JURIDISK FORENINGS AARBOG
FOR
VINTEREN 1924—25
T R Y K T SOM MANUSKRIPT TIL BRUG FOR FORENINGENS MEDLEM MER
KØBENHAVN
T R Y K T HOS N I E L S E N & L Y D I C H E (A X E L S I M M E L K L Æ R )
1925
Pag.
G en eralfo rsam lin g en m . v ... 5 K nud J a r n e r : S o v je tru s la n d s b o rg erlig e L o v b o g ... 6 R ag n ar B erg en d al: N agra s y n p u n k te r på lag s tiftn in g e n om a n d e lsfo re n in g a r 7 T ro els G. J ø rg e n s e n : D o m sto len es S tillin g o v erfo r A fgørelser a f R etsspørgs-
m aal ad p riv a t V e j ... 26 K jeld R ø rd a m : Nogle B e m æ rk n in g e r om e k s tin k tiv e E r h v e r v e ls e r ... 39 St. G ru n d tv ig : D en D o m m ern e tiltæ n k te V irk so m h e d m ed U dfæ rdigelse af
ju r id is k e D o k u m e n te r for P r i v a te 42
V a ld e m a r H v id t: B e m æ rk n in g e r om »R eceived fo r s h ip m e n t « -D o k u m e n te r 52
dog a f F u ld m æ g ti g i I n d en rig sm in isterie t Aage Finsen.
DEN AARLIGE GENERALFORSAMLING
afholdtes T irsdag den 23. S eptem ber 1924 i Odd-Fellow P alæ et og lededes af F o r m a n d e n , P rofessor Torp.
Højesteretssagfører A hn f el t- Rønne aflagde Beretning. Med- lemsantallet, der den 1. Septem ber 1923 havde ud g jo rt 398, var i Aarets Løb gaaet ned, saaledes at det den 1. September 1924 u d gjorde 395, og m a n m a a tte derfor henstille til M edlem m erne at agitere for Tilgang af nye Medlemmer.
Regnskabet, der for Vinteren 1923— 24 er gennem gaaet af F o r eningens Revisor, B yretsdom m er El hof f, og befu n d et rigtigt, b a lancerer m ed Kr. 4.912,43. Anret begyndte m ed en Kassebehold
ning af Kr. 804,30 og endte m ed en K assebeholdning af Kr.
999,20. Der gaves Decharge for Regnskabet.
Bestyrelsen, med Undtagelse af O verretssagfører Faurschou, der selv ikke ønskede Genvalg, genvalgtes i sin Helhed og bestaa r herefter af:
Professor, Dr. jur. Carl T o r p , Overretssagfører Axel Ba n g, H ø je
steretsdom m er Julius Møller, Højsteretssagfører T h . Knudt zon, Højesteretssagfører Karsten M eyer, Højesteretssagfører Ø. A h n felt-Rønne, Politiinspektør Ha k o n Jørgensen, D om m er Jesper Simonsen, Sekretær i Justitsministeriet, cand. jur. B o r u m og Se
k re tæ r i Justitsm inisteriet, cand. jur. Faurholt.
Revisor, B yretsdom m er E l h o f f genvalgtes ligeledes.
Foreningens M edlem m er var af S agførersam funde ts 1. Kreds in d b u d t til Kredsens Møde den 13. Marts 1925, hvor L a n d s d o m m er Kai H a m m e r i c h h oldt F o re d ra g om »Den. juridiske Stands F re m v æ k st i D a n m a rk « .
(F o re d rag a f O v e rretss ag fø re r K n u d J a r n e r d en 23. S e p te m b e r 1924).
F o red rag et udelades her, idet det findes try k t i U.f.R. 1924 B pag. 269 flg., hvortil henvises.
OM ANDELSFORENINGAR.
(F o re d rag a f D o cen t R a g n a r B e r g e n d a l . L u n d , den 27. O k to b e r 1924).
I
Indledningen til F o red rag et henledede F o re d ra g sh o ld e re n O p m æ rk so m h e d e n paa, at m edens Andelsforeningerne i D a n m a r k i det store og hele h a r udviklet sig u d en nogen Lovgivning, er det m odsatte Tilfældet i Sverrig, hvor m a n i s n a r t en M enneskealder h a r h a f t en Lovgivning 0111 disse F oreninger, de »eko- nom isk a föreningarna«. Den første svenske Lov h e ro m er fra 1895, og den nugæ ldende fra 1911. Disse Love var naturligvis — og k u n d e efter hele Sagens N a tu r og B ag g ru n d e n for deres U d a r bejdelse og Vedtagelse heller ikke være det — u dtøm m e nde, m en det rent principielle Spørgsm aal: 0111 de h e r h e n h ø re n d e F o rh o ld bør være lovfæstede, vilde F o re d ra g sh o ld e re n absolut besvare b e kræ ftende.
F o re d ra g sh o ld e re n fortsatte derefter:
Jag läu n n a r nu de a llm ä n n a re sonnem enten och k o m m e r över till n å g ra speciella frågor.
L iksom för den fysiska, så är även för den ju rid isk a personen f ö d e l s e n ett m ycket kritiskt m om ent. Vår lag h a r en liten av- delning »Om forenings bildande«. Bortsett från de o m edelba ra fö r u tsä ttn in g a r n a för att vinna registrering, äro dessa bestäm - melser emellertid synnerligen knapphiindiga. F r a m f ö r allt fäster m a n sig vid, att ingenting säges 0111 det sätt, v a rp å en m edlem skall avgiva sin fö rk la rin g 0111 inträde. Det m åste alltså antagas få ske helt formløst. Detta m ed fö r emellertid, att synnerligen ofta ovisshet rå d e r om h u r u v id a en person verkligen är m edlem av en
forening eller icke. Styrelsen skall visserligen hålla förteckning över m e d le m m a rn a , m en d enna kan givetvis icke alltid äga vits
ord gentem ot bestridande. Och själva bildningsproceduren är ofta u td ra g e n över en lång tid, d ä r u n d e r en person k a n på olika sätt hava visat sitt intresse lor den tilltänkta sam m an slu tn in g e n , ett in tresse som emellertid varit avsett såsom helt platoniskt. Ej säl- lan a rb e ta r m an m ed p re lim in ä ra teckningslistor och a n d r a till sin inneb ö rd m ycket o k lara han d lin g ar. Och även om det är utom tvist, alt en person är medlem, k a n det v ara oklart, för h u r u m ån g a insatser h a n är medlem. Är även detta ställt u to m tvist, ka n det å n d å v ara o klart om t. ex. i en elektrisk distributionsför- ening h a n s insatser avse a b o n n e m e n t å energi för belysning eller för m otordrift. Så snart, såsom n ä sta n alltid, förpliktelser av ett eller a n n a t slag skola åtfolja m edlem skapet, ligger det i öppen dag att sådan o säke rhet såsom den n u a n ty d d a m åste vara s y n n erli
gen oläglig. Det torde därfö r b ö ra uppställas såsom ett kra v på en tillfredsställande lagstiftning för ekonom iska foreningar, att den bör uppställa vissa formella betingelser för anslutning såsom medlem. Lagstiftningen för aktiebolag och hos oss för s. k. ek o nom iska fören in g ar m ed b e g rä n sa d personlig an sva righet e rb ju d a monster, som h ä r v id k u n n a tjä n a till ledning. S kriftlighet både för an sökning om in träd e och för styrelsens eller a n n a t förenings- organs besked i anledning d ä ra v to rd e vara ett m in im u m , vars u p p fyllande aldrig skall b ereda svårigheter. Man bör k o m m a ihåg att m å n g a av de ekonom iska fö re n in g a rn a söka sina med- lem m ar b la n d lantbefolkningen, m ed dess åtm instone hos oss ytterligt form alistiska u p p fa ttn in g i rättsliga ting, som bl. a. gör det m ycket lätt att glöm m a eller fö rn ek a en blott m untlig vilje- lörklaring.
E tt h u v u d sp o rsm ål i an d e lsfö ren in g arn as rä tt m åste alltid bliva o rd n a n d e t av den ekonom iska basen för deras v erksam het, v ara sig m an vill kalla den för insatskapital, g ru n d f o n d ell. dyl.
Till detta äm ne ansluter jag n ä r a fr å g a n om m e d le m m a rn a s a n svar för foreningens forbindelser. E nligt vår foreningslag (7 §) skola nu var je ekonom isk forenings stad g ar angiva:
»4) den insats, m ed vilken varje m edlem skall deltaga i f o r
eningen, h u r u insatserna skola göras, sam t h u ru v id a m edlem m å
deltaga i foreningen m ed högre belopp än enkel insats« och vidare
»6) dar ej för foreningens forbindelser skola h ä f ta allenast dess tillgångar, det belopp, intill vilket m e d le m m a rn a åtaga sig p e r sonlig an svarighet for foreningens forbindelser«.
Varje förening erhåller alltså ett eget kapital genom insatser av m e d lem m arn a . L agen söker v erk a for v id m a k th å lla n d e t d ärav genom fö rbud m ot u tdelning till m e d le m m a rn a av a n n a t än nettovinst (18 §); och den tä n k e r sig att det egna k apitalet skall ökas genom avsättning till reservfond; reglerna h ä r o m äro dock ej synnerligt effektiva. — Såsom bas for en ekonom isk verksam - het är n u insatskapitalet ej alltid av någon m ycket hög valör.
Bortsett d årifrån, att det k a n v ara h u r u litet som helst, h a r m a n i sy n n erh et att observera, att m e d le m m a rn a ju k u n n a genom upp- sägning, dödsfall eller uteslutning k o m m a att avgå u r foreningen.
D enna rörlighet i m edlem sbeståndet är ett särskilt karak teristico n för föreningsform en och fram hålles s tä rk t av lagens motiv. N är nu en m edlem avgår, skall h a n regelmässigt vara b erättig a d att a te ría sin inbetalda insats, å tm instone såvitt d e n n a vid tiden för avgången finnes i behåll hos foreningen, i form av en d å r å lö- pande andel i löreningens rä k en sk ap sm ässig a nettoförm ögenhet.
F ö re n in g a rn a s stad g ar k u n n a visserligen stadga avvikelser från denna regel, m en så sker i a llm än h et icke, just d ä rfö r att de en- skilda m e d le m m a rn a sätta stört värde på utsikten att vid avgang få sina insatser tillbaka. De, som bevilja foreningen kre d it utan en en sa m t för sig tillfyllestgörande re alsäk erh et och m ed ta n k e på föreningens a llm ä n n a ekonom iska styrka m åste d ä rfö r städse säga sig, att d enna är någonting m ycket föränderligt och osäkert.
Ty så sn a rt föreningens ekonom i visar tendens att försäm ras, skola tydligen alltid en hel del m e d le m m a r fin n a det angeläget att söka r ä d d a u n d a n sina insatser, m ed an de ä n n u finnas kvar, och alltså s k y n d sam t b eg ä ra sitt utträde. Genom återbetalnin- g arn a av deras insatser skall ekonom ien så ytterligare försäm ras, fra m fö r allt genom m in sk a d likviditet; fordenskull k o m m a ny a m e d le m m a r att begära sitt u tträ d e o. s. v. tilis ställningen blir ohållbar.
Om kreditgivare alltså icke k u n n a alltfor m ycket bygga på det inbetala insatskapitalet, blir frågan om m e d le m m a rn a s p erso n
liga ansva r for foreningens forbindelser av synnerlig betydelse.
I de tyska a n de lsiore ningarna s, Genossenschaften, historia h a r ett personligt, obegränsat och solidariskt ansva r för m ed le m m a rn a , i stor u tsträ c k n in g h a ft k a r a k tä r e n av ett absolut postulat, som föreningsväsendets egna m ålsm an velat d irekt h ä rle d a u r den so
lidaritet, som m a n velat se såsom själva g ru n d ta n k e n för d e n n a organisationsform . I Sverige ha helt a n d r a betraktelsesätt gjort sig gällande. Redan föra 1895 års lag var det i det a llm ä n n a rätts- m edveta ndet en m ycket stadgad uppfa ttn in g , att m e d le m m a rn a i en andelsforening icke u ta n sarskilt å tag a n d e h a d e n ågot som helst personligt ansva r för föreningens gäld. Och lagstiftningen h a r anslutit sig till denna u p pfa ttning. E tt sårskilt å tag a n d e av ansva r kan naturligtvis före k o m m a , och är m ycket vanligt, fr å n enstaka fo ren in g sm e d lem m a rs sida, t. ex. styrelseledam öterna, i form av vanlig borgen. Men i den m ån föreningens a ffä re r äro vidlyftiga och dess sa m m a n sä ttn in g är s. a. s. dem okratisk, skall naturligtvis den n a utväg ofta vara stängd eller å tm instone er- hålla en m era m oralisk än egentlig ekonom isk betydelse. Och vår lagstiftning känne r, som jag nyss antydde, även en forenings- form m ed ett ansvar for varje foreningsm edlem i den n a h a n s egenskap. Som det a n f ö rd a la g ru m m e t ger vid h a n d e n får a n svaret icke vara obegränsat, u ta n får en d a st gälla intill ett visst m axim ibelopp for varje insats. Solidariskt är detta ansva r icke i forstå h an d , utan endast subsidiärt, så at vad som befinnes b rista hos en m edlem k an uttagas av de övriga, så långt deras ansvarlig- h et räcker. E n särskild u ttaxering är alltså nödvändig, och* denna om gång förefaller helt naturlig, eftersom d etta ansva r utöver in- satsbeloppen ö v e rhuvud icke får göras gällande a n n a t än då f o r
eningen är i konkurs, och sedan k o n k u rs fö r fa r a n d e t förts till slut, så att m a n kan fastställa bristens storlek. L ag stiftarn a h a alltså varit synnerligen angelägna att sk y d d a föreningsmedlem - m a r n a mot att blive tag n a i a n s p r å k för foreningens skulder.
H äri h a de lyckats synnerligen väl, ja, så väl att den lilla p a r t av ansvar, som de tillåtit, blivit u ta n n ä m n v ä r d betydelse i verk- ligheten. F ö re n in g a r m ed b e g rä n sa d personlig ansvarighet, som det skall hela i firm a n a m n e t, äro relativt m in d re vanliga, och de
ras k reditm öjligheter torde icke vara störra än de övrigas, før- en in g arn a utan personlig ansvarighet.
E fter den n a redogörelse för lagens inn-ehåll, är m a n kanske benägen att tro, att våra ek onom iska fören in g ar ö v e rhuvud icke å tn ju ta eller taga i a n sp r å k någon kredit, för vilken de ej k u n n a erb ju d a säkerhet genom inteckning i fastighet eller eljes genom pant. E tt såd a n t an ta g a n d e är tillnärmelsevis riktigt n är det gäl- ler arbetarebefolkningens och dylika k o n su m tio n slo re n in g a r. E n ligt det p rincipprogram , som R obert Owen had e uppställt för den klassiska s a m m an slu tn in g e n av v äv a rn a i Rochdale, skulle i en kooperativ v erk sam h et det behövliga kapitalet tillskjutas av m e d lem m arn a . H ä refte r ha k o n su m e n tk o o p e ra tö re rn a i allm än h et rä tta t sig, helt visst i læ ngden till stor b å tn a d för rörelsens utveck- ling. Men en sådan financieringsm etod h a r alltid k rä v t en b ö rja n i sm ått och en m era långsam utveckling. Trots att m e d le m m a rn a i produc.entsam m anslutningar väl i regel h av a en ekonom iskt nå- got b ättre situation, h a r m a n i dessa andelsföreningar, sårskilt jo r d b ru k a rn a s , så gott som aldrig ansett sig k u n n a tage medlem- m a r n a s offervillighet i a n sp r å k i så hög grad, som varit erforder- ligt för att genom s a m m a n sk o tt erhålla det vid starten behövliga driftkapitalet. Man har, sårskilt kan n ä m n a s la n tm ä n n e n s in- k ø p slo re n in g a r som hos oss utg ö ra en hela landet o m fa tta n d e o r
ganisation, från början o p ererat m ed k redit i största möjliga ut- sträckning, vilket också lett till en sårdeles lysande krasch. Där ha vi då att spörja, h u r u det varit möjligt att erhålla n ä m n v ä r d kredit med de förut skisserade legala fö ru tsä ttn in g arn a. Svaret år: på grundval av insatsforbindelser av m ed le m m a rn a . Lagstif- taren, som av om tan k e om m e d le m m a rn a re d u cerat deras an sv a r för foreningens skulder till p ra k tisk t taget ingenting, h a d e glømt att stoppa till ett hål, genom vilket ett såd a n t ansva r av m ycket be tu n g an d e k a r a k tå r kan füllt lagligt åvågabringas.
Det år fråga 0111 sättet för insatsernas betalning. Detta k a n av sta d g a rn a ordnas på vad sått som helst. Mest n ä rligga nde k u n d e synas v ara att föreskriva k o n ta n t betalning. Men det skall visa sig m ycket svårt att få ett större antal jo r d b r u k a r e att i ett nytt foretag teckna genomsnittligen t. ex. 50 insatser å 50 kronor, om detta in n eb är att m an skall k o n tan t inbetala 2500 kronor. D årem ot kan det vara m ycket lätt att å s ta d k o m m a teckning av 50 insatser å 50 kronor, varav 2 k ro n e r skola k o n ta n t inbetalas, 0111 för de återstående 48 k ro n o rn a pr. insats, d. v. s.. 2400 k ro n o r ej skall
fullgöras a n n a n prestation än a v lä m n a n d e av en forbindelse.
Särskild 0111 den n a är ställd att betalas endast i m a n av särskilt beslut frän foreningens sida, om såd a n t beslut enligt sta d g a rn a endast m å fattas vid triingande behov, skall en ackvisitör h a v a m ycket lätt att tor personer m ed n ågot m in d re o m fa tta n d e erfa- re n h et i ekonom iska ting fram stä lla den n a forbindelse såsom en ren formalitet. Men i realiteten skiljer den sig ej m ycket från en vid a n f o rd ra n förfallen borgen å 2400 kronor. Mot såk e rh et av något h u n d r a ta l såd a n a forbindelser k a n foreningen liitt erhålla en vidlyftig b an k k red it.
D enna lättvindiga form for k a p ita la n s k a fln in g k a n tydligen er- b ju d a en lockelse för m ången »Grunder«, som av den på denna p u n k t m ycket stränga lagstifningen angående aktiebolag h a r fun- nit sig avskuren från att a n v ä n d a d enna foretagsform . Emeller- tid k an i denna del vår föreningslagstiftning näppeligen anses till- lredsställande. Den tillåter alltför lätt, att m a n v ä d ja r tili den ej så sällsynta vidskepelsen, att ett foretag u ta n någon ekonom isk bas skall k u n n a lä m n a sto rarta d e ekonom iska resultat. Olågen- heten synes lätt h jä lp t genom en bestämmelse, att varje insats, eller åtm instone en viss större kvotdel därav, t. ex. hälften, skall k o n ta n t inbetalas före loreningens registrering eller inom viss k o rta re tid därefter. Vill m a n ej gå så långt, b ö r m a n i varje fall fordra, att stad g arn a re d a n från b ö rja n uppställa b estäm t fixe- rade fö rfallodagar för insatsens gäldande, t. ex. så att 5 pct.
skola erläggas viss dag årligen u n d e r 20 års tid. Då skall det bliva betydligt svårare att inbilla teck n a rn a, att någon inbetal- ningsskyldighet aldrig k o m m er i fråga.
Den an o rd n in g av insatsernes betalning, som enligt sagda år vanlig, ger emellertid även anledning till spørsmål, som äro av m e ra direkt ju rid isk n atu r. Skyldigheten att erlägga insats, ålig- ger ju teckna ren i h a n s egenskap av m edlem i foreningen gent- emot denna. Man k an då fråga, h u r u det ställer sig m ed d e n n a skvldighet, då m edlem skapet u p p h ö r, t. ex. genom uttråde. N a turligtvis skall den u ttr ä d a n d e befrias från vidare betalningsskyl- dighet, om sa m m a fö ru tsä ttn in g ar äro tillfinnandes, som medgiva, att h a n får tillbaka re d an erlagda belopp. Men om i stället fo r
eningens ekonom i år dålig, så är ju för d e n sa m m a och dess for- dringsägare den p ra k tisk a betydelsen av den u tträ d a n d e medlem-
m ens betalningsskyldighet desto större. Skall även i dylika fall all vidare betalningsskyldighet u p p h ö ra ? Av lagen att döm a (g runderna för 3 §), vill det förefalla, som om svaret m åste bliva jak an d e , så vitt angår såd a n a insatsbelopp, som icke vid m e d le m mens avgång re d a n förfallit, vare sig genom att en på fö r h a n d bestäm d förfallotid in trä tt eller sårskilt beslut fattats 0111 inkal- lande av n ågon del av de utestående insatsbeloppen. Men m åste detta resultat alltid antagas, vore ju in satsförbindelserna ett skå- ligen bråckligt g rundlag för den stora kredit, som m å n g a gånger byggts dårpå. F ö r dem, som em ottagit dylika forbindelser såsom pant, skulle det v ara en gan sk a p insam överraskning a tt nödgas återstålla de m ed le m m a rs forbindelser, vilka u ttr å d a u r fo re n in gen. E nligt en u p pfa ttning, som i intresserade kretser år så all- m ån, att den möjligen k a n göra a n s p r å k på att u ttry c k a en sed- vanerättslig grundsats, m åste m a n antaga, att den u ttrå d a n d e m edlem m en icke alltid blir fri från sin betalningsskyldighet, nåm - ligen icke i alla håndeiser, då h a n för d en n a sin forbindelse ut- stållt en sårskild handling, i varje fall icke om den n a h an d lin g enligt sin av fattning år av löpande beskaffenhet. Mera princi- piellt b e tra k ta t skulle fo rh ålla n d et då v ara det, att m edlem m en genom att av lå m n a en sådan h a n d lin g h a r fullgjort sin så att saga m edlem sråttsliga insatsskyldighet; detta h a r visserligen i det våsentliga skett mot det att foreningen beviljat h o n o m kredit, m en h a n s h å r p å g ru n d a d e skyldigheter åro n u m e r a att h å n f o r a icke till h an s m edlem sförpliktelser u ta n h a en sjålvståndig k a r a k tår och beståm m as tili sin in n eb ö rd endast av den u tfå r d a d e sår- skilda han d lin g en s innehåll, låt v ara att detta ofta å r givet genom en hånvisning till stadgarna. — M otsvarande sy n p u n k t k o m m e r även till an vä ndning, då m e d lem sförhalla ndets n o rm a la utveck- ling avbrytes dårigenom, att foreningen k o m m it i k o nkurs. Skulle h ä r m e d m e d le m m a rn a s betalningsskyldighet för icke re d a n för- fallna delar av de av dem tecknade insatserna städse u p p h ö ra , vore det synnerligen o a n g e n äm t för den som belån a t insatsför- bindelserna och naturligtvis h åri velat hav a sin såk e rh et just tor fall av foreningens insolvens. Man m åste även h å r anse, att en betalningsskyldighet, som erhållit ett füllt sjålvståndigt yttre g rundlag fortbestår åven efter ko n k u rsu tb ro ttet, och får tagas i a n sp r å k av b o rg e n åre rn a. Den m o tsatta regeln i lagens 3 § får
anses gälla endast betalningsskyldighet, som g ru n d a s blott och b a r t på en persons egenskap av m edlem i foreningen.
M edlem m ens s k y 1 d i g h e t m ed avseende på insatser och avgiiter till foreningen och den a n d e l i dennas förm ögenhet, som från bür jan av m edlem skapet eller åtm in sto n e efter h a n d som dylika skyldigheter fullgjorts k u n n a tillk o m m a honom , äro u p penbarligen icke att anse såsom rättsligt fristående från var- andra. De stå tv ärtom i ett intim t rättsligt sam b an d , som lämp- ligen torde k u n n a u ttry ck a s därm ed, att de sägas utgöra olika sidor av ett och s a m m a rä ttsfö rh ällan d e, efter tyskt m onster be- n ä m n t m e d i e m s k a p e t. Betydelsen av att uppställa ett så
d an t sa m m a n fa tta n d e begrepp är kanske icke i ögonen fallande, så länge m a n endast tä n k e r på de nyss n ä m n d a sidorna av m e d lemskapet, vilka äro n å g o rlu n d a klart och fullständigt reglerade genom lagens ord eller enligt stadgad rättsu p p fa ttn in g . D e tsa m m a gäller om en sådan m ed ställningen såsom m edlem n o rm a lt for- enad befogenhet som rö strä tte n å fö ren in g ssam m a n träd e , vilken likaledes torde b ö ra u p p fa tta s som ingående i det s a m m a n s a tta råttsfo rh ållan d et, m edlem skapet. Sin rä tta belysning erhåller detta begrepp forst om m a n fa tta r i ögonsikte dess uppgift att under- lätta u p p fa tn in g e n och losningen av de rättsliga sporsm ål i fråga om fö ren in g sm e d lem m a rn as ställning, vilka lagen h a r lä m n a t utan varje egentlig regiering. Jag tä n k e r h ä r v id på såd a n a äm nen, som o m edelbart h ä n f ö ra sig tili den k o n k re ta verksam het, genom vilken en forening enligt sina stadgar skall f r ä m ja m ed lem m ar- nas intressen, — som alltså i en kooperativ inköpsförening angå foreningens rörelse för att a n sk a ffa varor åt m ed le m m a rn a , i en m ejeriforening avse m e d le m m a rn a s m jölkleveranser och fo re n in gens åtg ård er för avsättning av den levererade mjölken, i en b ostadsforening angå sättet för a n sk a ffa n d e av bostäder och deras t illh a n d a h å lla n d e åt m e d le m m a rn a och å a n d r a sidan dessas m otprestationer för den form ån, som de sålunda åtnjuta. Det säger sig självt att en andelsforening av de nyss n ä m n d a eller likn an d e slag icke k a n driva den verksam het, vars fullföljande ä r dess ånda m å l, u ta n att en hel m än g d sporsm ål u p p d y k a och k räva sin lösning angående m e d le m m a rn a s både rä ttigheter emot foreningen och skyldigheter till d ensam m a.
Det är nu ingalu n d a säkert, att dessa fo rhålla nden blivit an-
o rd n a d e på nogon u tp rä g la t löreningsrättslig basis. Det k a n t. ex.
i en kooperativ inköpsförening tänkas, att m e d le m m a rn a icke äro skyldiga att verkställa n å g ra inköp, att foreningen icke vill anses förptiktad att sälja v aror tili sina m e d le m m a r a n n a t än efter ett fritt avgörande i varje särskilt fall, m ed rä tt att vägra lorsäljning u ta n angivande av något skäl; vidare att föreningen säljer sina varor jäm väl tili u tom stå ende personer och att den h ärv id tilläm pa r alldeles sa m m a försäljningsvillkor som gentem ot loren in g sm ed lem m arn a. I såd a n a fall skall m a n vid undersök- ning av föreningens stadgar just icke finna någonting, som a n giver dess kooperativa k a r a k ta r, bortsett från den p arag ra f, som angiver själva forem ålet för verk sam h eten ; i øvrigt k o m m a stad- garna att av h a n d la sa m m a sporsm ål som lagen, angående insats, rösträtt, styrelse o. s. v. Visserligen torde m a n i regel p å tra ffa en ioreskrift, att u p p k o m m a n d e årsvinst skall, utöver en viss s. k.
rä n ta å m e d le m m a rn a s insatser, lördelas å dem som u n d e r året köpt v aror efter lo rh å lla n d e t mellan inköpens storlek; m en det är ingalu n d a nödvän d ig t att denna vinstutdelning är beg rän sad till m edlem m ar, och det går då svårligen för sig att u p p fa tta den såsom en sida av m edlem skapet. A rbetarnas konsum tionsför- eningar synas ej sällan h a denna så att säga ö p p n a k a r a k tä r, dock antagligen m ed den reservation att deras m e d le m m a r väl svårligen k u n n a fr å n k å n n a s en rä tt att hos föreningen på sed- vanliga villkor göra inköp för eget husbehov så långt tillgängligt lager lorslår. Även inom föreningar, som ekonom iskt tillhöra helt a n d r a typer, är en lik artad rättslig konstru k tio n möjlig, m en den torde i p ra k tik e n sällan ifrå g ak o m m a. M ed lem m arn as enda garanti för att föreningen k o m m e r a t t gagna just deras ek o n o m iska intressen och icke i vinstsyfte fullfölja en m e ra lönande v e rk sam h et för att tillgodose heit a n d r a personers behov är då att finna, d e l s i stad g arn as a llm än t hållna bestäm m else 0111
verksam hetens foremål, d e l s oc k däri att m e d le m m a rn a till
h ö ra en ekonom iskt och kan sk e även socialt n å g o r lu n d a enhetlig grupp, vilka vid styrelseval och eljes k o m m a att på ett överens- s tä m m a n d e sätt utöva sin rö strä tt så, som bäst m o tsv a ra r just deras inbördes lik artad e intressen. Men det säger sig självt att p å detta sätt det rättsliga s a m b a n d e t mellan foreningens v e r k sam h et och m e d le m m a rn a s hushå lining blir skäligen svagt, och
alt i stort sett en föreningsrörelse av dylik art lika väl skulle kun- n a t klädas i en a n n a n rättslig form, t. ex. aktiebolagets.
Men jag liar re d an tidigare antvtt, att lö reningsform e ns rätts- liga sm idighet ofta och oftast u tn y ttja s för att i s ta d g a r n a ästad- k o m m a en rättslig regiering av en forenings re n t k o n k re ta verk- sam hetsform er. I m ejerilöreningens stad g ar talas utförligt 0111
om fattningen av m e d le m m a rn a s leveransskyldighet, 0111 tid e rn a för dess fullgörande, orn m jölkens kvalitet och kontroll därä, om sättet för hetalningens b e stä m m a n d e och erläggande. I en elek
trisk k ra ftdistributionsföre nings stad g ar givas utförliga regier 0111
den kraftleverans, som från föreningens sida skall fullgöras för varje insats, 0111 betalningen därfö r o. s. v. M otsvarande i slakteri- loreningar, torv fö ren in g ar 111. 11. Alla torde vara ense 0111 att upp- la tta dessa bestäm m elser såsom m ycket céntrala i de resp. för- eningarnas sladgar, då de ju på det n ä r m a ste an g å ju st lörenin- g arn as egentlika ändam al.
Även frå n re n t ekonom isk s v n p u n k t m åste dessa b e stä m m e l
ser ofta vara ägnade att tilldraga sig h u v udintresset fr a m fö r reg- lerna om insatser och dyl.. Exem pel vis k a n insatsen v ara fast- ställd till en gang för alla sex k ro n o r för varje svin, som m e d le m m a r n a i en slakteriförening varje år skola leverera. Själva leve- ra nsskyldigheten (eller leveransrätten, h u r m a n n u vill se saken) b a r a för ett å r är naturligtvis i a llm än h et b r a m ycket m e ra v ärd än dessa fattiga sex kronor, som m ed lem m en möjligen för länge sedan h a r betalt. Kanske äger h a n ej alls erhålla någon vinst eller re nta för sina insatser. I varje fall måste den betalning inkl.
vinstutdelning, som h a n skall erhålla i m å n av verkställda leve- ranser, inlressera h o n o m betydligt m e ra än de obetydliga belopp, som k u n n a ifrå g a k o m m a såsom utdelning på insatserna. Lika- ledes trä d a dessa alldeles tillbaka för de belopp, som k u n n a v ara b estäm da såsom viten eller eljes skade stå nd för u ra k tlå te n leve
rans.
S ta d g arn a s regler angående n a tu ra p re s ta tio n e r äro alltså av en bögst väsenllig betydelse. — De k u n n a naturligtvis gå i två olika rik tn in g ar, nämligen antingen så, att de älägga föreningen eller dess organ skvldigheter i m e d le m m a rn a s intresse, eller ock så, att de älägga m e d le m m a rn a skvldigheter gentemot fö re n in gen. Ofta statuera stad g arn a skvldigheter i b å d a rik tn in g a rn a ,
eller hör å t m i n stone existensen av dylika skyldigheter antagas fram ga genom tolkning av stadgarna. Men delta är ej fallet så of ta, som m an skulle vänta. Då en forenings å n d a m å l är alt driva en viss produktions- eller avsättn in g sv erk sa m h et till tjänsi för m e d le m m a rn a s särskilda hush ålln in g ar, och da d en n a v e r k sam h et ö v e rhuvud upptagits tili n ä r m a r e regiering i stadgarna, skulle m an ju näm ligen tycka alt det, som i a lira iorsta h a n d bort n ä r m a re bestäm m as just vore, i vilken om fattn in g varje m edlem skulle — i m ån av sina insatsers an tal — äga p åfordra, att foreningen skulle från ho n o m em ottaga m jölk eller svin eller tillh a n d a h å lla h o nom elektrisk k ra ft eller torv o. s. v. Men just h äro m står det m ycket ofta ingenting i stadgarna. T v ä rto m re g
iera dessa uteslutande, m en tili gengäld med synnerlig noggrann- het, m e d le m m a rn a s skyldigheter i m otsv aran d e stycken, skyldig
heter att leverera m jölk eller svin, att em ottaga (eller som m an ofta säger köpa) k ra ft eller torv. I l ä r foreligger med a n d r a ord ett slags inversion. Ty det är ju klart, att varje m edlem s intresse av foreningen icke kan gå ut på att blott äga skyldigheter, u tan tvärtom måste anse att h a n åtm in sto n e m ed en viss säke rhet skall k u n n a på rä k n a att få avsättning för sine p ro d u k te r resp. att k u n n a tillgodose sitt behov av k ra ft eller bränsle. När emellertid ingenting bestäm t säges h ä ro m i stadgarna, måste tydligen m e d l e m m a rn a s intresse anses vara sk yddat på något a n n a t sätt. Och det är det också. Om blott m ajoriteten av övriga m ed le m m a r h a r sam m a intresse, kan ju varje enskild m edlem r ä k n a på att d e n n a m ajoritet och den av d en sa m m a tillsatta och beroende styrelsen skall leda foreningens verk sam h et på ett sådant sätt, som mot- svarar iiven den enskildes behov av alt föreningen är på visst sätt verksam. Men delta h an s intresse är alltså sk y d d a t endast på elt indirekt sätt, och icke därigenom att s tad g arn a föreskrivit en skyldighet för foreningen att i viss u tsträck n in g tillvarataga det- sam m a. Och för att sätta foreningen i stånd att på bästa sätt göra delta, utan alt röna olägenheter av ru b b n in g a r i tilliorsel av p ro d u k ter eller i avsättning, h a r m an ålagt de enskilda m e d le m m a rn a att i bestäm d om fattn in g begagna sig av föreningens verksam het. Om kon ju n k tu r e r n a synas allttor ofördelaktiga, kan alltså med stadgar av denna typ m ajoriteten utan att över- träd a stad g arn a besluta att för någon tid nedlägga verksam-
2
heten. Om diiremot n å g ra en stak a m e d le m m a r finna det för sig ofördelaktigt alt fortsätta sina leveranser tili eller inköp från föreningen, k u n n a de likväl icke rättsenligt u p p h ö ra därmed.
Denna p likt åligger dem i föreningens, d. v. s. övriga m ed le m m a rs intresse.
Vare sig nu de av stad g arn a föreskrivna skyldigheterna i fråga om n a tu ra p re s ta tio n e r äro ensidiga eller tvåsidiga i fo rh ålla n d et m ellan föreningen och m e d le m m a rn a , inställer sig den intres- santa lrågan, h u r u m a n skall u p p fa tta den rättsliga betydelsen av ifråga v aran de bestäm m elser. I stort sett e rb ju d a sig två a lte r
nativ, näm ligen a n t i n g e n att anse rä tts io rh ä lla n d e t an gå ende n a tu ra p re s ta tio n e r såsom ett särskilt, från m edlem skapet skilt rä ttsfö rh ällan d e, att b edöm a icke enligt föreningsrättsliga grund- satser utan enligt allm ä n n a rättsregler, e l l e r o c k s ä att u p p fatta detta rä ttsfö rh ä lla n d e såsom en sida av det m era o m fa tta n d e m edlem skapet. Vissa fö rm ed la n d e s ta n d p u n k te r äro ocksä tänk- bara, t. ex. 0111 m an vill operera m ed begreppet kopplade rätts- förhållanden.
Det förra alternativet kunde synas, i Sverige, vinna stöd därav, alt, som jag n äm nt, vår föreningslag just intet h a r att säga a n gående dessa äm nen. Iia d e för desanim a gällt särskilda för- eningsrättsliga grundsatser, kan m a n ju tycka, att dessa bort ut- göra ett hu v u d fo rem ål för föreningslagens behandling. Men som jag också n ä m n t h a r lagen aldrig avsett att alsidigt b e h a n d la föreningsrätten i heia dess vidd; den a n ty d d a slutsatsen k an alltså icke vara befogad. — F rå g a r m an, pä vad sätt ett särskilt rätts- forh ålla n d e angående n a tu ra p re s ta tio n e r n a skall hav a uppkom - mit, är svaret icke svårt. Uppenbarligen genom ett avtal m ellan å ena sidan varje särskild medlem, och å a n d r a sidan något organ for föreningen. Kan m an ej finna något uttryckligt såd a n t avtal, ka n m an alltid hjälp a sig m ed att i de viljeförklaringar, som u t - växlats vid m ed le m m a rn a s in trä d a i föreningen, finna en ömse- sidig underkastelse u n d e r s ta d g a rn a m ed hänvisning till dessas bestäm m elser angående n atu ra p restatio n er. Dessa bestäm m elser skulle n ä rm a st få k a r a k tä re n av en instruktion för föreningens styrelse angående vad den h a r att iakttaga vid stiftandet av rä ttsfö rh ä lla n d e n angående n atu ra p restatio n er. Dessa rättsför- h ållande ns art vore i regel ej heller svår att angiva: det vore van-
ligen fråga om leveransavtal, d ä r allt efter o m stä n d ig h e te rn a än vice versa. Köplagens bestäm m elser vore åtm instone i princip tillämpliga.
F ö re v a ra n d e u p p fa ttn in g k a n synas erhålla ett visst stöd därav, att h ith ö ra n d e föreningsstadgar ej så sällan tillåta att styrelsen m ed personer, vilka icke äro m e d le m m a r av föreningen, trä f f a r avtal om leveranser till eller frå n denna, vilka avtal i fråga o m
betalning och a n d r a villkor endast skola inn efa tta den klausul, a tt den uto m slå en d e skall å tn ju ta full likställighet m ed förenings- m ed le m m a rn a . I såda na fall k a n m a n ju ej ifrå gasätta, att den utom ståendes genom avtalet g ru n d la g d a rä ttigheter och skyldig
heter skola utgöra m om ent av något m e ra o m fa tta n d e rättsför- hållande, analogt m ed m edlem skapet, ty något dylikt existerer icke mellan ho n o m och föreningen.
Likväl m åste den skisserade u p p fa ttn in g e n sagas vara ganska otillfredsställande. G ra nskar m a n något n ä r m a r e det suppone- rade leveransavtalet, skall m a n fin n a d e ts a m m a g an sk a egen- domligt. F r a m för allt lider det därigenom g ru n d la g d a r å tts förhål- landet av en synnerlig obestäm dhet. F örst och främ st b e trä ffa n d e varaktighelen. Leveransavtal, som skola gälla tills vidare, äro visserligen ej någonting oerhört. Men om ett såd a n t är h ä r ej frågan. F oreningens m e d le m m a r skulle, såsom förut antytts, v ara m ycket litet b e tjä n ta därm ed, att en del av dem k u n d e n ä r som helst eller efter någon k o rtare uppsägningstid u n d a n d r a g a sig sin leveransskyldighet, öv erh u v u d eller för så vitt m a n ej till- erk än d e dem vissa sä rskilt g y n n sa m m a villkor. T v ä rto m ä r det u p p enba rligen m eningen, att leveransplikten skall rä ck a lika länga som själva m edlem skapet. Och frå n detta är det ej alltid så lätt för m edlem m en att befria sig genom u ttr ä d a ur fo re n in gen; (lagens 11 och 14 §§) ett så långt d r öjsm ål som över fem år k a n i vissa fall ifrå gakom m a. — P å visst sätt obestäm t och ofull- ständigt vore i regel det s. k. leveransavtalet i fråga om det pris, som m edlem m en eller föreningen skall erhålla såsom betalning för leveranser av m jölk eller torv etc. Nu innehåller visserligen, som bekant, köplagen att i dylika fall k ö p aren skall »erlägga vad säljaren fordrar, d är det ej k a n anses oskäligt«. Men det är in g alu n d a m eningen, alt d en n a regel skall k o m m a tili användning.
2*
T v ärto m lägges ofta prisets b estä m m a n d e smidigt i förenings- organens h ä n d e r ej sällan på det sätt, att styrelsen äger godtyck- ligt b estäm m a ett provisoriskt pris, varefter slutlig regiering sker för ett h e lt rä k e n sk a p sä r, t. ex. så att en u tjä m n in g av det provisoriska priset äger ru m genom vinstutdelning. Resultatet behöver in g alu n d a bliva sådant, att m an efter m a rk n a d s fö rh ä l- landena kan tala om ett skäligt pris. Även a n d r a bestäm m elser i köplagen måste u tan något tvivel anses otillämpliga på ifråga- v aran d e leveransförh å lla n d e inom en förening. Att vid m o ra å m otta gare ns sida, vare sig det nu är föreningen eller en medlem, leveransför h å lla n d e t skulle k u n n a hävas jä m lik t 28 eller kan sk e sn arare 29 § köplagen, m ed sådan verkan, att ifrå g a v a ra n d e m e d lem i övrigt, utan rätt eller plikt tili leverans, skulle kv arstå i föreningen, är sålunda i allm än h et re d an enligt stadgarnas orda- lydelse uteslutet. Och om föreningen k o m m er på obestand, synes det in galunda k u n n a medgivas leveransskyldiga m e d le m m a r att fordra säkerhet eller eljes utöva sloppningsrätt jäm lik t 39 § (till frågan om ko n k u rs å te r k o m m e r jag något sen are). — Ytterligare bör fram hållas, att leveransforhållandet icke blott är i m ånga stycken obestämt, u tan det är också även i de stycken, som enligt s ta d g a rn a äro u ttö m m a n d a reglerade, u n d e rk a ste t förän- dring, och dette icke blott såsom i vanliga fall, genom kontra- hen tern as ö v erensstäm m ande viljeforklaring. D enna spelar för resten överhuvud ingen roll, om m an d ärm e d avser en överens- kommelse mellan en särskild m edlem och föreningens styrelse.
Ty lika säkert som styrelsen i princip ä ger avtala fritt med utom- stående leverantörer och avnäm are, lika säkert är det, att den ej kan medgiva en viss föreningsm edlem n å g ra villkor, som avvika från stad g arn as fö reskrilte r (utan stöd av sä rskilt b e m y n d ig an d e i dessa). Ty en g ru n d läggande regel, i ekonom iska föreningar som i a n d r a liknande s a m m an slu tn in g a r, är att obrottslig likstäl- lighet m åste iakttagas m ellan m ed le m m a rn a . Deras forh alla n d e till föreningen får d ä r för vara beroende endast av s tad g arn a och icke av personliga avtal. Men o m vä nt kan förhållandet, utan m edlem m ens egen m edverkan, för a n d ra s genom ett å förenings- s a m m a n trä d e med m ajoritet fat tat beslut om ä nd rin g av s ta d garna. Vilka n ärm a re regler som i svenska andelsföreningar gälla härför, h u r sta rkt kvalificerad m ajoriteten skall vara o. s. v..
kan möjligen bero på en något osäker analogisk tolkning av vår lags 42 §, m en själva g ru n d ta n k e n är klar: en m ajoritet kan över- rösta den enskilde.
H ans ställning är sålunda högst p re kär, eller k an åtm instone synas så. H a ns skydd m ot obehörigt u tn y ttja n d e är att finna i sam m a förhå lla n d en , som jag förut berört i ett lik n an d e sam m an- hang, n ä r m a s t intressegem enskapen m ed övriga m edlem m ar.
M edlem m arna få näm ligen n o rm a lt antaga s h a sa m m a intresse av att foreningens verk sam h et bedrives på ett för dem alla såsom leverantörer eller a v n ä m a re möjligast gyn n sam t sätt. Varje m e d lem h a r själv genom sin rö strä tt m öjlighet att öva inflytande på sin m o tp arts — föreningens — hållning i leveransförhållandet.
P å g rund av den principiella likställighetsgrundsatsen m åste m ajoritetens beslut, som bygga på dess m ed lem m ars intressa, i regel rent a u to m a tisk t k o m m a även a n d r a föreningens m e d le m m a r tillgodo. E n sak for sig är att avvikande fö ru tsä ttn in g a r av re n t speciell art hos någon särskild medlem, t. ex. i sa m b a n d med k re a tu rsju k d o m , eldsvåda eller a n d r a produktionssvårigheter, icke alltid k u n n a påriikna bea k ta n d e, m en dylika o förutse dda händelser k u n n a ju vålla b e k y m m e r i sn art sagt varje slags rätts- forhållande.
Men för att sa m m a n fa tta o m nu leveran sfo rh ålla n d et mellan foreningen och en dess m edlem icke är reglerat genom ett sepa
rat avtal u tan genom foreningens stadgar, o m det vidare stark t avviker från eljes fö re k o m m a n d e rä ttsfo rh ållan d e n angående leverans och detta i en för m edlem m en menlig riktning, o c h o m dessa n a c k d elar endast motvägas av form åner, som till- k o m m a före ningsm edle m m en just i denna h a n s egenskap — så synas m ycket starka skäl finnas för den a n d r a av de tidigare om fö rm äld a s tå n d p u n k te rn a , näm ligen den, som vill b e tra k ta m ella n h a v a n d e t angående n a tu ra p re s ta tio n e r n a såsom en sida av m edlem skapet i dess egenskap av ett sa m m a n s a tt m en enhetligt rä ttsfö rh ällan d e. I och for sig är detta ju endast en konstruk- tionsfråga, och så till vida till en viss grad en sm aksak, m en jag skall m ed n å gra exempel söka visa, att m a n m ed b e rö rd a upp- fattning såsom u tg å n g sp u n k t h a r lättare att k o m m a till ett p r a k tiskt resultat i en del skilda d etaljlrågor, ä n om m a n ansluter sig till den m otsatta teoretiska s tån d p u n k ten . Det är städse fråga
om sporsmål, för vilka sam b an d e t mellan olika sidor av m edlem skapet är av en väsentlig betydelse.
Antag, att en m edlem icke fullgör sina stadgeenliga leverans- förpliktelser, exempelvis i en mejeriforening, eller att en m edlem i en an d e lsto rv förening vägrar att vare sig a v h ä m ta eller betala det k v a n tu m torv, som föreningen jä m lik t stad g arn a tilldelar ho- nom. Ager en sådan m edlem utöva rö strä tt vid föreningssam m a n- träde? Om vi jä m fö ra m ed en m o tsv a ra n d e situation i ett aktie- bolag, där en aktieägare u n d a n d r a g it sig att fullgöra ett leverans- avtal mellan h o n o m och bolaget, lider det ju intet tvivel, i varje fall enligt svensk lag, att m a n måste lika fu llt låta h o nom utöva rö strä tt (bortsett från sporsmål, som direkt angå h an s eget mellan- h a v a n d e m ed b o la g e t); ty aktierätte n och leveransavtalet skola rättsligen vara v a r a n d ra alldeles ovidkom m ande. A n n o rlu n d a i en förening. Jag kan visserligen icke påstå, att en försum m else från m edlem m ens sida av nu ifrå g a v a ra n d e a r t om edelbart enligt lagen m edför rösträttens förlust, m otsatsen fra m g å r av 36 §. Men sam b a n d e t mellan leveransplikten etc. och rösträtten k a n göra det helt naturligt, att en på angivet sätt försumlig m edlem ej bör få utöva sin rösträtt, så länge h an s försum m else varar. E n be- stämmelse h ä r o m i stad g arn a ligger synnerligen n ä ra till hands, och bör med säkerhet e rk ä n n a s såsom giltig.
Vi k u n n a tv ärto m tä n k a oss, att en förening i ett lev eran sfo r
hållande å sidosätter sina skyldigheter em ot en medlem, t. ex. att en elektrisk distributionsförening envist tillh an d a h åller h o nom d riv k ra ft för en m otor i stället för belysningsenergi för ett antal ljuspunkter, vartill han för sina insatser enligt s ta d g a r n a h a r rätt.
H u r ställer det sig då m ed denne m edlem s avgiftsskyldighet?
Plikten alt årligen erlägga en viss avgift pr insats hör otvivelaktigt till m edlem sforhållandet, och vi a n tag a att den enligt sta d g a rn a icke ä r ställd i någon b estäm d relation till föreningens fullgörande av ström leveranserna. Icke desto m in d re är det för min u p p f a tt ning klart, att en m edlem icke bör anses pliktig att erlägga avgift för insatser, vilka icke berett h o n o m den fördel, som h a n för desanim a ägt rä tt att kräva. Så snart m a n r ä k n a r avgiftsskyldig- heten och leveransplikten såsom m o m en t i ett och sam m a rätts- förhallande, erb ju d e r en dylik rä tt att inneh ålla den ena presta- tionen i a vbidan på den a n d r a ingenting m ärk v ä rd ig t. — S am m a
spörsm ål k a n uppställas b eträ ffa n d e en m edlem s skyldighet alt inbetala såd a n a belopp av h a n s insats, vilka in fo rd ras eller eljes förfalla m ed an han är i m istning av de fö r m å ner, tili vilka b a n s a n d e la r skulle berättiga honom . H är kan lösningen förefalla m era tvivelaktig, av h ä n sy n till det borgenärsintresse, som spelar in, så sn a r t m a n h a r att göra m ed insatsernas fullgörande. Om emel- lertid foreningens fo r d ra n på insatser icke blivit så självständig, att den enligt vad jag d ä ro m anfört, är att anse såsom fristående från m edlem skapet, synas mig emellertid sta rk a skäl tala för, att en m edlem i den a n ta g n a situationen skall k u n n a vägra att betala insatsen, eller rä tta re en viss del därav, åtm instone tills h a n k o m m er i å tn ju ta n d e av de förm ån e r, vartill h a n s m edlem skap gör h onom berättigad.
F rå g a n om ö v e r l å t b a r h e t är vidare en p u nkt, d är med- lem skapets enhetlighet tydligast fra m trä d e r, Foreningen äger så
lu n d a icke till a n n a n — vare sig enskild person eller s a m m a n s lu t
ning — överlåta någon av de rättigheter, vilka såsom m o m en t i det m edlem srättsliga fo rh ålla n d et tillkom m er den emot m e d le m men, t. ex. rä tte n till leverans av vissa s la k tk re a tu r för att av för eningen nedslaktas och försäljas. Ja g lä m n a r d ä rh ä n , i vad m å n en dylik förening kan rättsenligt u n d e r lå ta att själv låta n edslakta k re a tu re n och i stället försälja dem, e f te rh a nd som de levereras, men säkert är, att foreningen ej k an nedlägga sin rörelse och mot ett fast vederlag så att säga u ta r r e n d e r a rätten till kreatursleve- ra n se r från m e d lem m arn a . H ärigenom skulle själva m eningen m ed föreningen för dem, näm ligen en m öjlighet att u ta n avbrän- n in g a r till m e lla n h ä n d e r avsätta sina p ro d u k te r m ed största möj- liga vinst, i sista h a n d fr a m tr ä d a n d e i utdelning från foreningen, göras om intet. — Ej heller k a n enligt m in m ening vare sig en rä tt till leverans eller a n d r a rä ttigheter gentem ot m e d le m m a rn a i den n a deras egenskap, vid foreningens k o n k u rs overgå till k o n kursboet, ty h ä r fö r skulle ju fordras, att rä ttig h etern a vore över- låtbara. Ingen ifrögasätter att erk än t m edlem srättsliga befogen- heter overgå å k o nkursboet; att så ej sker fra m g å r g an sk a tydligt ur vår lag (3 §) b e trä ffa n d e insatsbelopp och avgifter, som icke förfallit vid k o nkurse ns början. Jag bör emellertid ej dölja, att i ett särskilt fall b e trä ffa n d e en leveransrätt en m otsatt m ening u ttalats av sy n n erligen b e a k ta n s v ä rd a auktoriteter.
Den så lunda uppställda principen, att m edlem skapet såsom en ra m omsluter och sa m m a n b in d e r a lla de olika rättsv erk n in g ar, som h ärfly ta av en persons stä lining som m edlem i en ekonom isk förening, får nu icke drivas alltför långt. Vi sågo i ett tidigare sa m m a n h a n g , att t. o. m. skyldigheten att verkställa inbetalning på g ru n d av tecknade insatser ku n d e genom att ställas på ett lor- mellt själständigt g ru n d lag anses lösgjord u r sa m m a n h a n g e t m ed m edlem skapet, så att den t. ex. ku n d e göras gällande även u n d e r foreningens konkurs, och så att fordringen på ett fu llt v erk sam t sätt k unde pantsättas o. s. v. E n sådan självständighet tillkom- m er obetingat föreningens eller någon dess successors a n s p r å k på re d an förfallna insatsbelopp, eller på re d a n förfallna bid rag från m edlem m en av a n n a t slag, t. ex. årsavgifter. E fter för- fallotiden kan varken foreningens k o n k u rs eller m edlem m ens u tträd e i och för sig befria ho n o m från att gälda s åd a n a be- lopp. T ä n k a vi i stället på m e d le m m a rn a s rä ttigheter gent- emot föreningen, äro m o tsv aran d e g ru n d e r tillämpliga. Rät- ten att fram deles erhålla den vinst, som å r efter år k an k o m m a alt belöpa å vissa insatser, kan sålunda icke genom överlåtelse skiljas från det m ot sa m m a insatser sv arande m edlem skapet. Men sedan u n d e r ett visst redan avslutat r ök en sk a p så r vinst h a r upp- kom m it, eller åtm instone sedan fö re n in g ssa m m a n trä d e h a r fattat beslut om vinstutdelning för detta å r — valet mellan dessa tid- p u n k te r k a n bereda någon svårighet — m åste den utdelningsbe- rättigade u tan tvivel k u n n a overlåta sitt a n sp r å k mot föreningen.
Det utgör en helt vanlig och fri ståen de fordran, som även torde k u n n a göras gällande i föreningens k o n k u rs (på sam m a sätt som en aktieutdelning i aktiebolagets konkurs). Och o m m edlem m ens rä tt eller plikt till leverans av en vara tillhör det odelbara med- lemskapet, så gäller d ärfö r icke d etsa m m a o m h an s skyldighet att betala vad h an redan emottagit, o m h a n s rä tt till fastställd ersätt- ning för vad h a n levererat, o m vite eller a n n a t skad e stå n d för uteblivandet av en leverans, som re d an b ort vara fullgjord o. s. v.
Allt d etta är självständiga fo rd rin g san sp råk , som därfö r bl. a.
också äro för sig overlåtbara. De äro också självständigt under- kastade preskription enligt vanliga regier för fordringsrättigheter, m edan d ärem ot m edlem skapet såsom så d a n t icke är någon for-
dringsrätt, och därfö r icke heller kan preskriberas, vare sig i sin helhet eller m ed avseende på något sarskilt m o m en t darav.
Skall jag dra g a en slutsats k u n d e det kan sk e bliva den, att hu- v udsporsm ålet vid ett lagstiítningsarbete ju svå rligen k an vara, o m m an skall hav a en lag eller icke, utan h u r a d a n e n eventuell lag bör vara. Kanske jag också h a r k u n n a t visa, eller åtm instone antyda, att på det område, som sysselsatt oss denna stund, även efter ett lagstiítningsarbete ej så litet k a n återstå av spørsmål, som av juristen m åste lösas ej medels innan läsn in g u tan genom en no g g ra n n anpassning efter realiteternas skiftande krav.
SER AF RETSSPØRGMAAL AD PRIVAT VEJ.*)
(F o re d rag a f L a n d s d o m m e r, Dr. ju r . T r o e l s G. J ø r g e n s e n den 24. N o v em b er 1924).
I.
I n d l e d n i n g . Vi Jurister, der arb ejd er m ed Retsplejen, h a r i de senere Aar drøftet en R æ kke Spørgsm aal vedrørende dennes Ordning, dels o m P roce sgrundsæ tningernes Gennemførelse, dels om Retsorganisationen, alt i T ilslutning til Retsplejeloven. Vi h a r fortolket denne Lov, og vi h a r stillet vore F orslag til dens Æ n d ring paa forskellige P u n k te r, inden dens In d h o ld lægges fast for et længere Aarem aal.
N a a r jeg i Aften skal have den Æ re at tale o m Domstolenes Stilling overfor Afgørelsen af R etsspørgsm aal ad p rivat Vej, er det ikke noget af disse Spørgsmaal, jeg vil tage op eller vende tilbage til. Im idlertid er det dog visse Bestemmelser i Retspleje
loven, der h a r givet Anledningen til at rejse de Spørgsmaal, jeg vil behandle.
Retsplejeloven a n g a a r Retsplejens O rganisation og Indretning, m en ikke dens O m raade. Om Sagernes Fordeling m ellem den borgerlige Retspleje og Strafferetsplejen gives der nogle nye Reg
ler, m en ikke i væsentlig Grad o m den sam lede Retsplejes O m raade. Det er den iøvrigt bestaaende Lovgivning, der h a r tru k k e t Grænserne for, h v a d der er Domstolssag og hv ad ikke. Men om Domstolene end ikke er selvbestemmende for, hvor Grænsen skal ligge, er de m edbestem m ende, og idet de er H erre over Lovenes F ortolkning, h a r de det sidste Ord i Sagen. N a a r D o m stolene efter deres F o rtolkning af Græ nsenorm en h a r erklæ ret sig
* ) F o re d ra g s h o ld e re n h a r i 2 A fh a n d lin g e r i » T id ssk rift for R etsv id en sk ap « .
— 1925 p. 84 og 239 — b e h a n d le t sam m e E m n e.
kom petente, e r de kom petente. Dette gælder baade, n a a r G ræ n sen skal træ kkes overfor Forvaltningen, og n a a r den skal træ kkes overfor Borgernes private Retspleje. Det er den sidste, jeg h a r for Øje her, m ed an d re Ord Voldgift, h vorom vi h a r Lovreglen i D. L. 1— 6— 1, der bestem m er, at dersom P a rte r n e voldgiver deres Sag og Tvistighed p aa D a n n e m æ n d enten m ed O p m a n d eller uden, da staar det fast, hv ad disse siger og kender, saa vidt deres F u ld m a g t denne m tillader at gøre, og k a n ej for nogen Ret til U nderkendelse indstævnes.
De Voldgiftsaftaler, jeg n æ rm ere vil rette O p m æ rk so m h ed en paa, er, h v a d jeg vil kalde Foreningsvoldgifterne, de i F o re n in g s
vedtægter indeholdte Regler om Voldgift i Foreningsanliggender m ed Udelukkelse af Adgang til Domstolene.
Det er jo et ret alm indeligt Tilbehør til F oreningers Selvstyre, at Tvistigheder mellem M edlem m er og F oreningen skal ku n n e afgøres voldgiftsmæssigt indenfor Foreningens egne Mure. Dette tjener til at styrke S a m m enholdet indenfor F oreningen, der gerne vil frem træ d e som et a u to n o m t S am fund, en Stat i Staten. Et Udslag h e r a f er, at F oreningerne om deres O rdning b enytter U d try k fra den offentlige Ret. Vedtægterne benæ vnes »Love«, Vold
giftsafgørelserne »Domme« eller »Kendelser«, Ophævelse af For- eningsaftalen m ed et Medlem dettes »Udstødelse« eller » E k sk lu sion«.
S a ad a n n e Foreningsvoldgifter falder ind u n d e r D. L. 1— 6— 1, der indeholder en dobbelt Regel: dels den materielle, at den ved privat F o ra n sta ltn in g tru fn e Afgørelse er b indende for F o r e n in gen og Medlemmet, dels den processuelle, at P a rte r n e vil blive afvist ved Domstolene, hvis de h en v e n d er sig til dem.
Jeg rejser nu altsaa det Spørgsm aal: E r sa a d a n n e Vedtægts- bestem m elser om Voldgift gyldige overensstem m ende m ed deres Hensigt eller m ed a n d re Ord: a fsk æ rer et F o reningsm edlem sig fra Brugen af Statens Retspleje ved at tiltræde sa a d a n n e Bestem melser?
II.
H i d t i l v æ r e n d e D o m s p r a k s i s o g K r i t i k d e r a f . I H e nhold til K o n tra k tsfrih e d e n h a r P ra k sis hidtil besvaret dette Spørgsm aal bekræftende, m en m ed en tydelig Tilbøjelighed til
at begrænse Spørgsmaalets F orekom st, idet det forlanges, at Ved
tægterne ganske »klart og utvetydigt« skal u delukke fra Rets- vejen.
Man h a r saaledes ikke tillagt det Betydning, at Vedtægterne betegner Generalforsam lingen eller Bestyrelsen som den højeste og afgørende M yndighed i F oreningens Anliggender, heller ikke at den omtales som kom petent til at afgøre Tvist. M an fortolker dette som Regler om, hvilket Organ der k an optræ de paa F o r eningens Vegne overfor Medlemmet, og n a a r der tales o m »in
appellabel« Beslutning, »endelig Afgørelse«, at »Medlemmet skal u n d e rk a ste sig Afgørelsen« o. lign., saa er dette forstaaet o m den Rekurs, der k an være fra et O rgan til et andet, altsaa at Ved
tægterne giver M edlem m et Adgang til en vis forlænget F o r h a n d ling m ed F oreningen, og at det er til dens Ophør, der sigtes, men ikke til, at M edlem m et ikke ogsaa skulde k u n n e gaa til Domstolene, efter at have prøvet denne F o rh a n d lin g eller endog uden at have gjort det. F o r at o pnaa Afvisning af Søgsmaalet, m aa Sagsøgte k u n n e henvise til Udtalelser i Vedtægterne, der direkte gaar ud paa, at der ikke er Adgang til Domstolene, m en det kræves yderligere, at s a a d a n n e Udtalelser i Vedtægterne er sat i tydelig F orbindelse m ed S pørgsm aal a f vedk o m m en d e Art;
der fordres altsaa direkte og specielle Udtalelser o m D om sto
lenes Inkompetence. Med principiel Anerkendelse af V edtæ gter
nes Autonomi p aa dette O m ra a d e er P ra k sis na a e t til a t e r klære sig kom petent, hvor der forelaa følgende »Love«:
»Ingen Tvistigheder m a a henvises til R ettergang, m en m a a afgøres ved Stem m eflerhed paa en Generalforsamling«, U. f. R.
1906, S. 419.
»Mulig opstaaede Retstvister m a a ikke indbringes for D o m stolene, men skulle i alle Tilfælde forebringes G en eralfo rsam lingen og afgøres af denne«, U. f. R. 1918, S. 75.
»En G eneralforsamlings Beslutning k an ikke indan k es for n o gen Domstol«, U. f. R. 1922, S. 648.
Kun den grundige Læser af disse Dom m e vil opdage, at de stadig staar paa det S ta n d p u n k t, at F o rtolkninge n a f V edtæg
terne er det afgørende. Andet S ta n d p u n k t k a n Domstolene jo heller ikke indtage u n d e r en Procesm aade, der staar i K o n tra k t
frihedens Tegn. Man kan ud fra F orholdets N a tu r mene, at disse
Foreningsvoldgifter er uheldige, m en F o rtolkningen af en Aftale kan ikke bygge paa Forholdets Natur, uden forsaavidt m a n n a t u r ligvis formoder, at P a rte r n e h a r villet det fornuftige og passende.
Opgaven for en F o rtolkning er væsentlig at fastslaa rent o b jek tivt — historisk om m an vil — hv ad P a rte rn e s overfor h v e ra n d re tilkendegivne Iiensigt h a r været. Det m a a derfor være tilladt at rette nogen Kritik m od denne Domstolspraksis. I Foreningsbe- vægelsens B arn d o m ku n d e det m aask e betegnes som saa u s æ d vanligt at u delukke M edlem m er fra Domstolsvejen, at F o r m o d ningen var stærkt derimod, men nutildags, hvor F oreningerne breder sig paa alle K anter og søger at beherske deres M edlem mer, k an m a n i hvert F ald ikke sige, at der er noget paa fald en d e i denne Tendens. N aar Domstolene, der jo ikke er Lovgivnings
organer, derfor efter deres Stilling er indsk ræ n k ed e til ærligt og nøgternt at gøre sig Regnskab for, h vad der h a r været Hensigten fra Vedtægtskoncipisternes Side, ser jeg ikke, livor m a n finder H jem m elen til disse næsten kra m p a g tig e Bestræbelser for at in d fortolke en Anerkendelse af Domstolenes Kompetence i F o r eningsvedtægterne. Gang paa Gang støder m an paa Vedtægter, hvor der ikke er Tale o m udtrykkelig Udelukkelse fra Dom- stolsvejen, men hvor der efter almindelige F ortolkningsregler ikke synes at være rimelig Grund til at tvivle om, at m a n h a r villet udelukke dem. I et Andelsmejeris Vedtægter finder jeg saaledes en Række Regler for det Tilfælde, at en L everandørs Mælk er forfalsket m ed Vand el. lign. Der træffes Bestemmelse o m Leve
ra n d ø re n s Udelukkelse, o m E rsta tn in g og Mulkt, og tilføjes der- paa: »Angaaende Overholdelsen af disse Bestemmelser er In te r essenterne u n d erk asted e Bestyrelsens Kendelse, som dog kan in d ankes for en Generalforsamling, som endelig afgør Sagen«. Der ku n d e næ ppe være Spørgsm aal o m, at M edlemmet skulde for
h andle med an d re end Bestyrelsen og Generalforsam lingen; n a a r det saa yderligere tilføjes, at sidstnævntes Afgørelse er endelig, kan det ikke godt sigte paa F oreningen, men m a a sigte paa D o m stolene. I Lovene for Københavns B o g trykkerforening gives der u d f ørlige Regler o m »Den kollegiale Ret«, der bestaar af 5 M ed
lemmer, saaledes at de 4, der er F o reningsm edlem m er, vælger det 5te, der skal være »en anset Jurist« — altsaa ikke F o re n in g s
m edlem — og fungere som Rettens F o rm a n d . Reglerne slutter
m ed disse Ord: »Rettens D om m e er endelige og inappellable«.
Skønt der ikke direkte siges et Ord om Statens Domstole, n æ re r jeg ikke Tvivl om, at Hensigten h a r været at gøre dem in k o m petente.
Med al Anerkendelse af det gode F o rm aal, der ligger bag D o m s
praksis, m a a jeg fortolkningsm æssig finde R esultaterne meget vovede. Og hvor meget kan F o rto lkninge n saa i Virkeligheden udrette? H vor m ange Sager er m aask e ikke holdt tilbage, fordi P a rte r n e meget vel vidste, hv ad der havde været Meningen m ed deres Foreningsvedtæ gter? Og saa sn art m a n i F o ren in g ern e lærer at bruge den korte Vending, at Afgørelsen indenfor F oreningens Mure sker »voldgiftsmæssigt«, er B ortfortolkning a f Hensigten i hvert F ald umuliggjort.
III.
S o n d r i n g e r i n d e n f o r F o r e n i n g s v o l d g i f t e r ; d i s s e s p r o c e s s u e l l e M a n g e l f u l d h e d . Inden jeg gaa r vi
dere, skal jeg gøre nogle B em æ rkninger om de F o reningsvold
gifter, jeg h a r for Øje. Som H ovedgrupper indenfor de p aa g æ l
dende erhvervsmæssige Foreninger m a a opstilles dels Andelsfor
eningerne, dels Arbejdernes og Arbejdsgivernes faglige F o r e n in ger. Jeg behøver ikke at anføre Tal til Oplysning om O m fanget af disse Foreningsbevægelser. Ved Siden h e r a f m a a frem hæves deres forholdsvis hurtige F rem v æ k st i den sidste halv an d e n M en
neskealder. Den første Brugsforening stiftedes 1866, det f ø r ste Andelsmejeri 1882, den første F ag fo ren in g 1871.
Der er ind en fo r disse F o ren in g er en ret stærk Tilbøjelighed til at isolere sig processuelt. Af de til de sam virkende F a g f o r b u n d h ørende 43 F o rb u n d skal der ifølge Meddelelse til mig være 10, der ved deres Love ud elu k k er Domstolene. Nogen Statistik h erover foreligger der ikke, og nogen samlet Oversigt over F o r eningernes Vedtægter er jeg ude af Stand til at give. Der k a n skelnes mellem to Typer. Voldgiften kan være overladt til et særligt hertil indrettet Organ, der dog staar ind en fo r F oreningen, eller den kan være henlagt til et af de almindelige Forenings- organer (Bestyrelsen, Generalforsamlingen, F a g fo rb u n d e ts F o r r e t ningsudvalg, A rbejdsgiverforeningens Hovedbestyrelse). Ved n æ r m ere at betragte de sidstnævnte O rdninger fa a r m a n Øje paa en
