allmänna tendensen internationellt sna

rast är gränsöverskridande och tvärvetenskaplighet ändefinierandet av gränser mellanolikadiscipliner.

Härärdet emellertid kanske inte först ochfrämst historievetenskapen som står i fokus,utan discipli

ner som systemvetenskap, informatikoch biblio

teksve tenskap. Flera bidrag idetta nummer ankny

ter till dessa tvärvetenskapliga frågor. Vi hoppas kunna spegla utvecklingen i denna del löpande ge nom artiklar, rapporter och översikter under de kommandeåren.

Arkiwetenskapen haren spännandetid framför signär vi nu går in i ett nytt millennium.

Redaktionen förArkiv,samhälleochforskning öns

kar alla läsare ett gottnyttmillennium!

Mats Burell huvudredaktör

(8)

Det nya sättet att hjälpa barn till världen

Något om förlossningsvårdens professionalisering, könsarbetsdelning och reglering i 1800-talets Sverige

”detfinnssakersommanmåstevaravetenskaps- man för att inte begripa”. Detyttrandet tillskrivs som bekant HjalmarSöderberg och överensstäm mernog i vissaavseendenmedallas vår erfarenhet.

Vem har inte läst om någon nytt vetenskapligt forskningsrön och tänkt: Men herregud,det där var då inget nytt,det visste vi välredan!

Samtidigt kanSöderbergs provokativa tes tolkas som vittnande om godinsikt i vetenskapens verk

lighet. Intesällanvisar sig förhållanden somförde flesta människorter sig trivialaoch självklara bära på intressanta hemligheter. Under de senaste tio

tjugoårenhar exempelvis genusforskningen ifråga

sattochanalyserat samhällsföreteelser somtidigare betraktades som oproblematiska.Skillnader mellan kvinnor och män som tidigare sågs som”naturliga” har, när forskarnas strålkastare satts ien nyvinkel, framträtt i nyoch förvånande dager, inte som bio logiska egenskaper utan som sociala konstruktio ner. Ett resultatav dennanyabelysningavkönen är, vilketviallakunnat bevittna under gångnaåren,

att ”evigasanningar” om kön och könsskillnader visat sig vara socialt betingade.

Snart sagtallasamhällsvetenskapliga och huma

nistiska - ibland ävennaturvetenskapliga - discip liner har varit medskapande i detta nytänkande, inte minst historiker. Historieämnet ger möjlighet attvisa pådet flytande och föränderligaiden kon

struktion av kön som mer eller mindre omärkligt försiggår ivarje samhälle.Ett historiskt perspektiv påsinnliga erfarenheter som förälskelse,våld eller dödsångest visar att också vårt emotionella liv är mer präglade av tidsanda och könsvärderingar än vi vetom.

Tag en känsloyttringvilken som helst, studera den historiskt,och intressanta förändringar kom

merattvisa sig! Några bekanta studierharhandlat om skrattets historia, denromantiskakärlekens his

toriaoch det historiskt betingade i vårakänslorav ömhet mot barn.1 Även gråtandet börjarnu få sin historia skriven. Allajordens folk tycks kunna brista igråt. Men vilka gråter,och när?Hur gråter kvin-

(9)

Det nya sättet att hjälpa bam till världen

nor och hur gråter män? En återblick över de se

naste århundradenavisar på enorma förändringar i gråtandets ”sociala organisering”. I den tidigmo derna epokensmaskulina ideal ingickförmågan att vid särskilda tillfällen kunnafälla tårarinför publik.2 Nu har vi i stället nått en motpol som innebär att mänundviker att gråta offentligt, åtminstonei vår kulturkrets. Att ha lättför att ta till tårarnahar på

1900-talet blivit en kvinnligegenskap.

Andragenushistoriker harägnat sig åt att studera denarbetsdelningefterkön som tycksha existerat i allasamhällen, mer eller mindre tydligt. Även här framträder mönster somärhögstföränderligaoch som gör attvi måste avvisa alla hypoteser om att kroppslängd och muskelstyrka avgör vilket kön som utför vilken syssla i engivensocialmiljö.

Men forskarna har inte endast intresseratsigför könsarbetsdelningens variationer över tid, utan ocksåregionala skillnader. Enrad studieravbonde samhället visaratt en arbetsfördelning som i en landsända sågs som självklar kundeupplevas som främmandei annan del av Sverige.Vissaiakttagel ser tyder också på att könsarbetsdelningen var striktare i SydsverigeäniNorrland. Sörlänningar kunde till exempel häpna över de karska bond- j äntorna i Norrland som vant tog tömmarna och körde medhästochvagn,precissom karlarna! Vid sidanavdegeografiska variationerna har detdock existerat normer som varit giltiga i hela landet un der förindustriell tid. En sådan allmän regelvar att korna hörde till den kvinnliga sfären och att mjölkningensågs som en kvinnosyssla, vilket i sin turinnebar att enbonde kunde känna sigkränkt i sin manlighet om hanvar tvungen att ersättasin hustru ihennesladugårdssysslor.3

Att arbete med kor, mjölk och mjölkprodukter ansågssom hörande till den kvinnliga delen avar betslivet, och ”kodades” som kvinnliga sysslor, innebar atten viktig del av landetslivsmedelspro

duktion under många århundraden utfördes uteslu tandeav kvinnor.4 Uppfattningen attallt som hörde till mjölkhanteringochmejerivaror ”borde” skötas av kvinnor levde kvar länge. Även i det tidiga industrisamhällets städer förestods mjölkbodar nästan uteslutande av kvinnor som lyfte och bar

tunga laggkärl ochmjölkflaskor, förmodligen gan

ska opåverkade av den uppfattningomkvinnansom det ”svaga könet” som spredsi överklassen under samma tid. Mejerinäringen var en kvinnlig närings gren och de föreningsägda mejerier somuppfördes under slutet av1800-taletoch början av 1900-talet sköttes så gott som uteslutandeav mejerskor, van ligen med rent praktiskutbildningi yrket.I dessa tidiga mejerier var mekaniseringsgradenförhållan devis låg och arbetetytterligt tungt.

Närså mejerierna under 1920-talet och deföl jande decennierna börjademekaniserasochutrus tades med arbetsbesparande maskiner förändrades könssammansättningeninom mej eristkåren.Män nen kom in och kvinnorna försvann, förstfrånle dande positioneroch senare på nästan alla befatt

ningar. Mejerinäringen blev under mellankrigs tiden alltmer mansdominerad. Varför? Hur gick det till?Om denna snabba ochpåtagliga,men i då

tida samhällsdebatt omärkliga och föga diskute rade, förändring har historikern LenaSommestad gjort en banbrytande studie.5 Genom att gå in i mejerinäringens och mejeriskolornas arkiv kunde hon finna hur tekniken, maskinerna, och moderni

teten i produktionen underindustrialismen konsti

tuerades som företeelser med manliga förtecken.

Denna bestämda men oartikulerade kodning av verkstaden, fabriken och teknologin som ”masku

lin” ficktill resultatatt den kvinnliga arbetskraften inte längre, när mejerierna slogs samman och teknifierades, sågs somnaturligthemmahörande i mejerimiljön. Kvinnornas utbildning vid mejeri skolorna blev också successivt sämre än männens ochkvinnorna försvann från yrket, avskäl som på ett individuellt plan säkert varförståeliga, men som på ett samhällsplan fortfarande syns subtila och svårfångade. (Som vi allavetansågs det heller inte längre omanligtför lantbrukaren att sköta mjölk ningen när den skedde med maskinell hjälp.)

Sommestad kunde också genom att utnyttja fackförenings- och utredningsmaterial visa på hur mejeriyrkenas status förbättrades, och lönerna steg, när de kvinnliga mej erskorna med sin praktiska skolningefterträddesav professionellamejerister med längre och merteoretisk utbildning. Mentill-

9

(10)

gång till genusteori och teorierom arbetsdelning gickdet att utläsa ur ettarkivmaterial- somintepå ett explicit sätt problematiserar kön - hur och var förkvinnori branschen successivt komatt under ordnas män.

Det varinte bara enfrågaomen statusförändring som påverkades av det faktum attmän, generellt sett i alla samhällenvi känner till, har tillerkänts högre social status än kvinnor utanocksåen direkt följd av en ”könad” utbildningspolitik. Utveck lingenpåskyndades av det faktum att genomgången teoretisk utbildning och examen blevalltviktigare för att bli erkänd som professionellyrkesutövare.

En engelskhistoriker har tillochmed utnämntjust professionaliseringen somdetmest utmärkande för 1900-talets västeuropeiska samhälle.6Han syftar då på denorganisering avyrken,yrkesutbildning, spe cialisering och examinasomefterträtt skråsystemet och skapatnya former av barriärer mellan yrken och arbetsuppgifter, och fått till följd att profes sionerna bildategna intresseorganisationer i strä vanefter högre inkomster,bättrestatus och poli tiskt erkännande i samhället.

Det vi kallar ”profession”brukar utmärkas avföl jande karaktäris tika:

1. Professionen använderfärdigheter grundade i teoretisk kunskap, ochharfått utbildning och träning idessafärdigheter

2. Professionellas kompetensgaranterasgenom examina

3. En handlingsetik garanterar yrkesintegriteten 4. Professionen utförhandlingar för detallmännas

bästa

5. Enyrkessammanslutning organiserar profes sionens medlemmar

6. Medlemmarna har en känslaavidentitetochde lar gemensamma värderingar

7. Ettprofessionelltspråkanvänds, endast delvis begripligt avutomstående

8. Professionen reproducerar sig själv socialtge nom inflytandepå yrkesutbildningen.7

Man använder ibland uttrycket professionellastra tegierför att definierade medel olika yrkesgrupper

använder för att hävdasiggentemot varandra, gen temot allmänheten och gentemot - eller i samar

bete - med statsmakterna.Den engelske sociologen Frank Parkinlanserade uttrycken ”exclusion” och

”usurpation” för att beskrivatvå viktiga strategier som fleraklassiskaprofessioner använt sigav,bland annat läkare och jurister, för att tatvågruppersom lyckatsväl i det moderna samhället.8Yrkesutövare ansträngersigför att utestänga, exkludera, obehö riga kolleger för att därigenom uppnå”exklusivitet”

och hög status. Juristerna har till exempel imånga länder fört en långvarig kamp mot icke akademiskt utbildade lagkunnigapersoner som agerat biträde i domstolsförhandlingar, förr kallade ”sakförare” på svenska.Samma typ av politik harläkarkåren i snart sagt alla länder, men på olika sätt ochmedolika re

sultat, bedrivit mot kvacksalvare, kloka gummor och andra lekmannaläkare eller ”alternativmedi

cinare”somvinusäger.

Med ”usurpation” menas atten yrkesgrupp tar över en annan och erövrar ett kompetensområde somtidigare tillhört en annanprofession, ellerge nom framsynthet erövrar ettnytt verksamhetsfält som etableras genom vetenskapliga landvinningar eller samhällsförändringar. De akademiskt utbil

dade läkarna erövrade till exempel under 1800-ta- letkirurgin från utomakademiska hantverkare (kal

ladebardskärare,fältskärer ellerkirurger) och gjor

de den till en medicinskspecialitet.9 Underdese

naste hundrafemtio åren har läkarkårenöver huvud tagetvaritytterligtframgångsriknärdet gäller att definiera gamla och nya samhällsproblem som medicinska uppgifter, det må röra individuellt li dande eller kollektivt drabbande yttringarav kriser isamhället.

Man talaribland om att 1900-talet präglatsav en medikaliseringellerpatologisering avolika typer av mänskliga problem som enligtettannat sätt attse kantyckasallmänmänskligaocheviga,till och med normala.10 Ar deten sjukdom att bli gammal och svag? Ar det ett medicinskt problem om man är djupt ledsen?Ar - för att föregripa den kommande diskussionen - ettbarns födelse en sjukhusangelä

genhet? Kring sådanafrågeställningar gårdet att föra ändlösa samtal,och det existerar inget entydigt

(11)

Detnyasättet atthjälpa barn till världen

svar pådem. Däremotärdet uppenbart attinflytel serika grupper idetmodernasamhället har haft och har ett yrkesmässigt intresse av att besvara frågorna medja.

Den professionalisering av samhället som jag kort skisseratovanhar gått hand i handmed en by råkratisering, med det ordet använt i vetenskaplig bemärkelse, medursprung iMax Webers verk.Här avsesentendens att fler samhällsfunktioner orga niseras i byråkratisk form. Några kännetecken på en byråkrati är att arbete utförs av tjänstemän som ingår ienbestämdhierarkiditde väljs ut efter pro

fessionella kvalifikationerochär underkastadeett enhetligt kontroll-ochdisciplinsystem.11

Förlossningens äldsta historia, och något om teori Detmoderna samhället haralltsåpräglatsavde tre processer som skisserades ovan: professionalise

ring, byråkratiseringochen förändrad könsarbets- delning.

Man kan fråga sig hur de tre processerna har samverkat i olika samhällsektorer, ochvadsombli vit resultatet. Viskahärskärskåda en uråldrig och evigt mänsklig arbetsuppgift: att hjälpa ett litet barn till världen,det villsägaatt administrera och sköta en förlossning, en syssla och arbetsuppgift som måste utföras i alla tider och i allasocialasamman hang.12

Här ska det påen gång sägas att det inteär själv

klart att det över huvud taget går att studera förlossningens historia. Den har ju till stor del utspelat sig i dunkel, bakom lyckta dörrar, både bokstavligt och bildligt talat. I många länder är ocksåde offentliga arkivenganska”stumma”pådet här området dåinga politiska makthavare elleran dra större arkivbildare någonsin intresserat sig nämnvärt för förlossningsvårdensorganisationoch praxis. I länder som USAhänvisasdärför historiker somintresserarsig för barnafödandets äldre tradi

tioner till brev och dagboksmaterial, försenare tid också intervjuer. Som svensk historiker har man däremot tillgång till stora offentliga arkiv, där handlingarna tack vare lång tradition av både cen

tralism och centraltpåbjudetoch kontrolleratlo

kalt självstyre är bevaradei hög utsträckning, och

olika arkivbildare intresserat sig för diverseaspek ter av förlossningsvården: organisatoriska, juri diska, medicinska, ekonomiska och andra. Vad dessa svenska arkiv kan innehålla kommer jag att återkommatill.

Om man nu tror att det finns intressant källma

terial att tillgå, hurbörjar man då studeraförloss

ningenshistoria? Förr i världen sades det ibland att

”forskaren skulle gå naken in i arkiven”. Därmed menadesatt förutfattade meningar var till hinders förenobjektivforskning.I dagens forskarsamhälle är den gängse meningen snararedenmotsatta.För det första är det likabraatt manerkänner, för sig självoch andra,att man brukar ha någonslags för

förståelse av ettämneeller en frågeställning redan innan manbörjar ett vetenskapligtarbete. För det andra är det omöjligt attbearbeta storadatamängd er ommaninte kan sätta in demi något slags sam

manhang, och där är enteori den hjälp man behö ver, förutsatt förståsatt man ärberedd att prövaoch revidera den i mötet med empirin. Fördet tredje ingår forskaren i en större kunskapsprocess som hon ellerhan alltid måste förhållasigtill.Det finns alltid annan forskningochteoribildningarsom man intekan bortse från, och det är forskarens skyldig

hetoch rättighet att delta i det vetenskapligasam talet genom att relatera sinegenforskning till den.

Ett rimligt antagande när man tar sig an för

lossningens sociala historia är att mänskliga sam hällen har ettinneboende intresse av överlevnad och reproduktion, och därmed av institutionella normer som gynnar barnaföderskors och nyfödda barns överlevnad. Dettycksocksåsomomdeflesta kända kulturerhar omgärdat födandet med rutiner och regler som delvis hänger direkt samman med de rent fysiologiska behov en blivande morharnär hennes stund är inne. Men det finns också antro pologisk forskning som visar att de rutiner som omgärdar en förlossning i mångt och mycketär kulturellt bestämda, och då inte alltid på ett sätt somobjektivtkanbetraktas som ändamålsenligtur överlevnadssynpunkt.

Detbörockså i alla samhällen ha existerat något man kan kalla för förlossningens egen ekonomi.

För att kunna biståen födande kvinnaoch hennes

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1999:2 II

(12)

nyfödda barn måste resurserfrigöras i form av ar

betskraft, men även i form av kläder, föda och värme (det senare nog såviktigt på våra breddgra

der om ettspädbarn ska överleva.) Denna resurs överföringhar ordnats på olika sätt iolika samhäl

len ochunderolika tider, ochden tycks som regel ha fått en bestämd organisation i varje socialmiljö, ibland politiskt bestämd, ibland mer informelltut formad.

Redan tidigt i historien tycks uppgifter kring för lossningar ha professionaliserats så att vissa en skilda personeri lokalsamhället, vanligtviskvinnor, getts uppgiften att vaka över barnsfödelse,intesäl lan med en större gruppmedsystrar omkring sig.

Det förmodligen första kända skriftliga om nämnandetom barnmorskans ellerjordemoderns yrke finnsi Bibelns Andra Mosebok.Där beskrivs hurtvå modiga jordegummor under det judiskafol ketsexil iEgypten,Siphra och Pua, genom list räd

dar nyfödda gossebarn från det hemska öde som Farao dömt dem till. Barnmorskan, maia, finns också omnämnd som en yrkeskvinna i detantika Grekland och hennes yrkesskicklighet fick be nämna den filosofiskt-pedagogiska metod som Sokratesnyttjade ochsjälv kallademaieutik,förloss ningskonst-överförd till kunskapsteorins område.

Barnmorskans tidigmodema historia

Även om delar av förlossningsvården tycks ha professionaliserats redanunder antiken dröjde det fram till medeltiden innanden började organiseras genom politiska beslut. Flera städer i nuvarande Tyskland ochFrankrikekungjorde under 1400-ta let och framåt regler för barnmorskors rättigheter och skyldigheter inom respektive stads hankoch stör. Bestämmelsernaregleradeblandannaträtt till arvode och skyldighetatt förrätta förlossningar hos fattiga, och hade till syfte att stävjamissbruk i olika former. Redan under medeltiden kan man också möta bestämmelser som utestänger andra än av myndigheterna erkända barnmorskor från yrket, dvs förbjuder bönhåseri (som termen löd i skrå

samhället.)13

Under tidigmodern tid tycks allt fler städer ha skapat reglerför förlossningsvården och hurutbild

ningen av kommande generationer barnmorskor skullegåtill. Samtidigt framträdde några berömda och mycket yrkesskickliga hovbarnmorskor med egna tryckta verk vilket gav möjlighet till bokliga studier av förlossningskonsten, obstetriken.14

Barnmorskeyrket började, med utgångspunkt i några av kontinentens stora metropoler,från 1600- talet och framåt att uppfylla kriterierna på en pro fession, det vill säga yrketfick ett avgränsat kom

petensområde, en ordnad utbildning och villkor uppställdes för barnmorskeexamen. Denna pröv ning av kunskapsnivån medförde också ett erkän nande från myndigheterna som innebar att exami

neradebarnmorskornafickföreträde framför andra kvinnorsomutövadeförlossningskonst.15

Svensk kunskapsimportfrånkontinenten Den svenske läkaren Johan von Hoorn lämnade vid tidig ålderläkarstudiernai Uppsala och fortsatte att studera medicin och obstetrik, ”förlossningskonst”, i Holland,Frankrike och Englandunder 1600-talets sista decennier. Hans läromästare vartill stor delytterst kvalificerade barnmorskorsom antingen tjänstgjordevid kontinentens förstabarnbördshus som också var undervisningsanstalter, eller hade en framgångsrikprivatpraktik.Hanupptäckteävenatt det fanns skickligamanliga läkare som intresserade sigför förlossningskonsten,en specialitetsomdit intills nedvärderats och ansetts som ett hantverk merän en vetenskap, och nästan uteslutande utö

vats av kvinnor,von Hoorn disputerade iLeyden på en avhandling omförlossningskomplikationeroch återvände tillSverige 1691.16

Omedelbarthemkommen börjadehanintressera de statligamyndigheterna, främst Collegium Me- dicum och kungens råd, föridén attstarta en orga niserad barnmorskeutbildningi Stockholm. Efter flera år av fruktlösa ansträngningarlyckades von Hoorn 1711 få ettreglemente utfärdat om barn- morskeutbidningi Stockholm. Utbildningenskulle skeiformav lärlingsskap hos någonskicklig jorde- gumma med minst tio års erfarenhet ochavslutas med en muntlig examen inför Collegium Medi- cum, som också utfärdade barnmorskebrevet inne

bärande rättattutövayrket.17

(13)

Det nya sättet att hjälpa bam tillvärlden

Den ed sombarnmorskornasvorvid examen inne

höll formuleringar sompåminner om barnmorske- eder från andra Europeiska länder. Eden började med följande ord:

Jag lofwar och swär wid Gud och hans heliga Evan

gelium, att jag i alla mina barnmorske-befattningar så skall förhålla mig, som jag inför Gud och mitt samwete answara kan, troget följa de kunskaper jag inhemtat och mig från widskepeliga företag wakta, så att jag med Guds hjelp och bistånd, ömt, troget och oförtrutet be- tjena kan hwar och en som mig tillitar, det ware sig hög eller låg, rik eller fattig, och natt eller dag, samt göra min yttersta flit, att qwinnan, som jag hemtas och kal

las till, med minsta fara förlöst blifwer, och fostret, så wida möjligt är, med lifwet till werlden kommer och njuter det heliga dopet, samt behörig wård och sköt

sel.18

Läkarna och förlossningskonsten

Johan von Hoorn hade alltså stött på högtkvalifi cerade förlossningsläkare under sin tolv år långa utbildningstidpåkontinenten. Självhyste han den åsikten att såväl män som kvinnor kunde bliskick liga”accoucheurer” (eg. förlossare), eller ”ackusch- örskor” som de kvinnliga yrkesutövarna senare iblandkom att kallas påsvenska. Motståndet mot manliga yrkesutövare var emellertid fortfarande stort. Det kom från tre håll: många läkare ring

aktade förlossningskonsten, en delbarnaföderskor hade svårt att acceptera manlig assistansoch barn

morskorna själva ville behålla sitt kompetensom rådeoantastat av manliga läkare.

Utvecklingen gick emellertidovedersägligt mot enny form av könsarbetsdelning inom dettaverk samhetsfält. Den utveckling som startatpå konti nenten redan under 1600-talet, då skickliga och framsyntaläkare började intresserasig för degamla kvinnliga kunskaperna i obstetrik, kom under 1700-talet att påverka det svenska Collegium Medicum och en professur i förlossningskonst inrättades i Stockholm 1761.1 professornsuppgif teringick att undervisa såväl manliga som kvinnliga lärjungar iobstetrik.19

Etttiotal år efter professurenstillsättande öppna des också ett allmänt barnbördshus i Stockholm, eller som det hette då ”Publiqua accouchements- huset” med detdubbla syftetattge havande kvin

nor frånhelaSverige tillgång till kvalificerad för

lossningsvård, ochblivande läkare och barnmors

kor tillfälletill praktiskt träning och teoretisk un

dervisning under ledning av professorn, med bi träde av en kvalificerad förestånderska och barn

morska.20Allmänna barnbördshuset, somanstalten snartdöptes om till, lydde under principer som av sågattgarantera jämlikhet och humanitet. Där sa des bland annat:

Att de på barnförlossningshuset intagne icke känna annat tvång, än det diet och ordning samt lugn inom huset medföra, och att de i allt det övriga med vänlig

het bemötas, både fattiga och rika, samt hållas vid mun

tert mod: ävensom dem inga sysslor påtvingas, som de med lust och nöje ej vilja sig åtaga.21

VårdenpåAllmänna BB var gratisochpersonalen var förbjuden att begäradrickspengar. Vid full be

läggning hade ogifta kvinnor företräde framför gifta och allasomsåönskadegaranteradesfullano nymitet. Avsikten var att försöka minska stigmati

seringen av ensamma mödraroch därmeddemånga barnamordensom myndigheterna vid denna tid bör jade betrakta som ett allvarligtsocialt problem.22 Staten,kyrkan, läkarnaoch hälsovården I samband med Sveriges förlust avFinland 1809 och Napoleonkrigens härjningar på kontinenten blev befolkningsfrågan högaktuelli Sverige, vilket denockså hadevarit under merkantilismens stor

hetstid. Nu handlade det inte bara om befolk

ningsmängden utan också befolkningens kvalitet, ochdå inte minst hosde unga män somkunde skri

vasut till krigstjänst. Detbefanns att denmanliga ungdomen varken höll måtten när det gällde kroppslängd eller hälsa. Samtidigt influeradesin

tellektuella kretsar i Sverige av tänkare inomoch utom landets gränser som hade börjat ivra för en hälsovård i offentlig regi. Litteratörer, läkare och riksdagsmänbörjadeintresserasigför läkarvårdens

IJ

(14)

status i Sverige,ochfannmycket övrigt att önska.

Förslag framladesatt präster borde få medicinsk ut

bildning för attpåsåsättspridade medicinska kun

nandet över landet, och ettantal teologie stude

rande tog också examen i ”pastoralmedicin”. Av olika skäl(som för alltför långt attgå in påi detta sammanhang) blev emellertid prästmedicinen en återvändsgränd.2 3

Problemen med den mycket bristfälliga till gångenpå medicinsk vård kvarstod dock. Eftersom Sverige var ett land med en statskyrka, som tack varekyrkoplikt och allmän kyrksamhet erbjöddi

rektkontakt med snart sagt varje invånare, fann manändå att kyrkan borde spelaenbetydanderoll i ett kommande hälsovårdssystem. Det uppdrogs därför åt prästerna attfrån 1813attansvara för till

syn över smittsamma farsoter och övervaka be

handlingenav sjukdomsfall. Socknarnas kyrkoråd pålades 1828 ytterligareuppgifterdå de blevskyl diga att följa och övervaka utvecklingen vadgällde sjuklighet och hälsovård inom församlingarnas område. Härfick kyrkoherden i egenskap avkyrko rådens ordförande en nyroll,intesom läkare utan snarare som hälsovårdspolitiker, eller ”medicinsk polis” som termen löd i början av1800-talet.

En kombination av specifika historiska förhållan

den, ett samarbete kyrka-stat, ideologiska influ enser från utlandet, nationella försvarspolitiska problem och enläkarkårsom började verka för sina långsiktiga professionella intressen (Svenska lä karesällskapetgrundades 1808) skapade ettsystem där kyrkanoch socknenblevviktiga organför en förbättrad hälsovård. Sedan dröjde detinte länge förrän politiker, läkare och intellektuella var pådet klara med att den första förutsättningen för en framgångsrik befolknings- och hälsovårdspolitik var att det fanns ett heltäckandesystemför profes

sionell förlossningshjälp.

Det innebar bland annat att den så kallade

”kvacksalveriparagrafen” som förbjöd outbildade

”hjälperskor”att förrätta förlossningaråterinfördes i 1819 års barnmorskereglemente. Det stadgade att varje barnaföderskavartvungen att anlitaexamine rat förlossningsbiträde (dvs. läkare eller utbildad barnmorska) om sådant fanns att tillgå.24(En lik

nande paragraf hade införts i barnmorskeregle- metent1777men avskaffats på bondeståndetsbe

gäran året efter.) Kvacksalveriparagrafen i barnmorskereglementet förblev emellertid uddlös så längebarnmorska saknades i deflesta svenskasock nar.2 5

Utbildningens betydelse

Från 1822 besattes professureni obstetrik av Pehr GustafCederschiöld, enperson somkomatt få stor betydelse för uppkomsten av den arbetsfördelning som än idagär typisk för förhållandetmellan barn

morska ochläkare i Sverige. Cederschiöld under visade - som sina föregångarepå posten - såväl bli

vandebarnmorskorsomblivande läkare.Som den politiker han också var insåg han att den endaväg som kunde garantera ordentlig standardhöjning inom förlossningsvårdens område var attexpan dera barnmorskeväsendetoch samtidigt höja kuns kapsnivån.26 Antalet läkare varvid denna tidknappt fyrahundra ihela landet, varav bara hundra betjä

nade landsorten. Att lita till läkarkåren för att ge hela detglesbefolkade och vidsträcktalandet till

gång till kvalificerad hjälp i samband medförloss

ningar var alltså helt orealistiskt.27

I stället intensifierades ansträngningarna att för

bättrabarnmorskeutbildningen, såväl kvantitativt som kvalitativt. En viktig uppgift för att förverkliga lagstiftarens intentioner blevattöka antalet elever, vilket också gjordes. Dessutom garanterades 12 flickor, som barnmorskelösa socknar sänt till ut

bildning, gratis uppehälle under studietiden. Ut

bildningen förlängdes till nio månader, och Ce derschiöld lyckades även utverka statsmakternas tillstånd att undervisasärskiltskickliga barnmors

kor i instrumentalförlossning. Det senare innebar att svenska barnmorskor 1829 fickrätten att, efter speciellexamen, använda förlossningstångoch an

dra verktyg vid förlossningar som annars skulle kunnat sluta med barnaföderskans och/eller bar

nets död.28 Den första som utexaminerades med instrumenträttvar arbetskarlsänkanAnna Svens- dotter frånDala-Järna. Hon fickbetyget”utmärkt” och omdömet: ”Qvick i tanke. Klok och tänkandei omdöme.Lugn ihandling.”29

(15)

Detnyasättet atthjälpa bamtill världen

Lösningen att tillåta barnmorskor attbruka instru ment var unik för Sverige.I världen i övrigt förblev denna rätt så gott som alltid ett manligt privile gium. Troligen speladeCederschiölds argumenta

tion roll förriksdagensbesluti dethan hävdadeatt förtroendet för barnmorskeväsendetvar beroende av att allmogen insåg nyttan med det, ochfick be vis för att utbildade barnmorskor ägde kunskaper somkunde räddaliv. Även läkarkåren kunde,efter viss tvekan, instämma iförslagetdå ettav dessöver gripandemålgynnades:att få landsbygdensfolkatt inseattnationens framtid varberoende av ettut

byggt och väl fungerande medicinalväsende, där läkare var satta att övervaka verksamheten.30

Vidmitten av1800-talet existerade alltså en allt

mer kvalificeradbarnmorskekår, i numerär tillväxt, vars kvalifikationer på obstetrikens område stod ungefärlika högt som läkarkårens.31 Menläkarkå ren började, med inspiration från andra länder, be trakta obstetriken som en intressant specialitetoch manliga läkare började, tillsammans med barn

morskor, att anlitas vid förlossningar i städernas mestvälmåendefamiljer. Det var därmed bäddat förkonflikter yrkena emellan.

Under1800-taletkomobstetriken att utgöra en allt viktigare del avläkarutbildningen. Gruppfotot avslöjaratt det tidigare kvinnligayrkesområdet vid seklets slut hade blivit ett statusfyllt manligt yrkesområde.Det är

medicine kandidatkursen som poserar medbarn de själva förlöst i Allmänna bambördshusets trädgård i Stockholm sommaren 1899. Foto Medicinhistoriska museet, Stockholm.

15

(16)

En följdfråga blir om de statliga myndigheterna under 1800-talet i lyckades skapa avgränsade kom petensområden för barnmorskor och läkare, och därmed en fungerande arbetsfördelning på förloss

ningsvårdens område, ochhurdenstatliga politi

ken komatt utformas på förlossningsvårdensom råde.Detär denövergripande frågasom fortsätt ningen avartikelnkommerattägnasåt. Men först en utblickutanför Sveriges gränser!

Barnmorskoroch läkare, hem eller sjukhus - vad säger historisk forskning omandraländer?

Kvinnor somfött barn i flera länder kan vidimera att seder och bruk kring förlossningen skiljer sig drastisktåt,även i dagens högindustrialiseradelän der.32 Man kanfundera över varför skillnadernaär så stora, ochsöka efterorsakeri samspelet mellan professioner och stat i olika nationer.

Medan den holländska mamman kan välja om hon vill föda sittbarnpåklinikeller med hjälp av barnmorska hemma i den egna sängen är denna valmöjlighetpraktiskt taget utesluten i andraväst länder.Ommanföder på Irland elleri England an

ses detnaturligt att födaliggande på vänster sida, medan denvanliga läget i andra länder har varit (och äri många fall ännu) liggande på rygg, även omävenandrakroppsställningar blivit accepterade på senare år. I USA blir den födande nästan alltid assisterad av en läkare, medan det i andra länder kan förekomma både läkare och barnmorska vid förlossningssängen.33 I några länder, som Sverige och Holland, sköter barnmorskan ensam om för

lossningen så längesom inga allvarliga komplika

tioner inträffar.

De skillnader som skisserats ovanhar allahisto

riska orsaker, orsaker som framförallt härrör från deinstitutionellasystem i vilka förlossningsvården utvecklats. Ettsådant institutionellt system utgörs av de olika yrkesgrupper som varit verksamma inom förlossningsvården och de politiska ramar inom vilka förlossningsvården utvecklats, samt den specifika könsarbetsdelning som blivit etablerad.

Inte minst har förhållandet på ett samhällsplan mellan detvå yrkesgrupperna barnmorskor och lä kare blivit bestämmande för arbetsfördelningenvid

den enskilda förlossningen.34 Har förhållandet präglats av samarbete eller konflikt? Hur fram gångsrik har respektive yrkesgrupp varit isinaför sökatthävdajust sitt yrkes kvalifikationer? Vilket yrke har åtnjutit mest förtroende hos familjerna?

Svaren på den typen av frågor förklarar till stordel varför den sociala organisationen kring förloss- ningssituationen tersig olika iolika länder, visar studier från flera länder, framför alltUSA, Storbri

tannien, Holland, Frankrike och Skandinavien.

Forskningen ianglosaxiska länder har varit starkt upptagen av deprofessionella konflikterna mellan läkare och barnmorskor, en utveckling som - sedd ur andra länders perspektiv - varit extrem i USA.35 Där försökte det amerikanska läkarförbundet {AmericanMedical Association, AMA)under 1800- taletsslut och 1900-talets början påverka allmän hetenatt tillkalla läkare, inte barnmorska, när ett barnskulle födas.Barnmorskorna framställdes som opålitliga och okunniga; det förekom heller inte i USA någon offentligt kontrollerad barnmorskeut

bildning som gav utövarna legitimation. Barn- morskeyrket idkades ofta avkvinnormed praktisk erfarenhet men utan teoretisk utbildning, s k lay midwives. Resultatet av läkarnas kampanj av blev att barnmorskeyrket med börjanide högsta samhälls

klasserna så attsäga desavouerades, och många del

stater utfärdadebestämmelser som försvårade eller omöjliggjorde för barnmorskor att praktisera sitt yrke. I stället inmutade läkarna förlossningsvården som ett egetprofessionellt fält. Följden blev så små ningom att allt färre nordamerikanskor vågadeföda utan läkarhjälp eftersom läkarens professions- tillhörighetsågs som garantför en högtkvalifice rad vård.

Engelsk historisk forskning harfokuseratpåden brittiskastatens svaga hållning gentemotkrav på reglering av de dåliga sanitära och kunskapsmässiga förhållanden som framfördes under 1800-talet.36 Resultatet blev att den förlossningsvård som er

bjöds arbetarklassenhöll låg standard, i sin tur re sulterande i en påsina håll extremt högspädbarns

dödlighet, och även mödradödlighet. Inteförränen bit inpå 1900-talet formulerade de brittiska hälso vårdande myndigheterna kravpå barnmorskornas

(17)

Detnyasättetatthjälpa bamtillvärlden

utbildningoch iakttagande av säkerhetsföreskrifter, med resultat att ett statligt kontrollsystem infördes.

Detta till trots existerade det i England goda utbildningsanstalter, Midwifery colleges, som utexa

minerade barnmorskor. De engelska midwives or

ganiserade sigmedkravpå statligt ingripande för reglering av förhållandena inom förlossningsvår den, och även för stödför sin verksamhet som de ansåg vara hotad av läkarkårens alltivrigare intresse att ta över vården av hemförlossningarna. De eng

elska privatpraktikerna {GeneralPractitioners,GPs) haralltidhaft en starkställning i engelska familjers liv och ettprofessionellt intresse av etablera kon takt med barnfamiljer redan vid första barnets fö

delse. En mer eller mindre latent konflikt mellan läkare och barnmorskor påverkar änidag förloss ningsvårdeni Storbritannien.

Enytterligare forskningsinriktning som vuxit sig relativt stark i såväl USA som England harmerin riktat sig på medikaliseringen och patologiseringen av födandet iden anglosaxiska världen,en utveck

ling som fått till följd att kvinnans förmågaatt ta kontroll översin förlossning har nedvärderats till förmån för de professionellas roll i samman hanget.37

Den senare typen av kritisk forskning, där bar

nets eller barnaföderskans behov står ifokus, före

kommer äveni andra länder därförlossningsvården präglatsav en högteknologisk utveckling, som ex

empelvis Frankrike.38 En studie visarockså att detta land följt ett annat mönsternär detgäller födandes institutionalisering än andra länder. I Frankrike var det under en lång period vanligt attkvinnor, i stäl

let föratt föda i sitt eget hem, födde barn hemma hos en barnmorska som drev ettförlossningshem.39 Historiskt settskedde därför övergångenfrån hem förlossning till sjukhusförlossning i Frankrikevia en mellanform,denlillaprivata förlossningskliniken.

Holländskaforskare har bland annat fokuserat på födelsens kulturella organisationiNederländerna där hemförlossningenlängehar haft ett starkt sym bolvärde. En intressant fråga ärvarför hemförloss ningar i Nederländerna åtnjuter en legitimitet, i form av såväl befolkningens som statsmakternas

förtroende,somsaknasiövrigaindustriländer i da

gens Europa.40

När det gäller Skandinavien finns det två större norska studier, en som behandlar förlossningens historia, framför allt ur den födandes perspektiv, ochensombehandlar dennorska jordemorprofes- sionen, delvis i jämförelse med Sverige.41Det visar sig där att den norska”jormor”har en mindre själv

ständig yrkesroll än sin svenskamotsvarighet,och att läkareni motsvarande grad har en starkare ställ

ning. Till exempel är det gynekologer som utför kontrollerna under norska kvinnors graviditet, medan samma typ av kontroll pådesvenskamödra vårdscentralerna i allmänhet görs av barnmorskor.

Detsamma gäller preventivmedelsrådgivning där svenskabarnmorskor ägerrätt att skrivareceptoch sätta in spiral, något de norska kollegerna ej får göra. De skillnader i kompetensområdets storlek som historiskt funnits mellan länderna har snarast accentueratsunderefterkrigstiden.

En svenskdanskforskare har undersöktproces

serna när födandet hospitaliserades i Danmark och Sverige och funnit intressanta skillnader.421 Dan mark var detlångt in på 1970-talet relativt vanligt med hemförlossningar medan de var heltavskaf fade på andra sidan Öresund. Varför denna skill nad? Det tycks som den medicinska kulturen iDan mark länge varmer öppen försmåskalighet och tra

ditionella värdenänden stordriftsinställda,moder nistiska svenska folkhemskulturen. När detgäller barnmorskans utbildning och ställninghar det dock funnits stora likheter mellan Danmark ochSverige historisktsett. I båda länderna intresserade sig sta

ten tidigt för att skapaett politiskt reglerat förloss- ningssystem somframför alltbyggde på en välut

bildad och välkontrollerad barnmorskekår, väl ut

spridd över landet för attgaranteratillgänglighet för alla befolkningsgrupper.

Den svenska modellen förarbetsfördelning mellan läkareoch barnmorskor

Efterdenna snabbtur genom förlossningens orga- nisationshistoria urinternationelltperspektivär det dags att återvända hem igen. I Sverigehar vi, som

U

(18)

ovan antytts,en situationdärcentralmaktenförhål landevis tidigt”lade sig i” hur förlossningsvården fungerade lokalt, och utfärdade lagar och förord ningar med måletatt förse hela Sverigemedkun nig och statligtkontrollerad förlossningspersonal.

Som den amerikanske professionsteoretikernAn

drew Abbottuttryckerdet:

Förutom teknologi, organisationer, och det organisa

tionernas samhälle som följt efter, har även andra so

ciala faktorer verkat för eller mot professionalisering.

Särskilt är det så att sociala rörelser identifierar sociala problem som senare blir till potentiellt expertarbete.

Professionella är ofta ledare av sådana rörelser eller så blir ledarna så småningom professionella.43

Det typiska fördet professionellafält det handlar om här är att rörelserna i Sverige inte bara gjorde sig hörda utanför de offentliga institutionerna, bland intellektuella, professionella och engagerade privatpersoner,utanredanfrån början engagerade riksdag och ämbetsverk.Deni sammanhanget vik tigaste gruppen professionella, läkarna, var sedan 1600-taletnära knuten till statsmakterna genom Collegium Medicum, en institution som 1812 gjor des till ett regelrätt ämbetsverk, Sundhetskolle gium.44

Samtidigt är det dags att introducera en ytterli

gareaktör:barnaföderskorna.Hurde ställde sig till en moderniserad och professionaliserad förloss

ningsvård,ochtill läkarna respektivebarnmorsko rna, ärnaturligtvisockså av intresse. Dekunde välja att födamed professionell assistansavbarnmorska ellerläkare,eller göra motståndmotprofessiona liseringen av förlossningsvården genom att i det längsta hålla fastvid den traditionellaformen för förlossningsvård:bistånd från kvinnligasläktingar eller grannar, tillsammans med en erfaren hjälp gumma eller hjälphustru(vadhon nukallades lo kalt.) Redan på slutet av 1700-talet kunde också barnaföderskor i Stockholmvälja omde villeföda i hemmet eller på institution, och under 18- och

1900-talet utsträcktes denvalmöjligheten till att gälla fler delar av Sverige.45

De fyraaktörerna

Fyra aktörer ärnu presenterade: Medicinalstyrel

sen (tidigare kallad Sundhetskollegium och dess

förinnan Collegium Medicum), läkarkåren, barn- morskekåren och barnaföderskorna. Dessa kollek tiv har encentral roll när detgäller attförstå varför förlossningsvården fick den utformning den fick under 1800-talet. När seklet var slut var de princi

per förarbetsfördelning mellan barnmorskor och läkare redan etablerade som kom att prägla yrke nas förhållanden tillvarandra i Sverige under hela 1900-talet. Men innanvi når så långt behöver var och en av defyrakollektivaaktörernaen ytterligare presentation, och då inte minst de spår de lämnat efter sig i desvenskaarkiven.

Medicinalstyrelsen

Den gamla, nuföråldrade, termenmedicinalverket ger associationer till praktisk verksamhetoch till andra ämbetsverk med verkställande uppgifter i hela landet, som t ex postverket. Med begreppet avsågs en helhet bestående av detcentralaämbets verket i Stockholm, de tjänsteläkare som var direkt underställda ämbetsverket, övrigaläkare och samt liga landets barnmorskor vars verksamhet främst reglerades i ett barnmorskereglemente.

Medicinalstyrelsen (till 1878 Sundhetskollegi um) övervakade via provinsialläkarna att barn- morskeväsendet fungerade enligt lagoch hävdvun

nen praxis, inte minst när klagomål väcktes eller det blev fråga om rättsprocesser där barnmorskor var inblandade. Vad vi nukallar ”flygande inspektio

ner” skulle görasgenom att provinsialläkaren, när han hade vägarna förbi, styrde kosan mot barn- morskebostaden, förhörde barnmorskanpå hennes kunskaper ochtillsåg att hennes utrustning var ren ochkomplett.46

1890 infördes en mellannivå i byråkratingenom attenförsteprovinsialläkartjänst inrättades ivarje län med syfte attsamordna och övervaka provins

ialläkarnasarbete. På ett tidigt stadium gjordedessa förste provinsialläkare klart att en uppryckning av barnmorskeväsendet stod högt på dagordningen.

Detförsta stegetvar att ingripa på ett mer beslut samt sätt motden ickeprofessionella förlossnings-

(19)

Det nya sättet att hjälpabam tillvärlden

vården, detvill säga densom utövades av kvinnor utanbarnmorskeexamen.47

Medicinalstyrelsens arkiv innehåller en rik kor

respondens mellan tjänstemänpåolika nivåer inom medicinalverket rörande förlossningsvårdens ad

ministration och praktiska verksamhet, men också en ganska omfattande korrespondens mellan rätts

liga instanser och medicinalstyrelsen, ochenskilda personer och medicinalstyrelsen. Det framgårtyd

ligtatt barnmorskorna uppfattades somviktiga per

soner i lokalsamhället, vilket blandannat följande brev från Burträsk i Västerbotten visar.48

Undertecknade Hemmansegare samt åboer innom Barnmorskan C. N:s distrikt, taga oss härmed friheten hos vederbörande göra förfrågan huruvida det kan vara Läkaren på platsen, eller hvilken eller hvad, som kan vara orsaken till att Barnmorskan N., som i 40 år, med stor skicklighet och omsorg och utan anmärkning, skött sina åligganden till allas synnerliga belåtenhet, nu af för oss outgrundliga skäl, är satt utom tjenstgöring, och vi i följd deraf ej få anlita henne. Wi frågar äfren om det ej kan finnas någon möjlighet, att få barnmorskan N.

åter insatt i sin tjenst, då flere byar äro i behof af hen

nes hjelp, och våra hustrur som hysa ett stort förtroende till henne derigenom kunna blifra lugnade.49

Barnmorskorna utgjorde under 1800-talet basen i medicinalverkets personal. Vid sekelskiftet 1900 fanns i Sverige 2 782 barnmorskoroch 462 tjäns

teläkare inom medicinalverket.50

Förutom förlossningsvården hade barnmorskor skyldighet att i samarbete med församlingarnas klockare tillse att den obligatoriska smittkopps- vaccinationen av barn genomfördes. I realiteten skötte barnmorskor flera hälso- och sjukvårdande uppgifter, inte sällan medstödfrån den församling där de var verksamma, därdet också kunde finnas ett sockenapotek. Kring detta utvidgade kompe

tensområdeuppkom mot slutetav 1800-talet stri digheter genomatt läkarkåren fick allt svårareatt tolerera att barnmorskekåren fungeradesom”bar

fotaläkare”. Medtiden kom medicinalstyrelsen att i visa fall ingripa mot barnmorskors idkande av sjukvård, och kom inte sällan i konflikt med lokala

makthavare somönskade bibehålla ett systemdär barnmorskornat ex kundegeförsta hjälpen iläka res frånvaro.51

Vi skatittanärmarepå en sådan typ av organisa

tion. I Östra Stenby, Östergötland, avlönades sockenbarnmorskan för att ge första hjälpen vid sjukdoms-ocholycksfalloch sköta ett läkemedels- förråd. Hon tjänstgjorde som föregångare till distriktssköterskan och remitterade de patienter hon inte kunde hjälpa till doktorni närmaste stad, Söderköping.52 Barnmorskan blev 1898, isamband med ettfall av ”inklämt bråck”somhonbehandlat, anmäldtill medicinalstyrelsen som beskylldehenne för ”hänsynslöstilltagsenhet”. Däremot försvara des och hyllades hon av socknens potentater. De ville inte acceptera medicinalstyrelsens inbland ning,och tyckteatt deras hälsovårdssystem fung

erade väl. Det hjälpte inte. Medicinalstyrelsen an

såg det som föråldrat att tilldela enbarnmorska an

dra medicinska befogenheterän att skötanormal

förlossningar.

Konflikten i ÖstraStenby var bara en litendetalj i en större konflikt som präglade övergången från ett äldresystem där barnmorskors verksamhetsfält varganska stortoch löst definierat, till ettmoder nare, trängre och fastare avgränsatkompetensom råde.53

Replikväxlingen angående hälsovården i Östra Stenby ger ocksåexempelpåden rikhaltiga korre

spondens som Medicinalstyrelsensarkiv innehåller.

Medicinalstyrelsen expedierade årligen uppåt åtta tusenskrivelser av de mest skildaslag, av vilka en del rörde förlossningsvården. Ett ”Diarium över barnmorskeärenden” underlättar avsevärt forsk

ningom förlossningsvården under den perioden.

(Tyvärr saknasliknandediarier för övriga perioder.) Korrespondensen sköttes från medicinalstyrelsens sidaav stor fermitetvilket såvittman kan bedöma gjorde den centrala kontrollen av förlossningsvår denbåde snabb ocheffektiv.54

Medicinalstyrelsensledamöter ochpersonalbe

stod nästanuteslutande avläkare. (Undantagen var de tjänstemän som i egenskap av apotekare och veterinärer handlade ärendenrörande apoteks- och veterinärväsendet.) Genom att Medicinalstyrelsen

19

(20)

kom attsysselsättaallt fler läkare när myndighetens verksamhetsfält expanderade blev ämbetsverketen möjlig och viktig slutpostförde läkare som tänkte sig en karriär inom den statliga byråkratin. Det finns skäl att troatt det uppstod starka personliga band mellan den svenskaläkarkåren ochMedicinal

styrelsen, men om dettavet vi ännu mycket litet.

Läkarkåren

Vid 1800-talets slut hade Sverige cirka tusen läkare varav ungefär hälften utgjordes av tjänsteläkare i stat, kommuner och ämbetsverk. Läkartätheten var betydligt lägre i Sverige äniandraländer. Medan det i Danmark och Norge 1880 fanns en läkare att tillgå per 3-4 000 invånareungefär, gavs det i Sveri ge endast en läkare påöver 8 000 invånare.55 Den svaga tillgångenpåläkare ären faktor sombör tas med i beräkningen dåman försöker förstå den spe ciellautformning somförlossningsvårdenfick i vårt land.

En strikt uppdelningav läkarkåren iprivatprak

tiker ochoffentliganställda läkare ärsvår attgöra eftersom många läkare kombinerade en privat praktik med uppdrag inomoffentlig verksamhet.

Tillgängligadata, som tyvärrberör en senarepe

riod än densomhärbehandlas, tyder på att Sveri

gesläkare i större utsträckning än andra länders var offentliganställda och att privatpraktikernaföljakt ligen var förhållandevisfå?'6

Sedan år 1808 var läkarna, som tidigare nämnts, organiseradei Svenska läkaresällskapet,ett veten

skapligt sällskap. Originalprotokollen förvaras på Riksarkivet där också de olika specialistförenin

garnasarkivfinns. ”SvenskaLäkaresällskapets för

handlingar” kallas protokollen från varje vecko mötesomtryckteshäftesvisoch sändes uttillmed lemmarna. Från 1839 utgavs även en tidskrift, Hygiea, som innehöll vetenskapligaartiklar,notiser ochrecensioner. Protokollenochtidskriften ger en god inblick i hur läkarnasomgrupp, och även en skildaläkare, förhöll sigtillförlossningsvårdens ut

veckling.57

För att studera professionaliseringen av läkar- yrketär en annan viktig källaprotokollen från de nationellaläkarmötensom hölls med jämna mel

lanrum med börjansommaren 1885.Av samma skäl är det i det här sammanhanget också intressant att studera texAllmänna BB:s relationer till Karolin ska institutet ochläkarutbildningen, statliga insti

tutioner varsarkivockså förvaras iRiksarkivet och där läkarekårens inställning till förlossningsvården kommertilluttryck.

Läkarkåren och dess institutioner harproducerat ett stortkällmaterial,mentrotsdet goda källäget - eller kanske på grund av materialetsomfattning - har ingen historikerhittillstagitsig anuppgiftenatt utforska läkarkårens rollisvensk politik påettöver gripande plan. Det ären stor bristatt det saknasen översikt över läkarnas historia i Sverige.

Barnmorskorna

Som tidigare sagts utgjordes basen i det svenska medicicinalväsendet under 1800-talet av barn morskorna som utgjorde den numerärt största yrkesgruppenoch innehade hade den lägsta posi tionen i den medicinska byråkratin.58 Yrkets juri diska villkor reglerades i barnmorskereglementet som undergick vissa förändringar 1819, 1840 och 1856 men där grunddragen förblevdesamma från 1700-talettill 1900-talets början.

Barnmorskori Sverige var under perioden an

tingen privatpraktiserande, anställda av stat, stad ellerkommun, eller hade både privat praktik och inkomsterfrån offentlig verksamhet. Det senaste var inte ovanligt eftersom sockenbarnmorskan vis serligen var anställdav kommunenmen samtidigt hade rättatt ta emotarvode av sockeninnevånarna, medundantag för deriktigt fattiga som var befriade från avgift för förlossningshjälp. Anställningsvill koren varierade kraftigt, men det vanliga var att barnmorskan hade fribostadoch vedsamt en min dre, fastårslön. Uppgifter om de lokala villkoren står att finna i protokoll från kyrkoråd, socken stämmorochkommunalstämmor.

Barnmorskorna var den kvinnliga yrkesgrupp som förstorganiserade sig fackligti Sverige och deras organisationer var produktiva i skrift,om än i mindre utsträckning än läkarnas. Det är därför möjligt för forskaren att ganska noggrant följa barnmorskornas fackligaoch professionellakamp

(21)

Det nya sättetatt hjälpabam till världen

Barnmorskeimdervisningen skildes under 1800-taletfrän läkarnas utbildning i obstetrik. Många unga kvinnor söktesig till ^bammorskeläroverken ” i Stockholm, Göteborg eller Lund för attfå bammorskeexamen och ettansett och efterfrågat yrke. InstruktionsbammorskanElisabet Sebardt(t.v. i bilden)ledde kring sekelskiftet 1900 den kliniska undervisningen vid SödraBB i Stockholm och var också undermånga år ordförande i Stockholms bammorskesällskap. Foto Tjänstemannarörelsensarkiv och museum.

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1999:2 2T

(22)

för att hävda sina yrkesintressen. Redan 1885-86 bildadesde förstalokala organisationernaiGöte

borg och Stockholm och riksmöten för barnmors

kor hölls regelbundet från 1886 och framåt. Proto

koll ochandrahandlingar från dem finns bevarade i Tjänstemannarörelsens arkiv och museum, TAM.

De lokalasällskapens efterlämnade material torde kunna sökasi lands- och stadsarkiv.

En annanviktigkälla för inblick idevillkor som barnmorskorlevdeunderoch förlossningsvårdens praxis utgörs avtidskriftenJordemodern som bör jade utkomma 1888medtolvnummer årligen. Tid

ningen utgavs till en början på privatbasis av läka ren Wilhelm Wretlindoch hade både vetenskapligt och fackligtinnehåll. Möjligheten attpublicera sig utnyttjades flitigt av barnmorskorna, och Jorde modern ärdärfören viktigkälla när det gällerbarn- morskekårens organisationers och enskilda med

lemmars åsikteroch ställningstaganden. Inte sällan framträdde även läkare med specialintresse för förlossningsvården somskribenteriJordemodern.

På Riksarkivetåterfinns de rapporter sombarn

morskorenligt lagvar tvungna attlämna om ut fördainstrumentförlossningarsedan 1829, medan de barnmorskedagböcker som blev obligatoriska 1881 (och där alla utförda förlossningar skulle protokollföras) som regel har överförts till stads-, landstings- ellerlandsarkiv. Tyvärrverkar många barnmorskedagböcker saknas i arkiven. Förmodli

gen har de intesällanblivitkvarhos barnmorskan när hon avledochdå betraktats som familjens egen

dom, eller förkommit påannat sätt.

Barnaföderskorna

När det gäller barnaföderskornas inställningtill de gamlahjälpgummorna,till barnmorskor ochläkare och till sjukhus- eller hemförlossning vore det sä kertmöjligt att finna intressanta tankaroch värde

ringar uttrycktaibrevochdagböcker från den ak

tuellatiden.Attgenomföra den typen av forskning ärdock mycket tidskrävande, och därför återstod i dethär sammanhanget ett enklare alternativ, näm

ligen möjligheten att studera hur kvinnorna faktiskt handlade.Kallade de påutbildadbarnmorska, om

sådanfanns i trakten, ellerbrydde de sig inte om det?Ansträngdedesigattsökauppen läkare även om han bodde långt bort? Valdedeattföda hemma även om det fanns tillgång till förlossningsanstalt inom rimligtavstånd?

Den statistik som fördes talar här sitt tydliga språk. Det finnsen stark tendens att kvinnor såväl på landet som i staden anlitade utbildade barn morskor när sådanafanns att tillgå,även omundan

tagförekom. Från 1870-talet skedde en snabb ök ning av andelenförlossningar som sköttsmedexa minerat förlossningsbiträde så att tre av fyra för

lossningar under 1800-talets sistadecennium sköt

tesav utbildad barnmorska. I dessa fallfinnsi fö

delse-ochdopboken där barnetärinfört ”ex.” som anteckning i kanten, vilket betyder ”examinerat förlossningsbiträde”. Det kom dock att dröja in på nästa sekel innan alla kommuner fick tillgång till barnmorska ochförtroendetför det professionella förlossningssystemet blev riktigtgrundmurat i alla befolkningslager.

Det tycks somombarnaföderskorna iSverige,till skillnad från en delandraländer, tenderat att söka sig till förlossningshem och BB närmöjligheten funnits,förmodligendelvis beroende påattavgifts- politikeni allmänhet gynnat anstaltsvård på hem

förlossningarnasbekostnad.Viduniversitetsstäder nas undervisningssjukhus var vården gratis (som ett medel attförse läkarstudenterna med ett stortun dervisningsmaterial)och avhögkvalitet.Ävenan dra städervalde att sätta avgiftstaket ganska lågt ochdärmedgeden offentligtfinansierade anstalten konkurrensfördelar framför de privatpraktiserande barnmorskorna.59 En följd av den generellt sett stora tillströmningen tillinstitutionsvården blevatt den stad som hade längst anstaltstradition, nämli gen Stockholm, kunde uppvisa en internationellt sett ovanligt högandelanstaltsförlossningarredan vid sekelskiftet 1900. Nästan hälften av alla nya stockholmaresågdå dagens ljuspå något av de tre barnbördshusen, varav de två största drevs med skattemedel60 ochett mindre ägdes avettfilantro pisktsällskap.61