Digitaliseret af | Digitised by
Forfatter(e) | Author(s): Westling, Gustaf Oskar Fredrik.
Titel | Title: Det nordiska sjuårskrigets historia.
Udgivet år og sted | Publication time and place: Stockholm : Kongl. Boktryckeriet, 1879 Fysiske størrelse | Physical extent: 184 s.
DK
Materialet er fri af ophavsret. Du kan kopiere, ændre, distribuere eller fremføre værket, også til kommercielle formål, uden at bede om tilladelse.
Husk altid at kreditere ophavsmanden.
UK
The work is free of copyright. You can copy, change, distribute or present the work, even for commercial purposes, without asking for permission. Always remember to credit the author.
O*9
o
DET KONGELIGE BIBLIOTEK
130022952197
V__________________________ J
AKADEMISK AFHANDLING,
SOM MED TILLSTÅND AF
F 6 r F I L O S O F I S K A G R A D E N S V I N N A N D E
' V " ^ V .
TILL OFFENTLIG GRANSKNING FltAMSTALLES : "
GUSTAF OSKAR FREDRIK WESTLING
F IL . LIC.
Å STORKE GUSTAVIANSKA LÅROSALEN
LORD AGEN D. 27 SEPT. 1879
\
P . V. T . F . M.
♦
STOCKHOLM, 1879.
k o n g l . b o k t r y c k e r i e t ,
P . A. NOHBTEDT & SA NER.
D å jag harmed framlagger resultaten af mina studier an
gående det nordiska* sjuårskrigets historia, ar det min forstå pligt att uttala min vordnadsfulla tacksågelse till den letter- stedtska foreningen, hvilken genom ett understod satt mm i stånd att år 1878 beshka arkiven i Kopenhamn och Lybeck.
Mm^ vistelse på det forrå af dessa stallen varade från d. 13 Juni till d. 17 Aug., på det senare från d. 18 Aug. till d. 1 Sept. E tt kort besok har jag afven detta år aflagt i K open
hamn. Eor de upplysningar jag från flere håll mottagit be- g agn ar jag detta tillfalle att tacka. Sårskildt måste jag er- kanna min forbindelse till bibliotekarien C. G. Styffe, som stållt till mitt forfogande ett antal afskrifter, till hvilka origi
nalen forvaras i det kejserliga statsarkivet i W ien.
Stockholm d. 15 Sept. 1879.
F r. W estlin g ,
Langt ifrån att beframja nordens enighet och styrka hade unionen verkat motsatsen. Split och strider hade foljt henne åt5 och då hon for alltid upphorde, kvarlemnade hon i nationernas sinnen olyckliga spår. A svenskarnes sida bestodo dessa i min- nen af lidna oforratter och i dåraf hårflytande misstro och ovilja mot Danmark, å danskarnes i kånsla af ofverlågsenhet och be
gar att åter gora sitt vålde i Sverige gallande. D et hade må- hånda dårfore ej drojt så lange, som det nu verkligen gjorde, forran Sverige och Danmark å nyo stått som ovånner mot hvar- andra, hade ej Gustaf Yasa och Fredrik I haft en gemensam hende, farlig for dem genom det understod han af maktiga slåg- tingar kunde pårakna, genom det anhang han egde åtminstone inom två af de nordiska rikena samt slutligen genom de anspråk han kunde gora som legitim monark. Så lange skal till farhåga for denne hende, jag menar Kristian II, forefanns, tvungos Dan
marks och Sveriges regenter till samverkan i sina foretag och till omsesidigt bistånd, men sedan Kristian I I genom Sonder- borgs murar blifvit skild från manskligheten och så småningom forlorat sitt inhytande på densamma, milrkes vanskapen allt mer och mer svalna af. Val utbrdt ej något krig under Gustaf Yasas ocli Kristian III:s lifstid, ty båda voro fredalskande regenter, och båda hade for mycket profvat lyckans obestandigliet for att vilja onodigtvis fresta henne, men då man iakttager deras forliållande till hvarandra, ser man farorna for en sammanstotning tillvaxa.
Forbundet i Bromsebro år 1541 skulle val bilagga alla tviste- iimnen men uppskot dem i sjalfva verket blott till framtiden, framfor allt den vigtiga frågan, om hvad tilltal Danmark kunde hnna sig berattigadt att gora mot Sveriges konung och krona.
Då Kristian I I I genom det spejerska fordraget forsonade sig med kejsaren och skiide sin sak från Sveriges, hck Gustaf Yasa en okad anledning till misstro mot Danmarks afsigter. Arffor- eningen var tydligen iimnad att betaga konung Kristian hvarje forhoppning om en ny union. Svaret blef insattandet af 3 kronor
i det danska vapnet. Djupt oroades Grustaf Yasa hårofver, och han uttalade som sin asigt, »att vi kunna med samma fog till- taga oss Danmarks och Norges vapen»l), men han upptradde med den storsta betanksamhet. Han till och med tvekade att gora forestallningar2), ty han befarade, att på en brefvaxling />skulle strax vilja folja något annat».
Oaktadt denna forsigtighet morknade dock den politiska horisonten i norden allt mer och mer. På Danmarks tron upp- steg ar 1559 en ny konung, ung och arelysten. D et var samme hertig Predrik, som fore sin fader synes hafva upptagit de 3 kronorna. D et badade ej godt for framtiden, att han afvisade de forestallningar, som konung Gustaf andtligen gjort om vapnet3), och att han genast utstrackte sin hånd efter nya landområden.
Ditmarschens erofring berorde val icke Sveriges intressen, men helt annat var det med Livland.o
Ar 1558 hade ett fruktansvardt ovader brutit lost ofver detta land. Den murknade ordensstaten skakades i sina fogningar gonom ryssarnes infall. Portviflande om det helas bestand sågo de skilda delarne sig om efter forsvarare. I Sept. 1559 afslots ett fordrag, hvarigenom Danmark for var fvade Osel och Wiek.
Por Sverige var detta en sak af betankligaste beskaffenhet.
Pedan forut var det genom Norge, Skåne, Halland, Blekinge, Bohus lån och Gottland nilstan fullkomligt afskuret från vester- hafvet och till en god del afven från sodra Ostersjon. Blefve af ven Livland en dansk provins — ty att Danmark skulle soka utvidga sin nyvunna besittning, kunde ingen draga i tvifvel, lik- som ^ val ingen kunde lugnas daraf, att den ofverlemnades' åt hertig Magnus, Predrik IL s brodér — då vore Sverige helt och
Tf T™(lrik JF !559. R. R.
i ‘ skri fver konung Gustaf t,. Germund Svenson: »Vi ayo komna i torlarmg, att liertig Fredrik låtit utgråfva i sin signetring kSvc- riges vapen de d kronor hos de andra Danmarks vapen. Som ock for några lå år skedde, då Kristian III lat gifva hertig August sin dotter, och drott- ningen drog med henne till hrdllopet, låt hon besmycka alla sina vagnar med samma Sveriges vapen, så ock hånga samma vapen for alla sina herhergen, dar hon framdrog». hredrik och Dorotea tyckas hafva tagit fiirsta steget och dragat konungen med ^ sig. D. :io b ec. 1557 skrifver Gustaf t. llengt Gylta, att både konung Kristian och hertig Fredrik hafva låtit såtta d kronor i deras egna signeter, såsom vi af de bref oss nvligst från dem åro tillhanda komna se och tormårka. 1). 10 Mars 1558 uttalar Gustaf Vasa i bref t. hert. Johan sma hetankligheter att skrifva om de 8 kronorna till Danmark. R. R.
ir J iv 7 All£* 1559 lia(le Gustaf I fått svar om 8 kronor från Fredrik
11. It. K,.
lnillet støngdt i'rån sodra Ostersjon, du hade Dunmark så kling- gatt det tran flera sidor, att det tor sin berøring med den civili- serade veriden vore utesi utande beroende af dess nåd, da intoge Danmark en stitllning, som fullt belierskade Sverige. A tt mot- aibeta de danska planerna i Livland måste dartore vara ett fo- steilandskt foretag, ocli trustaf Vasa insåg detta mer an val.
Mabanda hade ban icke lange kunnat uudvika en kamp med Fredrik. Mot slutet af' lians lefnad f'ruktade man allmant ut- brottet af ett krig '). Døden befriade honom likviil darifran.
De egenskaper, som utmarkte sonen Erik X IV , voro ej mycket egnade till fredens bevarande. Han var stolt, retlig, aregirig och så hersklysten, att man sade om honom, »ivaini ei die ganze welt erlangte bis aut die bolle, so wurde er die gewiss auch haben \vollen» -). Sin faders betiinksamhet saknade han alldeles. A tt korsa Danmarks planer i Livland och sjalf ta0u sin lott af detta land blef ett at hans forstå strafvanden.
Klas Kristerson (Horn) ofversitndes i Mars 1501 till Reval. I Juni hyllade staden och det kringliggaude laudskapet .Sveriges krona. D. 2 Aug. bekraftade Erik Revals och den kriugboende adelns privilegier. Han lofvade att lhimma handeln pa Narva, som uppbloinstiat fran 155b, och att ej forr stadfasta liansostiidernas privi- legici i Sverige, tin de installt densamma. Skydd mot tyska hiirmit- staien, Danmark och romorska riket skulle afven gifvas'1). Erofrin- garnes bana var luirmed betriidd och Sverige inledt i 100 ariga strider.
Foljderua af det steg, som {agits, drojde ej att visa sig. Diinskarne kunde sig på det liogsta fbrolampade ofver att svenskarne intriingt i »Harrien och Wirland, som af Arilds tid hade varit under Danmarks krona, och intagit Reval, som do hade byggt». De formenade numera, markligt nog, att eliuru orden besuttit landet, hade Danmark dock alltid forbehallit sig liogsta (ifverheteu 4j. Konung Fredrik ansåg redan sin broders besittningar hotade och afslog i Sept. 1501 Erik X IV :s begiiran
—11 en. K -ed. Endast ett ars medgafs af »vissa orsaker»5),
ro 5? t- ^ustilf 1 t- Sv. Sture il. 20 Febr. 1500 De la (iar.l. Ark. 1, ,! ’ Fredrik 11 d. 15 April 1550. Mon. Hist. Dan. 11, 07. Areh.
tur die Sachs. Gcscli. 11, -175 m. 11. Gaspar Elis 105.
JDns v. l >0,uckaus beriitt. t. Aug. afSaelisen. Fryx. Handl. 111, 5 o. fiilj.
^ .... ' , Aniierstedt: Grundlaggningen af Svenska viildet i Livland s. 41 fec atven bekrattelsebrefven d. 2 Aug. Reg. Dipi. Hist. Dan.
) Danska såndebudens svar d. 2 Aug. 1566 vid Iredsinutet. Daniea 1508_72
;39 11 L AuS- af Sachsen d. 17 Sept. 1561. Ausl. Reg. Tegels!
ocli livilka dessa varit, synes ej omojligt att gissa. Erik X IV .s uppforande vid denna tidepunkt fortjanar all uppmårksamhet.
Far man doma efter lians ord, var han freden helt benågen.
l i i l och med det korta stillestand han erliållit kaliar han, som våntat sig allt ondt af danskarnes afundsjuka ’), och som befallt sina i Augusti till Fredrik I I afskiekade såndebud att kunskapa, om denne vore stadd i rustning2), for en god fr e d 3). Domer man ater efter hans haudlingar, biir resultatet ett annat. På samnia gang, som han i Kopenhamn lat underhandla om enighet och vånskap, gjorde han ett forsok att tillintetgora det danska inflytandet i Livland. Såndebud affardades namligen i Sept. till hertig Magnus med uppmaning att gifva sig under Sveriges skydd. Erik ville då garantera honorn hans besittuingar under hans lifstid. Vid hans dod borde de dåremot tillfalla Sverige, och hertigen darpå utfårda sin forskrifning. Såsom ersåttning skulle sandebuden gifva honom en skank af 40,000 daler4).
Forslaget af bojdes val hofligt af Magnus, men retade danskarne på det haftigaste. A tt Erik sedermera under hosten intog Padis, pa hvilket Magnus hade råttmåtiga anspråk, och med Sveriges vapen forenade Danmarks och Norges, var ej egnadt att forbattra denna sinnesstiimning.
Stakningen var for Sverige så mycket mera orovackande, som det genom sitt upptnidande i Livland råkat in uti vidtut- seende forhållanden till Polen och Eyssland och dessutom detta år i liansestaderna forskaffåt sig en oviin.
1 visten med dessa hade sin gruud i stridiga handelsintres- sen, till en del lororsakade genom Sveriges nya besittuingar på andra sidan Ostersjon. Vid Eriks kroning hade stiiderna begiirt stadfåstelse på sina privilegier, men saken hade blifvit upjjskj il
ten. Den 20 Aug. 1501 skref konungen från Elfsborg till de sanda ombuden, att rikets stander diirom måste horas. A llt mas te dår fore ansta, tilis lian kom kern ifrån England r>). Detta svar var lcke så gynsamt, men får man tro hansestådernas se-
') Se t. ex. bret il. 17 Maj t. Gust. Olofson (Stcubock) oeb d. 10 Mai t
•lensamme ocli alla gransfogdar. 11. 1> ’ '
d. 26 Ai"St1501iO,‘en limlCS °dat' 1 R- R’ EnL T it Iieg- 1522-92 lir den dat.
Lars iI n tt°r;1 i ’^ 1 R' ? ' samlebudens liemkomst. ss. d. 23 Sejd. t.
Lars lu s o „ ocli S. kruse, d. 2/ Sept. t. Ståtb. på Sthlms slott.
si dnnerstedt: Gruudi. af Svenska valdet i Livlaud s. 51 5) Deutsche briefe 1500-1504. Rjks. Ark.
DliT NOKDISKA SJUAKSlUUGIiTS HISTOIUA.
nare pastaendeu, erhiillo de ett lofte att fa sin onskan uppfylld1).
Huru srmirtsamt maste de da icke kiimia sig berorda af Erik X IY :s omtalda forbindelse till innevånarne i Reval, ocli huru ovantudt maste icke det forslag till foretradesråttigheter forefalla, som konungen pa vintern tillskickade dem! Endast Lybeclc, Dannig, Sti alsund ocli Hamburg skulle blifva delaktiga af de fribeter, som medgåfvos. Ocli liuru inskrankte voro icke dessa! Om stiiderna skulle fritt få bandla i Stockholm, Kalmar, Åbo, Soderkiiping ocli N y kopi ug, så fordrade Erik for sina undersåtar sarnnia ratt hos dem. D e skulle darjamte låta bonom fritt få vilrfva ocli laua penningar samt i hvarje stad hålla ett faktori. T ill rå«a pa allt forbjods fullkomligt skeppsfarten på Eyssland. Stiiderna skulle i stiillet segla pa Reval och Viborg ■) Konungen bade sarat^ Hansans djupaste intressen vid sanima tid, som ban intog en djiirft utmanande hallning mot Danmark.
Vid en hastig blick på det foljande årets, 15G2 ars bistoria mtages man likvål af forhoppningar att se alla tvistepunkter lyckligen bilagda. Man baller ju så många lfedsmoten, ocli man underbandlar snart sagdt från årets bor jan till dess slut. Skada blott, att det visar sig vid narmare granskning, att dessa freds- moten- i allmiinbot mera roja griillystnad an forsonligliet, mera tyckas afse att pa motstandaron viiltra skulden for ett mojligen iutniffande fredsbrott tin att vinua ett resultat. Omsesidiga klagomal ocli fordringar, fran livilka ingen ville vika, aro deras utmiirkande drag.
Redtm i Januari finna vi de svenska siindebuden Sten Erik- son (Lejonhufvud), Bengt Gfylta ocli Lars Knutson i Kbpenhamu såsom underbandlare. D et bådade icke godt for det lyck- liga utforandet af deras uppdrag, att danskarne vid ofverlom- nandet af kredensbrefvet fuuno detta besegladt med Eriks nyti vapen, i hvilket Danmarks och' Norges futt sin p la ts;i). Man gick emellertid till verket. Forbundet i Bromsebro skulle ej enligt den fred. som afslutats foregående host, anses upphiifdt utan tvårtom bekriiftas, sedan dess brister blifvit afhjillpta4).
') llansestiulernas bref d. 7 Juli 1502. Ein Elirbar Ratli etc. 1504.
) * krn{ XlVts Jjat. Rog. 1501—02 intagas privil. efter ett bref t. bausc- st. <1. 9 Dec. le>61.
1568 3l,J )ailska sft,1(lel)udens svar vid fredsmotet 1569 d. 9 Aug. Daniea p p 4\ \ Univ. Bibi. i Kplnnn llostgaardska Saml. 51 4:o finnes en konri af fredsfordraget. Det ar dat. Kphmn d. 27 Aug., Fredrik II nan.ues f ir s i
^ 1f i
il s»
■•i * t
D et oaktadt fore drogo svenskarne ett nytt fredskontrakt, ocli danskarne, som visserligen helst velat blifva vid det gamla, gingo in dårpå. Når de fingo hora de af svenskarne foreslagne artiklarne, forefollo dem dock flora olidliga, såsom att Erik fbr- bcdioll sig sin ratt till Skåne, Halland och Gottland så val som Fredrik sin till någon del af Sverige. D e sågo liåri ett forstik att tillvålla sig nya råttigheter och trånga Fredrik ifråii hans.
Svenska såndubuden hade icke fullmakt att åndra sina vilkor ]).
Fredrik låt dårfore a sin sida frainlågga ett forslag, och med detta vånde svenskarne åter d. 17 Febr. D et myckna grålet, som .forekommit om Erik X IV :s erofringar i Livland, om forso’
ket med hertig Magnus och om vapnen, hade intet utråttat, blott bidragit till sinnenas forbittring 2)
i April nedsånde Erik XXV Lars Hnutson med sitt svar till Fredrik XI. Han hade funnit många nodiga årti klar utlem- nade i dennes forslag och kunde ej gå in dårpå. »Att han låtit plåga någon vanlig handel med hertig Magnus», hade han ej for- modat skulle våcka misshag. Han vore till all vånskap benå- gen ’J). Ville danskarne blifva. vid 1541 års forbund, hade han intet dåremot, om det låmpades efter tidens lågenhet. V ille de det icke, så stode han fast vid det anbud om oO års fred han vid forrå beskickningen gjort dem. Hvad vilkoren augick, hade han i mycket låtit sin mening falla. Ja, åfven med ett stille- stånd på minst 3 år vore han till freds, men långre kunde han icke for fredens bevarande g å 4). Huru långt hans omtalda ef
tergiver stråckte sig, veta vi icke, men de kunna nåppeligen liafva varit stora. Vi se lioiiom fortfarande yrka på sina liv- hindska Jjesittningars intagande i freden och mot danskarnes an- sprak ]>a luvland såtta sina på Halland och Skåne. Fredrik XX ville han ej gifva titel af Gotes och Vendes konung med mindre han sjålf fick heta Sveriges, Gotes o. Vendes. X fråga om )) kronor medgafs naturligtvis in te t5). Andtligen lår han åfven af * 1
Eli k o p i a i ti. sveiiska exemplaret linncs på II. A. i For]), indlån Sverige
1 IU‘ dat> Elfsborg tL 26 AuS- Fordraget niåste suledes blitvit dateradt tidigare, ån det verkligeu slots.
j Danska såndebudens nyss omnamda svar d. (J Aug. 1569
V }>m Underhandlingen se Tegel 43—52. Resen 62—67 .) Drik XIV t. Fredrik 11 d. 30 Mars. II. R.
) Instruktionen f. R. Knutson d. 4 April. II. 11.
' ) fee instruktionen ocli brefvet t. Fredrik II d. 30 Mars
Fredrik II askat installande af handeln på Narva l). D et svar lian erlioll var en iubjudning att till d. 25 Juli afsanda nagra radslierrar med tullmakt till Halmstad for att underhandla med ditskickade danskar. Efter en ofverlaggning med sitt riksråd i Strengniis gaf Erik sitt sam tycke* 2 3). Den 10 Juli utfardades kreditif for Ture Pederson (Bjelke), Dionysius Beurrens och Dai’s K nutson,J). I Halmstad egde dock icke motet ruin utan i Kopenhamn, dit svenskarne sannolikt ankommo d. 8 A u g .4 5).
Huru langt man redan liunnit in pfi det sluttande planet, fram- gar af Eriks befallning till sina sandebud att dr oja, tilis det blef klart, om man skulle liafva fred eller fejd. Visserligen hade han sjalf ej for afsigt att uppsaga freden, om man icke kunde komma till någon vanlig liandel, utan ville lemna den sa- ken at danskarne °), men for att undvika fredsbrottet tog han ej ett steg. Hans anspråk pa Gottland hoppades han, att dan
skarne skulle medgifva. Mot deras på Livland satte han som lorut sina pa Halland oeh Skåne. A tt han ej medgaf något tilltal till Sverige, foll af sig sjalft6). Hertig Magnus" finge ej in tagas i freden, om han ej ville gora russtjanst och forhalla sig som en lydig biskop, »ty E r i k hade nu triuU i hdrm dsta- ieus 'stalle» 7). A tt Eredrik I I skulle gå in på sådana vilkor, framfor allt da han nu fått en ny klago])unkt i stangandet af
handeln ])å N arva8), var ej att vanta, och Erik vantade det sil- kerligen icke. Han forcbrår sjiilf sina sandebud for flathet och visar sig angelagen om nya tvistepunkters uppsokande. Hvar- fbre inlate sig icke hans utskickade i vidare disputats, om huru ofta danskarne forsedt sig mot det gamla forbundet, hvarpå de så mycket liollo på att »])ucke»w? A tt underhandlingarne drogo ut på tiden, forefoll lionom hogligen misstankt. Danskarne ville blott fororsaka uppskof, tilis deras sandebud komme hem från Byssland, hvarest de nog sokt stampla allt ondt. Dot syntes lionom derfore rådligt, skrifver han d. 2(J Sept., att »i tid tanka
») Tepel 57.
2) T. Fredrik II d. 28 .Juni. II. R.
3) Se II, II.
4) I). 7 Aiig. voro de i ILelsingor oeh viintades d. 8. Fredrik 11 ku]lur d. 7 Aug. ilere rådslierrur t. Kopeiihumn. Se l 1. o. a. L.
5) T. Ture Pederson (Bjelke) d. 30 Juli. II. II.
6) lbid.
T. Kl. Kristerson (Horn) d. 18 Juli (bor vara d. 8 Juli). U. jj,.
8) En nitingd danska skepi> borttogos men ldsgåfvos.
till andra utviigar, icke latande oss med sådana forhalningar trånga fran var fordel*. Om danskarnes afsigter måtte han an
sett sig fått vissliet, ty i sitt nyssnamda bref befaller lian sina sandebud ej langre droja, om de intet kunde utråtta, utan vanda ater, »dock så att I intet annat låter eder marka, lin att det gamla forbundet bebagar eder, betackande dem for deras val- villigbet» J) Uppriktigliet var aldrig Eriks starka sida. Nar donna uppmaning skrefs, bade redan en af såndebuden, Diony- sius Beurreus, kommit till baka. Han bade återvandt for att in- biimta nårmare instruktioner af konungen om 3 kronor. Han kom aldrig igen till Danmark, ocb om de kvarvarande verkligen utrattat någonting for freden, så omintetgjordes likval alltsam- mans genom deras plotsliga återkallande, troligen i bor jan af Nov. 2). D et oaktadt utropade Erik freden med stor ståt d. 26 Nov., tydligen for att i handelse af krjg framstå såsom den oskyldige 3).
Nu borjar Fredrik I I tala om omojligbeten att bibebålla vanskapen till S v erig e4), ocb denna åsigtuppmuntras bos honom af Sigismund August i Polen. Denne fruktade det viirsta af Eriks erofringslystnad ocb af hans forsok att niirma sig Polens gamla arffiende Ilyssland. I Sept. infunno sig polska sandebud bos Fredrik I I i Segeberg 5), i Okt. voro danska i Vilna. Sigis
mund August sokte ett forbund, men lians egennyttiga afsigter stucko starkt fram. Han forklarade uttryckligen, att ban kunde fordraga, »wann der Scbwede die Livlander wider den Mosco-
) Se R. R. t. Ture Pederson (Bjelke) och Lars Knutson.
) Iredrik 11 t. kurf. August d. 15 Nov. Ausl. Reg. Fredrik beriittar har, att svenska såndebuden for få dagar sedan blifvit liemkallade med oforråt- tadt årende. D. 23 Nov. såger drottn. Dorotea sig fått Fredriks bref, att °-e- lioni svenskarnes liemresa intet fordrag kunnat åstadkommas. D. Geli.-arcli.
Aarsberetn. 1, 14‘b Resen omtalar felaktigt, att en 30 års fred ingicks under fbrbe- håll al konungarnes ratilikation. Drottn. Dorotea skref också kort fore sitt nvss- nåmda bret, att Ired blifvit ingången mellan Erik XIV ocli Fredrik 11 t Hans d. å. d. 10 Nov. D. Geli.-arcli. Aarsberetn. 1, 142—43.
. , 3) ,Eri.k S1^ ej^genom fredens utropande så >svårligen syndat», »ty vi kunde ej af våra utskickade annat fornimma, ån att Fredrik var dårtill be- nagen». Instrukt. f. Sv. sandebud t. Rostock 1 Aug. 1503 R. R. I1L Mårk- vardigt nog-bar i Riksarkivet funnits ett »Forbund ocli ny forening mellan Svenge ocli Danmark* dat d. 29 Sept. 1502, original af Erik underskrifvct ocli torsegladt, men livarpå icke fanns konungens i Danmark instrument C Runeil: Xronol. Reg.). Har Erik sjålf uppsatt detta dokument, ocli var det denna fred ban publicerade? 11
2 £reiJr!k
kurf- AuSust 15 Nov. 1502 Ausl. Reg.) Fredrik t. Albrecht af Preussen d. 23 Sept. Ausl. Reg.
DUT NORDISKA SJUÅRSKU1GUTS 1JISTOR1A.
witen wollten lielfen bescliutsen, class or die Stadt Heval und das Herzogthum Esclitorn (sic.!) eigenthumlich behielte» ').
Med anledning håraf tråffades såkerligen intet aftal om forbund 2).
Fredrik I I afbojde dock mot arets slut Kysslands anbud om ett sådant mot Sverige ocli Polen 3).
Man ser emellertid, att Sverige bade foga vånskap att vånta af sina grannar, ocli till raga på allt uppkommo detta ar allvar- liga forvecklingar med Lybeck. På Revals upprepade klago- mal, att handeln med Ryssland fortfor, liade Erik d. 25 April tillskrifvit Lybeck att fullkomligt afhalla sig dårifrån. Oaktadt att forluster hårigenom skulle fdrorsakas staden, ocli att kejsaren enligt dess pastaende blott forbjudit krigsfornodenheters mforande i Ryssland, lofvade den dock gå in dårpå, men endast om alla andra och fdrst ocli fråmst Iieval afstodo fråii samma handel. Den på- pekade emellertid svårigheten vid att utverka något dylikt och bad Erik blott gifva sitt forbud den utstråckning, som kejsaren forut gifvit s it t 4). Konungen var dock ' langt ifrån att lyssna till deras begåran. E11 flotta uppbragte i Juni en mångd fartyg pa de finska farvattnen. D e danska frigåfvos, men de lybska hollos kvar. Orsaken hårti 11 har man antagligen att soka i Ly- becks liDTdiuickade fordran på sina gamla privilegier. I lianse- ståderna var man långt ifrån att medgifva åfven det berfittigade i Eriks forslag. A tt de skulle ge svenskarne samma rått i sina stader, som de med »gods ocli blod» kopt sig i Sverige, funno de hogst obilligt. Vid Trinitatis hade en liansedag hållits i Lybeck. Man uppsatte hår ett formuleradt forslag till de råttig- lieter man onskade erhålla. Huru vidt man var skild från Erik X IV :s åskådning, och huru svårt man hade att såtta sig in i nya tiders forhållanden, synes båst diiraf, att ståderna såsom be
vis på sin måtta anfora, att de icke ville begiira, det alla andra fråmlingar ån de sjålfva (Ostersjohansan) skulle vara uteslutna
’) Kurf. Au g. af Sacliseu forldarar i J^ref till Fredrik II d. ål Mars 15(13, att lian sett detta af underliandlingarne i sista Oktober. Areli. fur die Sachs. Gescli. II, 388.
2) I). G Mars 15(13 skri fver Fredrik II t. Aug. af Sachsen, att Folen flera gån ger uppmanat lionoin till forbund, ocli att han nu åninade inlåta sig i un
derhandling med deras sandebud. Ausl. Ileg. Aug. i Sachsen afrådde d. 31
^lars från att ingå forbund med Folen.
3) Fredrik II t. Aug. af Sachsen d. 1G I)ec. 15G2. xVusl. Ileg.
4) Uorgm. och råd i Kyl), d. 13 Maj 15(12 t. Erik XIV. Lyl):s bref 15G1 —17G8. Ett Kejs:s bref, hvarigenom iiandeln fri gafs uttryckligen utom krigsfdrnbdenheter, år dat. d. 4 Maj 15G2.
fran handelil pa Sverige, eller att detta lands innevånare ej skulle drista sig utom Oresund oek B e l t 1). Vid underrattelsen om skeppens borttagande beslot Lybeek i Augusti att afsånda 3 le gater till Sverige 2). Vid deras ankomst utsågos Sten Erikson (Lejonhufvud), Gabr. Kristersou (Oxenstjerna), N. GyUenstjerna odi Olof Larson till att underliandla med dem :{). D et visade sig emellertid snart, att de blott egde fullmakt att liandia om det upptagna godset och Narvafarten. For Erik var åter pri- vilegiefragan liufvudsak. Utan eftergift i deima ocli andra tviste
punkter hade han ej for afsigt att utlemna skeppen q). Hvart- luin detta likval kunde leda, insåg han ganska val, och han hem- stållde ocksa till sitt råd, om icke det basta vore — då han ej kunde slåppa fartygen och gifva Narvahandeln fri, men inojligen krig dåraf skulle folja — att genast lagga beslag på alla lybska skepp i svenska hamnar for att derigenom tvinga Lybeek till fred5).
Sa skedde val icke, men sandebuden uppehollos i flere månader.
Da konungen andtligen af'gaf sin resolution, visade det sig, att han kvarken amnade losgifva Lybecks skepp eller andra något af vigt i de privilegier han ville gifva. V ille staden likval mgå ett stillestånd och åtminstone derunder ej yrka på sina gamla foretrådesråttigketer samt darjamte ersåtta omkostnaderna ior ske])j)ens tagande, skulle dessa återlemuas. Hartill hade dock såndebuden ingen lust. Med protest mot forbudet att haudla pa Narva afreste de 6). Hemvagen togo de ofver Dan- maik p, dår de val icke befråmjade vånska])en till Sverige.
h 01 hallandet mellan de båda grannlånderna tog just vid denna tid en afgorande våndning. Vi hafva sett, hvad intryek de svenska såndebudens hemkallande gjorde på Fredrik II.
h oi uin han fattade ett åndtligt beslut, synes han likvål velat nål mare underråtta sig om Eriks af sigter, frainfor allt om denne ej kunde formas att afstå från det danska och norska vapnet,
>) llansestaderna till Erik XIV d. 7 Juli 1562. Ein elirbar Uatli etc.
^ 1 t ,To. 1- kerckinek, Gottskalk Zimmermuii och Krist. Mes- bcisclimidt d. 2o Aug. orig. i Lyb. bref 1561 1768.
) Olol Larsson t. Sy. Sture d. 3 Okt. 1562. Ox. Saml. Handl. ror. Johan 111 ) 1 bid.
J £ ! \ 16 punkter tor rådet att otVervåga. I!. |[ .
}i , ,kS. ,11ekliiriltion ,']• Itec. 15(52 ocli siindelmdens svar d. 12 Jan.
» an eni T ' 1:S T , n°,r- Eriks -letsteabs.d.oidt år dat, Upsalad.
J«) Jan. uil. Reg. på lyb. torhandl. 1510-87. Ein elirbar llath etc.
1 5 0 8 -7 2 VU"Ska samleblulens svar vid fredsmotet 1509 d. 10 Aug. Daniea
genom hvars upptagande Fredrik kande sig djupt foroliimpad.
I Jan. 1563 afgingo Jacob Brockenhus och Korfits XTlfeld till Sverige ,). D e framburo gemeusamt till Erik ett forslag fran Fredrik att media mellan Sverige och Polen, hvilket dock tack- samt af boj des under forevandning af bristande fullmakt. Ulfeld hade emellertid ensam ett uppdrag, for hvilket det andra kanske blott var tåckmanteln, det rorde rikenas vapen. Erik svarade, att ehuru han val kunde hafva orsak att fora Danmarks och Norges vapen, ville han dock lata lejonen falla, om Fredrik borttog kronorn a ur si tt. På några andra vilkor gick han icke m. En foieslagen sammankomst mellan konungarne gillade han och utsag Kalmar till m otesplats* 2). Erik vantade sig nu åt- minstone for en tid ej annat an vanskap af Fredrik — och dock tog denne samtidigt det forstå steget till tippen fiendtlighet.
Forhallandet var foljande. A tt afsluta giftermålsunderhand
lingarne med Hessen hade Erik i Januari afsandt Sten Erikson (Lejonhufvud), Gabriel Kristerson (Oxenstjerna) och Joran Fincke till Tyskland3). Vid underrattelsen om deras annalkande be- slbt Fredrik att tilis vidare kvarhålla dem, emedan han hvarken fått bref eller bud tran sina i Sverige varande sandebud och fruktade, att de hindrades från att återvanda. Antagligen kan man dock åfven deri finna en orsak till hans beslut, att han ej viste, hvad svenskarnes »bestiillning» i Tyskland var4). Årligt gingo ej danskarne till vaga. D. 16 Fobr. anlande Gabriel K ri
sterson och Jor. Fincke till Kopenhamn, d. 18 kom Sten Erik
son. Gang på gang anhollo de hos kanslern Johan Friis om pass att få draga vidare. Lika ofta undanskyllde sig denne med, att han ej fått bud från Fredriksborg, dår konungen vistades r>).
rFrott vid att långre bida och med tanke, att passet kunde skickas efterat, sokte den luiftige Sten Enksson den 20 Fobr. mod våld tranga
*) Kreditiven dat. d. 8 .Tan. Tv. R. III.
2) Svaren på båda danska såndebndens framsåt.tning oeli på III feids en- sam Riljde ss. bilager med svenskarnes svar vid griinsmotet 15(>9 d. 10 Ang.
L)e åro afgifna infor konungen i Upsala d. 10 Fobr. Dan.'1508—72.
•*) Instrukt. dat. 5 .Tan. Titul. Reg. 1522 -1502 U. A. Sjålfva np])gåfvo de Sacdisen såsom mål for sin resa. Hår skulle landtgrefven mota dom. J.
Fries d. 19 Fobr. till Fredrik. Dsk. Mag. IV, 209— 11. Kn relation om be
skikningen finnes af (Tabr. Kristerson i Ox. Saml. Handl. t. Erik XI V:sHist. R. A:
4) T. Eil Hardenberg och M. Hyllenstjerna d. 15 Fobr. rP. o. a. D.
ft) .1. Fries d. 19 Fobr. t. Fredrik.’ Dsk Mag. IV s. 209—211. Hår lofvar Friis sig skola uppehålla svonskarno mod goda ord, men tror sig ej kunna hind ru dem få bud bfver till Sverige, att do voro arresterade.
sig genom Vesterport men holls med vald tillbaka1). Vid beråttel- sen att herr Sten med »puksord» ofverfallit vakten, atertog ko- nung Fredrik det pass, som han em ellertid utan kanslerns vetskap, man kan ej forstå af hvad orsak, utfårdat for svenskarne 2). For- gafves anhollo Gabriel Kristerson och Joran Fincke, hvilka ej varit med vid upptradet i porten, att åtminstone de skulle få fortsåtta resan och utfora sin konungs uppdrag. De fingo dela sin medbroders ode 3).
I borjan af Mars komrno de danska såndebuden tillbaka4), men svenskarne losgåfvos derfore icke. Den underrattelse Ul- feld och Brockenhus medforde, att Erik ej ville aflågga det norska och danska vapnet, var ej egnad att formå Fredrik dårtill. Tvartom fann han sig fororsakad, skrifver han nu i Mars, att fresta de medel, hvarigenom hans rikens reputation kunde uppehållas ;)). .Till dessa medel måtte han hafva raknat de .sven
ska såndebudéns kvarhållande. Såkert år, att ville han reta den stolte Erik till anfall, kunde få åtgarder vara så val beråknade som denna. Ej blott att han krånkte honom såsom konung, han ingrep åfven storande i hans alltid så kåra giftermålsforsok. D et år ej gerna mojligt annat, ån att Fredrik vid denna tid fattade sitt beslut med afseende på kriget.
Vi tro for vår del, att det just var Eriks svar i fråga om vapnen, som nårmast beståmde honom dårtill. Bågaren var re
dan fo rut så bråddad, att blott en droppa beholdes, for att den skulle lloda of v e r G). Vi se honom kånna sig djupt sårad och temligen tydligt låta forstå sina afsigter 7).
Samtidigt åggades han ock af Polen och Liibeck till krig.
Sigismund I I August hade borjat hos Erik frukta drommar af den mest årelystna beskaffenhet. Om dessa upplyser han Preus-
') Boråttolsc från borgin. råd ocli byfogde i Kopenhanm t. Fredrik. Febr.
Io03. Dan. 1 5 0 8 -7 2 R. A. kopia
l■) Frri?s d- 22 Febr t. Fredr. H. Dsk Mag. IV, 2 1 1 -2 1 3 .
) Gr. Ivristerson ocli ,1. Fincke d. 2 Mars t. Fredrik. Kopia i Gabr. Kri- stersons omtalda relation.
^7 Jcbr, hade annu ingen nnderriittelse konnnit från dem. .T. Fries
■. • &yllenstjerna. Dsk. Kong. Hist. 45 l). i). 5 Mars hade Fredrik fåt,t liref tran dem, att de voro i Skåne. Se T. o. a. I..
*) Fredrik d. 23 Mars t. landtgrefven af Hessen. Forh. m. Sv. och Dan. 1 5 2 3 - 69 R. A.
6) Af Karl TX:s i Frankrike href t. Erik XIV d. 1 Mars 1503 synes, att uam,:ay, det franska sandebudet i Kopenhamn, som nyss kommit liem, redan vul sin alrcsa traktat, att krig hvarie iigonldick skulle nthryta. Galliea:
Franska konnngahnset t. d. Sv. 1542—1718
7) T. ex. i href t. hertigen af Kiegnitz d. 30 ålars. Ansl. Reg.
DET NORDISKA SJUARSKRIGETS I1ISTORIA. 15
i! sen, Pommern, Mecklenburg, Brandenburg och Liibeck m. fl.:
Erik ville forst rycka till sig våldet i Ostersjon, dårnåst taga i Livland samt slutligen vanda sina vapen mot alla omkringboende i tyska furstar. Dessa uppmanades att utrusta fartyg samt lemna
Polen bistand med penningar och folk 1). Synnerligen angelågen var Sigismund August om forbund med Danmark. Gang på gang uppmanade han Fredrik I I dartill. I Mars beslot sig denne for att Oppna underhandlingar med de då hos honom befintliga polska såndebuden 2). Kurfursten August i Sachsen, Fredriks svåger och fortrogne, hånvisade till Polens egennytta och svaghet samt afrådde, men forgafves 3). Forst på hosten slots likval forbundet.
Hastigare knots forbindelsen med Liibeck. D. 4 Mars hade stadens sandebud kommit åter från sin omtalda beskickning till Sverige. D e hade blott att formåla om Erik X IY :s obilliga vilkor 4). Den fiendtliga sinnesståmningen mot Sverige tillvåxte och dref Liibeck ofver i Danmarks armar. Ingen skall så mycket som staden hafva underblåst Fredrik II:s krigiska afsigter5). Sedan den våndt sig till honom med anhållan om forbund mot Sverige0), i kom man ock snart ofverens. Ifriga underhandlingar pågingo, I medan . konungen i Maj befann sig i Holstein 7). Fredrik skall ' hafva lofvat, att om han med Hansans tillhjalp kunde erofra I Sverige, skulle dess privilegier dår konfirmeras och okas. For-
; soket att draga de andra hanseståderna in i foreningen miss-
! lyckades likvål. På konungens forslag anmodade Liibocks råd de G vendiska ståderna att sånda några personer for att med
i
dem rådgora, men alla undskylde sig utom Luneburg. D et oak-| tadt uppdrogo borgarne i Liibeck d. 14 Maj åt rådet att sorja
| for det allmånnas såkerhet. D. 4 Juni afsåndes borgmåstaren
| Luneburg till Kopenham n8). Der afslots forbundet d. 13 Juni under vilkor, att blott geinensamt fred skulle slutas. Lii
beck forband sig hindra all tillforsel till Sverige och utrusta 7 i ' Orlogsskepp, hvilka likvål blott i nodfall fingo brukas utom Oster-
| >) Sig. Aug. cl. 9 April t. Liibeck. Ein elirbar Ratli. etc. 15G4. CL Annerstédt: Grundl. af Sv:s vålde i Livi. s. 115.
2) Fredrik II t. Aug. af Sachsen d. G Mars 15G3. Ausl. Reg.
| 3) Aug. i Sachsen t. Fredrik d. 31 Mars. Arch. fur die Sachs. Gesch.
II 38S
4) Hovel: Lyb. Chronik.
5) Enl. Joh. Rantzaus och fleres vittnesbord. Arch. i. die Sachs. Gesch. II, 40.
6) Fredrik II t. Aug. af Sachsen d. 14 April. Ausl. Reg.
j 7) Fredrik II t. Lybeck d. 3 Juni. Ausl. Reg.
8) Ildvel: Lyb. Chron.
i
i
9
sjon '). Endast ogerna skall en del af danska rådet hafva un- dertecknat fordraget 2).
Stdrre delen af radet var namligen obeniigen for kriget.
Afven ankedrottning Dorotea och August i Saclisen:i) uttalade sig dåremot, men intet hjalpte. Endast tagande råd af några fa, sina nårmaste fortrogna rustade sig Fredrik till kampen4). For
beredelser till denna vidtogos i den storsta omfattning redan från varen. I Tyskland bedrefvos varfningar i storartad skala.
Grelve Gynter von Selnvartsburg hade åtagit sig att anskaffå oOOO ryttare ocli GO fanikor fotfolk 5). Sina egna undersåtar åm- nade Fredrik spara. Dock finna vi i April befallningar utfår- dade till danska adelsman att vara i Kopenhamn d. 29 Maj.
Konungen hade i sinnet att foretaga ett tåg inåt Sverige 6).
Redan i midten af April hade Fredrik afstangt detta land från all tillfdrsel på Ostersjon 7), ett foretag af så fiendtlig natur, att det i sjelfva verket innebar en krigsforklaring. Har utlade han Jacob Brockenhus med en flotta8), — såsom Erik X I V underratta- des, ej for att fora krig utan for att ledsaga kdpmannen i sakerhet genom rikets strommar 9). I sjalfva verket var forhållandet ett annat, och man ådagalade samma brist på arlighet, som forut vid de svenska sandebudens kvarhållande. Så lange kriget ej offent
ligen var forklaradt, vågade man ej vid Helsingør liigga något runder for trafiken, men då skeppen komnio till orlogsflottan, skulle de kvarhållas »under foregifvande, att Gustaf Olofson och andra flora skållt alla danskar for forradare» ,0). L Maj utsåndes
) Quellensamlung zur Gesch. der lierzogthiimer Schlesw. llolst. cte. 2, 2 haft.
*) f/ ovol: Ryb. Citron.
n V rX* <^ei2Ties (h 7 Maj- Arch. f. die Såchs. Gesch. TI, 894.
,0 ( , . 5111 ■ skref Fredrik t. rådet: Det må vi viil bekåima, att r>1 r ill|!lni , ^ hegYn(les’ r&dde vi icke med många af er. Dsk Mag. III.
0 A3; !*.. ()sainiolik år dårfore Resens beråttelse afven om det holsteinska rådets l.oramlc ocli samtycke till kriget. Resen s. 80.
bibl styffe)4, V° U SchwartslmrS (1- 18 Mal t - keJs - Ferdinand (Meddel, af 2 ^ llki l:°(l el,f k <k 3 MaJ t. Krist. Goje. Saml. t. Adelens Hist.
8\ n ?* Saclisen d. 14 April. Ausl. Reg.
1 o l) 1i r' skref Jac. Rrockenhus från Kopenhamn t. Laurits An
dersen t. ».andby, underamiral på danska tlottan, att han ville komma till lonom med det snaiaste. Han befaller honom på Fredrik d. 11: s vågn ar att anhåna alla svenska skepp, som ville lopa åt Sverige. Danica 1508 72, af- f j 1! lle 've^ set ai1 aniiralskeppet af Jak. Ilagge och framlades vid ti edsmotet sommaren 1509.
m ^b)ii. Hist. Dan. IT, 257.
l->. Di'ookmdms till Jak. P.rockenlms d. 4 Maj. Danica 1508 -
’ !,vu1' 1oS« l'& samma gång som l,r. afd. 15 April. 1). 20 Maj inskriinktes .1.
en mindre afdelning af flott.an under Kristoffer Trondson till Nordsjon ') i Samma afsigt som den foregående. På sådant satt skulle ju Sverige nodviindigt tvingas till fiendtlighet.
Danmarks rustningar och underhandlingar forblefvo ej en hemlighet for Erik. Ryktet scirjde derfor, men direkta varningar anlande afven, såsom från Hessen 2). Yisade konungen ock, så
som det berattas, ett obekymradt yttre ;i), var ban i sitt inre ej utan oro. Vid forstå underrattelsen om sandebudens kvarhåH- lande afgick befallning om noga aktgifvande på granserna ocb alla jutars afskedande ur rikets tjanst4). Genast anade ban lik
val ic.ke Fredrik II:s verkliga afsigter, ty d. 4 April finna vi ionom uttala sitt beslut att på sommaren gå ofver till Livland5).
Snart sknfver han emellertid, att angelagenheterna lkidgade bo- noni vanda sin krigsmakt at annat hall, an ban aktat, hvarfore alla lifsmedel, som från Ostergotland skulle sandas ofver till Liv- la"d’ 1 stallet forordnades till Jonkoping, ty diir skulle rikets m gsmakt samlas 6). Samtidigt utgingo påbud om fastningsver- kens battre iståndsattande vid Kalmar, Jonkoping ocb Elfsborg7).
Till befalhafvare for allt krigsfolk i Smaland utnamdes d. 25 April Klas Kristersson (H orn )8) och till samma ambete i Vester- gbtland d. 2 i April Lars Pederson (Hård) 9). Handeln på Ve
stersjon forbjbds, efter den var sa osiiker'"), liksom allt utforande af spanmål, boskap ocb ^ matvaror ''). Man ser, buru Eriks miss
tro till sin granne var i stigande. Visserligen ankom d. 28 April fran Danmark ett bref, hvaraf konungen ej kunde annat for- nimma, ttn att Fredrik gerna ville, att de tvistiga sakerna skulle af båda rikenas tillskickade man afliandlas ,2), men i'edan 2 da- gar efterat finna vi rikets råd afgifva ett betankande om att
o. f Lan,'a,,a °,,<1aSt <le Skepi>’ SOm 18r,,° lifsi"e,,cl ') T. .Tens Ulfstaml <1. 22 Maj T. o. a. L.
2) Hess gesandtens bref t. laiultgrefven eft. d. 30 Maj. Hubcrts 2 8 4 -8 9 ) Se Handl. r. Sk. Hist. XII, 133—134.
„ .. T. alla fogdar d. 13 Mars. R. R. Om jntarnes afskedande afgingo sedan on mangd befallmngar. Man skulle ej gifva dem llass, det man diirigenom liade orsak tasta dem an>. Erik t. Karl Gera d 7 Mai It R
s) T. Hog. Bjelke. R. R.
T. .Tak. Turson d. 22 April. R. R.
I ' l ° \ Karlson d- 16 April, t. S. Kruse d. 17 April. R. R.
8) Se R. R. 1
*) Instrukt. dat. d. 27 April. R. R. III.
,0) T. alla sjiistader d. 21 April. R. R.
'') H. 27 April t. men. man i O.G. R. Tt.
,2) T. N. Karlson d. 29 April. R. R.
18
fiendtligen angripa Danmark, dock forst svara på Fredriks b rof1).
A tt man i Sverige kommit darhån, var icke underligt, då Jak.
Brockenhus redan borjat sitt ofog i Os tersjon. Man arbetade pa utrustandet af en flotta. Staderna fingo aflemna båtsman ocli till orlogs bevapnade handelsfartyg 2).
Forst i slutet af Maj månad blef man dock i stand att ut- siinda 19 skepp ,5) under Jakob Bagges befal. Amir alen skulle i Bostock mota den hessiska bruden, hvilken enligt landtgref- vens bref borde intrafiå dår d. 20 Maj, och fora henne i trygg- het ofver till S verige4). Men så upptagen var icke Erik af kårlekstankar, att han darfore glomde sin fiende Danmark. Då Bagge utsandes, var det ej blott i ett så fredligt arende, som att hamta till Sverige dess blifvande drottning. Nej, hans in struktion inskarpte tvartom, att dessforinnan skulle han gå under Grottland, Bornholm eller annorstades, dar han fornumme konun- gens i Danmark skepp vara for hånden. Dem skulle han fiendt
ligen angripa och ingen flit hafva ospard att gora dem afbrack och skada °). Pingstdagen d. 30 Maj kom den svenska flottan i asyn af den vid Bornholm liggande danska. Denna hade 70 handelsfartyg i sitt folje och erbjod darigenom ett vordnads- bjudånde yttre, men i sjålfva verket var Bagge, om ock illa ut- rustad(l), ofverlågsen. • Brockenhus hade namligen endast 11 krigsskepp ') till sitt forfogande. Detta oaktadt synes det varit han, som gaf anledning till fiendtligheternas oppnande. Ej blott de svenska uppgifterna iiro darom ense, utan afvcn danska for
tal] a, huru han nalkats med 3 sina skepp under fruktlos vantan, att svenskarne skulle fiilla sitt toppsegel »herren af Oster
sjon till iira» 8). samt huru, då losen affyrades, ett skarpt
0 Runeli: Kronol. Reg.
2) l 1, Erikson d. 12 Maj. R. R. Staderna i 6 . G., som skulle lenma ett skepp men liade intet tjanligt, lingo låna sig fram.
3) Hessiska legaten, som var med på flottan, uppgifver detta an
tal i sitt odat. bref. Hiibertz 2S4—89. Samma antal uppgifva Neue-Zeitung und Walirliaftige Besclireibung etc. samt Fredrik II d. 9 Juni t. kurf. August.
Ausl. Reg.
4) Hess. leg. nyss omnånida bref.
5) Bagges instruktion d. 24 Maj.* R. R. III.
Ett bref fr. Erik till J. Bagge d. 24 Maj synes liåntyda diirpå. R. R.
') Neue Zeitung und Walirliaftige Besclireibung, som liårrdr från en del- tagare uppger detta antal. Fredrik II uppger 7 skepp d. 9 Juni t. kurf.
UgU8\ i 1S^* utgjordes skillnaden af lybska fartyg.
; Orden från Svaning. Mon. Hist. Dan. II, 144.
skott åfven lossats *). Yar det ock blott af oaktsamhet, som de ej underlåta att tillagga, så behofde ej J. Bagge med sin in
struktion nagon vidare uppfordran att betala med samma mynt fetrideu var inom kort i full gång och slutade med erofringen at det dauska amiralsskeppet Herkules samt 2 andra fartyg, Hector och H jorten2). Hen ofriga delen af Jak. Brockenbus’ flotta, som hålht sig mera på afstand, undkom genom flykten. Ami- ralen och åtminstone (100 man blefvo tagna till fangar.
Hå Jak. Baggo ville visa sig blott lmfva stridt till sjalf- torsvar, afslog han de anbud af lifsmedel in. m som Born
holm gjorde honom såsom brandskatt *), och lat vid ’sin ankomst i liostock danska fartyg obehindradt passera. Forgafves vihi- tade man likval pa den hessiska furstedottem. Filip vagade ej afsanda henne, då man i Kassel ej var fullt ense om giftermåls- contraktet4). Den svenske amiralen lyftade darfore ater ankar och ankom till Stockholm d. 29 Juni *), da Erik honom till ara anstallde ett af dessa segertåg, som han sa mycket iilskade.
Efter detta utbrott af fiendskapen mellan de bada folken skulle man viil vantat en ogonblicklig krigsforklaring från någon- dera sidan, men annu drcijdes darmed i flera veckor. Striden - Bornholm ville E n k blott betrakta som en forsvarsatgiird ian jagges sida. Hade han f'iirut intagit en utmanande liåll- mng mot sma motståndare, sa iakttog han nu en viss forsigtm-- let. Upjnepade ganger alades befiilliafvarne vid griinseu att blott gå fbrsvarsvis till vaga, »efter vi fast lieldre se, att de for- bryta sig pa oss, sin att vi skulle gifva dem nagot tillfillle eller orsak, diir de sedan kunde hafva deras skottsmal pa, att vi gjort dem oratt» G). Antagligen var det ock vid denna tid, som’ ett fruktlost forsok gjordes att skilja Liibeck ifran Danmark och tonna staden till neutralitet7). Ville den losgifva de fangade
0 Så beråtta Gaspar Ens 113 och Resen 84. Den hessiskn <rPcmwitP11
“ I - S é ’n l 1 eld- * af™ * * * • & ' * - -An- FriVc..^ E n V ‘ f 0™ ? d‘ C\ Juli’ Lars Knutson d. 23 Juni. R. R. Enl.
Lnks uppgift skadades 2 hendtliga skepp Acliilles ocli Christoffer betyd ligt,, atven liess. gesandtens *bref.
flpll r ? }}***: Sesail<k. Jak. Bagge d. 12 (?) Juni 1563 t. men. man i Rdnne och pa Bornholm. D. K. Hist. 45 c.
2 1% d* -f® Fehr. 15641. sv. såndebuden i Kassel. Fryx. Handl. IT, 67_90 : r, J LVlk- Kan dl. 1, 48. Håndskriften af Rasm. Ludvigsons kronikn
1 »Grona boken*. & m iu
) be t. ex. d. 12 Juni t. Kl. Kristerson, d. .19 Juli t. Lasse Person R R ) Reg. på Lyh. fhandl. 1510—1587: Lazarus Mullers werbung.
G. O. FR. WESTLING.
svenskarne och gora tillforsel, finna vi Erik benågen att gifva Kai vah andeln fri och tillstådja fri handel i Sverige såsom forut1).
Skålet till detta upptrådande låg sannolikt i forhållandet till Johan, som blef allt mer och mer hotande, och som for en tid tog en stor del af rikets forsvarsstyrka i anspråk. Omojligt har E iik kunnat vilja nu framkalla kriget med Danmark, men langre toide ej hans fredskårlek stråckt sig. Sådant intryck får man atminstone af de fredsunderhandlingar, hvilka ånnu fordes.
. ^ Mars hade Fredrik anhållit om ett nytt rådsmote d. 25 Juli. ). Erik afsånde dårpå Lars Knutson och Joran Erikson (Grylienstjerna) till Ropenhamn d. 26 Maj med uppdrag om m otet3).
De skulle åfven ldaga ofver såndebudens kvarhållande, »hvil
ket man aldrig sport, att turkar eller hedningar gjort hafva».
Foi att hindra fejd ville dock Erik glomma alla oforråtter, så fiamt hans fangna tjånare frigåfvos, de upptagna skeppen lem- nades igen, och Fredrik ville inlåta sig i forny ad underhandling.
e utskickade skulle erbjuda ett nytt forbund eller ett langre eller toitaie stillestånd. Yid det gamla forbundet kunde Erik ej gå in att bhfva, med mindre danskarne ville betala 200,000 daler for ivaije gang de forsett sig dåremot. Erbjodo de ej billiga vilkor m det nya forbundet, skulle dessa genast forkastas. På kortare tid <in 3 ar finge icke stillestånd ingås. Den enda eftergift Erik synes velat medgifva, var intagandet af hertig Magnus af Osel i leden. Voro icke danskarne dessa forslag benågne, skulle ,^ars Knutson inlågga en protest och forsåkran, att till allt det i o , som kunde komma att utgjutas, vore Erik oskyldig4). Ef- er striden vid Bornholm våxte modet ånnu mera. Fredrik s cu e forst och fråmst frigifva de fangne svenskarne, men for em Erik sjalf tagit, fordrade han lo se n 5). Den tanke, som s un om forut trådt fram, att det måhånda ej skulle komma till
1^eC^ ^ anmark Atminstone ej så snart, marker man till sin oi våning annu. Kanske ville Fredrik, skrifver han, nu inlåta
" - ■ t
’) Listrukt. f. .Tak. Bagge d. 24 Maj 1563. B. R. m .
1568-72Da"Ska Sandebudens svar d. 9 Ang. 1569 vid gransmotet. Danica 2 ^ ed rik t. August af Sachsen d. 22 .Tuli. Ausl. Reg.
ogenia v im T v10111 (1’ ^ Orsaken, hvarfore svenskarne så riges kro,!1-. o” Va det Sa!’dl1 for,JUridet kvar, var sakerligen det tilltal på Sve-
m 11 0Tn genom detsamma lemnades oppet.
; 1. Lars Knutson d. 23 Juni. R . R .
sig i fredshandel for att erhålla sina fangne undersåtar tillbaka l).
Att, efter hvad som håndt, kunna hoppas något dylikt, talar ej till forman for Eriks statsmannablick men bor ej forvåna den,
som kanner hans ombytlighet och sangviniska lynne. Ungefår vid samma tid finna vi ju honom, om ock blott for ett ogon- blick, dromma ej allenast om fred med Danmark, utan ock om forbund med Polen, till hvilken stat han så lange befunnit sig i ovanskapligt forhållande 2). Men denna forhoppningsfulla sinnes- stamning sticker endast stundom fram bland uttalanden ocli be- fallningar, som visa den djupa misstron till Danmark.
Man beslot indragningen af alla danskars gods i Sverige, »efter Kiksens råd samtyckt, att man de danske for Sveriges rikes af- sagda fiender bålla skall och dem angripa till vatten och land»3).
På herredagen i Stockholm handlades om det vantade kri
get. Konungen amnade sjålf begifva sig till Jonkoping4), dit krigsfolket från bela Sverige hade blifvit forskrifvet5). Han borjade frukta for Elfsborg. Droge fienden rakt mot Tiveden, skulle befålbafvarne vid gransen »trycka efter», under det ban sjalf framtill stangde vågen 6). Såsom redan ar namdt, amnade lian tillsvidare endast gå forsvarsvis till vaga. Men så snart Lars Knutson var på återvåg utan sådant besked ban onskade, skulle fienden angripas 7).
Denna bandelse lat icke vanta på sig. Den 5 Aug. koinmo sandebuden åter med underråttelse, att alla de foreslagna vilko- ren bade Fredrik forkastat8). Nåstan samtidigt kom åfven den
nes krigsforklaring. Fredrik hade oafbrutet pådrifvit sina rust
ningar. I Juni och Juli månader anlande de frammande lego- soldaterna till Danmark. Penningar sammanskrapades genom skatter, pantsattningar och lån 9), så att vid krigets utbrott fanns
♦
!) T. Lars Knut son d. 23 Juni. R. R.
2) Cl. Annerstedt: Grundl. af Sv:s vålde. i Livi. s. 112.
3) Nåmdens dombok d. 9 Juli.
4) T. alla stader d. 12 Juni. R. R- 5) T. Jor. Larson d. 9 Juni. R. R-
6) T. L. Person (Hård) d. 19 Juli. R. R.
‘) Se t. ex. t. Klas Kristerson d. 12 Juni ocli d. 26 Juni. R. R.
8) Tegel s. 91. Messenius s. 18. .
9) Under år 1563 utfårdades 3 skattebref t. boiulerna. D. 11 Juni upp- manas adel, kapitel ocli stader att låna konungen penningar. Att lån ålven upptogs af bonder visar bref d. 14 Juni 1563 t. Jylland ocli Fyen. Jacobsen:
Skattevæsen, s. 87 m. fl. st.
