Att sjunga text: en pedagogs reflektioner
Gitarren överröstade sången, men på något konstigt sätt lugnade vänsterfoten och högerhanden sig efter ett par tagningar, och Simon hade fått ännu en version av ”Sånt är livet” . En version som han sedan kunde använda på en fritidsgård eller ett gymnasium, där ingen har hört den förut, där alla känner igen känslan av att ha blivit dumpad .
Så kan det vara att undervisa en Simon, men det finns oändligt många individuella artister som sjunger text.
Sammanfattande kommentar om Master Class I denna form för undervisningssituation måste jag under de ungefär tre minuter som sången varar, hinna ta beslut om vad, i vilken ordning, på vilken nivå, och med vilket tilltal jag når just denna elev bäst. Väntan och trevan i Master Class är ingen succé. Erfarenhet både från all tidi-gare undervisning och från det egna sceniska arbetet, ger en möjlighet till intuitiva, tankebefriade infall. Förstå mig rätt. Klart att jag tänker! Men det är när intuitionen - den ovärderliga ledstjärnan i all konstnärligt arbete, byggd på erfarenhet och kunskap - det är när den tar över som det där magiska sker. Utan den impulsiva, kreativa tanken i undervisnings-momentet blir jag inte trovärdig för min elev. En elev vill inte bara höra det också alla andra har hört. Man vill vara egen, speciell och personlig med helt individuella behov. Att de andra 20 sitter och känner igen sig i behoven – det är en annan femma.
Fördelar med gruppdynamiken i Master Class är bland annat att alla blir varandras undervisningsmaterial, blir peppade av varandras utveckling, blir sedda. Det är en hjälp för mig som lärare att flera öron tycker.
Nackdelar och svårigheter blir att jag som lärare måste hitta en mångfald av lösningar på samma ”problem” så att inte eleverna tröttnar. Jag måste i Master Class dessutom vara noga med att respektera deras integritet och hålla en viss distans.
Vad ska eleven få ut av lektionen? Vad behöver just den här personen arbeta med? Det är ju extremt olika. I vilken ordning? Sist tar vi det som inte går att fixa med en gång, det hen måste hem och öva, det som annars skulle stå i vägen för allt det andra.
Mitt arbete med eleverna består av fyra huvudkom-ponenter: Närvaro, Gestaltning, Semantik och Metrik.
Närvaro
• Du ska hitta din anledning att sjunga.
• Du ska tänka, se bilder, mena.
• Publiken ska inte se dig, men lyssna på vad du vill säga.
• Saknas energi? – Ställ dig då på talarstolen!
Gestaltning
Var står du i förhållande till texten?
Vem är du som sjunger och vem sjunger du för?
När blir det känslosamma patetiskt och det personliga
privat? – ”Det där vill jag inte veta” – den känslan infinner sig hos åhöraren när artisten inte lyckas hålla sig på rätt sida om den knivskarpa egg, som gränsar till det patetiska och privata. Artisten har då missbrukat ett förtroende och har utan samtycke från lyssnaren trampat in i ett obefintligt vi, det vill säga ett vi som inte finns.
Genom tvåvägskommunikation med sin publik – vem är ni, i vilket sammanhang befinner vi oss, och en närvaro i berättelsen och nuet – blir mötet relevant, och vi blir eniga om kontraktets innehåll.
I gestaltnings-undervisningen finns också möjligheten att låta uttryck möta sin egen motsats. Sjunger jag till exempel jazzlåten ”All of me” ömkligt och vekt och luftigt, vill ju ingen (i publiken) ha mig. Men ”All of me” i en utmanande, självsäker ton! Om någon mot förmodan vill ha mig – då kan vi väl ta ett snack om det? Intressant!
I allt konstnärligt arbete är det i motsträvighetens beröringspunkt som spänning och, vill jag påstå, KONST uppstår. Samtidigt handlar det om att vara i, och inte göra ett gestiskt uttryck.
I undervisningen som gäller gestaltning behövs reflektion om klangfärg och energi. Långa och korta toner. Vi behöver träna sångröstens kontakt med syftet och känslan, och framförallt arbeta med dynamiken i alla delar.
Semantik
Hur blir text lätt förståelig? Jag brukar prata om att und-vika artikulation som ofta är i vägen. Tänk tydligt i stället.
Använd vardagsspråket. Var inte duktig! Låt inte tonerna stå i vägen. Öva melodin. Lägg tonerna horisontellt och inte vertikalt, så att röstens smidighet tillsammans med din musikalitet gör jobbet. Du ska inte behöva tänka toner utan tänk text!
Metrik
Och här kommer finliret: Innan jag går in i en omständlig beskrivning vill jag säga att det inte är alla som behöver eller kan ta till sig denna modell. Vi kan gå ”härma-vä-gen” det vill säga att de upprepar det jag visar. Ibland får jag dem att se textrelaterade inre bilder. Jag kan också placera eleven i en fiktiv, märklig situation som fjärmar uppmärksamheten från att sjunga duktigt.
Jag talar aldrig om versfötter.
Min favoritmodell (för de deltagare som kommit lite längre i inlärningsprocessen), är:
• När blir berättelsen ”rumpetung” (mitt eget begrepp)?
• Vad händer med textens inneboende betoningar när den möter musikens obönhörliga taktfasthet?
• Hur undersöker man ordens rytm och sedan mening-ens frasering?
Ett exempel, ur ”Den lilla bäcken” av Allan Edwall:
Jag var ett barn med klara ljuva sinnen Och på mitt väsen solen lyste ned Mitt liv var nytt och ännu utan minnen Och genom natten månen stilla gled Och jag var ung med fasta steg på jorden Jag levde fritt bland träd och vilda djur Och som i lera formade jag orden Och rent var hjärtat som de kommo ur
Å lilla bäcken mot älven rinner och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer du finner var lilla bäcken blev av
• Läs texten högt och mena vad du läser.
• Tralla melodin. Ton för ton – noga.
• Lägg ihop text och melodi. Sjung med jämna beto-ningar i texten på varje stavelse.
Då blir det ”rumpetungt”.
• Läs texten högt igen och lyssna på ordens naturliga betoningar.
• Sjung och betona de betonade stavelserna. Är det då fortfarande ”rumpetungt” så ta det en gång till och tona ned de obetonade stavelserna ytterligare.
• Tänk hela meningar och frasera därefter.
Med ordet ”och” binder du samman fraserna. Detta gäller alla ”och” i första versen.
Jag var ett barn med klara ljuva sinnen Och på mitt väsen solen lyste ned
Vilka ord är viktigast i varje mening?
• Betona dem.
• Testa sedan att lyfta fram några småord i varje mening.
Jag var ett barn med klara ljuva sinnen Mitt liv var nytt och ännu utan minnen
Nu börjar det likna någonting!
Allan Edwall var en fantastisk melodismed. Hans sånger är aldrig svåra att sjunga.
Ackompanjemang
I alla undervisningsmomenten kan vi också resonera om ackompanjemanget som ofta står i vägen för berättandet.
Frågor som jag brukar ställa runt ackompanjemang, deras eget eller med ackompanjatörens: Var ligger sångens intonation i förhållande till instrumentet? Överröstar kompet?
Vem som ”leder dansen” bestämmer man innan.
Håller ackompanjatören rytmen kan sångaren rubatera fritt. Om hen bestämmer pulsen måste ackompanjatören följa den.
Rubateringar kan bara göras i enighet med kompet!
Annars är risken stor att man till slut står still.
Lägg tonarten bekvämt!
Om metoder
Jag tror inte på metoder. Men det är också en metod. Jag tror i stället på förhållningssätt, till text, till elever, till erfarenhetsutbyte. Att jag med ömsesidig respekt skapar en trygghet som gör att jag kan vara hur rak och ärlig som helst. Eleven måste få känna sig säker på att jag inte har någon egen agenda, egen ”smak”, något som jag vill bevisa.
Däremot ska vi tillsammans hitta en väg så att denne själv upptäcker sin egenhet, begåvning och talang. Ofta undervisar jag ju personer med större begåvning än jag själv har. Det kräver flexibilitet och intuition.
Avslutningsvis: Allt det jag har beskrivit i den här texten, får sångaren inte tänka på i sitt arbete på scenen. Ingen utövare får tänka verktyg - utan måste ha en inövad, omedveten tillgång till verktygslådan. Då blir kommunikationen med publiken levande, ärlig och naturlig.
Referenser
Cook, Bill 1961. ”Sånt är livet” (”You can have her”).
Svensk text: Stig Rossner [Stikkan Anderson]. Ur:
Den svenska sångboken 1997. Stockholm: Bonnier.
Edwall, Allan. ”Den lilla bäcken”. I Grovdoppa. Visor.
2013. Göteborg: Ejeby.
Marks, Gerald & Seymour Simon 1931. ”All of me“. htt-ps://www.learnjazzstandards.com/jazz- standards/
all-of-me/ (Senast besökt 2016 03-22)