"Då H. Foids Neutrala Konfeiens e j angivit, huru den tänkt sig skola tvinga den s t a t eller de stater, som möjligen ej vilja underkasta sig den
— 86 —
inteinationella domstolens beslut, anser jag en sådan där internationell organisation a v noil och ingen betydelse".
Ett förnyat övervägande a v den elsass-lothringska frågan ä r icke nöd-vändigt.
Punkt 4 borde inbegripas i punkt 8. Efter sista Balkankriget ordnade Europas makter förhällandena d ä r nere på Balkanhalvön på s å sätt, a t t det blev den väTsta oreda, med ä n n u värre splittring an förut. Låt varje stat ordna för sig som den kan, d e t t a ä r individens och statens rätt.
Även Suezkanalen önskar h a n få internationaliserad.
Undrar hur utbyte a v kolonier skall v a r a möjligt utan a t t kränka någon stats rätt, då även i kolonierna finnas olika nationer.
Kontroll over utrikespolitikcn blir effektiv först, då varje folk och in
divid får iättighet a t t forska i a n d r a länders arkiv.
Kyrkoherde N. A. Ny ström, Asmundtorp, instämmer i principema A, B, C, F och G,
men anser däremot principen angående parlamentarisk kontroll över utrikespolitiken vara förfelad. Mot denna har vid det nuvarande världs-kriget — och troligtvis a n n a r s också — brutits allra mest just i parla
mentarismens förlovade land1, England. Det har aldrig varit och blir heller aldrig någon garanti emot politiska m:ssbruk att dela ut ansvaret för desamma på personer i en parlamentarisk kommitté! Nej, låt i ut-rikespolitiken en person h a v a makten och ansvaret, låt i denna sak ko-nungen h a v a både makten och ansvaret. Han känner bäggedera vida all-varligaie och djupare ä n e n tillfällig minister, som ofta nog ingenting a n n a t ä r än en politisk lycksökare. Konungen kan icke krypa undan a n svaret infor samtid och eftervärld lika lätt och behändigt som en mi
nister eller kommittéledamot.
Angående principen om inlernationell iättsoiganisalion anser han det füllständigt hopplöst, att en dylik o r g a n s a t i o n skulle kunna uppråtthålla freden i världen under nuvarande forhållanden. Ej ens i en t\istefråga mollan arbetare och arbetsgivare vill man i våra dagar böja sig för ett skiljedomsutslag, såsom det färska exemplet från det demokratiska Norge utvisar." Vilken fornuftig människa kan då tro, att folken skulle i sina
den skiljedomslag och de skilje-snabbt och lätt.
Utg:s a n m .
— 87 —
livsintressen böja sig för en skiljedom, vars utslag går dem emot? Fol-ken mås ' e forst giundhgl orrskapas genom en sann och levande kristen
dom och endasl om kr slendomen blir den herskande makten i männi-skoinas liv, kan denna åstadkomma ett fredsarbete med verkligt re-sullal.
En världskongiess meste icke blott behandla det nuvarande kriget ulan även avhjälpa de mieinationella missfoihållandena samt framläg-ga n^gon plan om icke för en "fullkomlig världsotdning", så åtm'nstone för e n , som ä r bälire än den nuvarande.
De konkieta forslagen finner kyikoherden sårskilt vara praktiska för Ententen. Varför tiges del med, a t t England bör återlåmna, vad det ockuperal, och varför bö:a icke Finland, Öslersjöprovinserna. Ukrajna, Kaukasien och Irlard m. fl. få självstyielse under nternationell garanfi, likaväl som Polen och Armenien? Vaiför böT icke Rumänien å ter få
Bess-arabien D ar ma ik Sördexjylland. och Sverge vad som togs från oss där-uppe i norr, då vi förlorade Finland.
Varför böia ickp F iippinema återlåmnas till den stat. dit de enligt nationalitetepiincipen höra? Varför böra icke de olika nationalitetsfrå-goira i det asiatiska Ryssland lösas genom internationell överenskommel-se. likaväl som i det asiatifka Turkiet? För väildsfreden å r det enligt mitt föimenande ett "conditio s ne qua non", att Ryssland delas upp i mindre stater. Det<a skulle däijämte bliva det lyckligaste för Ryssland sjålv i iniikes hånseende Och vidare: varför böra icke Korea, Indien, Canada, Austial en o. s. v. bliva fria och oavhångiga stater, likaväl som Ser
bien och Montenegro?
Att Bosporen och Dardanellerna skulle internationaliseras synes mig väl myeket begärt, iniikes tuikiska sund som de äio, och detta så myo-ket dess mer som Turkiets huvudstad i så fall skulle vara pr sgiven vid en konflikt. Men vaiför då icke också påyika, a t t säker garanti stålles för alt icke en vacker dag sundet v d Gibialtar, Suezkanalen, Bab-el-Man-deb-sundet o. s . v. stängas för internationell sjöfart?
V daie bör i fråga om ekonomiska garantier tilises, a t t icke tvenne stater, nämligen Amc-iikas föienta stater och England erhålla absolut ekonomisk öveimakt över de andra, genom kiiget utarmade lånderna.
Och det år på giund av deras sätt a t t deltaga i detla krig icke mera än enkel rättvisa, a t t Amerikas föienta stater och England skulle ha a t t betala var sin andel i kiigsskadeeisältningen. England bör betala sin a n del till s i n a allierade, t y dessa hava fått blöda och blivit utarmade
hu-vudsakligen till skydd och förmän för England. Och Amerikas fiörenta sta
ler böia erlägga sin andel t 11 de s. k. centralmakterna, l y dessa hade för länge sedan gjoit slut på del 1 a förfärliga krig, om icke Förenta Slaterna under en hycklarde, skrymlaktig neutralitet gjori allt, vad de kunnat, för att förlänga kiiget genom a 11 hjälpa den ena parten.
Avväpning är ju en god och önskväid sak. Men den skall begynnas av dem, som rustat mest, d. v. s. England. Ryssland och Fiankrike. England hör inskränka s ' n a kolossala flottrustningar samt avrusta sin flotta ned till lika styika med Tysklands eller Frankrikes. Sedan böra dessa tre jämsides nediusta till andia länders flottstyrka o. s. v., o. v. s. nedåt. Och Ryssland orh Fiankrike böTa inskiänka värnpliktst den för lantarmén till likhet med Tyskland, varefter dessa tie böra jämsides gå ned till andra länders värnpliktstid o. s. v. nedåt.
Professor C. A. Reuterskiöld, Uppsala, finner
att principen om "havens fr h e t " ä r riklig men otillräckligt utarbelad.
Den internat onella organisationen är både möjlig och önskvärd, men
"lagen" mäste skapas och rättvisan definieras.
Kontrollen, avväpn ngen och väildskongressen äTO lika lit et önskvär-da som möjliga och "ekonomisk likställißh^t ' ä r ett växlande begrepp.
Också nationernas iätt ä r oklar, enär begreppet nation saknar fast be-tydelse. Folkomröstningar äro endast humbugsmedel, emedan likhets-tecken inte kan sättas mellan nationen och summan a v individerna inom ett visst område.
Konkreta förslag böra icke deduceras ur dylika abstrakta principcr, men ur den praktiska nödvändighe'.en, som ä r en följd a v en viss pol iisk situation. Hans övertygelse är, a t t den "rätt", som enligt primitiv lag gäller mellan individer, s a k n a r all tillämplighet stater eme.lan. Någon allmän naturrätt med förpliktande kraft existerar €j. Den verkliga le-vande iätten ä r juridisk rätt och den skapas av stateina allena, \ a r \ i d dessa naturligen söka så långt praktiskt möjl gt förverkliga de inom statsfolket h ä r s k a r d e rattsidéerna, vilka dock genom sin abstrakta ka-raktär endast k unna tjäna tili begränsning, icke till d rekt fixering a \ normerna. Professoin medsänder en a v honom författad a\handling pu blicerad i "Scientia" a v april 1916 med titel: Folkiättens riktlinjer efter kriget".