SOM UNIVERSITETSÄMNE I SVERIGE
Af Sigfrid Svensson.
U nder 1947 har »N ordisk och jäm förande fo lk liv sfo rsk n in g « in fö rts som exam ensäm ne vid Lu n d s universitet och Stockholm s högskola. Detta ämne om fattar såväl fo lk lig sam fun dsbildning, liv s fö rin g och konstutövning som fo lk lig tro, sed och d iktn ing.
Det nya äm net är alltså en sam m anslagning av de tid ig are sk ild a exam ensäm nena »folkm innesforskning« och »nordisk etnologi«.
Det fö rra har i L u n d representerats av C. W . von Sydow, som 1910— 1940 och 1940— 46 innehade docentur, resp. personlig professur, det senare av S igurd E rix o n , som sedan 1934 in n e h aft den H a llw y lsk a donationsprofessuren v id N o rd isk a museet, men som redan frå n 1929 var exam inator i äm net i U ppsala och senare även i Lu n d , ända t ill dess exam ensbetygens r ik s giltighet genom fördes 1936.
T illk o m ste n av det nya helhetsäm net h a r föregåtts av en tre decennier lång p rin cip d isk u ssio n . Ä v en om det danska examens- väsendet är ganska o lik t det svenska och även om en vetenskaps
gren i sin tillk o m st och u tvecklin g fö lje r egna n a tio n e lla tra d itio ner, torde det dock vara av intresse fö r denna tid s k rifts läse
krets att erfara något om m otiveringen fö r den u tfo rm n in g fo lk - livsfo rskn in g en nu få tt som universitetsäm ne i Sverige.
De sk ild a u p p fa ttn in g a r som ända in i det sista gjort sig g äl
lande återfinnas redan i den polem ik, som 1918 uppstod i Svenska D agbladet m ellan N ils L ith b e rg och G. W 4 von Sydow och som är sam lad fra m stä lld av de båda debattörerna i R ig 1918 och 1919.*) A nledningen t ill p o lem iken var en i L u n d pla-
9 N. Lithberg, Svensk folklivsforskning under sista halvseklet, Rig 1918; C. W.
von Sydow, Folkminnesforskning såsom vetenskap och universitetsdisciplin, Rig 1919.
13
nerad p rofessu r i »folkm innesforskning« m ed v. Sydow som t ill
tänkt innehavare. D en sociala och m ateriella fo lk k u ltu re n var icke avsedd att in gå i det föreslagna ämnet, och det är denna k ly v n in g L ith b e rg kritise ra r: »Men kan nu någon säga var grän
sen m ellan m a te rie ll och a n d lig k u ltu r går hos allm ogen? A tt fö r oss k u ltu rm ä n n isk o r draga gränser på dessa om råden b lir en sn u sfö rn u ftig skolm ästarsyssla, och lik v ä l kom m er det a lltid att stå kvar, att på folksedens om råde m agien a ld rig kan förstås utan kännedom om den m ateriella odlin gen och vice versa.
O ch vart skola sociologien, fo lkp syk olo g ien , allm ogekonsten osv.
föras?« M y cket av vad v i k u ltu rm ä n n isk o r nu uppfatta som and
lig k u ltu r, säger L ith b e rg vidare, m åste efter ett etnologiskt be
traktelsesätt snarast fattas som m a teriell och vice versa. H an frå g a r sig också h u r m an sku lle betrakta en etnograf, som reste ut t ill de färgade fo lk e n och upptecknade deras fo lk d ik tn in g utan att taga den ringaste notis om deras dagliga liv, sam hälls
s k ic k och n ärin g sförh å llan d en . I sitt svar h än visar v. Sydow t ill att utvecklin gen går m ot en vetenskaplig specialisering, och att studiet av allm og eku ltu ren är så om fattande, att en uppdelnin g är nödvändig redan av kvantitetsskäl. H an fra m h å lle r vidare, att den an d lig a och m ateriella k u ltu re n ställa o lik a kra v på fo rsk a ren och hans arbetssätt och kräva o lik a hjälpvetenskaper.
Redan 1915 hade K. Rob. V. W ik m a n opponerat emot den av- gränsning, som v. Sydows nya äm ne »folkm innesforskning« in nebar. D et går in te att t ill »etnografien« fö ra enbart m ateriella k u ltu rp ro d u k te r och u rs k ilja p sy k isk a sådana. W ik m a n menar, att en u p p d eln in g i »etnografi« och » fo lkd iktsforskn in g « vore naturligare- L ith b e rg ansluter sig 1918 h ä rtill men fram h åller, att fo lk liv s fo rsk n in g e n i så fa ll måste ges företräde, när det gäller att ordna akadem isk undervisning, eftersom den utgör den grundläggande och u r p ra k tis k synspunkt — fö r blivande m u
seim än — mest a ktu ella vetenskapen. Samma år tillk o m vid N o rd iska museet professuren i »nordisk och jäm förande fo lk liv s forskning« m ed L ith b e rg som förste innehavare. A v o lik a om ständigheter e rh ö ll dock L ith b e rg exam inationsrätt först 1933 och då i »nordisk etnologi«; donationsbrevet t ill professuren om-
näm ner därem ot som fo rsk n in g so b jek t både a n d lig och m ate
rie ll k n ltu r och såväl allm ogens som övriga sam hällsklassers odling.
Gentem ot den ovan näm nda åsikten, att fo lk d ik tsfo rs k n in g e n vore ett m era k la rt a v sk iljb a rt äm ne än fo lk m in n e sfo rsk n in g e n (som om fattade sed, tro och dikt) hävdade v. Sydow m ed a ll rätt, att saga och sägen ej kunde studeras utan kännedom om de trosföreställnin gar, som gett fo lkets d ik tn in g en stor del av dess in n e h å ll och karaktär. H a n fra m h ö ll också, att fo lk d ik tn in g e n gav u p p lysn in g a r om tro och sed av ålderdom liga form er, v ilk a dock ick e k ä llk ritis k t kunde bedöm m as utan kännedom om fo lk diktens lagar. L ik a välgrundad är å andra sidan den m eningen, att m änniskornas tro och sed på det intim aste äro förenade med sam hällsform er och yttre livsbetingelser, och att ett studium av fo lk d ik tn in g e n utan etnologiska synspunkter närm ast fa lle r inom litte ra tu rh isto rie n s och filo lo g ie n s dom äner. M en därav kom m er m an också konsekvent t ill u p p fattn in g en av f o l k l i v s- f o r s k n i n g e n s p r i n c i p i e 11 a k a r a k t ä r a v e t t o d e l b a r t ä m n e . D enna u p p fa ttn in g få r också stöd av den allm änna etnologien, vars främ sta fo rsk arp erso n lig h eter såsom T y lo r, Boas, Græ bner och M a lin o w s k i ick e begränsat sin fo rs k ning enbart t ill den an dliga eller m ateriella sidan av sitt ämne.
H elhetsynen utesluter givetvis lik a lite t h ä r som in om andra vetenskaper en nödvändig specialisering.
Ifråga om n o rd isk fo lk liv s fo rs k n in g h a r Lu n d s universitet fra m fö r a llt under in sp ira tio n av professor M a rtin P:n N ilsso n alltsedan 1925 hävdat, att en u p p d eln in g i två sk ild a d is c ip lin e r icke borde äga rum . Statsm akterna fö ljd e dock ick e tills vidare denna uppfattning, utan »nordisk etnologi« in förd es 1929 som examensämne i U ppsala. I m otsats t ill » fo lk m in n e sfo rsk n in gen« i L u n d om fattade detta äm ne främ st den fo lk lig a ku ltu ren s sociala och m ateriella sida och därm ed förelåg alltså en k ly v ning av ämnet.
Det kan utan tvekan sägas, att den oenighet om ämnets s tru k tur, som förelegat m ellan de o lik a forskarna, h a r väsentligt fö r d röjt fo lk liv sfo rsk n in g e n s fasta in ordnan de i den akadem iska
undervisningen i Sverige. Så föreslog 1937 den dåvarande uni- versitetsberedningen in rättandet av en professur i »folkm innes
forskning« i U ppsala och en i »nordisk etnologi« i Lu n d , trots att det fö rra äm net då i L u n d genom v. Sydow hade en kvart- sekellång tra d itio n , något som f. ö. inte hin drade att samma fö rslag om ock med lik a negativt resultat återkom 1946 i ett betänkande frå n den nu sittande universitetsberedningen. Avgö
rande fö r den fortsatta utvecklingen h a r därem ot b liv it det y tt
rande, som 1939 avgavs av universitetskanslern, nuvarande u trik e sm in iste rn Östen Undén. K a n slern anförde då bl. a.: »Det torde fin n as starka skäl fö r Lu ndasektionens m ening, att ifrå g a varande vetenskapsom råde bör sam m anslås t ill ett examensämne t ill och m ed under den förutsättnin g, att det vore fö reträ tt av två p rofessurer v id vartdera universitetet«. K a n sler föreslog, att en n y professu r inrättades vid båda universiteten, och att dessa p rofessurer borde om fatta såväl »folkm innesforskning« som
»nordisk etnologi«. Så kom kriget, och dåvarande e ckle sia stik
m in istern avstod frå n att fram lägga nya förslag om nya lä ro stolar. M en riksdagen tog genom statsutskottet själv in itiativet, och så tillk o m 1940 von Sydows personliga professur i »nordisk och jäm förande fo lk k u ltu rfo rsk n in g « . Nam net föregrep kan s
lerns åsyftade sam m anslagning av ämnena, men m edförde ingen fö rä n d rin g av v. Sydows u n d ervisn in g och exam ination, som fö r blev begränsad t ill fo lkm in n esfo rskn in g en . H e la frågan var dock endast vilande, eftersom v. Sydow in om k o rt in g ic k i em eritus- åldern och saken därigenom på nytt aktualiserades fö r L u n d både beträffan de den akadem iska undervisningen och det med läro sto len förenade föreståndarskapet fö r F o lk m in n e s a rk iv e t*) m ed dess om fattande sam lingar. E ck le sia stik m in iste rn fan n ytterlig are u tredning e rfo rd e rlig och denna uppdrogs åt p ro fe s
sorerna M a rtin P:n N ilsso n och Sigurd E rix o n . De sakkunniga avläm nade på hösten 1943 en u tfö rlig fram ställning, som u t
m ynnade i förslaget , att »folkm innesforskning« och »nordisk
i) Rörande detta arkiv, som numera benämnes Folklivsarkivet, hänvisar jag till min uppsats härom i Rig 1948.
etnologi« sku lle sam m anslås t il ett äm ne benäm nt »nordisk och jäm förande fo lk liv sfo rsk n in g « och att i första hand en o rd in a rie professur i detta ämne sku lle in rättas v id Lu n d s u n iv e rs ite t1).
Förslaget tillsty rk e s av Lu n d au n iversitete t m en avvisades av universitetet i Uppsala. D etta senare föreslog istä lle t in fö ra n det av ett nytt ämne »nordisk fo lkm in n esfo rskn in g « i U p psala med nära an kn ytn in g t ill n o rd isk filo lo g i samt ansåg att p e r
sonlig professur i detta ämne borde in rättas fö r föreståndaren fö r Landsm åls- och folkm in n esarkivet. I L u n d borde enligt U p psala universitetets m ening inrättas en professur i »nordisk etnologi«, som på ett eller annat sätt var ansluten t ill K u ltu rh is to ris k a museet. Sam tidigt föreslogs, att F o lk m in n e sa rk iv e t sku lle sam m anslås med La n d sm å lsarkivet i L u n d 2). Om detta senare föga genom tänkta förslag fra m h ö ll v. Sydow i ett svarsyttrande frå n Lu n d , att det var »helt o rim lig t och visar to ta l obekantskap med härvarande förhållanden« och tillägger, att fo lk m in n e s fo rs k n in gen sku lle lid a obotlig skada av att göras t ill ett annex av f ilo logien. H an fortsätter: » Fo lkm in n esfo rskn in g en är in te m er f ilo lo g isk än historien, vars arbetsm aterial också kan karakteriseras som ’sp rå klig t sett ofta skiftan de dokum ent eller u p p te ck n in g a r’.
Den står betydligt näm are de h isto risk a vetenskaperna än de filo lo g isk a , och grundvalen fö r dess arbetssätt är den h is to ris k psykologiska, inte den filo lo g is k a metoden«-
Riksdagen 1944 fö ljd e de sakkunnigas, universitetskanslerns och ecklesiastikm inistern s förslag och beslöt, att v id Lu n d s u n i
versitet skulle upprättas en professur i »nordisk och jäm förande fo lk liv sfo rsk n in g , sä rsk ilt etnologisk«, v ilk e n lä ro sto l sedan 1.
ju n i 1946 h ar fö rfa tta re n t ill föreliggande uppsats som in n e havare. Det gjorda tillägget »särskilt etnologisk« åsyftar icke exam ensäm net utan endast innehavarens kom petens, som är o b lig a to risk inom äm nesgrenen etnologi. Ä r denna fö ru tsättn in g
1) Yttrandet återges av Sigurd Erixon i en uppsats Folklivsforskningen som universitetsämne, Folk-Liv 1944.
2) De från Uppsala avgivna yttrandena återfinnas under rubriken Folkminnes
forskningen i fara som universitetsämne, Folkminnen och Folktankar 1943. De ha kritiskt granskats av Sigurd Erixon i ovan nämnda uppsats i Fo lk-Liv 1944.
fy lld , s k a ll v id ämbetets tillsä ttan d e specim inering in om ämnets o lik a grenar räknas lik v ä rd ig . P å m otsvarande sätt h a r 1948 vid U ppsala universitetet in rättats en professu r i »nordisk och jäm förande fo lk liv s fo rsk n in g , sä rsk ilt fo lk lo ristisk « , t ill v ilk e n u t
näm nts Landsm åls- och fo lkm in n esarkiv ets föreståndare Dag Ström bäck. R örande examensämnets o m fattn ing i U ppsala fö re lig g er ännu ick e något d e fin itiv t beslut. Innehavarna av de nya lä ro sto la rn a äro sam tidigt föreståndare fö r sina in stitu tio n e r m ed viss m in sk n in g ov o rd in a rie undervisningsskyldighet. A r k i
vet i U p psala h a r gentem ot universitetet kva r sin självständiga stä lln in g m ed s ä rsk ild styrelse, under det att arkivet i L u n d är h elt anslutet t ill universitetets fö rvaltn in g .
*
F o lk liv s fo rs k n in g e n h a r ett ytterst m ångskiftande fo rsk n in g s
om råde men sam m anhålles dock t ill ett enhetligt äm ne genom den betydelse den nedärvda tra d itio n e n h a ft fö r de o lik a t ill
hörande kulturelem entens u tfo rm n in g och fortlevnad. Studiet av lagarna fö r trad itio n en s liv såsom dessa kom m it t ill u ttry ck i an d lig a och m ateriella tin g och i sam fun dsförhållandena är en av fo lk liv sfo rsk n in g e n s viktigaste u ppgifter. Svårigheten att behärska äm net i dess helhet bör kom penseras av en m etodisk kännedom om den tra d itio n sb u n d n a kultu ren s grundvalar, va ria tio n sm ö jlig h e te r och u tvecklin g slin jer. Såväl t ill art som om fång ha de tid ig a re äm nena etnologi och fo lk m in n e sfo rsk n in g h a ft sam m a h uvudkaraktär: det är tra d itio n sfo rsk n in g det g äller och i centrum fö r fo rskn in g e n står den gam la allm oge
ku ltu ren . B enäm ningen fo lk liv anger, att det över huvud taget är de sam fällda, icke de in d iv id u e lla företeelserna, som äm net studerar.
M a te ria le t fö r det nya äm net h a r insam lats genom en enhetlig och gemensam insam lingsverksam het. I F o lk liv s a rk iv e t i Lu nd, i E tn o lo g isk a undersökningens a rk iv vid N o rd iska museet i Stockholm och i Landsm åls- och fo lkm in n esa rkiv et i U ppsala fin n a s väldiga sam lin gar såväl rörande »andlig« som »m ateriell«
k u ltu r utan att det d ock vore m ö jlig t att k la rt avgränsa detta
m aterial i två sk ild a avdelningar. »Folkm innen« h a r i in sam lingsarbetet h a ft betydelsen av a lla upptecknings- och avbild- ningsbara m innen av den gam la fo lk k u ltu re n . I statuterna fö r Lu n d aarkivets insam lingsverksam het av 1920 är u ttry ck lig e n fram hållet, att denna s k a ll gälla allm ogeku ltu ren i dess helhet.
E fte r den lin je n h a r också a rk iv e t byggts upp m ed bl. a. sär
sk ild a b ild - och gårdsarkiv. U n iversitetskan slern m otiverade också sitt ovannäm nda ställningstagande genom att hänvisa t ill att i L u n d fanns redan ett in stitu t som m otsvarade fo lk liv s - forskningens hela äm nesom råde. Detsam m a gäller U ppsala, och här synes det istä lle t vara just sam hörigheten m ed ett d ia le k t
institut, som i fram tid e n kan verka ko m p liceran d e fö r den a d m i
n istrativa ledningens in ordnan de såsom nu skett under en p ro fessur i fo lk liv sfo rsk n in g .
Redan i sin p o le m ik 1919 m enade v. Sydow, att det vore att d riva utvecklingen baklänges att sam m anslå de båda fo rsk n in g s
grenarna. Sett enbart u r exklu sivt vetenskaplig syn pu n kt kan denna anm ärkning ha sitt berättigande så t ill vida, att de stu
derande med den b ib e h å lln a d iffe re n tie rin g e n ändock sku lle h a ft m öjlighet att genom studier i båda äm nena — tills vid a re dock vid o lik a läro an stalter — sk a ffa sig den fö r fo rtsatt fo rsk n in g behövliga kringsyntheten.
M en h u r m ånga studenter ha m öjligh et att i fortsättningen enbart ägna sig åt fo rskn in g! D et ä r d ä rfö r i främ sta han d u r den p ra k tisk a u tbildn in gen s synpunkt som in fö ra n d e t av ett sam lat ämne, »nordisk och jäm förande fo lk liv sfo rsk n in g « , v a rit m otiverat. Det nya äm net m edför bredare u tb ild n in g sm ö jlig heter med därav fö ljan d e fö rd e la r v id yrkesvalet.
De studenter, som m edtagit studiet av fo lk lig k u ltu r i sin examen fö rd ela sig fra m fö ra llt på m usei- och lärarbanan. T ill m useiäm nena h a r räknats »nordisk etnologi« m en ick e » fo lk m innesforskning«. D etta h a r m edfört att studiet av fo lk d ik tn in gen i regel uteslutits u r m useim ännens akadem iska u tb ild n in g , eftersom arkeologi, ko nsthistoria, h isto ria e lle r kla ssisk forn- kunskap räknats som m er m eriterande, och antalet äm nen i examen av p ra k tisk a skäl måste begränsas.
F ö r h u m an istiska lä ra re v id fo lk h ö g sk o lo r och sem inarier vore det berättigat, att stu dier av fo lk lig k u ltu r o b lig a to riskt in gin go i u tblidn in gen . M en denna lärarexam en sku lle dock b liv it fö r betungande, om det krävdes, att fö ru tom o rd in a rie läroäm nen såväl »nordisk etnologi« som »folkm innesforskning«
sku lle medtagas, v a rtill kom m it att sådana studier fo rd ra t vistelse vid annat universitet. Det sam m anslagna äm net »nordisk och jäm förande fo lk liv sfo rsk n in g « utgör h ärvid lag en m otsvarighet t ill geografi, som sam m anhålles t ill ett examensämne, trots att p rofessurer vid sam m a universitet nu tillk o m m it såväl i fy sisk geografi som i ku ltu rg eog rafi, och där sk illn a d e n m ellan ämnets delar är så stor, att de båda fö reträ d arn a i fortsättningen avses att tillh ö ra s k ild a fakulteter. Även i t. ex. b o ta n ik med i fy sio lo g i och system atik uppdelade lä ro sto la r bibehålies ett gemensamt examensämne. Det är u r vetenskaplig synpunkt av vikt, att den grundläggande u tb ild n in g e n icke göres fö r snäv och det är fö r den senare yrkesutövningen av sitt p ra k tisk a värde, att studen
ternas akadem iska u tb ild n in g ick e är fö r specialiserad.
Tvärtem ot vad som m an velat göra gällande visar det sig d ä rtill, att m ellan de på om rådet arbetande fo rsk arn a varken ifrå g a om a n stä lln in g eller p ro d u k tio n finnes en uppdelning, som svarer emot den fö ru t gällande klyvn in g en i examensämnen.
Förestån daren fö r fo lkm innesavdelnin gen vid arkivet i U ppsala h a r sedan länge v a rit docent i »nordisk etnologi«, och den ny- utnäm nde föreståndaren fö r N o rd isk a museets allm oge
avdelnin g h a r sin tid ig are akadem iska u tb ild n in g som »folk- m innesforskare«. D etta betyder givetvis icke att fo lk liv s fo rsk a rn a sku lle behärska hela det sam tagna studiet av den fo lk lig a k u l
turen, men sp ecialiseringen fö lje r därem ot inte snävt en u p p deln ing i »andlig« och »m ateriell« ku ltu r. T y v ilk e n av dessa etiketter kan t. ex. sättas på avh an dlin gar som J. Ejderstam , Å rseldarn as sam band m ed boskapsskötsel och åkerb ru k i Sve
rige (U ppsala 1943) e ller A. Eskeröd, Å kerns ärin g (Stockholm 1947)? E n lig t den äldre term inologien äro de närm ast att ru b ri
ceras som fo lkm innesundersöknin gar, men båda äro akadem iska avh an d lin g ar i »nordisk etnologi« fö r Sigurd E rix o n .
Det sagda kara k te rise ra r tillrä c k lig t den ka rika tyrm ä ssig a överdriften i det från U ppsala gjorda uttalandet, att det sam m an
slagna äm net sku lle vara »en oform lighet, ett konglom erat av sk ild a fack, som a ld rig bör eller kan erkännas som en vetenskap
lig d is c ip lin eller ett universitetsäm ne« och att dess in fö ra n d e sku lle vara »att sänka universitetsundervisningen ned t ill skolans eller folkh ögskolans plan«. U niversitetskan slern h a r i stället uttalat som sin m ening: »I fråga om m ånga andra universitets- äm nen kan det fö rh å lla sig på det sätt, att äm net om spänner om råden, som äro sinsem ellan re la tiv t olikartade. A v en p ro fessor i ett sådant kan icke krävas, att han arbetat vetenskap
lig t in om a rtsk ild a om råden, b lo tt han är i stånd t ill att i u n d er
visning och exam ination beakta även sådana delar av ämnet, där han icke själv va rit vetenskapligt verksam«- I sitt uttalande 1943 säger kan slern ytterligare ifrå g a om »nordisk och jäm förande fo lk liv sfo rsk n in g « : »Även efter sam m anslagningen sk u lle äm nesom rådet b li avsevärt m indre om fattande och m in dre d is parat än å tsk illig a nu b e fin tlig a examensämnen«.
A tt fo lk liv sfo rsk n in g e n h a f en vida o m fattn ing och in n e h å lle r högst o lika rtad e beståndsdelar, är dock å andra sidan o frå n k o m ligt. E tt fra m tid a önskem ål sku lle d ä rfö r vara, att det sam m an
slagna äm net företrädes vid varje universitet av två lärostolar, v ilka s innehavare representerade o lik a delar av ämnet. V id U ppsala universitet ligger en sådan fö rd e la k tig lö sn in g in om de nära m öjligheternas gräns genom att den nuvarande förestån
daren fö r Landsm ålsarkivets folkm in n esavd eln in g docenten Åke C am pbell på lik n a n d e sätt som professor Ström bäck utses t ill professor i ämnets »etnologiska« del. V id Stockholm s hög
skola finnes redan en docentur i » fo lkd iktsforskn in g « , som in n e has av W ald em ar Liungm an . V id Lu n d s universitet måste d ä r
emot undervisningens d iffe re n tie rin g t ill vidare lösas enbart med h jä lp av tillfä llig t biträdan de lärare. Så ha t. ex. under vårter
m inen 1948 anordnats ku rser i folksagoforskn ingen s m etodik samt i gårdsuppm ätning, representerande ämnets k o n trä ra y tte r
om råden.
