Digitaliseret af / Digitised by
D E T K O N G E L I G E B I B L I O T E K THE ROYAL LIBRARY
København / Copenhagen
For oplysninger om ophavsret og brugerrettigheder, se venligst www.kb.dk
For information on copyright and user rights, please consultwww.kb.dk
VERDENSKRIGEN 1914-18
f
(i( <& )?)
DET KONGELIGE BIBLIOTEK
130019374204
gpiiiiiiiiiiiiininiiiinitinniiiiiiiiiiiiiniifiiiiiniiiiiiiiiiiiiiniiiiiiffliiminiiiiiiiiiiiiniiiiiiniiiinniiiiiiiitiiiiiiiinniiiiiiiiiiiMitmiiminniB
1 I
! EN RUNDFRÅGA I OM VILLKOREN FÖR EN
J VARAKTIG FRED I
UTTALANDEN AV C:A 400 PERSONER I DANMARK, NORGE OCH SVERIGE
m Uva
= "MHiiiiMiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiHiniiiiiiiniiiiiiiiiiiHiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiHiHiiiiiiiiiiiniiiiiHiHiiiiiiiniiniiiiiiiiiiiiniii |
J S T O C K H O L M • S V E N S K A A N D E L S F Ö R L A G E T |
E N R U N D F R Å G A O M
FREDSVILLKOR
FÖR EN VARAKTIG FRED
UTTALANDEN AV C:A 400 NEUTRALA, FRÅN DANMARK, NORGE OCH SVERIGE
EN ENQUETE FRÅN NEUTRALA KONFERENSEN I STOCK
HOLM ANGÅENDE DENSAMMAS APPELL PÅSKEN 1916 TILL DE KRIGFÖRANDES REGERINGAR, PARLAMENT OCH FOLK
X
UTGIVEN AV NEUTRALA KONFERENSEN I STOCKHOLM
(DOKUMENT N:o 16)
STOCKHOLM 1916
TRYCKERI-AKTIEBOLAGET THULE
FöRORD.
T^Ven enquete, som denna lilla bok ger en resumé av, har JL/
satts i gang- av den "Neutrala Konferensen" i Stock
holm för att astaakomma största möjliga kännedom om den a p p e 11, som Konferensen påsken 1916 utsände till de krigförandes regeringar, parlament och folk.
Här skall först meddelas några upplysningar om, på vad sätt denna appell kom till.
Den bekante fabriksägaren Henry Ford i Detroit, Ame
rika, beslöt i november 1915 att göra en stor insats för världsfreden och sände i detta syfte en expedition till Eu
ropa. Genom anslutning av fredsvänner i Norge, Sverige, Danmark, Holland och Schweiz organiserades därefter
"Den Neutrala Konferensen" i Stockholm med inalles 30 valda medlemmar, 5 från vart och ett av de 6 länderna.
Den blev emellertid icke fulltalig förr än de första dagarne i mars, då även de schweiziska och holländska representan- terna anlände, så att den inalles bestod av 27 personer.
Dessa uppdelade sig på två kommittéer, den ena för att ut- arbeta en appell tili de neutrala staterna, den andra en ap
pell tili de krigförande.
Appellen tili de neutrala blev färdig i mitten av mars och utsändes omedelbart till alia de 58 neutrala regeringar och parlament, som voro representerade vid Haagkonfe
rensen 1907. Den innebar en vördsam hemställan om, att
dessa neutrala länders regeringar och parlament måtte ta-
ga initiativet till sammankallandet av en de neutrala sta
ternas konferens i syfte att påskynda avslutandet av en rättvis och varaktig fred. I densamma hänvisas till Haag
konventionens artikel 2, vari det förklaras "gagneligt och önskvärt, att en eller flera av de i tvisten icke inblandade makterna av eget initiativ och i den mån omständighetema tillåta, erbjuda de tvistande staterna sina bona officia el
ler medling".
Beslut i samma riktning fattades i svenska riksdagens Andra kammare, varemot Forstå kammaren avslog forsla
get. Liknande forslag översändes tili de andra ländernas parlament och regeringar, men utan att det hitintills an- setts lämpligt att foreslå någon medling.
*
Om appellen tili de krigförandes regeringar, parlament och folk meddelar generalsekreterare Lochner i ett av Konferensens tryckta dokument (N :o 8) bland annat föl-
jande:
"Ett av de mest betydelsefulla arbeten Neutrala Konfe
rensen åstadkommit var otvivelaktigt utfärdandet av en appell tili de krigförande ländernas regeringar, parlament och folk. Detta aktstycke sysselsatte Konferensen från början av mars till mitten av april. Forst utarbetade en mindre kommitté ett utkast till densamma. Fackmän från de olika krigförande nationerna — däribland sarskilt Sir Gilbert Murray från Oxford, den kande forsvararen av Sir Edward Grey's utrikespolitik — /ramlade sina åsikter in
for Konfereyisen. Slutligen debatterade Konferensen i sin helhet vid ett antal pienarsammanträden de olika punkter
nas formulering och innehåll.
Den jämförelsevis långa tid, som åtgick för överlägg- ningar betraf fände detta aktstycke, finner sin huvudsak-
— 4 —
liga forklaring däri, att sex sprak kommo tili användande och att de gjorda anförandena därefter skidle muntligen översättas. I den slutgiltiga form, vari appellen nu fore
ligger, kan den för en utomstående knappast bära vitt- nesbörd om, hum mycket värdefullt arbete, som nedlagts på densamma, icke minst på att få stridiga åsikter att enas, sd att detta aktstycke slutligen kunde vinrva alias bi-
fall. Eyidast en av Konferensens medlemmar röstade emot detsamma, en'år han betvivlade lämpliglieten av dess of-
fentliggörande, och fastän han sedermera förklarade sig sympatisera med de idéer som däri uttoJades."
APPELLEN var så lydande:
E n konferens bildad av delegerade från sex neutrala länder — Amerikas Förenta Stater, Danmark, Hol
land, Schweiz och Sverige — har samlats i Stockholm på inbjudan av Henry Ford i syfte att arbeta för en snar och varaktig fred, byggd på rättens och humanitetens grund
satser.
Konferensen representerar ingen regering och har intet officiellt mandat. Den representerar den goda viljan hos millioner människor i heia den civiliserade världen, millio
ner, som känna sig icke kunna stå som likgiltiga åskådare, medan denna folkens dödskamp rasar utan uppehåll. Det är icke konferensens avsikt att fälla någon dom över de krigförande. Men som privata medborgare hava dess medlemmar, obundna av de hänsyn, som kunna hålla rege- ringarna tillbaka, beslutat försöka allt vad i deras formåga står för att framkalla ett meningsutbyte med uppgift att bereda väg för ett närmande mellan de krigförande folken på grundvalen av råttrådiga och rimliga villkor.
Genom lusen kanaler har uttalanden nått konferensen,
- 5 —
hävdande att ett fullföljande av kampen såsom hittilis skulle innebära undergång för alia. Men då man på ömse sidor förklarar, att endast en fullständig seger kan bringa ett slut på striden, fortgår oavlåtligt offrandet av män- niskoliv och materiella varden, offer som ruinera samtiden och utarma eftervärlden. Vi äro dock övertygade, att det redan nu kunde komma till ett samforstånd melian de krigförande nationerna, därest vissa allmängiltiga prin
ciper godkännas som grundval för diskussion, principer som icke ostraffat kunna kränkas oavsett krigets militära resultat.
Den första uppgiften för en neutral konferens är då den att framlägga sådana allmänna principer och konkreta forslag, som möjligen kunna leda till samforstånd och bilda grundval för en fred, som icke blott motsvarar de krigförande nationernas rättmätiga krav utan även främ- jar mänsklighetens väl i det hela.
Den neutrala konferensen kan icke uttala sig om alla de frågor, som beröras av kampen. Icke heller är det dess önskan att framlägga någon plan för en fullkomlig världs- ordning. Men den vill ge uttryck för det överallt fram- förda kravet att freden, när den kommer, verkligen må bli sådan, att den innebär trygghet mot ett förnyat världs- krig. Mänskligheten kraver en varaktig fred.
I det den Neutrala Konferensen riktar denna vädjan
till regeringar, parlament och folk för övervägande och
diskussion, hoppas den, att inga formella hänsyn måtte få
hindra dess välvilliga mottagande såvål av myndigheter
som av de folk, de representera.
A. NATIONERNAS RÄTT ATT BESTÄMMA ÖVER SITT EGET ÖDE.
Historien visar, att annexioner, som företagas i strid mot befolkningens önskan, medföra faror för framtida fri- görelsekrig. Därför torde det vara en väsentlig förut- sättning för en tillfredsställande losning av hithörande sporsmål, att den grundsatsen erkännes, att ingen land- överflyttning från en stat till en annan bör ske utan re
spektive befolknings samtycke, och att nationerna böra üga rätt att avgöra sitt eget öde.
(1) Härav följer, att Belgiens återupprattelse är ett huvudvillkor för att en överenskommelse mellan de krigförande skall kunna komma till stånd. Vidare (2) bör det ockuperade franska området återlamnas.
(3) Ett förnyat övervägande av den svåra Elsass-Loth- (4) ring ska fr åg an är absolut nödvändig. Serbiens och
Montenegros oavhängighet bör ävenledes tryggas.
Principen om nationernas rätt att avgöra sitt eget öde kräver i sin vidsträcktare tillämpning, att, för (5) att taga ett exempel, den polska fr åg an löses på det sätt, att polska nationens samling som ett fritt folk blir garanterad. Ytterligare konsekvenser av sam- ma princip bleve en regiering av gränserna mellan (6) österrike och Italien så vitt möjligt efter nationali- (7) tetsgrundsatsen; självstyrelse för Armenien under
internationell garanti; samt losning av de olika na- (8) tionalitetsfrågorna på Balkan och i det asiatiska
Turkiet genom internationell överenskommelse.
B. EKONOMISKA GARANTIER.
Det är allmänt erkänt, att ekonomiska intressemotsat- ser äro att räkna bland huvudorsakerna till det pågående
— 7 —
kriget. Därför framstår det såsom alltmer oundgängligt, att alia folks rätt att utveckla sin ekonomiska verksamhet på likställighetens grund garanteras.
Ett viktigt steg i denna riktning är erkännandet av (9) principen om den öppna dörr ens politik i avseende på kolonier, protektorat och intressesfärer, ävensom (10) internationalisering av vissa vattenvägar, såsom
exempelvis Bosporen och Dardanellerna.
(11) De tyska kolonierna böra också återstallas, ut- byte av kolonier möjliggöras mot tillfredsställande (12) ersättning, och Tysklands tillträde till den närmaste
Orienten garanteras.
C. HAVENS FRIHET.
Grundsatsen om havens frihet bör erkännas.
D. PARLAMENTARISK KONTROLL AV UTRIKES- POLITIKEN.
En effektiv parlamentarisk kontroll av utrikespolitiken bör införas, så att hemliga traktater och hemlig diplomati icke vidare må kunna äventyra en nations högsta livsin- tressen.
E. INTERNATIONELL ORGANISATION.
Av än större betydelse för mänsklighetens välfärd än allt detta, är skapandet av en internationell organisation, grundad på lag och rättvisa, vilken innefattar en överens- kommelse att underkasta alia tvister mellan stater ett fredligt avgörande.
(13) Därför är det säkerligen en allmän önskan, att i den blivande fredstraktaten grundsatsen om en så
dan internationell rättsordning må godkännas.
F. AVVÄPNING.
Lika betydelsefullt som en dylik internationell rättsord- ning är kravet att avmxstning må komma till stånd efter internationell överenskommelse.
G. EN VÄRLDSKONGRESS.
För att få en internationell rättsordning till stånd är det nödvändigt att vinna anslutning därtill av såval de krigförande som de neutrala staterna. Den nuvarande katastrofens olyckliga följder drabba icke blott de krig- lörande nationerna. De drabba heia världen. I arbetet tör dessa olyckors undanrödjande måste heia världen taga del. En vär Ids kongres s bör dürför sammankallas.
En sådan kongress bör icke blott behandla de sporsmål, som framgå direkt ur det nuvarande kri- (14) get. Frågor sådana som den att garant era politisk
och andlig frihet för speciella, nationaliteter, för- bundna med andra folk, äro, ehuru icke direkt sam- manhängande med detta krig, icke desto mindre av vital betydelse för att kunna uppratthålla freden för f ramtiden.
*
I det foiegående har ett försök gjorts att antyda vissa möjligheter för återknytande av de band mellan folken, som brutits sönder under detta brodermördande krig. Vad an den slutliga losningen blir, foreligger redan nu ett over
flod av vittnesbörd om den växande övertygelsen hos såvål krigföiande som neutrala, att heia världens framtidshopp vjlar på att lag och ordning ersätta den internationella anarki, som nu är rådande. Den neutrala konferensen kanner sig därför berättigad till den förhoppningen, att detta krig må sluta med upprättande av en internationell
— 9 —
rättsordning, vilken skall möjliggöra en varaktig fred mel- Ian jordens alia folk.
P^kpTi 1 Q1 ß
NEUTRALA KONFERENSEN.
Ora appellen heter det vidare i Generalsekreterare Loch- ners ovannämnda dokument:
"Appellen till de krigförande utgör ett ärligt försök att giv a uppslag till en diskussion angående fredsvillkoren i lika mån bland de krigförande som bland de neutrala. De framställda forslagen äro ej avsedda att äga någon slags dogmatisk karaktär, utan endast framkomma i den för- hoppningen att genom diskuterandet av desamma någon rationell basis för en överenskommelse skulle ernds. Kon-
ferensmedlemmarna voro füllt på det klara med, att då de framlade konkreta forslag, skulle de komma att utsätta sig för kritik från båda hållen. Men samtidigt ansågo de, att någon maste göra en början, trots den kritik man kunde förutse.
Det offentliggörande denna appell erhöll överträffade konferensmedlemmarnas mest sangviniska förväntningar.
Den återgavs icke blott in extenso i alia de neutrala lan
derna, — ett beaktansvärt faktum i dessa tider, då tid- ningarna hav a så begr'ånsade utrymmen — utan tilist ånd att publicera densamma medgavs även i österrike-Ungern, Tyskland, Storbritannien, Italien och Ryssland. Så fram
stående tidningar som "Berliner Tageblatt", "\ orwärts"
och "Novoje Vremja" återgåvo texten i sin helhet tillika med ledande artiklur om densamma.
I sammanhang harmed kan det vara av intresse att lägga marke till, att entente-pressen förklarade appellen vara i
— 10 —
högsta grad tyskvänlig, under det att centralmakternas tidningar äro i lika hög grad övertygade om, att Konferen
sen i detta dokument uttalat sig i ententevanlig riktning.
Vare sig aktstycket i fråga har förtjänster eller nack- delar, så anse Konferensens medlemmar, att de ha satt i gang en diskussion i saken, vilken omfattar så gott som hela variden* Kommentarierna över densamma, sdväl de som äro fördelaktiga som de kritiserande, komma inom kort att offentligg'&ras i en särskild publikation.
Denna appell, riktad tili de krigförande staterna, har dessut om överlämnats till dessa staters diplomatiska repre- sentanter ackrediterade i Stockholm, samt har tillika per
post avsänts till de stridande stat emus utrikesministra/r och par lament. Ett exemplar av densamma har dessutom upplysningsvis tillställts var och en av de neutrala sta
ternas regeringar."
*
Såsom det framgår redan av appellens eget innehåll, var huvudavsikten att i alia land framkalla en diskussion, enär det i inledningen säges, att Konferensens medlemmar "be- slutat försöka allt vad i deras formåga står för att fram
kalla ett meningsutbyte med uppgift att bereda väg för ett närmande mellan de krigförande folken på grundvalen
VrlLS a a™b a n d h ä r™e d.k a n redaktör Menschdkovs kommentarier i "Novoje
V-S S' i n iJe s s e : 'l v a rie fall torde detta Stockholms- f r t
!!i
r - a are sin vardiga ton, sin humanitet och sin appell till mer än canndfkt ™??Ye t a n e bora mottagas med största aktning. Det är nå«ron qnm Ä d e k rigförande stormakterna skola skänka•• 1 upPmarksamhet åt privata drömmares önskningar huru s^m W FfafP dVn ? K r i g e t k o m m e r alt fortgå på samma sätt h ä n Ä i f ni \ S S-UA ^ m a n d o c k enlilrt min uppfatininjr, må- S a Jn T f l nodsakad att begagna sig av Stockholmsprinci-
perna, enar det skulle vara mycket svårt att uttänka några andra."
— 11 —
av rattrådiga och rimliga villkor". Och de principer och konkreta forslag appellen innehåller framställas i an- språkslosa ordalag med en "framställan om övervägande
och diskussion såsom en möjlig grundval för skapandet av en internationell rättsordning, vilken kan möjiiggöra en varaktig fred mellan alla jordens folk".
Man hade på forhånd förutsett, att varken regeringar eller parlament skulle upptaga denna appell till offentlig diskussion, och därför riktades den även till de krigförande folken själva, samtidigt med att man beslöt att i största möjliga mån offentliggöra den i pressen. På så sätt vore det möjligt att framkalla en diskussion redan innan freds- underhandlingar kommit i gång och därigenom uppnå bättre utsikter till en god grundval att bygga på. Givetvis kunde på grund av sakens natur denna diskussion bliva möjlig först inom pressen i de neutrala staterna, enär de krigförande ländernas tidningar voro underkastade censur och hänsynstagande till kriget i dess helhet. Men även en diskussion inom de neutrala länderna kunde bliva av stort värde, både därför att det kan ha sin betydelse, vad de neutrala anse, och även därför att en livlig diskussiort bland de neutrala kunde utöva inflytande på de krigfö
rande och väcka resonnans i deras press.
För att påskynda och öka denna diskussion beslöt Kon
ferensen i början av maj att föranstalta en enquete beträf- fande innehållet i denna appell, i det Konferensens Press- och Propaganda-kommitté utsände appellen till flera tusen personer i Norden, åtfoljd av en rundskrivelse, så lydande:
"Efter det världskriget nu har pågått i 21 månader, utan att några avgörande resultat vunnits för någondera av de bådei stridande maktgruppernasynes det som om det psy- kologiska ögonblicket skulle vara nära forestående, då de
12
kampande kunna befinnas villiga att dryfta villkoren för det kommande fredsslutet.
Fredsönskningar och forslag hava även börjat fram- komma fr ån olika hall, s aväl fr an de krig för ande par ter na som från neutralt hall, ävensom från det engelska arbe- tarepartiet och från Die Zukunfts" kände redaktör, Ma
ximilian Harden, från det holländska Anti-Oorlog-Raad och från Henry Fords Neutrala Konferens i Stockholm.
Alldenstund denna sistnämnda konferens sänt ut sin fredsappell tili de krigförande staternas regering ar, parla
ment och folk, i avsikt att åstadkomma en diskussion om de principer och positiva forslag denna appell innebär, till- låta vi oss att närsluta en svensk översättning av densam- ma, vilken vi anhålla, att Ni måtte genomläsa och närmare överväga. Efter det Ni tagit del av densamma, skulle vi bliva Eder mycket förbundna, om Ni godhetsfullt ville ut- tala Eder åsikt om dessa principer och forslag, — anting en
om dem allesamman eller blott om en eller annan av dem, samt dessutom ville meddela oss, om Ni har något yt- terligare forslag att delgiva.
Framför allt önska vi få veta Eder åsikt angående åstadkommandet av en internationell organisation, som skidle ha till syfte, att alia stater skidle förplikta sig att underställa alla inbördes tvistigheter rattegångsbehand- ling, så att de skola avgöras på fredlig vag medelst under- sökning, dom eller skiljedom.
För att underlätta ett besvarande av vår anhållan, vilja vi framställa den i form av följande frågor:
1. Gillar Ni de 7 huvudprinciper, vilka vi i appellen framställt under paragraferna A till G?
2. Gillar Ni de 11+ konkreta förslag, vilka återfinnas under A, B, E och G?
— 13 —
3. Om Ni ogillar någon av de ovannämnda princip ema eller något av de konkreta forslagen, vore vi Eder tack- samma, om Ni ville framlägga Edra skäl härför.
4. Har ni ytterligare några forslag i saken att g or a ? Med utmärkt högaktning
Neutrala Konferensens press-kommitté
D :r C. F. Aked. John D. Barry. Hao.kon Löken.
Louis P. Lochner.
Senare på året hava liknande frägecirkulär utsänts även till Schweiz och några av de krigförande länderna.
På dessa forfrågningar hava ingått omkring 600 svar från personer av alla slags samhällsställningar, därav 400 från de tre nordiska länderna. Som enqueten i de övriga länderna ännu icke är avslutad, kunna vi här endast del- giva resultaten från Norden.
Som det synes av följånde resumé hava de fiesta nöjt sig med att uttala sin obetingade anslutning till appellen.
Åtskilliga hava bifogat nya forslag eller bemärkningar.
Andra hava gjort större eller mindre invändningar och slutligen har ett antal enquéte-besvarare svarat ett abso
lut nej, dels därför att de icke vil ja uttala någon åsikt, dels därför att de icke gilla appellens innehåll.
Det skulle kräva ett alltför stort utrymme att utförligt återgiva alla dessa svar. Det har därför synts oss nöd- vändigt att företaga en resumé av det väsentliga inne- hållet.
— 14 —
En bland de vanligaste invändningarna är den, att Sönderjyllands och Finlands frigörelse icke uttryckligen omnämnes i appellen. Orsaken härtill linner man emel- lertid återgiven under punkt G, vari framhålles, att en världskongress bestående av alla nationer efter kriget bör upptaga även "frågor, som icke direkt framgå ur det nu- varanae kriget", och däribland nämnas då just sådana problem, som det att "giva politisk, ekonomisk och andlig trihet at vissa nationaliteter, vilka äro förbundna med an- dra folk under en och sanmia regering".
Under denna paragraf (punkt 14) inbegripas såvål nordslesvigarne som iinnarne, saväl tjecker och slova- ker, slo\ ener och kroater, serber och rumäner, som ecther, letter och ruthener o. s. v. Som många förbisett detta, måste denna sak uttryckligen påpekas här. Betraf - fande frågan om finnarne skulle nämnas eller ej, fattades Konferensens beslut med endast 14 roster mot 12, och detta beslut innebar, att man icke skulle upptaga åter- upprättandet av Finlands självständighet som en särskild punkt i appellen, och flertalets motiv härför var blott och bart det, att den finska frågan icke varit direkt uppe nu under kriget på samma sätt som polackernas, elsass-loth- ringarnes och armeniernas.
Även andra frågor förekommo, vilka icke tillvunno sig majoritet, t. ex. internationalisering av omstridda kolonier (såsom just helt nyligen i en engelsk tidning föreslagits etiäffande Centralafrika) eller forbud mot all privat vapenfabrikation (så som skett i kvinnornas Haagpro
gram). Att dessa punkter icke kommo med betyder ju icke att flertalet ogillade dem, utan att de endast formeilt ogillade att de upptogos på programmet.
Nar en och annan av de tillfrågade forebrår Konferen-
— 15 —
sen, att den skulle ha varit partisk, kunna vi endast be- svara detta med att framställa tvenne motfrågor: Kan Ni påvisa någon av appellens principer, som icke är füllt neu
tral? Och finnes det något av de konkreta forslagen, som icke är en logisk konsekvens av principerna? Som dessa forslag endast anförts som exempel, kan det icke vara något motbevis, att ej alla tänkbara exempel fram- dragits. För övrigt kan även som ett försvarsbevis fram- hållas, att ententepressen ansett appellen centralmakts- vänlig och att centralmakterna förklarat den vara entente
vanlig. Detta torde vara det bästa beviset för att den är verkligt opartisk och neutral.
För dem, som varit med om appellen, har det nu varit ett stort nöje att kunna konstatera, att diskussionen i krigsländerna allt mer och mer kommit in på de riktlinjer, som uppdragits i appellen. Och det stora flertal av beja
kande svar, som denna enquete har bragt oss, är ett gläd- jande bevis i samma riktning. Det torde otvivelaktigt till slut komma att visa sig, att Konferensen utpekat de rätta vägarne och att — som Menschikoff sade i Novoje Vrem- ja, "efter krigets slut blir man dock enligt min uppfatt- ning, måhanda helt oavsiktligt, nödsakad att begagna sig av Stockholmsprinciperna, enär det skulle vara mycket svårt att uttänka några andra."
Vi sända därför ut denna bok i den säkra förtröstan, att den skall kunna bliva ett medel till att framkalla ny diskussion och formå ännu flera att ansluta sig tili de sto
ra huvudprinciper, som tili mänsklighetens gagn måste ut-
göra grundvalen, därest den kommande freden skall bliva
varaktig, — och då först och främst ansluta sig tili "den
internationella organisation", det forbund av nationei,
som allt mer börjar träda i forgrunden för alla ansvariga
man och pressorgan i de krigförande landerna och som bland annat båda presidentkandidaterna i U. S. A. anslu- tit sig till å sina 100 millioner landsmäns vägnar och var- igenom alia internationella tvister skola biläggas medelst rattens fredliga medel i stallet för genom anarkiens vålds- makter.
Ett stärkt uttryck för denna växande tilltro kan man finna i det "manifest", som utsändes på krigets tvåårsdag den 1 augusti 1916, på föranstaltande av den Neutrala Konferensen och som offentliggjordes i alia neutrala län- der, delvis även i de krigförande, och som var av följande lydelse:
M A N I F E S T .
Denna dag, efter det krig et rasat under två års tid, ön- ska vi, medborgare i krigförande och neutrala lander, ut- färda en gemensam forklaring för att giva uttryck åt vår fasta tro på bättre framtida forhållanden.
Oaktat det hat kriget framkallat hysa vi alia den förtrös- tan, att den civiliserade mänskligheten ej skall fasthålla vid att fiendskap och avundsjuka fortfarande skola bestå melian nationerna, utan att forsoningens anda skulle åter- uppstå och leda tili förnyat samarbete.
Vi hoppas på internationellt samarbete även i det hän- seendet, att folken skola forhindr a alia försök att låta det nuvarande kriget åtfoljas av ett ekonomiskt krig utan tvärtom skola befrämja den fredliga ekonomiska utveck' Ungen inom alla 'nationer.
Vi hoppas även att forsoning skall kunna åstadkommas på så sätt, att folken ej skola gå med på att för framtiden fortsätta den forna kapprustningspolitiken, vilken alltid är ägnad att framkalla om icke fiendskap så dock ömsesi- digt misstroende.
En rundfrdga.
- 17 —
2
\ i tt o att rätt och icke makt bör bliva den avgörand\
faktom inom den internationella politiken. Visserligen ve$
ta vi, att även om forsoningens anda och ömsesidigt sams arbete skulle kunna bereda en framtid av bättre slag, skolet tvistigheter mellan nationer ej helt försvinna. Men in tiro förvissade om möjligheten att skapa sädarm interna^
tionella rättsförhållanden, varigenom dylika tvister kunna>
uppgöras på fredlig vag.
Under dessa sorgens dagar är det slutligen också vår ön^
sLan att hänvisa till att saker förekommit, som böra stär- ka vårt hopp, över heia världen fordrar man kraftigares än någonsin förverkligandet av en juridisk organisation w form av ett staternas forbund, som kan skydda alla natio
ners fnhet och rättigheter och avlägsna allt, som kan stal—
la hinder i vagen för den fredliga ekonomiska utvecklin—
gen. Och vi hava förbundit oss, var och en i sitt land, att S med förnyad energi arbeta för dessa idéer till forman för - mänsklighetens framtid.
Detta manifest har undertecknats i Danmark av 34 personer
„ Holland „ 200
» Norge „ 40
„ Schweiz „ 41
„ Sverige „ 79
„ Tyskland „ 31
„ Österrike-Ungern „ 43
„ Bulgarien „ 1
„ Belgien „ 1
„ England „ 4* „
inalles 474 personer
jMånga brev hava blivit hindrade av censuren att framkomma.
Givetvis skulle ytterligare många ha undertecknat det, därest den knappt tillmätta tiden ej hindrat detta. Ef- teråt hava nämligen många uttalat sitt gillande av densam- ma. Men en del hava även sagt nej, fastän de visserli- gen gärna ville underskriva en önskan, men blott ej kunde förklara att de gillade manifestets fasta tro.
Denna brist på tro är betecknande. Men när önskan mnes dar, och antalet troende är i tilltagande, är säker- igen
den tldicke långt borta, då de troende skola vara fle- ra an de icke-troende. Och då skall tidens fullbordan va
ra inne.
Inom de breda lagren är tron på denna rättsordning i s arkare tillvaxt än bland the upper few, detta hade vi glad.]ande bevis på vid 18:de maj-, midsommar- och l:sta augustidemonstrationerna. Vid dessa framlades nämligen lesolutioner, van regeringarne uppmanades att arbeta för en rattsordnmg av detta slag med obligatoriskt avgörande av alia tvistigheter på rättslig väg i stället för medelst It
1!
n g,
høt med vad vi förutmeddelat i vår skrift "En lattfardig fred". Dessa resolutioner antogos
i Danmark på c:a 130 möten av c:a 65,000 personer
»Holland „ 50 „ *)
»Norge „ 335 „
41>000 "
„Schweiz „ 855 „ 240,000 „
„ Sverige „ 430 „ 230,000
—- alltså tillsammans av över en halv miljon personer.
Hartill kommer vad president Wilson och hans motkan-
^ Siffrorna från Holland kunna icke uppgivas, men anslutaingen var a Imän som man kan forslå av antalet personer, som undertecknat ma
nifestet, ävensom av det faktum att 100 tidningar publicerade redaktio
nella artiklar, vari anslutning till manifestet uttalades. Dessutom hade under 1915 omkring 100 föreningar uttalat sig i samma anda.
- 19 —
didat mr Hughes uttalat å 100 mil joner amerikanska medborgares vägnar om, att Förenta staterna äro villiga att gå med på en dylik "Union of Nations". Denna anslut- ning inom de neutrala landerna — vilken naturligtvis i verkligheten äger långt större omfattning än blott dem, som avgivit sina röster — är ju glädjande i och för sig, men av ännu större betydelse är det ju, att tanken sam
tidigt spirar upp i de krigförande länderna att döma av åtskilliga uttalanden fällda på sista tiden, så att man har all anledning hoppas, att fredsunderhandlingarna skola sättas i gång med principen om en internationell rättsord- ning som grundval. Nu allra senast har även den engel- ska utrikesministern lord Grey i ett tal den 22 oktober med "gillande och förhoppning" omtalat denna plan: en internationell sammanslutning, som skulle säkerställa fre
den för framtiden, och rent av uppmanat de neutrala att arbeta för en sådan. Och den tyska rikskanslern v. Beth- mann-Hollweg har den 9 nov. i riksdagen uttalat, att trots alia tidigare teoretiska tvivel, maste man "nu och i freden"
praktiskt taga ställning till frågan, och att Tyskland är berett att gå med, ja "i spetsen för" ett sådant forbund.
Sedan dess har diskussionen inom alla länder börjat praktiskt behandla frågan. Denna idé, som endast för 2 år sedan allmänt forhånades som en ridikyl utopi, har redan blivit fredens forstå och viktigaste grundval.
Stockholm 25 oktober 1916.
Haakon Löken
Chef för Neutrala Konferensens Press- och Propaganda-Departement.
RENT JAKANDE SVAR.
Dbetingad anslutning, delvis med något tillägg, har appellen erhållit av följande personer:*
I DANMARK:
lilde & Fredrik Bayer.
fatteren Otto Benzon.
sten Uffe Birkedal.
phil. Hans Brix, Aalborg.
C. art. H. V. Clausen.
esteretssagf. H. Dietrichson.
•ktör O. R. Gamborg', f. H. F. Hannover.
f. Orla-Jensen.
dstingsmand Niels Kr. Kristensen, Aalborg, cetingsm. Holger Kristiansen,
Rudkjøbing.
ger Larsen, Lemvig.
atterinden Cornelia Levetzow.
Oberst Emil Madsen.
Frk. Malvina Mehrn.
A. C. Lemvigh-Müller.
Folkehøjskoleforst. Gränvald Nielsen, Vestbirk.
Grosserer H. de Fine Olivarius.
Prof. O. Olufsen.
Overlæge Carl Ottosen, Skodsborg.
Fhv. stiftsprovst P J. Pedersen.
Fru Marie Tullin-Petersen.
Censor P. A. Rosenberg.
Forfatteren Baron Palle Rosenkrantz- Forfatteren Carl E. Simonsen, Vanløse.
Prof. Vilhelm Østergaard, Fredensberg.
I NORGE:
Kristian B.. R. Aars.
skolest. Hk. Aasvejen, Nordfjordeid.
rst K. J. Arnesen, Tønsberg.
iktør og bankbestyrer O. Arvesen, Sagatun, Hamar, sagronom Johan Askeland, Finnøy.
rst J. Barstad, Volden, Søndmør.
Skogsforvalter Agnar Barth, Stenkjær.
Folkehøjskolest. Ludvig Benum. Namsos Amtskolest. Karl Bergsvik, Ekersund.
Borgermester H. E. Berner.
Apoteker C. Blikstad, Fredrikstad.
Sorenskriver H. Borch, Sarpsborg.
Byraachef, dr. jur. Thorvald Boye.
* Där bostad icke tillfogats är bostaden Kjöbenhavn, Kristiania eller kholm.
— 21 —
Provst N. Brandt, Meldalen.
H.r.adv. fhv. Justitiemin. Johan Bredal.
Overlærer Ch. B. Br:nchmann.
Apoteker O. F. Bruun, Fiedrikshall.
Overlærer P. Brye. Høgsfjord.
Amtsagronom Gjermund Brøten, Kongsvinger.
Sogneprest Th. Bu^ge. Horten.
Stortingsm. Hans H. Bøen, Fredrikshall.
Pastor Jonas I>hl. Ullern.
Amtskolest. Jakob Dale, Gjerstad.
Sogneprest Hans n""'dsen, Grue.
Bedaktør Knut Domaas.
Sogneprest H. Frichsen, Strømmen.
Stiftsprovst H. Erichsen, Hamar.
Sogneprest Peter Waage Erichsen, Kvinesdal.
Distriktslæge J. E. Falkenberg, Bergen.
Sorenskriver Th. Fasting, Kristiansund.
Sorenskr. Søren Fiane Lofoten.
Apoteker P. Frølich, Bergen.
Sogneprest B. Gjeslien, Stavanger.
Overlærer M. Gran, Aalesund.
Provst I. B. Gregusson, Sparbu.
Sogneprest A. Gundersen.
Overlærer S. M. Hagen, Kristiansand.
Postmester Aksel Hansen, Elverum.
Overlærer J. Harnæs, Drammen.
Apoteker G. A. Helmets. Kongsberg.
Skogforvalter Bolf Hennig, Støren.
Provst N. B. Heyerdahl, Tinn.
Postmester Carl Hiorth, Larvik.
Pastor Olaf Holm, Bøken.
Ungdomsskolest. Jon Houde, Kopervik.
Middelskolest. Harald Hovind, Tvedestrand.
Amtskolest. Joh. Hveding, Lyngseidet.
Overlærer Th. Höverstad, Kristiansand.
Provst Einar Höyer, Gol.
Overlærer O. Ihle.
Forfatteren Kristofer Janson.
Byraachef J. F. Jebe.
Overlærer Lars O. Jensen, Bergen.
Provst Jan Jervell. Saude.
Stortingsmand Jonathan Johnson, Nøtterø.
Sorenskr. Harald Jörgensen. Bergen.
Sogneprest J. Jörgensen. Sogndal.
Apoteker Chr. C. Kahrs, Ryfylke.
Sorenskriver M. Kastrud, Alstahaug.
Byraachef A. Th. Kiær.
Skolest. And. Kvellestad, Bergen.
Amtskolest. Knud Kvisli,
Stor-Elvedalen.
Postmester M. Landmark, Aren dal.
Provst J. B. Landmark, Førde.
Folkehøjskolest. Olav Langeland, Fiskum.
Overlærer Ole Langlo, Florø.
Dr Haakon Lie.
Stortingsmand S. Lindø, Haugesund.
Overlærer J. S. Lund. Horten.
Sorenskriver Otto Lund, Lillestrøm1. Bestyrer J. Løken, Fredrikshall.
Provst W. C. Mageisen, Lofoten.
Provst L. A. Meek, Stadsbygden.
Apoteker S. Mejdell, Stavanger.
Folkehøjskolest. Anders Mo, Orkdalen.
Amtsagronom S. Myran Gransherred.
Stortingsmand T. Myrvang, österdalen.
Folkehøjskolest. Jakob Naadland, Kvitseid.
Postmester Egede Nissen, Stavanger.
Folkehøjskolest. Idius Nybø, Tönset.
Amtskolest. L. Nystad, Fauske.
Amtskolest. Ole Opshaug, Ringsaker.
Provst J. C. Petersen, Stranden.
Provst II. Prydz, Raade.
Provst J. L. Qvisling, Gjerpen.
Provst R. M. Rasmussen, Manger.
Amtskolest. Johannes Reiersen, Vadsø.
Redaktør K. A. Retvedt. Trondhjem.
Amtsagronom M. Rødland, Lyngdal.
Skolest. A. Salvesen, Finnø.
Sorenskriver Paul Sandvik. Tønset.
Prof. G. O. Sars.
Sorenskriver Jens Schaanning, Molde.
Stortingsmand B. Schei, Stadsbygden Provst S. Schjelderup, Finnaas.
Sogneprest Joh. Selmer, Stjørdalen.
Amtskolest. Nils Sivertsen, S. Odalen.
Stortingsmand N. Skaar, Hardanger.
Amtskolest. O. K. Skuggevik, Gyl, Kristiansund.
Apoteker Knut Spæren. Tønsberg.
Folkehøisk.-st. B. Stauri, Hundorp.
Overlærer Asbjørn Stensaker, Bergen.
Biskop Bernt Støylen. Kristiansand.
.ktør Jens Svendsen, Arendal.
st S. Svendsen Vik i Sogn.
st C. Sörlie, Eidsberg.
issor A. Taranger achef J. E. Thomle.
selsdireklør Segelke Thrap.
ing. J. Thoresen.
2n Ottilie Tönning.
Stortingsmand Ivar Tveiten,
Telemarken.
Sogneprest G. F. Tybring, Laksevaag.
Sogneprest Kr. Tönder, Vesteraalen.
Sogneprest Hilmer Vasstrand. Haus.
Apoteker F. C. T. Werr ng, Trondhjem.
Skolest. Jens Vevstad. Telemarken.
Skolest. T. Wicklund, Kabelvaag.
Lærer Arnt Øksnevad, Bergen.
I SVERGE:
lögskoleförest. Alfred Alström, Grebbestad.
lagsman N. A. Berg, Munkfors.
oherde P. A. Bodorff,
Halltorp, Kalmar.
Dr Oskar Bogren.
läkare Olof Bratt, Mariefred.
r Brusén. Biala,
lagsman A. J. Barg, Katrinehalm.
Trigga Carlberg, Göteborg.
f.-inäkt. v. ordf. Victor Carling, Tidaholm.
iör J. E. Castberg.
nherde J. A. Dahlberg, Linghem.
r Alex. Ehrenström, Ulvöhamn.
nna Lenah Elgström.
ir J. F. Falk. Gefle.
>r Max Grenander, Eskilstuna.
jat Emil Gullers.
P. Haglund.
ögskoleförest. Johannes Hallbäck.
Boden.
>herde B. Helgesson, Kvidinge.
ettsläkare Edvin Helling, Mora-Noret.
Margret Holmgren, f. Tersmeden.
Israel Holmgren.
>herde A. Hultén. Holla pr Wrena.
»ndirektör Axel Hultman.
Djursholm.
agsman Seved Jonsson, Fridhill.
imon Karlsson Djurö.
Sigrid Kruuse, Karlskrona, m A. A. Kumlin, Åker.
en Anders Larsson, Stora Tuna.
Larsson, Bjursås pr Sansdal.
Biksdagsman Aug. Larsson, Säby.
Jur. kand. Harald Lettström.
Kyrkoherde F. V. Leufstadius, Oregrund.
Hektor Oskar Lidén. Jonstorp.
Lektor Oscar Lindén. Orebro.
Fröken Anna Lindhagen.
Kyrkoherde I. M. Lindstedt, Torsås.
Provins.-läkare H. Ljungdahl, Strångnas*.
Kyrkoherde F. Ljungqvist, Alghult.
Folkhögskoleförest. Oskar Lundgren, Wendelsberg.
Prof. J. Malmquist.
Kommunalrådsordf. S. V. Markström, Skånella.
William Montgomery, Stocksund.
Hektor Martin Netz, Åividaberg.
Kontraktsprost A. N. Nilsson.
Västra Karup.
Förf. K. G. Ossian-Nilsson.
Kyrkoherde J. Norbäck,
Tyringe pr Harlösa.
Kyrkoherde J. Nordmark, Jonsberg.
Lärare John B. Norrbom. Väsby.
Doktor Anton Nyström.
Biksdagsman Gust. Olsson, Flodafors.
Borgmästare Jakob Pettersson, Södertälje.
Folkskolel. G. A. Pettersson, Gottr&ra.
Bektor J. M. Pettersson, Filipstad.
Stadsläkare B. von Post, Gävle.
Folkhögskoleförest. Martin Behnberger, Sandviken.
Häradshövding Teodor Bingenson, Norra Roslagen.
Konrad Rehnström, Irsta pr Vasterås.
Rektor Emil Rodhe. Göteborg.
Förfaltaren Algol Ruhe.
Kom. nämnds ordf. J. F. Rundin, Vasby.
N. Gust. Rydberg. Adelsö.
Provins.-läkare Alvar Sandberg, Kävlinge.
Riksdagsm. folkhögskolef. J. Sandler, Hola.
Stadslåkare Hugo Severin, Karlstad.
Kyrkoh. Carl Silwer Länna.
Skolföreständaren Carl Smedberg, Tenhult.
Läraren Conrad Skarstedt, Gröteborg.
Kyrkoherde S. J. Stengård, Gottland.
Folkskoleinsp. Magnus Strandberg, Ystad.
Kommunal-ordf. A. Sundeli, Lohärad. kb Provins.-läkaren Ivar Söderholm,
Hemse. I Rektor Edv. Thornér, Monsterås.
Advokat John Tjerneld.
Häradshövding Aug. Toll, Visby.
Randirektör A. Tydén, Luleå.
överlärare A. Th. Wahlström.
Fil. kand. Johan Wallin, Värnamo.
Fröken Anna Withlock, Djursholm.
Skolförest. Mathilda Widegren.
Professor A. Wiman, Uppsala.
Rådman Ake Wingård. Öregrund.
Stadsläkaren W;ih. Winter, Ystad, Folkskolel. S. G. Wollenius, Häverö.
Kyrkoherde C. W. Åberg, Såter.
— 24 —
DE SOM GILLA APPELLEN, MEN SOM HAFT NÅGOT ATT T1LLÄGGA.
En del av dem, som uttalat sig gillande om appellen, hava haft ett och annat tillägg att göra tili densamma.
Vi referera här i korthet dessa tillägg.
I DANMARK.
Mathilde och Fredrik Bajer önska tillägga tili sitt gil
lande att de anse,
alt en internationell överenskommelse om allmän avväpning icke kan komma att realiseras under den närmaste framtiden. Därför anse de, att vart parlament für sig bör upptaga frågan till behandling för att åstad- komma en reduktion a v utgiftema för militära andamål eller möjligtvis en avväpning.
Författaren Otto Benzon påpekar, att
"England som fredsbetingelse er nödt til at stille kravet paa absolut herrederne tilsös. Dette er en livsbetingelse for det Britiske rige, som el
lers forlængst vilde være blevet bogstavlig udsultet og derved tvunget til underkastelse paa naade og unaade."
Mag. art. H. V. Clausen framhåller,
"at han ikke kan forstå, hvad der menes med, 'at der bør sikres Tysk
land adgang til Orienten'.
"Men under A føler jeg det som min pligt at tilføj«, at der bör gives Nordslesvig indtil Flensburgfjord lejlighed til a t komme tilbage til sit fædreland Danmark, hvortil det alle dage havde hørt og hvorfra det først
i 1864 med uret og vold blev skilt. Der findes i dette land udenfor de ty
ske embedsmænd og et mindretal af tyske indvandrere kun dansktalende folk, af hvilke det store flertal intet inderligere ønske har end at genfor
enes med sit moderland, med hvilket det også fysisk er snævert forbundet.
Det begås ingen uret ved på dette område at ændre de nu bestående for
hold, og al årsag til fremt dige rivninger mellem Skandinavien og Tysk
land vil dermed være udslettet".
Høisteretssagforer H. Dietrichsen menar, att
' det alleivigligste mangler i forslaget, nemlig: 1) "En retfærdig straf til de endnu levende personer som er ansvarlige for den rædselfulde krig og de derunder begaaede forbrydelser, og 2) fuld erstatning for alle derved lidte tab hos de nationer, som har begyndi denne krig, og deres allierede".
Professor S. Orla-Jensen önskar att den nordslesvigska frågan skulle ha upptagits i forslaget.
Ekspeditionssekretær i Overpresidiet R. Kraust förkla- rar sig icke äga nog insikt i forhållandena för att kunna avgiva ett omdöme om de framlagda frågorna, men skri
ver han:
"ved en gjennemlæsning har de opstillede punkter ikke umiddelbart vakt nogen stærk kritik hos mig. Kun savner jeg under A 'Bosnien og Herzegovina'. Maaske er det med hensigt, at dette spørsmaal ikke er nævnt, og maaske skjuler det sig under 'Serbiens og Montenegros' uav- hængighed. Saadanne enkeltheder som 'Irland', 'Finland' og 'Nordsles
vig', som ogsaa berøres av 'Nationernes selvbestemmelseret' er heller ikke nævnt, hvorfor der dog i hvert fald til sætningen 'av dette princip føljer' burde føjes 'til eksempel'.
Hr A. C. Lemvigh-Müller gillar de uppställda princi
perna, som han dock anser vara ogenomförbara. Han vill
"at det gamle nordslesvigske spørgsmaal ogsaa optages under A og un
der C ikke alene havenes men ogsaa luftens frihed, eller under speciel be
handling for sig selv".
Professor O. Olufsen önskar, att även judefrågan skall ordnas och att
"alle stater, ogsaa de som for tiden er i vasalforhold til europeiske sta
ter, f. ex. alle de muhammedanske, faar representation i verdenskon
gressen".
— 26 —
• ^
r]j.^f
arteiTullin-Petersen luttalar sin särskilda anslut- ning till punkterna E—G och F samt framhåller som sin onskan, att
international lov og orden hurtigsf muligt maa træde i stedet for in
ternationalt anarki og a t den neutrale Fredskonference maa kunne bi
drage hertil".
Overretssagfører baron Palle Rosenkrantz bemärker, att då man tagit med Belgien, borde även Östersjöprovin- serna och Galizien ha omnämnts.
"Han tror, at det vilde have været rigtigere a t lægge status quo til grund for reetableringen og lade mulige ændringer hvile paa et billig
hedshensyn, hvori krigens omskiftelser indgik som ny retsstiftende kends
gerning. Konferencens forslag vil neppe tillfredssti 1 le nogen a v parterne.
Spørgsmaalet om skadeserstatning burde været omtalt og at skade bare bør kræves erstattet, naar den er skeet ved direkte retskrænkelser foraar- saget af stridskræfterne mod deres stats ønske".
Professor Vilhelm östergaard uttalar sin anslutning till appellen, men önskar att i densamma skulle ha om
nämnts följande:
"Det bör i fremtiden ikke være fyrster og diplomater, der tager de skjæbnessvangre beslutninger om krig og fred, men folkenes repræsen
tanter i de lovgivende forsamlinger, idet det er folkene, der maa bære krigens byrder og lidelser.
"Det bærende og dybestliggende princip for fredsunderhandlingerne maa være bestræbelserne for sikringen af en varig verdensfred, og a t der af denne grund ikke kan önskes et absolut nederlag eller absolut ende
lig sejr for nogen af de krigsførende parter, men kun de sikrest mulige garantier for at forebygge en gentagelse af den frygtelige verdenskatastro- fe og tilvejebringe en udligning og genoprejsning efter de tab og lidelser, verden har lidt ved den."
I NORGE.
Stortingsman Tore Aaen, Kristiania, anser sig ej kunna uttala sig om var och en av forslagets detaljer. Men han tillägger:
"Bare om litr. É vil jeg bemerke, a t en saadan international organisa
tion lenge har Staat for mig som det maal alt praktisk fredsarbeide bdr arbeide hen imod. Formen for en saadan organisation kan der natur
ligtvis være meningsforskjel om. Men at den maa hvile paa staternes gjensidige ubrödelige forpligtelse til a t la alle de inbyrdes tvistemaal, som ikke bilegges paa anden maate, ind for den til endelig avgjörelse, og til at respektere den avgjörelse som saaledes blir truffet — det synes at være en likefrem logisk konsekvens av al national og international rets- utvikling.
' At en verdenskongres til behandling av dette og beslektede spörsmaal, deriblant da ogsaa de övrige, som er omhandlet i nevnte henvendelse, vilde være önskelig, er jeg selvfölgelig enig i. Men om tidspunktet for av- holdelse av en saadan tör jeg ikke uttale nogen bestemt mening."
Han slutter med at uttale ønsket om, at Den Neutrale Konferense, som har optat et saa energisk arbeide for verdensfreden, kraftig vil komme til at bidrage til a t sikre den for kommende tider.
Amtskol es tyrer Haakon Aasvejen, Nordfjordeid, in- stämmer i huvudprinciperna,
"især i principet D, om den parlamentariske kontrol. Hvis en slik kontrol kunde gjennemføres, vilde det i høi grad bidra til at fremme freds- og voldgiftstanken. Det er vanskelig for ham som lægmand at svare paa hvert enkelt av de 11 konkrete forslag, men han finder at de hviler paa et retferdig giundlag og slutter sig derfor til dem.
Redaktor och bankbestyrer O. Arvesen, Sagatun, Ha
mar, är sårskilt enig med appellens punkt D, angående par
lamentarisk kontroll av utrikespolitiken.
Han mener a t dette princip burde bli fremtidens banner, og at det neppe vil vække motstand hos nogen, naar undtas de faa nationer, som foretrækker krig og spektakel. Han siger, at han ikke vet hvad der i de
taljer menes med ordene "parlamentarisk kontrol", men efter hans op
fatning burde disse indebære, at keisere, konger og generalstaber med dertil hørende diplomater ikke lenger skal faa bli raadende over krig og fred blandt folkene, men a t nationerne selv gjennem sine representanter faar den hele bestemmelseret over, hvorvidt de ønsker at overgi sit land til krigens redsier. Denne parlamentariske kontrol er et hovedspørsmaal, som fredskongresserne særlig bør ta sig av, thi dette er "hovedaarsaken"
til ulykkerne.
Det er ogsaa mange andre spørsmaal som er værd at ta under over-
— 28 —
veielse, men hvi3 ikke hovedaarsaken fjernes, vil formentlig de øvrige bli av liten betydning.
Prosten Johannes A. Ba/rstad, Volden, gillar huvndprin- ciperna och även de 14 konkreta forslagen,
"men han anser den aapne dørs politik ganske tvilsom, forsaavidt ko
lonierne angaar. Den moderne saavelsom den ældre kolonialpolitik har været roten til meget ondt, skriver han, og er en av hovedaarsakene til denne katastrofe. Hvis de store nationer begynder at opta kapløp i denne henseende paa samme maate som før, vil dette snart føre til en ny ver- densbrand. Han ønsker, a t man skulde arbeide for, a t de store nationer ikke skal erobre kolonier, som de skal herske over, men at de skal hjelpe fremmede folk til selvstendighet og frihet i eget land. — De skal bare paa fredens og kulturens vei vinde interessesfærer under fuld respekt for de fremmende folks rettigheter.
Folkehöiskolestyrer Ludvig Benum, Havik ved Namsos, förklarar sig* fullständigt gilla huvudprinciperna,
"men vil desuten ha internationale domstoler, internationale love og en international politi-hær, som kan gjennemføre forkyndte domme.
Videre sier han, at han under punkt 5 ønsker en tilføielse, som gaar ut paa, at fuld frihet skal sikres ikke bare det polske folk men ogsaa det finske og andre underkuede folk inden det russiske herredømme.
Under A 8 ønsker han medtat frigjørelse for en hel del underkuede folk som Slaverne i Østerrik-Ungarn og Tyskland, Serberne og Ru
mænerne i Ungarn bør faa slutte sig til sine respektive nationer, likesaa Polakkerne i Tyskland og Østerrik-Ungain, Tschekerne i Bøhmen. Og fremfor alt burde vi nordboer forlange at Danskerne i Sønderjylland skal faa tilhøre Danmark. Alle underkuede folk bør eje ret til selvstendighet, hvis de forlanger det, selv folk a v farvede racer. — Irerne bør saaledes bli fri og de indfødte i kolonierne skal ha ret til a t indgi sine klager for den internationale domstol.
Videre fremholder han at almindelige verneplikt maa avskaffes.
Tysklands ret til frit tiltræde til Orienten bør ikke være noget privile
gium, men alle land bør ha samme ret.
Amtskolestyrer Karl Bergsvik, Dalheim, pr Ekersund, uttalar sin anslutning till principerna samt tillägger:
"Jeg synes at skimte den tid, da den civiliserte verden skal erkjende retten fremfor makten og da kommer den til at staa i taknemlighetsgjeld
— 29 -
til dem, som har ofret (id og krefter for at naa det store maal: varig fred I".
Borgermester H. E. Berner, Kristiania, erkänner sig i det stora hela dela den uppfattning, som uttalas i appellen och har så till vida intet väsentligt att bemärka. Han ön- skar dock få framhålla,
at Nord-Slesvigs krav ifølge Prager-freden paa opgjørets dag bör optas ti! behandling og at de europeiske folk maa forlange at Tyrkernes makt i Europa knækkes.
Soi enski i\er H. Borch, Sarpsborg, gillar appellen i dess vasentliga delar,
men han vil, at Elsass Lothringen uten videre bør gis tilbake til Frank- rike og at Danmark bør faa Slesvig igjen.
Biskop S. Joh. Dietrichson, Tromsö, törs ej uttala sig om huruvida appellen kan anses tidsenlig och gagnelig, men framhåller, att
"han anser de som principer og grundlag fur e t opgjör mellem de stri
dende makter opstillede betingelser i opropet skikket til at fremme be- tiyggelse a\ verdensfreden, om de ærlig blir vedtagne ved fredsslutnin
gen".
Sogneprest Peter Waag e-Eriksen, Kvinesdal, uttalar sitt gi Ilande av säväl principerna som de konkreta forsla
gen,
men önskar att även den finska frågan skulle ha upptagits i appellen.
Han tillågger: Guds velsignelse over mr Ford, konferencen, komitéen og alt ærlig arbeide for lov og ret mellen folkene!'"
Distriktslæge J. E. Falkenberg, Bergen, skriver "at der ikke kan være tvil om, at den Neutrale Konference ved henvendelse til hver enkelt nationalforsamling vilde faa medhold i en saadan ordning:
Representanten faar av sin Nationalforsamling fuldmakt til a t samtykke i følgende bestemmelser:
Haagerdomstolen skal fatte beslutning i alle internationale tvistemaal.
Haagerdomstolens beslutninger er endelige, dog kan en beslutning paa andragende derom gjenoptages til fornyet undersøkelse og beslutning to
— 2 — gange, men — i alle fald blir Haagerdomstolens 3:dje gangs beslut?
- 30 —
ning inappellabel. Haagerdomstolen er eneberetiiøet til* at holde et inter
national! politi bestaaende a v saa stor hær og flaate a t den om paakræves med tvang kan kræve sine beslutninger efterkommet.
Denne internationale hær og flaate skal have sin stapelplads paa in
ternationalt territorium ved Haag.
Haagerdomstolen skal være eneberetiget til at drive ammunitionsfa- br.ker, som ogsaa maa staa paa den internationale, bevoktede grund.
Samtlige nationer skal avvæpne og nedlægge sina ammunitionsfa
briker. Haagerdomstolen overtar alla vaapen, krigsfartøjer og al ammuni
tion efter taxt av domstolen.
Ingen nation, intet land eller del af et land kan tvinges til at la sig styne af andet land eller anden nation. Hver nation eller del av et land har ret til ved folkeavstemning at avgjøre, om det vil henhøre til og samstyres med andet land eller om det skal ha selvstyre.
Utgiften ved Haagdomstolen, den internationale hær og flaate og alt dens omraade og virke utlignes paa de respektive stater efter folketal og formue. Haagerdomstolen skal ved stadige inspektioner (hær- eller flaa- te-avdelinger) forvisse sig om, hvorvidt nogen stat har ammunitionsfa
brik, vaaben eller soldater (nationalt politi endog med revolver ikke forbudt). Mandskapet til den internationale hær og flaate anskaffes ved hverving.
Ved tvistemaal mellem nationerne avsender Haagerdomstolen hær- og flaate-avdeling for at stagge mulig uro, indtil domstolen har avgit sin kjendelse.
Forsaavidt nogen stat nekter at efterkomme Haagerdomstolens kjen
delse, har Haagerdomstolen ret til med hjelp af den internationale hær og flaate at tvinge vedkommende stat til at respektere domstolens ende
lige afgjørelse. Haagerdomstolen har de nevnte rettigheter ogsaa like- overfor en stat, som nekter eller undlater at sende repræsentant til Haag.
Sogneprest R. Gjeslien, Stavanger, skriver:
"Jeg maa straks tilstaa a t jeg vist litet makter at gjennemskue hvad der gjemmer sig — helt tilbunds — i de opstillede satser. Hertil kræves
* I gamle dage maatte jo ogsaa hver gaard eller grænd holde krigere for a t kunne forsvare sig mot mulige overfald. Da der oprettedes natio
nalt styre med domstol og politi, bortfaldt dette at holde bevæbnade folk paa gaardene. Saaledes maa det ogsaa blive nationerne imellem; naar der oprettes internationalt politi, bortfalder militært forsvar mot nabo.
mere forståelse av den internationale ret end en lægmand ejer. Og dog kan jeg ikke andet s:ge, end at de mere fremtrædende satser såsom A, C, D, E samt B hörer med til de tanker jeg ofte har tenkt i disse skrekke- lige ufredsaar.
Jeg finder derfor med lak fordi der også hos os er mænd som arbej
der med disse saker — at burde slutte mig til hovedlinjerne i hvad den neutrale konference har fremsat. Gid det såsandt måtte få nogen fölge.
Iallefald er det såvidt jeg forstår — ret at de fremsættes.
Overlærer M. Gran, Aalesund, gillar principerna, men bemärker angående de konkreta forslagen:
"Konsekvenserne som her trækkes, synes mig naturlige, ja tvingende, men neppe uttömmende. Skal slike spörsmaal få en blivende ordning, er der vel vanskeligheter både i Tyskland, England, Russiand og öster- rike — utenom de, som her nævnes. Kolonipolitiken maa ogsaa om
lægges. Men hvordan skal en verdenskongres uten makbmidier greie alt dette? Likesaalite som et Frankfurterparlament kunde samle Tyskland, likesaalite vil en international kongres kunne skape et verdensforbund.
For det er intet mindre som skal til. Kan det derimot skapes en myn- dighet — et internationalt politi, om man vil — til at hævde mellemfol
kelig ret og oiden, vit maalet kunne öines. Men jeg tror det vil være overmaade vanskelig og for tiden umulig at skape en slik maktinstitu- tion, endda den efter mit skjön maa til.
"B. Jeg er som sagt enig i jevnbyrdigheten. Men ogsaa her vil hæv
delsen av denne jevnbyrdighet volde vanskeligheter. En voldgiftsdomi- stol er ikke nok; der vil straks bli spörsraaal om eksekutionsmyndighet.
"C. Her vil trænges modifikationer, som jeg dog ikke skal gaa nær
mere ind paa.
"D. Ubetinget enig — et kardinalpunkt!
"E. Enig. Men ordningen maa ikke overlates politikere, endnu mindre diplomater.
"F. Jeg fremhæver ordet "mellemfolkelig." Vi kan ikke gå foran ale
ne. Ikke andre smaafolk heller.
"G. Haabet beskjæmmer ingen. Men utforming a v et program, ja selv international anerkjendelse av det samme program er bare et litet skridt fremover paa en lang og vanskelig vei."
Sogneprest A. Gundersen, Fagerborg, Kristiania, gillar
appellen med undantag av följande reservation:
"Min reservation gjælder A
4.
Vistnok finder jeg gjenoptagelse af disse spørsmaal önskelig. Men jeg har ondt for a t tro, at Tyskland vil gaa ind paa det, hvis det ikke blir aldeles knust; og det önsker jo egentlig ingen, at det skal bli. Én gjenoptagelse af disse spørsmaal synes mig ogsaa at maatte medföre en gjenoptagelse af det Slesvigske spørsmal (den bekjendte § 5): og det vil jo øke vanskeligheterne. Jeg önsker inder
lig den ærede komité Guds velsignelse til det store arbeide."
Overlærer S. M. Hagen, Kristiansand S., uttalar sin ful- la anslutning till appellen, men tillfogar, att han faster särskild vikt vid avdelningarna A, B och C.
Postmester Aksel Hayisen, Elverum, tillägger:
"Det er mit Haap og inderlige Ønske, a t den nuværende Krig maa bli Jen siste, som fores blant civiliserte Mennesker, at de staaende Hære maa Dli slöifet og avløst av et internationalt Koips, hvortil en Kontingent ydes iv hvert Land, og som vil ha at optræde, naar Uroligheter maatte op- staa et eller andet Sted. — Maatte Konferensens menneskekjærlige Ar
mide bære varige Frukter."
Overlærer J. Harnæs, Drammen, tillagger:
"Om de ökonomiske garantier — avsnit B — tör jeg ikke ultale nogen uening. Som en losning a v kolonispörsmaalet vil jeg bare antyde, at le tyske kolonier underlægges en kommi ssion opnevnt av smaa neutra
le land, de 3 Skandinaviske, Holland og Schweiz, — eller kanske bedre,
— at en eventuel verdenskongiess sorger for at disse kolonier og de
!ande som lider under anarkiske tilstande, blir sat under et slags midler- Lidiig formynderskap av de mere ordnede statssamfund i fælleskap."
Apoteker G. A. Helmers, Kongsberg, skriver, att han intet har att tillägga, utom
"at kronede hoder av den mest krigerske type utelimineres av det europæiske statssamfund, og at spöiismaalet: "Europas forenede stater" i ikhet med Amerikas optages til dröftelse. Ellers tror jeg det blir van
skeligt at opnaa vaiig fred.
Provst N. R. Heyerdahl, Tinn, östbygden, svarar, att han tned glädje uttalar sin anslutning, men tillägger:
"Er dog i tvil om, hvorvidt tiden for F. (Awæpning) endnu er forhaan- ien — men det vil komme. — Om hver enkelt under A tör jeg ikke uttale nig med tillstrækkelig sakkyndighet. Under A
4
kunde jeg som gammeltEn rundfråga.
— 33 —
3
