D E T K O N G E L I G E B I B L I O T E K THE ROYAL LIBRARY
København / Copenhagen
For oplysninger om ophavsret og brugerrettigheder, se venligst www.kb.dk For information on copyright and user rights, please consultwww.kb.dk
DET KONGELIGE BIBLIOTEK
<£7v'lf^
AR KRIG KULTUR?
BEMYNDIGAD ÖFVERSÄTTNING
AF
ERIK GUSTAF SKJÖLD
STOCKHOLM
MAGN. BERGVALLS FÖRLAG
ÄR KRIG KULTUR?
KR. NYROP
ÄR KRIG KULTUR?
BEMYNDIGAD ÖFVERSÄTTNING Ah'
ERIK GUSTAF SKJÖLD
*
STOCKHOLM
MAGN. BERGVALLS FÖRLAG
S T O C K H O L M
T R V C K E R I - A K T I E B O L A G E T S K A N D I A 1 9 1 7
Denna bok, som hancLlar om krig och hvad därmed sam
man hänger, är skrifven af en fredsvän. Den för därför krig mot kriget och kande som motto tiara Bertha von Suttners ord:
»Ned med vapnen /»
Jag har kallat den »Ar krig kultur?», icke därför att jag åmnar teoretiskt dryfta den uppställda frågan, utan emedan jag anser, att bokens olika afdelningar genom de fakta, som fram- dragas, lämna praktiska bidrag tilt dess besvarande.
Boken är byggd efter en bestämd plan. Efter en allmän in- ledning följa fyra afdelningar, hvari afhandlas ödeläggelsema i Belgien och Nordfrankrike, och härtill ansluta sig licit natur
ligt de nittiotre tyskarnes manifest samt svaren därpä.
Krig framtvingar annexion, som i sin tur för med sig vålds- herravälde, och nagra härmed sammanhängande spörsmäl ha be- handlats i de tre följande kapitlen. I hvilken omfattning un- dertryckandct af nationaliteter kan innehålla sprängämnen, visar bl. a. den irredentistiska rörelsen i Italien, hvarför ocksd Italiens ställning till kriget göres till foremål för närmare undcrsökning.
Slutligen söker jag i ett par kortfattade afdelningar fram- draga nägra moment till belysning af forhallandet melian krig och religion samt krig och språk, och i ett sista afslutande ka
pitel pekar jag på den civitas dei, som människorna i endräkt borde samlas om att uppbygga.
Jag hoppas också, att min bok meddelar åtskilliga föga kända eller mera svartillgängliga texter af historiskt och kulturhistoriskt intresse. Men som redan nämndt har min bok först och främst till syfte att föra krig mot kriget, naturligtvis icke forsvarskriget, som värnar om land och hem, utan anfallskriget, som ödclägger, plundrar, utsuger och annekterar. Qui ne proteste pas est complice!
K r . N.
INNEHÅLL
Kap. Sid.
I. Moltke och Maupassant .... 7
II. Belgien förr oeh nu 20
III. Landet som icke vill dö 20
IV. Det förstörda universitetet 35
V. Katedralen i Reims ... 41
VI. Manifestet 50
VII. Tysklands fiender 03
VIII. Skall man annektera? 08
IX. Fängslade vetenskapsmän .... SI
X. Italien under oket 89
XI. En franciskanerhälsning till Italien 100
XII. Krig ocli sprak 120
XIII. Krig och religion 138
XIV. Kung" Ratberts roflaglar 147
XV. Solvet seclum 154
M O L T K E O C H M A U P A S S A N T
I e n s k ö n hymn till Frankrikes själ h a r Maurice B a r r e s förhärligat krigaren, krigarlifvet o c h k r i g a r a n d a n . H a n be
s j u n g e r mannen d ä r u t e i skyttegrafvarne, s o m s t ä n d i g t h o t a s af d ö d o c h lemlästning, s o m utan a t t knota u t h ä r d a u m b ä - randen af alia slag, t r o t s a alla lidanden o c h l ä g g a i d a g e n d e h ö g s t a mänskliga d y g d e r o c h e g e n s k a p e r , m o d , t a p p e r h e t , högsinthet, hänförelse, snarfyndighet, kallblodighet, offer- villighet o c h resignation.
F ö r Barres ä r kriget n å g o t o ä n d l i g t s k ö n t o c h upphöjdt, n å g o t heligt. Dock ä r icke l w a r j c krig heligt. Samtidigt s o m han s j u n g e r krigets lof o c h betecknar soldaten s o m en u n g g u d , omtalar han d e n nuvarande världsbranden s å s o m e t t af d e s t ö r s t a sorgespel, civilisationen någonsin bevittnat.
F ö r Barres ä r i själfva verket e n d a s t d e t krig e n helig handling, s o m h a r till uppgift att tum f ö r t u m , fot f ö r fot försvara d e n jord, d e t land, s o m ä r v å r d y r b a r a s t e e g e n - d o m , d e t land o c h d e n själ, d e n folkanda, vi själfva t a g i t i arf från f ä d e r n a o c h s o m v å r a b a r n skola t a g a i arf e f t e r oss, odeladt, o f ö r m i n s k a d t o c h o b e s m i t t a d t af fiender».
Det finns a n d r a , hvilka — u r a n d r a s y n p u n k t e r — p å s t å , a t t k r i g e t å r n å g o t , s o m m ä n n i s k a n ö f v e r hufvud t a g e t icke kan u n d v a r a . Kriget å r , s ä g a d e , n o g a råk- n a d t n å g o t g o d t , n å g o t o b e t i n g a d t g o d t , e m e d a n inånniskan u t a n k r i g skulle d e g e n e r e r a . F r e d e n i n n e b å r s t o r a f a r o r föir e t t folk, krigiet å r e n lycka f ö r detsaimmar F r e d e n s vålsignelser u p p v å g a icke krigets. Kriget å r e n y t t r i n g af n a t i o n e n s s a m l a d e d å d k r a f t o c h niotsvarar e t t u r g a m - malt, d j u p t r o t a d t behof h o s m ä n n i s k a n . Kriget å r d e n s t o r a k u l t u r f a k t o r n ; d e t t j å n a r till a t t utveckla alla d e h ö g s t a e g e n s k a p e r , d e t h å r d a r och s t å l s å t t e r människan, d e t s a m - lar nationen i e n o b r o t t s l i g e n h e t , d e t ä r d e n h ö g s t a lifs- y t t r i n g e n af e t t utvecklingsdugligt folk, d e t å r bevis p å kraft o c h h ä l s a ; d e t å r fornyelsen. D ä r f ö r å r d e t heligt.
Utom m å n g a a n d r a h a r själfve generalfältmarskalk H e l m u t h von Moltke s a g t d e t t a . D å han e n d a g m o t t o g e n d e p u t a t i o n f r å n e n tysk fredsförening, s a m m a n f a t t a d e h a n sin åsikt i följande fyndiga o r d : Krig å r heligt o c h in- stiftadt af G u d ; d e t å r e n af d e heliga lagar, s o m b e h ä r s k a vårlden. Krig u p p r ä t t h ä l l e r h o s m å n n i s k o r n a alla s u n d a o c h ädla känslor, hederskänsla, o e g e n n y t t a , h ö g s i n t h e t , m o d . Det h i n d r a r d e m , i k o r t h e t s a g d t , från a t t sjunka ned i d e n m e s t m o t b j u d a n d e materialism.)
D e n n a u p p f a t t n i n g h a r framhållits af alla militarister, s t o r a o c h s m å , å n d a in i v å r a d a g a r . Vi ha h ö r t s a m m a o r d u p p r e p a s i m å n g a t o n a r t e r , än i ohöljd brutalitet och cy- nism, än m e d e n s t a r k tillsats af h ö g s p ä n d patriotism. Och d e militära f ö r f a t t a r n e h a funnit entusiastisk a n s l u t n i n g h o s d e civija, h o s v e t e n s k a p s m ä n af olika s l a g . Till o c h med midt u n d e r d e t n u v a r a n d e R a g n a r o k s vanvett prisa väldiscip- linerade t y s k a p r o f e s s o r e r kriget o c h n e d s ä t t a freden. I e t t tal o m »Das d e u t s c h e Selbstbewusstsein >, som professor E. S c h w a r z i S t r a s s b u r g höll d e n 15 m a r s 1915, h e t e r d e t : Liksom all s a n n i n g i m ä n n i s k a n s hjårta och vilja skulle s j u n k a n e d tili flärd och t o m h e t , o m icke d ö d e n s obevek-
liga s a n n i n g funnes, s a ä r kriget d e n o b a r m h ä r t i g a prober
s t e n e n p å s t a t s m a k t e n s o c h s t a t s k r a f t e n s s a n n i n g o c h verk- lighet.»
N å g r a d a g a r t i d i g a r e hade Ulrich v. Wilamowitz-Moel- lendorf i e n föreläsning o m kejsar A u g u s t u s ' världsrike varnat sina ä h ö r a r e f ö r a t t t r o , a t t fred v a r n å g o t g o d t , och han h ä m t a d e sina bevis just från r o m a r r i k e t s historia.
H a n s o r d l y d d e : En l å n g världsfred b e h ö f v e r åtmin- s t o n e icke v a r a n å g o n välsignelse. H u r u v i d a den k a n v a r a det, m å l ä m n a s d ä r h ä n . Freden kan g ö r a m ä n n i s k o r n a krokiga och kranka, s ö m n i g a o c h slöa, slappa o c h f e g a . D å d e icke k u n n a lefva utan e g g a n d e reteiser, låta d e yrkes- mässiga s p o r t s m a n u p p f ö r a skadespel, s o m förskaffa d e m ofarliga nervskakningar, kapplöpningar, cirkuslekar, tjurfäkt- ningar, boxningstäflingar o c h gladiatorsstrider. Andra män- niskors blod k u n n a d e betala. F r e d e n g o r icke männi
s k o r n a mildare, utan m e r a r å a ; d e t t a h a r blifvit klart g e n o m d e n e n d a l å n g a period af världsfred, s o m mänskligheten hittills upplefvat.
De fasansfulla händelser, s o m t i m a r u n d t o m k r i n g o s s o c h hvilka väl ä r o d e n s t ö r s t a katastrof, s o m d r a b b a t värl- a e n s e d a n syndafloden, ha i m å n g a land framkallat n y t t dryftande af d e s s a åsikter. De människor, s o m ä r o b e s a t t a af d e n s . k. > nationalmilitarismen , ha utan blygsel för- klarat s i g gilla d e m o c h hyllat kriget s o m e n v ä l g ö r a n d e och helig makt, s o m d e n mäktige s k a p a r e n af n y kultur.
Men u n d e r d e t o m e d e l b a r a intrycket af krigets o f a t t b a r a vanvett ha s e d a n a u g u s t i 1914 fler och fler r ö s t e r höjt sig till en alltjämt s t a r k a r e protest m o t d e n brutala mak-
t e n s absoluta rätt, mot d e t systematiska m ä n n i s k o m ö r d a n d e t . Det kan i d e t t a s a m m a n h a n g ha sitt intresse a t t f ä s t a uppmärksamheten pa, att e n s å d a n protest redan f ö r l ä n g e s e d a n uttalats af d e n b e r ö m d e franske författaren G u y d e Maupassant. H a n ä r bland d e forstå, s o m i mänsklighetens n a m n protesterat m o t Moltkes o r d .
1 0
G u y d e M a u p a s s a n t var f r a n s m a n till lif o c h själ, s a g o d patriot s o m n ä g o n o c h i hvarje a f s e e n d e e n f r a m s t ä e n d e r e p r e s e n t a n t f ö r s i t t folk. H a n h a d e upplefvat skråckvin- t e r n 1870—71 o c h lidit u n d e r den_, han s ö r j d e djupt öfver sitt l a n d s o l y c k o r ; men kriget s å s o m s å d a n t var f ö r h o n o m e n d a s t e n f o r r å a n d e och n e d b r v t a n d e makt, i n f ö r hvilken h a n s ovanligt fint utvecklade, h ö g a kultur s t o d alideles o f o r s t å e n d e . H a n s ideal g i n g o i r i k t n i n g af e n andligt frigjord m ä n s k l i g h e t , och m o t kriget v a n d e han s i g i glö- d a n d e indignation. H a n gisslar d e t i e t t kraftfullt, målande s p r å k , och i f å och f y n d i g a o r d f r a m m a n a r han alia d e s s hiemska f a s o r . H a n v a n d e r s i g d i r e k t till Moltke o c h tillropar h o n o m :
Att f ö r e n a s i g i hjordar p a 400,000 man, a t t marschera d a g o c h n a t t u t a n hvila, icke t ä n k a p å n å g o t , icke låra nå,got, icke läsa n å g o t , icke vara till n y t t a f ö r n å g o n , s å g o d t s o m g å u n d e r i s m u t s , s o f v a i g y t t j a och d y , lefva s o m e t t d j u r i s t ä n d i g slöhet, p l u n d r a s t a d e r , b r å n n a byar o c h ruinera i n v å n a r n e ; o c h d ä r e f t e r m ö t a e n a n n a n s t o r , s a m m a n r a f s a d m ä n g d människokött, s t ö r t a s i g ö f v e r d e n s a m m a , låta blodet flyta i s t r ö m m a r , betäcka fällen m e d s ö n d e r s l i t e t kött, s o m k n å d a s s a m m a n med s m u t s i g , röd- flåckad jord, heia h ö g a r af lik, fa ben o c h a r m a r bortskjutna, f å hjårnan krossad, utan a t t d e t å r tili nytta för n å g o n s o m helst, o c h d ö e n e l å n d i g d ö d u t e p å e t t fålt, rnedan e n s g a m l a föräldrar, e n s h u s t r u o c h b a r n o m k o m m a af svalt d e t å r s å l u n d a hvad man kallar a t t icke sjunka ned i den m e s t m o t b j u d a n d e materialism.
Rycka in i e t t f r å m m a n d e land, m ö r d a den man, som f ö r s v a r a r sitt hus, d ä r f ö r a t t han å r klådd i blus o c h icke b å r kepi. b r å n n a ned huset öfver hufvudet p a olyck- liga månniskor, s o m icke l å n g r e h a n a g o t a t t åta, slå s ö n d e r möblerna eller stjåla d e m , dricka d e t vin, man finner i kållaren, våldtaga d e kvinnor, man m ö t e r på g a t a n , låta miljoner francs g å u p p i rök, medan n ö d o c h elånde o c h
kolera följa efter i e n s s p a r — d e t ä r hvad m a n kallar att icke sjunka ned i d e n m e s t m o t b j u d a n d e materialism.
O c h med t a n k e p å d e n förfärliga krigsvinter, Frank- rike kort förut upplefvat, f o r t s å t t e r h a n :
Vi h a s e t t kriget. Vi h a s e t t människorna blifva till d j u r igen och m ö r d a f ö r sitt nöjes skull, af skräck eller för a t t visa s i g d u k t i g a . O c h m e d a n all rätt försvunnit, o c h lagarna voro d ö d a , ha vi fått upplefva, a t t m a n s k ö t n e d oskyldiga månniskor, som m a n m o t t e p a landsvägen o c h som man fann mi9stänkta, e m e d a n d e v o r o rädda. Vi ha sett, att man s k ö t ihjäl h u n d a r , som s t o d o b u n d n a vid d ö r ren tili sin h e r r e s hus, e n d a s t f ö r a t t f ö r s ö k a e n ny revol
v e r ; vi h a sett, a t t man f ö r a t t roa s i g s k ö t tili måls efter kor, s o m l å g o u t e p å fältet, u t a n n å g o n s o m helst mening, b a r a f ö r a t t ha nöjet a t t knalla p å . D e t t a å r hvad man kallar a t t icke sjunka n e d i d e n mest m o t b j u d a n d e materialism.»
1 sin hvitglödande protest m o t d e n preussiske generalen, hvilken han betecknar som e n öfverlägsen k o n s t n å r i mån- niskoslakt, nöjer s i g G u y d e M a u p a s s a n t icke med a t t stålla kriget vid s k a m p a l e n ; han placerar tiet vid sidan o m freden o c h j ä m f ö r :
Krigets inånniskor å r o vårldens gissel. Vi k å m p a e m o t naturen, e m o t o k u n n i g h e t , e m o t hinder af alla s l a g f ö r a t t göra: v å r t elåndiga lif mindre hårdt^ Människorna, d e lårde och g o d h j å r t a d e slita ut s i g med arbetet a t t s ö k a e f t e r hvad s o m kan hjålpa, g a g n a o c h t r ö s t a d e r a s b r o d e r . Upp- fyllda af hänförelse f ö r sitt nyttiga a r b e t e g ö r a d e d e n ena upptåckten efter d e n a n d r a ; d e utvidga v e t e n s k a p e n s o m råde, d e gifva månniskoanden n y våxtkraft och s k å n k a den hvarje d a g en s u m m a af ny kunskap, och hvarje d a g öka d e sitt fåderneslands vålstand och kraft. S a k o m m e r kriget, och p å n a g r a fa m å n a d e r f ö r s t ö r a generalerna t j u g o å r s tåliga och genialiska arbete. Det å r d e t t a , man kallar a t t icke sjunka ned i d e n mest m o t b j u d a n d e materialism.
G u y d e M a u p a s s a n t ä r full af h a n och förakt g e n t e m o t k r i g e t s m ä n n i s k o r ; h a n s ö k e r g e n o m alia medel be- k ä m p a d e n s l e n t r i a n m ä s s i g a t r o n , a t t d e skulle ha u t r ä t t a t n ä g o t särskildt s t o r t o c h b e u n d r a n s v ä r d t :
H v a d h a d e i själfva v e r k e t g j o r t , d e s s a k r i g s m ä n - niskor, f ö r a t t bevisa sin k l o k h e t ? Intet. H v a d h a d e upp- f u n n i t ? Kanoner o c h g e v ä r o c h i n t e t a n n a t . H a r icke d e n m a n , s o m uppfann s k o t t k ä r r a n , u t r ä t t a t m e r a f ö r m ä n s k l i g h e t e n g e n o m d e n n a lenkla och praktiska idé a t t placera e t t hjul p ä t v ä s t ä n g e r , ä n d e n m a n , s o m uppfunnit d e m o d e r n a f ä s t n i n g s k o n s t r u k t i o n e r n a ? H a r Napoleon må-
h ä n d a f o r t s a t t d e n s t o r a , andliga rörelse, s o m p ä b ö r j a d e s af d e t a d e r t o n d e a r h u n d r a d e t s f i l o s o f e r ?
G u y d e M a u p a s s a n t aflade e n g å n g e t t besök o m b o r d p å »Le C o u r b e t , s o m f ö r e n månniskoålder s e d a n v a r e t t af d e n f r a n s k a flottans s t o l t a s t e krigsfartyg. Besöket gaf h o n o m a n l e d n i n g tili följande reflexioner:
Det finns intet, s o m kan g i f v a e n b ä t t r e föreställ- n i n g o m m ä n n i s k a n s a r b e t e , o m d e t omsorgsfulla och ko- lossala a r b e t e , s o m u t f ö r e s af d e n n a lilla vareise med d e uppfinningsrika h ä n d e r n a , ä n d e s s a ofantliga järnfästningar, s o m flyta p å hafvet o c h k u n n a r ö r a sig, s o m b ä r a e n hel här af soldater, e n hel arsenal fylld med förfärliga vapen.
O c h hela kolossen ä r s a m m a n s a t t af helt s m å bitar, som p a s s a t s in i hvarandra, s v e t s a t s , nitats och bultats s a m m a n , e t t a r b e t e af m y r o r o c h jättar, s o m p a s a m m a g å n g b ä r vittnesbörd o m d e t t a s a v e r k s a m m a o c h d o c k s å s v a g a s l ä k t e s hela genialitet, d e s s v a n m a k t o c h d e s s o f ö r b ä t t e r - liga barbari, d e t t a släkte, s o m sliter u t s i g själft i sin sträfvan a t t å s t a d k o m m a verktvg, h v a r m e d d e t kan f ö r s t ö r a s i g själft.
Voro icke d e , s o m i f o r n a tider b y g g d e katedraler af sten, fina s o m filigran, sagolika r u m , s o m v o r o hemvist för barnsligt f r o m m a d r ö m m a r , vida m e r värda än d e , s o m nu f ö r t i d e n s ä n d a u t på hafven stålhus, som ä r o d ö d e n s t e m p e l ? >
Som m a n finner, framhaller G u y d e M a u p a s s a n t m e d orubblig följdriktighet, a t t d e t e n d a s t ä r f r e d e n s g å r n i n g a r , s o m s k a p a lycka. Kriget ä r d e t n e d ä r f d a o n d a , s o m m ä n - niskorna medvetet m å s t e a r b e t a på a t t befria s i g f r ä n . Härutinnan h a r Maupassant e n förelöpare o c h m e n i n g s f r ä n d e i Victor H u g o . Denne g i g a n t , f ö r hvilken intet inänskligt var f r å m m a n d e , skrifver m e d sin lapidarstil:
I var tid kallar man helt enkelt d e n brutala rnakten vald, och man har vidtagit ä t g ä r d e r f ö r a t t f a d e n d ö m d . Kriget sitter pa d e anklagades bänk. Det ä r själfva civi
lisationen, som p a grundvalen af m ä n s k l i g h e t e n s klagomal a n h ä n g i g g j o r t r ä t t e g ä n g e n o c h nu s a m l a r d e t s t o r a ankla- gelsematerialet mot e r ö f r a r e och h ä r f ö r a r e . Folken lära s i g ändtligen inse, a t t e n förbrytelses f ö r s t o r a n d e oinöjligt kan m e d f ö r a d e s s f ö r m i n s k a n d e ; a t t o m d e t ä r e t t b r o t t att sla ihjäl n ä g o n , s ä k a n d e t icke b e t r a k t a s s o m e n for
mildrande o m s t ä n d i g h e t , a t t man slår ihjäl m a n g a ; a t t o m d e t ä r en vanärande handling a t t stjäla, s ä kan d e t n ä p p e - ligen vara e t t s t o r d a d att med vald s ä t t a s i g i besittning af a n d r a s land. Lätom o s s högljudt b e k ä n n a d e s s a a b soluta s a n n i n g a r ; latom o s s b r ä n n m ä r k a kriget.»
Det ä r frestande a t t nu, d ä kriget i m e r än t v a a r här- jat Europa och en s t o r d e l af d e n öfriga världen, ställa upp Moltke s å s o m militarismens r e p r e s e n t a n t e m o t G u y d e Maupassant o c h Victor H u g o s å s o m h u m a n i s m e n s repre- s e n t a n t e r och jämföra d e r a s uttalanden. Skulle tiden icke nu kunna vara mögen a t t afgöra, hvilken af d e m s o m h a r r ä t t ? De allra fiesta t o r d e knappast kunna hysa n ä g o t tvifvel o m , hvilken af d e b a d a äsikternal, s o m ä r uttrycket f ö r d e t högsta, d e t s k ö n a s t e och d e t ädlaste h o s inänniskan.
Och d e t land kan med rätta kallas framätskridandets land, d å r en s a d a n asikt, t r o t s alia krigiska traditioner o c h b ö -
jelser, kommit till o r d a s a vältaligt, s ä öfvertygande o c h s a t i d i g t ; ty Frankrike har p r o t e s t e r a t mot kriget l å n g t innan det nittonde a r h u n d r a d e t .
1 4
Voltaire i r o n i s e r a r med bitande kvickhet ö f v e r krigets g a l e n s k a p . H a n låter en Sirius-invånare, jätten Micromé- g a s , f ö r a e t t s a m t a l m e d n a g r a af invanarne p å v å r e g e n plainet, bland d e m t'lera filosofer. D e gifva h o n o m åt- skilliga upplysningar o m , hvad m ä n n i s k o r n a f ö r e t a g a sig, o c h d e s s a upplysningar framkalla o m v ä x l a n d e h a n s för- vaning, harm och han. U n d e r s a m t a l e t s g a n g s ä g e r en af filosoferna till honom m e d a n l e d n i n g af kriget m o t t u r - k a r n e 1736:
Vet ni, a t t för n ä r v a r a n d e finns d e t 100,000 galna varelser af v a r t slag, s o m b ä r a hattar, o c h hvilka d ö d a 100,000 a n d r a , s o m b ä r a t u r b a n e r , eller bli m a s s a k r e r a d e af d e m , o c h att man n ä s t a n öfverallt pä jorden g j o r t d e t s a m m a s e d a n u r m i n n e s tider.»
Den väldige Sirius-invanaren ryste, o c h h a n f r a g a d e , hvad anledningen väl k u n d e v a r a till s å d a n a förfärliga stri
d e r mellan s å s m a o c h s v a g a varelser.
Filosofen s v a r a d e , a t t d e t e n d a s t var f r a g a o m n a g r a e l ä n d i g a jordbitar, s o m ingen af d e s t r i d a n d e b r y d d e s i g o m , o c h s o m i n g e n af d e m nagonsin s e t t , lika litet s o m d e n kejsare eller den sultan, f ö r h v a r s skull d e m ö r d a d e hvar- a n d r a .
Sirius-invanaren f ö r f ä r a d e s och ropade, skälfvande af harm, a t t e n s a d a n g a l e n s k a p var honom ofattlig, och att han h a d e lust a t t med e n s p a r k f ö r s t ö r a d e n n a myrstack af löjliga m ö r d a r e .
H ä r p a s v a r a d e filosofen:
G ö r e r intet b e s v ä r f ö r d e n skull. De a r b e t a tillräck- ligt p å s i t t e g e t f ö r d ä r f . Efter tio a r s förlopp finns icke e n hundradel af d e s s a e l ä n d i g a varelser kvar. Äfven o m d e icke d r a g i t s v ä r d e t , skulle h u n g e r , u t m a t t n i n g och o m å t t - lighet ha bortryckt d e m n ä s t a n allesammans. F ö r öfrigt ä r d e t alls icke d e s s a , s o m b ö r a straffas, utan d ä r e m o t d e oinänniskor, s o m förbli s i t t a n d e hemma, o c h s o m från sina a r b e t s r u m , medan d e sitta och sniälta maten, gifva befall-
ning oni nedslaktande af e n mi 1 jon människor, och s o m s e d a n högtidligt låta tacka G u d d ä r f ö r .
Som man finner, f ö r ä n d r a s människorna, t r o t s al It, icke mycket. Voltaires s a t i r p a s s a r lika b r a in p å v å r t i d s forhållanden som pa 1700-talets. Konstellationen a r e n d a s t en smula f ö r ä n d r a d — dock icke till fördel f ö r civilisatio
nen. Da f ö r tiden g j o r d e ryssar o c h ö s t e r r i k a r e g e m e n sam s a k f ö r att b e k ä m p a t u r k a r n e ; nn h a ö s t e r r i k a r n e g å t t öfver tili t u r k a r n e s parti. Världspolitik h a r intet med hu
manitet o c h kultur att skaffa.
Före Voltaire har redan Rabelais protesterat m o t kri- g e t ; han h å n a r alia öfvermodiga e r ö f r a r e o c h d e r a s van- vettiga och kulturfientliga eröfringsplaner i k u n g Picrocholes gestalt och ö d e . Det ä r i b o k e n o m G a r g a n t u a , d ä r s å m å n g a af r e n ä s s a n s e n s h u m a n a och s u n d a t a n k a r fått uttryck.
Frankrike var alltid en ledande nation, än p å e t t , ån p å ett annat, än pa m a n g a o m r a d e n . Sedan medeltiden h a r Frankrike varit d e t f ö r n ä m s t a f o r e g a n g s l a n d e t i Europa, o c h d e n n a roll har d e t bibehallit, äfven s e d a n d e s s politiska makt och betydelse u n d e r f ö r r a å r h u n d r a d e t förminskats.
Frankrike har fortfarit att vara frihetens land, e m e d an d e t ä r d e t land, d ä r individualismen respekteras o c h fritt kan utveckla s i g och d ä r f ö r g ö r a d e n s t ö r s t a kulturinsatsen.
Det ä r icke hänsynen tili s t a t s m a k t e n s kraf, d e n allt d o - minerande hänsynen tili den växande s t a t e n s välbefinnande, som k o m m e r i främsta rummet, u t a n hänsynen till individens kraf.
Detta förhallande har ocksa s a t t sin s t a r k a prägel pa G u y d e Maupassants kraftiga p r o t e s t inot krig. H a n vädjar direkt tili d e t s t o r a folket. H a n vet, a t t d e t b e s t å r af fria, själfständiga individer och icke af statsautomater, o c h han gillar, a t t d e t t r o t s e n f r a m t i d a möjligen reaktionär styrelse t a g e r s i g själft rätt. Det gäller a t t b e v a r a d e n heliga fri-
h e t e n ; d e t gäller att s t ä n d i g t k ä m p a för riva f r a m s t e g , och
1 6
tramsteg- b e t i n g a s af, a t t d e ha individens lycka till syftemål.
H a n s o r d l y d a :
» N å v å l ! Eftersom r e g e r i n g a r n a s å l u n d a t a g a s i g r ä t t till lit o c h d ö d ö f v e r folken, ligger d e t ju i n t e t f ö r v ä n a n d e däri, a t t folken u n d e r s t u n d o m t a g a s i g samina rätt g e n t - e m o t r e g e r i n g a r n a . De f ö r s v a r a sig, o c h d e t ä r d e r a s rät- t i g h e t . I n g e n h a r a b s o l u t r ä t t a t t h ä r s k a öfver andra.
Man k a n e n d a s t g ö r a d e t , o m man d ä r i g e n o m kan s k a p a lycka a t d e m m a n h ä r s k a r öfver. H v a r o c h en, s o m s t å r i s p e t s e n f ö r e n r e g e r i n g , ä r pliktig a t t undvika krig, lika väl soin h ö g s t e befälhafvaren pa e t t f a r t y g ä r pliktig a t t u n d g ä förlisning.
AHa t o r d e säkerligen v a r a ens-e o m , a t t d e t land, hvar- ifran s å d a n a o r d ljuda, s t a r i f r i h e t e n s o c h f r a m å t s k r i d a n d e t s tecken. Men s a m t i d i g t s o m G u y d e M a u p a s s a n t h o p p a d e s på, a t t m ä n s k l i g h e t e n gick e n f r a m t i d tili inötes, s o m v a r I jus a r e än nutiden, b e h ä r s k a d e s han af a l ' e h a n d a tvifvel med a f s e e n d e p å inöjligheten af e n s n a r befrielse. H a n s ideella lifsuppfattning s t å r s t ä n d i g t i s k a r p k o n t r a s t till h a n s m e d f ö d d a skepticism, och h a n s praktiska lifserfarenhet för- d j u p a d e h a n s m i s s t r o g e n h e t . D ä r f ö r blanda s i g o c k s å myc- k e t bittra tvifvel i h a n s betraktelser ö f v e r möjligheten af en befrielse från k r i g e t s m a r a . H a n u t b r i s t e r :
O c h vi h a å n n u i v å r a d a g a r , i t r o t s af hela v å r civilisation, i t r o t s af d e n d j u p a vetenskapliga o c h filoso- fiska bildning, till hvilken man t r o r a t t människosläktet hunnit, skolor, d å r man lär s i g a t t d ö d a , att d ö d a p å mycket l a n g t afstand pa d e t m e s t fullkomliga s å t t o c h m å n g a m ä n n i s k o r p a en g a n g , a t t d ö d a s t a c k a r s oskyldiga människor, månniskor, s o m ä r o familjeförsörjare, och som aldrig g j o r t e n katt f ö r n å r !
Det m e s t f ö r v a n a n s v ä r d a ä r likvål, a t t folket icke r e s e r s i g m o t r e g e r i n g e n . Hvari ligger d a skillnaden melian en monarki o c h en r e p u b l i k ? Det mest f ö r v a n a n s v ä r d a å r , a t t icke hela samhället reser s i g vid blotta o r d e t krig.
y 1
jWæ-
Vi skola alltså fortfara a t t lefva u n d e r t y n g d e n af g a m l a m o t b j u d a n d e vanor, af brottsliga f ö r d o m a r , af v å r a barba- riska förfäders vilda föreställningar. Vi å r o s å l e d e s djur, och vi skola fortfara a t t v a r a djur, s o m b e h å r s k a s af in- stinkten och s o m intet kan förändra.»
Under världskriget h a m å n g a f r a m s t å e n d e representan- t e r för konst, vetenskap o c h industri, i m å n g a olika land, uttalat s i g i s a m m a a n d a s o m G u y d e M a u p a s s a n t o c h p å d e t kraftigaste protesterat m o t krig, b e t r a k t a d t s å s o m kul- t u r b å r a r e . J a g a n f ö r n å g r a uttalanden af G e o r g Brandes,
hvilka återfinnas i e n artikel, d å r han d r a g e r i h å r n a d m o t prisandet af k r i g :
»Jag vet, a t t tyskarne å r o civiliserade, ryssarne g o d - modiga, österrikarne eleganta. Kriget f o r r å a r alla. H a r man vål en g å n g u p p h ö j t d ö d a n d e t af d e n s å kailade fienden, f ö r s t ö r a n d e t af månskliga våsen, s t å d e r o c h fålt till n å g o t förtjänstfullt, ja, till e n helig g å r n i n g , s å h a r brutaliteten öfverallt fritt lopp. U n d e r civilisationens fernissa u p p e n - b a r a r s i g d å en vilde, som i allt våsentligt tillhör stenåldern.»
Långre ned i artikeln heter d e t :
»Hela krigsvåsendets b o r t t a g a n d e skulle f ö r visso icke visa s i g m e r a ö d e s d i g e r t f ö r b e v a r a n d e t af lifvets h ö g s t a v å r d e n å n duellvåsendets afskaffande. Vi k å n n a alla d e n g a m l a visan, a t t krigets u p p h ö r a n d e icke skulle förädla månniskorna, utan g ö r a d e m slöa o c h gifva d e m vållefnad s å s o m i d e a l . . . Vi h a o f t a n o g h ö r t , a t t e n d a s t i k r i g utbildas osjålfviskhet och offervillighet.
Ingen förnekar, a t t kriget icke e n d a s t framkallar o t a l i g a och omåtliga fasor och olyckor, u t a n o c k s å u p p e n b a r a r hjåltemod o c h sjålfuppoffring. Detta å r d o c k f ö r v i s s o ingen anledning a t t mindre hjårtligt afsky d e t s a m m a .
Eldsvådor gifva pråktiga b r a n d s o l d a t e r tillfälle a t t visa djårfhet, hjåltemod, skicklighet o c h uthållighet, inen ingen prisar d ä r f ö r en eldsvåda, allra minst o m d e n l å g g e r e n hel s t a d i aska.
2. År krig kultur?
1 8
F r u k t a n s v ä r d a epidemier g i f v a s a m v e t s g r a n n a läkare o c h t a p p r a s j u k s k ö t e r s k o r tillfälle a t t l ä g g a i d a g e n m o d , o m tanke, intelligens, s n a r f y n d i g h e t o c h m å n g a a n d r a d y g d e r ; men ingen s j u n g e r d ä r f ö r e n l o f s å n g öfver koleran.»
1 e t t tal, s o m Ellen Key f ö r n å g o n tid s e d a n höll i Stockholm, anställde h o n n å g r a betraktelser i alldeles s a m m a riktning. H o n s a d e bl. a . : :>Man h a r beskyllt f r e d s v ä n n e r n a f ö r a t t icke r ä t t v ä r d e r a k r i g e t s s t o r a s i d o r . Detta ä r icke riktigt. Men d ä r f ö r a t t m a n s e r d e t heroiska i krig, be- h ö f v e r m a n ju icke ö n s k a s i g d e t s o m e t t p e r m a n e n t till- s t å n d . Släktfejderna p å d e t g a m l a Island blottade m å n g a d r a g af sublim ä d e l h e t , m e n d ä r f ö r ö n s k a vi dock icke d e n tiden åter.»
S å l u n d a m ö t a s d e m e s t olikartade a n d a r i s a m m a e n e r - g i s k a p r o t e s t m o t kriget, i s a m m a smärtfyllda afsky f ö r d e s s v ä s e n . O c h d e t ä r , s o m vi s e t t , icke f ö r s t i v å r a d a g a r , s o m dylika p r o t e s t e r afgifvas. De ha framställts i upplysningstidehvarfvet, u n d e r r e n ä s s a n s e n , ja redan i forn- t i d e n . P l u t a r k o s h a r skrifvit e n d i a l o g o m musiken. H a n inleder d e n s a m m a med f ö l j a n J e b e t r a k t e l s e r :
»Fokion d e n r å t t r å d i g e s h u s t r u framhöll s o m b e k a n t sin m a k e s krigiska bedrifter s å s o m d e t , s o m v a r h e n n e s s t o l t h e t . I m o t s a t s härtill a n s e r j a g m i g v å g a hänvisa till min Iärares v e r k s a m h e t f ö r k o n s t o c h vetenskap s å s o m n å g o t , ö f v e r hvilket icke blott jag, u t a n alla h a n s v ä n n e r k u n n a v a r a stolta. E r f a r e n h e t e n visar nämligen, a t t till o c h m e d d e m e s t lysande bedrifter, s o m u t f ö r a s af k r i g e t s m ä n , e n d a s t m e d f ö r a befrielse från e n ögonblicklig fara f ö r n å g r a f å soldater, e n e n s t a k a s t a d eller kanske e t t e n s t a k a folk, men b ä t t r e g ö r a d e p å intet s ä t t v a r e s i g s o l d a t e r n a eller m e d b o r g a r n e eller s t a m f r ä n d e r n a . D ä r e m o t skall man finna, a t t a n d l i g utveckling ä r n å g o t , hvilket s o m g r u n d - val f ö r lyckan o c h källa till visdom t j ä n a r till g a g n icke blott f ö r e t t e n s t a k a hem, e n s t a d eller e t t folk, u t a n f ö r heia mänskligheten. Men b ö r man s å l u n d a s ä t t a hela d e t
andliga lifvets fördelar öfver hvilken s o m helst krigisk be
drift, s å m å s t e väl d e t f ö r s t n ä m n d a intresset i s å mycket h ö g r e g r a d v a r a v ä r d t a t t historiskt dryftas. O c h d ä r - efter börjar Onesikrates d i s k u t e r a musikens väsen med sina musikkunniga v ä n n e r .
Vinsten af k r i g e t , s a d e Ellen Key i slutet af sitt tal, ä r d e n vaknande insikten o m , att kriget m å s t e besegras.»
Låtom o s s hoppas, a t t d e t icke skall d r ö j a allt f ö r länge, innan målet nåtts, innan d e n patriotiska inordlusten helt o c h hål- let u t r o t a t s bland civiliserade människor. Låtom o s s hoppas, att d e t icke skall d r ö j a länge, innan alia m ä n n i s k o r s l u t a s i g s a m m a n i e n d r ä k t i g sträfvan a t t b e k ä m p a kriget. Lätom o s s hoppas, a t t alla s n a r t m å f o r s t å , a t t d å 'kriget icke iiar d e t ändamal, som Maurice B a r r e s angifver, ä r d e t e t t b r o t t af ofattbart o m f å n g .
Då C h a r l e s Bordes a r 1759 t o g sitt i n t r ä d e s o m m e d lem af akademien i Nancy, höll han e t t tal, i hvilket h a n prisade upplysningstidehvarfvet o c h den filosofiska världs- åskadningen. H a n s tal slutade med följande o r d : M å t t e den filosofiska världsäskadningen e n g å n g i framtiden a n t a g a en ännu ädlare o c h nvitigare form o c h skapa g o d a lefnads- villkor f ö r s a m a n g a människor s o m inöjligt. M a t t e d e n kunna ingifva folk och furstar d e n d j u p a s t e afsky f ö r b r o t - t e n s b r o t t — kriget.
I I
B E L G I E N F Ö R R O C H N U
Emil V e r h a e r e n utgaf a r 1915 eil bok, s o m b ä r d e n h e m - s k a titeln La Belgique s a n g l a n t e , Belgien i blod.
Alia, s o m b e u n d r a o c h ä l s k a d e n s t o r e d i k t a r e n , alia, s o m h y s a m e d k ä n s l a med h a n s olyckliga land, b ö r a läsa d e n n a bok, s o m f ä n g s l a r o c h g r i p e r , s o m väcker hänförelse o c h h a r m o c h e f t e r l ä m n a r e t t outplanligt intryck i läsarens s i n n e . Den ä r skrifven m e d f l a m m a n d e lidelse, m e d brin- n a n d e h a t o c h innerligt d j u p , vemodsfull kärlek. Den skild- r a r icke e n d a s t , s å s o m titeln a n g e r , d e t Belgien, s o m b l ö d e r o c h lider s e d a n a u g u s t i 1914; d e n skildrar o c k s å d e t Bel
gien, s o m varit.
Det f a n n s säkerligen i heia världen ingen, s o m v a r m e r a ä g n a d f ö r d e n n a uppgift ä n Verhaeren. Ingen bel
gisk f ö r f a t t a r e h a r d j u p a r e o c h innerligare ä n han f o r s t å t t sitt land m e d d e s s m å n g a o c h olikartade nationella e g e n - d o m l i g h e t e r . Ingen belgisk d i k t a r e h a r skildrat d e t mo
d e r n a Belgiens själ, d e n vallonska s ä v ä l s o m d e n tlamländ- s k a , m e d s t ö r r e k o n s t n ä r l i g kraft o c h fantasi.
V e r h a e r e n v a r e n stolt o c h själfmedveten natur. H a n var stolt öfver a t t v a r a belgier, stolt ö f v e r a t t tilihöra en
nation, s o m t r o t s sin litenhet, t r o t s d e olikartade b e s t a n d s - delar, hvaraf d e n ä r s a m m a n s a t t , u p p r e p a d e g å n g e r , o c h icke minst i v å r a d a g a r , g j o r t betydelsefulla insatser i d e n europeiska kulturen. O c h i korta, kraftiga d r a g tecknar han d e n belgiska civilisationens historia o c h prisar landets målarkonst, arkitektur, litteratur o c h industri. Ett land.
hvars utveckling bl. a. karakteriseras af namn s å d a n a som Van Eyck, Memling, Rubens, Van Dyck, Brouwer, T e n i e r s , Jordaens, C h a r l e s d e C o s t e r , Maeterlinck, Van L e b e r g h e och Lemonnier, ä g e r a n s p r a k p a alia nationers tacksamhet.
Verhaeren d r ö m m e r s i g tillbaka till f o r n a d a g a r , d a Belgien p å handelns o m r å d e v a r e t t af E u r o p a s m e s t be- tydande land, d å d e s s h a m n s t ä d e r o c h stapelplatser fylldes med v a r o r f r å n heia världen, o c h d e s s floder b e f o r o s af en o å n d l i g rad fraktfartyg. H a n d r ö j e r särskildt vid Ypres (Ypern), s o m u n d e r medeltiden v a r e n b l o m s t r a n d e handels- s t a d , rik, m ä k t i g o c h s k ö n h e t s ä l s k a n d e . D e s s arkitekter smyckade d e n m e d stolta o c h e g e n d o m l i g a b y g g n a d e r , bland hvilka i synnerhet Hallarne ä r o b e r ö m d a , d e n n a ena- s t å e n d e b y g g n a d , s o m fordom v a r medelpunkten f ö r klå- desmakarnas, v ä f v a r n e s och valkarnes handel, s o m varit vittne till b o r g a r n e s i n b ö r d e s tvister o c h strider, s o m ä n genljudit af glädjerop, än d a r r a t i a n g e s t o c h förbidan, s o m i sina s t e n a r g ö m m e r å r h u n d r a d e n s historia.»
Eller han f r a m m a n a r i sitt minne e n liten flandrisk by, s o m ligger fjårran f r å n d e s t o r a v å g a r n a o c h d å r lifvet ånnu lefves p a s a m m a s å t t s o m f ö r å r h u n d r a d e n s e d a n . H a n s e r d e s m å b o n d g a r d a r n a m e d d e g r o n m å l a d e d ö r r a r n a . d e r ö d a t a k e n o c h d e hvita g a f l a r n a ; han h ö r slagan slå mot loggolfvet, h ö r linet b r å k a s o c h s k å k t a s . H a n följer b o n d e m a s ö d m j u k a o c h stillsamma lif^ d e r a s f r o m m a an
d a k t i d e s m å kyrkorna m e d d e i n å n g a b r o k i g a Mariabil- d e r n a och helgonstatyerna.
Eller han k å n n e r s i g f ö r s a t t till d e n idylliska lilla s t a d e n Dixmuiden, d å r d e f r o m m a beginsystrarna, t r e eller fyra i sail-
22
skap, vandra omkring i den stilla klostertradgården, d a r gamla kvinnor, utslitna och ilia medfarna af lifvet, sitta bakom rutorna i d e små, tysta husen; d e sitta hela vintern pa samrna plats och i samma ställning, medan deras stac- kars gamla händer outtröttligt syssla med samma hand- a r b e t e ; endast om sommaren koinma d e ut ur d e gamla rummen och hämta frisk luft på husets tröskel; för dem ha vanan och enformigheten blifvit den Jiögsta lyckan.
Lifvet har liksom afstannat i dessa gamla halft förgätna flandriska städer. Om jungfru Maria atervände tili jorden och skulle lefva hår som nunna, valde hon säkerligen en sådan stad, d å r fattigdom, stillhet och fromma, goda tan- kar ha sitt hem.»
Men för hvarje g å n g Verhaeren funnit en kortvarig hvila i dessa dröminerier, vånder han plötsligt med e t t smårtsamt ryck tillbaka till nutiden, och d e t Belgien, som varit, Iåm- nar i hans medvetande plats för e t t hårjadt, utpinadt och underkufvadt land. Han fortåljer om förstörda byar, ned- brånda hus, sönderskjutna kyrkor, sammanstörtade torn, utplundrade slott, ihjålslagna aldringar och barn, våldtagna kvinnor, hångda bonder, och hans ståmma får en sållsam, skålfvande klang af oåndligt djup smårta och flammande hat och harm.
Han vill med egna ögon se förstörelsens verk i den lilla del af hans fådernesland, som ånnu icke besatts af tyskarne. I en automobil kör han fran Frankrike in öfver den nu upphåfda grånsen mellan d e två landen. Han kom
mer förbi en by, d å r soldaterna sofva på kyrkogården eller i kyrkan och hängt sina patronvåskor på helgonstatyerna.
Det regnar, och i en Iiten bod på torget såljer en hygg- 1 ig belgisk krämare tobak till soldaterna. Som regnet gjort tobaken fuktig och tung, får hvarje soldat något på köpet.
»Det å r på grund af d e t dåliga vådret ', anmärker han; »men det är också därför att jag tycker om soldaterna. Verhaeren
gläder sig å t att iakttaga och anteckna sådana små drag, som göra taflan lefvande.
Slutligen kommer han till Pervyse och får med egna ögon se krigets vederstyggliga spår. »Byn liknar ett ofant- ligt museum, fylldt med förhistoriska djur. Hustaken, som sakna alia tegelstenarna och hvilkas tråstommar f'.erstädes sjunkit samman, s å att d e nästan vidröra marken, likna ryggrader, som sväfva i luften, och hvad som står kvar af murar och gaflar kommer en att tänka pa förstörda och söndersprängda skelett.»
Endast ett enda hus har skonats, och ägaren har stannat kvar. Det å r en medelålders man Han s e r automobilen köra förbi, men såger icke e t t ord. Han håller en stor kvast i händerna, och midt i den förstörda byn sopar han omsorgsfullt sin trottoar; det å r ju s ö n d a g i morgan. Till och med midt under krig och olycka bibehåller flamlån- daren sitt sinne för renlighet.
Automobilen fortsåtter sin färd. Nya ödeläggelser, nya fasor visa sig för Verhaerens blickar. Han förfäras, han skakas i sitt innersta, men han förtviflar icke. Trots allt hyser han en bergfast t r o på sitt land, dess råttvisa sak och dess framtid. Från alla dessa ståder och byar, som nu ligga i aska, kommer en underbar renåssans att utgå. Biblio
teket i Louvain och S : t Peters-kyrkan, hallarne i Ypres, tor
nen i Dixmuiden och Nieuport skola återuppbyggas, och
»stenarne skola sammanbindas med e t t muroruk, lika hårdt och fast som det hat, vi hysa inot tyskarne».
Verhaerens bok år på samma g å n g e n forsvarsskrift och en anklagelseskrift. Han försvarar sitt land och fram- håller dess stora betydelse i den europeiska kulturutveck- lingen. Belgien var ett fredligt, arbetande, konstålskande och rikt land, som kunde g ö r a anspråk på respekt och beundran icke endast från d e små, utan också från d e stora nationernas sida; det arbetade tilisammans med dem, men fullkomligt oberoende, på den allmänna civilisationens
24
utveckling. ! d e starkaste ordalag ankiagar han Tyskland för d e s s neutralitetskränkning, för d e s s politik och krigfo
ring. Han rasar och förbannar, han ä r ironisk och hån- full. 1 sitt brutala och cyniska ultimatum af den 2 augusti 1914 erbjuder Tyskland Belgien ersättning i reda penningar såsom vederlag för d e tyska truppernas genomtåg. Belgien tillbakavisade i stolta och modiga ord detta forslag och beseglade därmed sitt öde. Verhaeren uppröres i sitt in- nersta vid tanken, att någon kunde tro, att Belgien var till salu. Tyskarne, som icke forstå andra nationers heders- begrepp, »kallade vår regering bort till disken i en krä- marbod och sade endast o r d e n : Hvad kostar d e t ? De vänta- de, att man genast skulle s v a r a : Trettio silfverpenningar.»
Verhaerens bok ä r ti 1 lika en personlig bekännelseskrift.
Han, som nu riktar d e bittraste forebråelser mot Tyskland, hyste fortit helt andra känslor för den inäktiga grannstaten.
Han säger i sin inledning:
»Den, som skrifvit denna bok, d ä r hatet öppet fram- träder, var fordom en ifrig fredsvän. Han beundrade många nationer, och han älskade några af dem. Bland d e senare var Tyskland.
Var det icke fruktbart, arbetsamt, företagsamt, modigt och bättre organiseradt än någon annan nation? Ingaf d e t icke alla dem, som reste i landet, en känsla af den säkra trygghet, som följer med kraften? Skådade det icke mot framtiden med d e skarpaste och mest flammande ö g o n ?
Så kom kriget.
Tyskland föreföll genast som e t t annat land. Dess kraft blef orättfärdig, lömsk och grym. Dess stolta mål var nu endast ett metodiskt genomfördt tyranni. Det blef ett gissel, mot hvilket man måste försvara sig, för att icke det sköna i lifvet skall g å under här på jorden.
För författaren af denna bok har ingen missräkning varit större och plötsligare. Den drabbade honom s å våldsamt, att han icke längre kände s i g som samma människa.»
En diktares djupa kärlek till sitt fadernesland; en för- tviflad människas oändliga s o r g öfver d e olyckor, som drab
bat detsamma, och hennes glödande hat mot dem, som vållat olyckorna; en fredsälskande idealists fasa för krigets barbari — det ä r Verhaerens bok. Och hans kärlek och hat, hans s o r g och förtviflan ha funnit uttryck i ord, som gripa och tjusa. >La Belgique sanglante > efterlämnar ett outplånligt intryck.
Det öde, som s å oförskyldt drabbade Belgien, tillför- säkrade det samtidigt heia den civiliserade världens dju- paste sympati. J a g säger sympati, emedan intet annat o r d står till mitt förfogande; men i själfva verket menar jag något helt annat. Något långt varmare och innerligare;
nagot, som samtidigt ger uttryck åt obegränsad högaktning och våldsam indignation; något ödmjukt beundrande och samtidigt sk älf vande af harm och glödande af vrede. Men, som sagdt, e t t sådant o r d saknas. Äfven språket har korn- mit till korta under d e nuvarande forhållandena. Det var liksom icke inriktadt på d e nya känslor, som kriget och dess g å n g framkallat. De hittilis anvånda orden förefalla under de förändrade forhållandena alltför hvardagliga, för uttryckslösa eller för tama. De utlösa icke d e föreställ- ningar om fasa, som nu efter snart trettio inånaders van- vett och förtviflan uppfylla människornas själar.
I l l
LANDET S O M ICKE V1LL DÖ
Åtskilliga belgiska namn ha på senare tid vunnit vårlds- rykte. Det är tillråckligt att nämna skalden-filosofen Maurice Maeterlinck, lyrikern Emile Verhaeren, bildhuggaren och målaren Constantin Meunier och polarforskaren Adrian d e Gerlache de Gomery.
Kapten d e Gerlache, som tillhör en gammal belgisk adelsslåkt, år nu e n man på femtiotalet. Han å r icke endast upptåcktsresande och organisator i stor stil, utan också vetenskapsman och författare. Det forstå intryck, man far af honom under e t t samtal, å r koncentrerad energi, och klarhet. Många års målmedvetna och ihårdiga arbete karakteriserar hans yttre och hans upptrådande. Äfven lidandet har nu satt sin djupa prågel på honom. Hans röst ljuder dåmpad och beslöjad, hans tal å r dröjande, som om han fruktade för att röja nagot, han ville dölja; hans djupa, flammande, smårtfyllda ögon tyckas stundom söka efter något långt, långt borta.
De Gerlache tilldrog sig forstå gången vårldens upp- mårksamhet då han å r 1896 uppgjorde planen till en syd- polsexpedition. Såsom expeditionens chef låmnade han i
augusti 1897 Antwerpen ombord pa e t t förutvarande norskt fångstfartyg, som fick namnet ; Belgica», och först två år därefter återvånde han efter en äfventyrlig färd, rik på vetenskapliga resultat; han ä r den forste, som öfvervintrat i antarktiska nejder. Senare har han hjälpt till att starta två andra sydpolsexpeditioner: den franska, som leddes af d : r Charcot (1903), och den engelska under Shackletons ledning (1912). For öfrigt har han personligen stått i spet- sen för en mängd dels vetenskapliga, dels kommersiella ex- peditioner till olika trakter på jordklotet. År 1901 var han vid Persiska viken, 1907 vid Kariska hafvet, 1909 vid Franz Josephs land. Han har dessutom företagit två lesor tili Grön
land ombord på »Belgica», forstå gången i sällskap med hertigen af Orléans, och har genom sina kartografiska arbe- ten inlagt stora förtjänster oin Grønlandsforskningen.
Strax efter krigsutbrottet utförde han e t t betvdande arbete i Ostende, där han tjänstgjorde som ett slags militär hamndirektör, upprättade en flygstation och ordnade ut- skeppningen af trupper och krigsmateriel fran England;
slutligen ledde han hamnens evakuering den 13 oktober 1914.
Efter denna s a sorgliga d a g i Belgiens historia har kapten d e Gerlache användt sin tid och sin ovanliga energi på att insamla ett stort och omfattande material rörande det krig, som s å plötsligt och s å oväntadt påtvingades hans land. Sitt material har han sofrat med vetenskapsmannens noggrannhet, och han har därefter användt d e t såsom grund- val för ett omfattande arbete, hvilket han kallat »Landet, som icke vill dö».
Boken, som redan foreligger i t v å upplagor, ä r försedd med ett stort antal illustrationer. Redan dessa äro tillräck- liga för att tillförsäkra den intresse. H å r finns afbildningar af städer och byar, slott och kyrkor, gator och t o r g före och efter kriget, porträtt af konungafamiljen och af d e många framstående män, hvilkas namn sedan augusti 1914
28
öfveralit namnas med beundran, sasom general Leman, borg- mästare Max, kardinal Mercier, utrikesminister Davignon o. s. v., ögonblicksbilder af invasionsarmén och d e s s be
drifter, allegoriska teckningar, tyska krigsbrefkort, olika flyg- blad in. m. m. in. Heia kriget passerar revy i sin råhet och förfärliga fasa.
Men huru upplysande och intressanta dessa afbildningar än kunna s ä g a s vara, ä r o d e likväl blott en bisak. Hufvud- intresset knyter s i g till kapten d e Gerlaches text. Språket ä r enkelt och ansprakslöst; framställningssättet behärskadt, lngnt och nyktert; intet effektsökeri, ingen direkt sträfvan att påverka läsaren agitatoriskt. Här finnas fakta, endast fakta, framställda i sin historiska ordningsföljd, och d e verka i sin brutala realitet s å öfverväldigande, att man läser boken med stigande intresse, än glödande af entusiasm, än genom- isad af skräck, än halfkväfd af harm och indignation.
Boken handlar o m Belgiens martyrskap. Intill den 4 augusti 1914 var konungariket Belgien ett land pa omkring 30,000 kvkm. med 7 miljoner invånare, ett blomstrande land med en rik andlig kultur och dyrbara konstskatter, med en imponerande industri och en handelsomsättning, som nästan nådde upp till Frankrikes, e t t land, hvars absoluta neu
tralitet d e europeiska stormakterna hade garanterat i trak
taten af 1839. Och d e n 29 april 1913 hade Tysklands utrikesminister, herr von Jagow, vid e t t sammanträde i finansutskottet såsom svar pa en forfrågan af en social
demokratisk medlem förklarat, »att Tyskland var beslutet att respektera Belgiens neutralitet, som ju fastslagits genom internationella öfverenskommelser >.
Numera omfattar konungariket Belgien endast 7- å 800 kvkm., dess invånarantal ä r försvinnande litet, och dess regering har slagit s i g ned i Le Havre, d ä r den har full exterritorialrätt. Största delen af hvad som förut var Bel
gien ä r nu ockuperadt tyskt land, härjadt och förstördt.
Många hundra tusen af dess invånare ha dödats eller för-
dritvits frän hus och hem och lefva nu i landsflykt i Hol
land, England, Frankrike eller Schweiz.
Den 2 augusti sände Tyskland sitt ultimatum, som Bel
gien stolt afvisade; d e n 13 oktober forlade den belgiska regeringen sitt säte till e t t främmande land. Obeskrifliga scener utspelades denna d a g i Ostende, d å en mängd högst oli kart ade saker skulle föras i säkerhet, ända från arkiven tili d e kungliga hästarna och vagnarna.
Det ä r särskildt tilldragelserna melian den 2 augusti och den 13 oktober, som kapten d e Gerlache skildrar i sin bok. Han berättar dels o m den belgiska hären, som i två och e n half månad med glänsande mod och uthållighet langsamt retirerande uppehöll den öfverlägsne fienden och tillfogade honom enorma förluster, dels om den inträngande tyska hären, hvars systematiskt genomförda grymhet han belyser med en mängd exempel.
Det foreligger nu e t t s a rikt källmaterial f ö r bedö- mandet af d e n tyska krigforingen i Belgien under hostmå- naderna 1014, att man kan bilda s i g en opartisk asikt därom.
Förutom d e soldatböcker, som Bédier utgifvit och som han sedermera supplerat med flera viktiga tillägg, har man den officiella belgiska kommissionens / Rapports s u r la violation du droit d e s gens en Belgique» med ett företal af Van den Heuvel, vidare kardinal Merciers herdabref och slutli- gen den af pater Van den Bergh företagna, ytterst intressanta österrikiska undersökningen af d e väldshandlingar, som tyska trupper begätt mot belgiska präster, en undersökning, hvars resultat i h ö g grad afvika fran dem, till hvilka den tyska kommissionen kominit.
Man har fran tysk sida sökt väcka misstro tili Bédiers edition af d e tyska soldatdagböckerna. Försöket mäste i allt väsentligt betraktas såsom misslyckadt. Man hängde upp sig på förmenta språkliga inadvertenser och felande skil- jetecken för att därigenom draga bort uppmärksamheten
30
fran själfva d e obestridliga fakta. Dagböckerna med solda
ternas kortfattade berättelser o m deras egna våldshand- lingar kan man öfver hufvud taget icke undgå att upp- märksamma. En yngre fransk vetenskapsman, som på hosten 1914 arbetade i franska utrikesdepartementet, har ineddelat mig, att han genomläst och afskrifvit e t t mycket stort antal motsvarande dagböcker. hvilka innehöllo ännu förskräckligare skildringar än dem, man finner hos Bédier.
Från tysk sida har man försökt urskulda d e begångna grymheterna genom att låta dem framträda som berätti- g a d e repressalier mot belgiska friskyttar. Berättelserna om dessa s . k francs-tireurs ha för länge sedan af militär- kunniga författare förvisats tili sagornas värld. För öfrigt har denna mycket viktiga fråga utförligt dryftats af kapten d e Gerlache.
Vidare har man från tysk sida påstått, att Belgien långt i förväg hade forberedt s i g pa e t t guerillakrig. Efter be- sättandet af Louvain har en tysk officer inrapporterat, att han i en mängd hus funnit skottgluggar; d e t var järn
rör, som gingo tvårs genom vttermuren och voro försedda med stålluckor, hvilka oppnade sig utåt. Den tyske offi
ceren anstålier djupsinniga betraktelser öfver dessa järnrör;
d e bevisa för honom bl. a., att belgierna forberedt s i g på att bekåmpa en intrångande fiende på ett sått, »som e t t kulturfolk sådant som d e t tyska icke kan g ö r a sig något begrepp o m . > Saken forhåller sig helt enkelt så, att dessa järnrör, som finnas i d e fiesta moderna belgiska hus, äro afsedda att hålla fast ställningarna vid förefallande reparatio
n e r ; d e ä r o dessutom placerade uppe under taket på ett sådant sätt, att d e omöjligt kunna användas som skott- gluggar. Al I a ytterligare kommentarier torde här vara öf- verflödiga.
Man har fran tysk sida sökt rättfärdiga kränkandet af Belgiens neutralitet genom att hänvisa tili, att Belgien skulle
ha slutit en hemlig öfverenskommelse ( convention) med England. Huru härrned förhäller sig, har påvisats af profes
sor Emile Waxweiler, som arbetat med själfva det tyska faksimilet af texten. Här talas i själfva verket endast om en conversation, hvilket ord pa tyska felaktigt öfversatts med A b k o m m e n (aftal), och i e n nv fransk öfversättning af den tvska texten har man utan vidare infört convention.
I själfva verket aterstår intet af d e sensationella afslöjanden om en belgisk-engelsk öfverenskommelse, som »Norddeutsche Allgemeine Z e i t u n g ' meddelade den 13 oktober 1914.
Slutligen har man fran tysk sida gjort gällande, att Belgien ingått en hemlig öfverenskommelse med Frankrike, som flera är före krigets utbrott skulle ha försett det med ammunition. Kapten d e Gerlache anmärker härtill: »Jag har själf sett, att flera veckor efter fientligheternas början tili Ostende ankommo 10,000 Lebelgevär, som den belgiska regeringen nödgats skaffa s i g frän Frankrike. Med dessa vapen följde fransk ammunition, och detta är orsaken tili, att tyskarne under striderna kring Antwerpen kunnat upp- samla franska patroner, märkta 1912 — något som föran- Iedt den s lutsatsen, att vi redan vid denna tidpunkt (1912) hade ingatt hemliga aftal med Frankrike.»
Manga sadana positiva upplysningar som den sistnämnda förekomma i boken, hvilken otvifvelaktigt måste betraktas som en viktig källskrift för framtidens historici. Kapten de Gerlache berättar för öfrigt icke endast om Belgiens martyrskap, om plundringar, krigskontributioner, rekvisitio
ner, utpressningar, proklamationer och krigsrättsdomar, utan också om Belgiens pänvttfödelse. Han tror på sitt land med samma glödande öfvertygelse som Emile Verhaeren, tror på den belgiska nationens sammanhållning, frihets- kärlek och okufliga energi. Han ser, hurusom den brinnande viljan att lefva haller de landsflyktiga belgierna uppe, huru
som belgisk företagsamhet i utlandef redan satt starka spår.
Som ett exempel kan nämnas, att landets äldsta tidning
32
L'Indépendance Beige å t t a d a g a r efter uppbrottet frän Ostende började utkomma i London, d a r den nu tryckes i mer än 30,000 exemplar.
Landet vill icke d ö . Detta sade konung Albert i de stolta ord, han riktade tili den lagstiftande forsamlingen i Bruxelles den 4 augusti: »Jag t r o r på vår framtid; ett land, som försvarar sig, vinner alias aktning — det landet g å r icke under.» Och konungens o r d lefva i alla belgiers Iijår- tan och sinne och på alla belgiers läppar.
Landet vill icke d ö . Skulle någon tvifla, behöfver han endast läsa d e gripande sköna sidor, hvarmed kapten d e Gerlache afslutar sin bok. Han skildrar d e t belgiska folkets själ, sådan den visar s i g under den tyska ockupationen, drager fram en rad karakteristiska, rörande, beundransvårda, ofta sublima smådrag, hvilka vittna om den anda, som besjålar hela nationen från d e högsta ämbetsmännen tili d e fattigaste arbetare och deras hustrur, om mod och sjålf- uppoffring, o m hederskånsla, stolthet och uthållighet, och framför allt om e n lysande t r o på framtiden.
Landet vill icke d ö . Sedan den 1 februari 1915 utkom- mer »La Libre Belgique» i det ockuperade landet midt för generalguvernörens och den tyska polisens ögon. Ingen vet, hvar tidningen tryckes; ingen vet, hvem som skrifver d e n ; ingen vet, hvem som utdelar den. Den gåtfulla tid
ningen å r e n underbart imponerande yttring af belgiernas fosterlandskårlek, mod och okufliga trots.
Landet vill icke d ö . Intet yttre våld har kunnat döda folkets själ. Den år i s i g sjålf en helig makt; den lefver alltjåmt vidare, trots olyckor och lidanden, full af förtröstan, stark och stolt och ånnu spånstigare ån förr.
Det belgiska folkets martyrskap har förhärligats af Emile Cammaerts i en rad gripande dikter. I en af dem sjunger han den belgiska fanans lof, och manligt mod, rakryggad sjålfmedvetenhet och okuflig förtröstan lysa ur d e entusi- astiska verserna. Sangen lyder sålunda:
Rouge pour le sang des soldats
— No ir, jaune et rouge — Noir pour les larmes des meres
— Noir, jaune et rouge — Et jaune pour la lumiére
Et l'ar deur des pro chains combats.
Rouge pour la pourpre héroique
— Noir, jaune et rouge — Noir pour le voile des veuves
— Noir, jaune et rouge — Et jaune pour l'orgueil épique Et Le triomphe aprés l'épreuve.
Rouge pour la rage des flammes
— Noir, jaune et rouge — Noir pour la cendre des deuils
— Noir, jaune et rouge — Et jaune pour le salut de Cåme Et Cor fauve de notre orgueil.
Au drapeau, mes enfants, La patrie vous bénit.
Il iCa jamais été si grand Que depuis qiCil est petit.
I l n a j a m a i s é t é s i f o r t
Que depuis qu'il brave la mort.
Eller i fri öfversättning:
Rod för soldaternas blod
— Svart, gul och röd — Svart för hvar moders tår
— Svart, gul och rod —
Och gul för den strålglans. som står Öfver stridens eldiga mod.
3. Ar krig kultur?
34
Röd för hjältarnes skrud
— Svart, gul och röd — Svart för änkedoks ve
— Svart, gul och röd — Och gul för hvar stolt epopé, Diir tili seger blef pröfningens bud.
Röd för flammande bål
— Svart, gul och röd — Svart för sorgernas tid
— Svart, gul och röd —
Och gul för hvar sjal, som fått frid, Och vår stolthets gyllene mål.
Till fdnan, barn! — Er mor, Ert land vålsignar er.
Den ännu aldrig var så stor, Som nu den knappast finnes mer.
/ kraft den ej sin like fann, När öfver död den seger vann.
DET EÖRSTÖRDA UNIVERSITETET
1 Belgien funnos intill augusti 1914 fyra universitet, af hvilka d e två, i Gent och Liege, lydde under staten, inedan d e två andra, i Louvain och Bruxelles, voro fria högsko- lor.
Nu är d e t e n a af dessa fyra universitet endast e n g r u s h ö g . Natten mellan d e n 25 och den 26 augusti härjades staden Louvain af den tyska armén, och universitetet fick samma öde som en stor del af d e n öfriga s t a d e n ; d e t sköts i brand och blef i grund förstördt. Som det gick universitetet, s å gick d e t också det rikhaltiga och dyrbara biblioteket med dess 300,000 böcker och dess sällsynta samling af gamla flamlåndska håndskrifter.
Universitetet i Louvain har en lang och berömlig histo- ria. Dess glansperiod inföll under renässansen, d å det årligen besöktes af omkring 6,000 studerande, och s å be- römda man som Erasmus af Rotterdam, Justus Lipsius och spanjoren Vives höllo föreläsningar vid detsamma. En ny blomstringstid fick det upplefva i slutet af nittonde århundra- det, d å det, i synnerhet inom den katolska världen, blef en inedelpunkt för humanistiska studier
