Av Paul Bournonville.
Det var på våren 1792, Antoine Bournonville fick tjänstledig
het från operan i Stockholm för en utrikes resa. Och i medio av mars finna vi honom i Köpenhamn. Dahlgren skriver om honom i sina Anteckningar om Stockholms teatrar:
»Han var en både genom naturgåvor, bildat skönhetssinne, outtröttlig flit och förträfflig skola utmärkt konstnär. Hans yttre var genom de särskilda kroppsdelarnas plastiska renhet och harmonierande proportioner av impone
rande skönhet, och med sitt intagande ansikte, sin lediga, lätta hållning och sina högst graciösa rörelser framställde han bilden av en sannskyldig Apollo;
hans blotta framträdande fängslade ögat genom manligt behag. Därtill ägde han i alla slag av teaterdans en utomordentlig virtuositet, vilken han använde med den finaste smak. I det muntra och skälmska som i det ädla och impo
santa, antingen det gällde att förvåna med en otrolig fotfärdighet eller att hänföra med ett bestämt och säkert utförande av svåra pas och vackra ställ
ningar, i nationaldansen som i konstdansen, i energiska tours de force som i ett lätt framsvävande, visade han sig som en mästare, hos vilken man kunde märka varken ansträngning eller avmattning.«
Vid sitt framträdande på kungl.teatern i Köpenhamnskördade han helt naturligt allmänt bifall.Kvinnornasbevågenhet vannhan, och det dröjde ej länge, innan hans hjärta fångades av den unga dansösen Mariane Jensen, med vilken han så småningom ingick äktenskap.
Och vem var nu denna Mariane Jensen? Jaghade aldrig tänkt mig, att det någonsin skulle lyckas mig att fåveta något om hennes släktskapsförhållanden. Men en dag, då jag i Köpenhamn besökte frkn. Wilhelmine Schmidt-Phiseldeck, en kusin till min far, över räckte hon till mig som gåva de dagboksanteckningar, Antoine fört en delav år 1792, och som senare utgivitsi bokform avbibliotekarie Julius Clausen. Hemkommen började jag naturligtvis läsa dem.
När Antoine den 7 juli berättar, att han besökte Mariane Jenseni Vedbaek, och att hon, demoiselle Bilchling och Marianes moder voro sysselsatta med tvätt, väcktes ett hopp om, att jag vid fortsatt läsning skulle påträffa ett eller annat, som kunde bli en ledtråd vid
kommande forskningar angående Mariane Jensens släkt. Jag visste blott, att hon haft en släkting av ett eller annat slag, som hetat Spentrup, och somAntoine och Mariane då och då brukade dricka te hos om kvällarna. Och när jag kom till den 20 (skall vara 19) september, omtalar Antoine, att han varit på besök hos Mariane.
Hennes moder hade denna dag gift om sig. Jag fick alltså den ön
skade ledtråden. Men i vilken församlings kyrkoböcker borde man i första hand leta? Givetvis i Nikolaj och Holmens församlingars böcker. Ochså dröjde det icke många dagar, innanjagsatte mig i förbindelse med landsarkivet i Köpenhamn, lämnade de upplys
ningar jag sattinne med och bad om hjälp med efterforskandet av Mariane Jensens härkomst. Och i slutet av september 1922 erhöll jag det efterlängtade brevet, i vilket arkivarie Holger Nielsen redo
gör för resultatet av de forskningar, han välvilligt utfört för min räkning. Jag återger här detta brev:
»Mariane Jensen, der 1792 3/12 i Nikolai Kirke i København blev viet tilAntoineBournonville, Danser ved Theatret, og som ved sin Død 1797 29/8 angives at være 29 Aar gammel, skuldeherefter altsaa være født 1768 eller 1767. Ikke destomindre har hendes Fød sel ikke været at finde ved en Gennemgang af Daabsprotokolleme for Nikolai, Vor Frue:, Trinitatis, Helliggeistes og Holmens Kirker i København saa lidt som i Daabsprotokollen for Accouchements-anstalten ved Det kgl. Frederiks Hospital (den senere Fødselsstif
telse). Derimod er »Jfr. Mariane Jensen« indført i Nikolai Kirkes Protokol over Sognepræstens Konfirmander som konfirmeret i Ok
tober 1782, men uden nogen som helst Angivelse af Forældre eller Alder. Heller ikke har en Undersøgelse i Det kgl. Theaters Arkiv
(i Rigsarkivet) angaaende hendes Herkomst givet noget Resultat.
— Ikke desto mindre er det ad anden Vej lykkedes at oplyse, at hendesModer hed
Anna Maria Spendrup (el. Spenderop, Spentrup), der maa være død (kort) før 1796 23/8 (i alt Fald efter 1794 28/2), men hvis Død og Begravelse forgæves er eftersøgt i Kirkebøgerne for Nikolai, Vor Frue, Trinitatis, Helliggeistes og St. PetriKirker i Kø benhavn. Hunvar gift (mindst) 2 Gange:
1. Gang iDecember (kort efter d. 6. Dec.) 1774 i Nikolai Kirke (ifølge en i Københavns Raadstuearkiv beroende Protokol over be
talte Kopulationspenge; Nikolai Kirkes Vielsesprotokol for det paa gældende Tidsrum er ikke bevaret) med
Janne Jensen, født c. 1739 i Holsteen, som 1769 13/12 havde faaet Borgerskabsom Øltapper i København (if. Borgerskabsproto
kol i Kbhvn.s Raadstuearkiv) og som døde 1791 12/11 og begra vedes 52 Aar gi. paa Nikolai Kirkes søndre Kirkegaard fra Ulke gade Nr. 278 (Nikolai Kirkebog). Ved den af Skiftekommissionen d. 1. Dec. s. A. foretagne Forseglingsforretning efter
Værtshushol-der Janne Jensen var Enken Anne Marie Spendrup til Stede og til
kendegav, at den afdøde, der ikke havde været i noget andet Ægte skab, efterlod som Arving en med hende avlet Søn Jens Christian, 15 Aar gi. (Dennes Fødsel er forgæves eftersøgt i Nikolai Kirkebog 1776). Derimod nævnes her ikke nogen Datter.
2. Gang blev Anna Maria Jensen, f. Spenderop, gift 1792 26/9 i St. Petri Kirke med Ungkarl Carl Friedrich Rudolph, fhv. Tjener.
Som Forlovere er indtegnet Conrad Rudolph, Kommandersergeant ved KronprinsensRegiment, og Postbud Christian Wendelboe, Ejer af Ulkegade 278. I Kirkebogen er Vielsen først indført under 19.
September. Men der er derefter tilføjet: »NB. Diese Copulation ist wegen Einspruch einer andere Frauensperson nicht geschehen, und obenanstehendesbleibt ungültig, bis gerichtliche Erlaubnisz erlangt worden,« og sluttelig: »Den 26. Sept, geschah diese Copulation durch Veranstaltung des Procurator Hr. Ditmer öffentlich in der Kirche.« —Af dette Ægteskab fødtes 1794 14/2 en Søn Peter (døbt 28/2 i St. Petri K.; Fadderne var: Geheimeraadinde Calmette, Hof
dame Frk. Lytichau, Stiftamtmand Grev Knuth, Kammerherre v. Bylow, Baron v. Juel), der dog døde som lilleog begravedes 1794 30/12 »vors Thor« 5: paa St. Petri Assistens Kirkegaard uden for Byen. Forældrene boede da Vimmelskaft 162; Faderen kaldtes da Trakteur.
If. Hof- og Stadsrettens Skiftekommissions Forseglingsprotokol Nr. 5 Litr. O S. 434 f. indfandt Skiftekommissionen sig 1796 23/8 hos Spisevært Carl Friederich Rudolph boende i Huset Nr. 103 i Lavendelstrædet, for at foretage Skifte efter hans for i Vejen (o: i Forvejen, forhen) afdøde Hustru Marie Rudolph, hvor da Enke mandengav til Kende, atden Avdøde afÆgteskab med ham ingen Børn haver haft, men at hun af et foregaaende Ægteskab med af-gangne Janne Jensen efterlader sig 2de (!) Børn, som ere hendes eneste Arvinger,nemlig: en SønJens Christian Jensen, i 20 Aargi., og enDatter Mariane Jensen, i Ægteskab med premier DanserAn- thon Boumonville. Begge disse Arvingervar til Stede. ---Madam Boumonville erklærede at ville for egen Regning bekoste hendes Moders Begravelse, saa at dens Omkostninger ingenlunde skal komme Stervboet til Last. — Ved Skiftesessionen 1797 22/5 mødte Kristine Hansen og tilkendegav, at hun nu var kommen i Ægteskab med Spisevært Rudolph, hvem hun tilkendegav var rejst til Fyen. — Spisevært og Kaffeskænker G. F. Rudolph findes i Kø
benhavns »Vejviser« kun i Aargangen 1796; han har derefter for
modentlig forladt Byen; der findes i alt Fald ingen senere Spor af ham hverkeni St. Petri Kirkes Kirkebøger eller i Skifterettens Proto
koller.
Hvor Anna Maria Spendrup er født, er intetsteds fundet an ført; men da hun formentlig er Søster tilden Christen Jensen S
pen-drup, der 1788 7/5 fik Borgerskab som Drejermester i København og ved den Lejlighed i Borgerskabsprotokollen angives at være født
»i Mariager«, taler Sandsynligheden for, at det ved en Henvendelse til Landsarkivet i Viborg vil være muligt at finde begges Fødsel i Kirkebøgerne for Mariager — eller maaske snarere i den for (det c. 2 Mil Syd for denne Byliggende) Spendrup Sogn. Da Christen Spendrup ved sin Død 1822 23/5 i Helliggeistes Kirkebog angives at være 68 Aar gL, skulde han altsaa være født c. 1754. Blokke drejer Christen Jensen Spendrup blev 1789 10/2 if. Nikolai Kirke
bog viet i Huset hos MundkokAbrod paa Kongens Nytorv til Jom
fru Olive Margrethe Andersen, f. c. 1749, død 1828 13/10, 79 Aar gi. (Helliggeistes Kirkebog). En Datter av dem, Mette Marie, døde 2%> Aar gi. 1795 25/1 (Nikolai Kirkebog). Ved deres død efterlod Ægteparret ingen Livsarvinger, hvorfor den sidstlevende ved Testa
mente indsatteAntoine Boumonville til sin Universalarving.«
Rådet att hänvända mig till landsarkivet i Viborg för att få utfört en undersökning av kyrkoböckerna i Mariager följer jag na turligtvis genast. Där fanns också gåtans lösning, som meddelades mig i följande brev:
»Ved Eftersyn af MariagerKirkebog er følgende Notits fundet:
1767
»Fredagen den 20.| November blev Anne Marie JensdatterSpen trups uægte Barn døbt Marianne... og blev udlagt til Barnefader Cebasteian Sammuel Lever, Danserved Slottet, og søger Commion i Gamesons Kierke i Kiøbenhaun.
Anne Marie er i samme SognsKirkebog fundet døbt 1750 6. Fe bruar som Datter af Klokker og Alterdegn JensSørensen Spentrup, der 1748 18.Juni blev trolovet med Anne Christensdatter, værende hos Christen Klokker, og gift 12. September s. A. Dette Ægtepar havde desuden en Datter Christiane Birgitte, døbt 1751 6.August, og en Søn Christen, døbt 1754 22. September, men allerede 1758 7. Juli døde Faderen.«
Lever hade för övrigt en syster, Berthraline Lever, som blev gift med lindansarenoch ekvilibristen Michael Stuart. Deras dotter Ro salie, som alltså var kusin till Mariane Jensen och också var balett dansös, blev gift med j den polske kapellmästaren Zrca och härige nom modertill den kända sångerskan.
Antoine förlorade som sagt snart sitt hjärta till Mariane. Av dagboken se vi, att hon på hansfödelsedag den 19 maj uppvaktar honom med blommor och tvåmuslinsnäsdukar. Tiden gick emeller
tid, och han hade för avsikt att sjövägen begiva sig tillbaka till Stockholm. Men det blåste en envis motvind. Äntligen den 25 juni vände sig vinden. Han for ut till Vedbæk till sin älskade Mariane, vände tillbaka till staden, men kunde inte förmå sig att resa. Och på kvällen åto Antoine, den svenske miniatyrmålaren kapten
Gill-berg och kapten Wedel upp den matsäck, som gjorts i ordning för den nu definitivt inhiberade resan. Den 3 december 1792 ägde vigseln rum. Äktenskapet blev emellertid icke långvarigt. Mariane dog den29 augusti 1797, ettpar veckor efter atthon skänkt Antoine en son, det tredje barneti detta äktenskap.
Den 15 december 1816 vigdes Antoine Boumonville i Slotts
kyrkan med sin hushållerska Lovisa Sundberg. Brudgummens »for
lover«var solodansör Carl Dahlén och brudens enLars Andersen — Bölling, i civila livet likbärare på dagen och teaterkontrollör på kvällen.
Jag har också sökt skaffa uppgifter om Lovisa Sundberg. Hon var född på Karlstens fästning vid Marstrand. Enligt anteckningen i Karlstens gamisonsförsamlings kyrkobok skall hon vara född den
17/2 1776. Enligt egna uppgifter var hon emellertid född den 25/2 1779. Ibland är jag litet tveksam, vilkendera uppgiften jag skall skänka mest tilltro. Fadern var konstapeln, sedermera lärminören Johan Gustaf Sundberg, och modernhette Ingeborg Wikström. Fa
miljen flyttade så småningom till Göteborg. I äktenskapet funnos, så vitt jag vet, dessutom två söner, Olle, som 1801 var försvunnen från hemmet, utan att föräldrarna visste, var han var, samt Carl, född 1770, død 1812, konstapel vid artilleriet liksom faderen, gift med Anna Maria Hjelm. I detta äktenskap funnos sönerna Lorentz Magnus, fødd 1804, Sven Johan, född 1809, och Immanuel, född
1811, alla dessa barn vid fattigförsamlingen i Göteborg. Ingeborg Wikström var född 1745 och dog i Göteborg den 4 oktober 1806.
I Göteborg hade Sundberg anställning vidtullen. Videfterforsknin
gar i Göteborgs gamisonsförsamlings kyrkoböcker har en lanttull-vaktmästare Johan Gustaf Sundberg påträffats antecknad død 1808 15/1, 82 år gammal, änkling. Säkerligen är det Lovisas fader. I nämnda församlings husförhörslängd över civila medlemmar 1801
—1811 är han antecknad född 1726, »avsk. lärminör, lanttullbe- sök., gratialist«. Jag har också sökt honom i de gamla rulloma på kungl. krigsarkivet i Stockholm. I rullan för Svea artilleri för år 1748 hittar jag följande anteckning: Hantlangaren Gustaf Sund
berg, nummer 77, ålder 22 år, född i Västmanland.
Frkn Wilhelmine Schmidt-Phiseldeck skriver om sin mormor, Lovisa Sundberg, följande till mig:
»Min Søster Louise og jeg er de eneste af Familien, der lever, som har kendt Bedstemoder Bournonville; alle de ældre er nu gaaede bort. Men vi har begge en saa klar og tydelig Opfattelse af hendes Person, at det vil være let for os at give en Skildring af hende med hendes klare Forstand, hendes sunde Omdømme og usminkede Gudsfrygt. Ligesom det geniale, spirituelle og spendstige hos Din Bedstefader (August B.) var en Arv efter hans Fader, saa var Klogskaben, Begavelsen og Overlegenheden nedarvet efter
Mo-deren, ligesom den inderlige Religiøsitet der gennemtrængte ham, hvad han selvhar udtrykt i et smukt Digt, var fra hende. Ogsaa vi yngre i senere Led har hende meget at takke for, og meget afhvad godt der kan være i os, kan vi tydeligt henføre til hende.
Den 23 april 1793 skänkte Mariane Jensen sin make en dotter, som i dopet erhöllnamnen Gustafva Adelaida Augusta, Den5 april
1795 föddes sonen Emil Conrad Anton, som emellertid dogi späda år, och den 6 augusti 1797 ännu en son, Anthon,
Gustafva, som blivit uppkallad efter Gustaf III, visade tidigt godamusikaliska anlag. Vid etttillfälle skallhon ha givit en konsert och härvid spelat en del populära melodier. Efter att ha blivit vuxen kom hon ut som guvernant i olika familjer, till sist i Hel
singör. Här stiftade hön bekantskap med den ryske konsuln och ingick förlovning med honom. Men på konsulns kontor var anställt ett svenskt biträde, Oloj Olsson, och en vackerdag rymde Gustafva med honom till Sverige, där de gifte sig. Olsson bosatte sig som handlande i Landskrona. Att börjamed rådde ett kyligt förhållande mellan Olssons och Antoine Boumonville. Efter ett halvår kom emellertid Olsson en dag över till Köpenhamn för att försona sig och sin hustru med svärfadern. Det berättas, att mottagandet var mycket kyligt och att konversationen hade svårt att komma igång.
Olsson var den förste, som bröt tystnaden med dessa ord, riktade till den gamle dansören: »Det ser ut, som om det skulle bli höga priser på spannmålen i år.« Varpå Antoine vände sig till sin son August med följande fråga: »August,spannmål, qu’est-ce que ca?«
Mera berättar inte familjetraditionen om detta sammanträffande.
Sedan Gustafva fått sjn förstfödde, sonen Anton Magnus, kom hon med honom övertill Köpenhamnoch lyckades få en försoning till stånd. Olssons affär i Landskrona gick emellertid med förlust.
Han gjorde konkurs, öch 1827 flyttade familjen till Stockholm, där Gustafva öppnade ett pensionat och gav undervisning i dans.
Olsson blev mer och mer förfallen. Var och hur han slutade sina dagar är mig icke bekant. Han överlevde emellertid sin hustru.
Hon fick arbeta hårt för att hålla hemmet ihop. En söndag morgon sade hon sig vara trött1 och gick in i ett rum för att vila sig. När man om en stund tittade in till henne, var hon död. Det var den 6/3 1831. Det tog en vecka, innan underrättelsen kom till Köpen
hamn, en nyhet, som starkt grep hennes åldrige fader. Bouppteck
ningen efter henne finnes bevarad på Stadsarkivet i Stockholm.
Två av barnen tog morfar sig an. Sonen Jules August och dottern Louise Adelaida kommo till Köpenhamn. Jules artade sig emel
lertid mindre väl, och efter diverse bravader skickades han över till sin morbror Anthon i Philadelphia. Louise dog som stiftsdam på Slagelse kloster 1914 10/9. Älsta sonen, Anton Magnus, skall
ha varit ett musikaliskt rikt begåvat barn. Han kom emellertid i målarlära och lär ha dött ca 1874 på försörjningshemmet i någon svensk stad. Hilda Maria Beata vistades vid tiden för morfaderns död i trakten av Landskrona och Carl Oskar i Stockholm. Deras vidare öden äro okända.
Dottern Olavia Cecilia Mariana vistades vid samma tillfälle i trakten avNorrköping. Hon gifte sigi New York med Johan Theo- dorPalme, Familjenflyttadesnartnogtillbaka till Sverige, till Kal mar, där Palme etablerade sig som skeppsklarerare och sedermera grosshandlare. I detta äktenskap föddes fem barn. Yngst var sonen Bror August.
August Palme var född skådespelare. Både hans kusin, direktör Sven Palme i Stockholm, och hanssyster, Cecilia i Oslo, ha berättat mig, hur han som gosse och yngling endast hade ett intresse, det att spela teater. 18 år gammal fick han sitt första engagement 1874 vid Nya teatern i Stockholm, där han debuterade som Gustaf II Adolf i ett skådespel av Gustaf III. Efter att ha verkat vid Stora teatern i Göteborg åren 1881—85 gjorde han sistnämnda år sin entré på Dramatiska teatern i Stockholm. Här blev han premiäraktör 1887, och denna scen förblev han trogen under sin återstående teaterbana. Han debuterade här som Hjalmar Ekdahl i»Vildanden«. 1921 tog han efter 36 års tjänstavsked från publiken i samma roll och på samma scen. I Svenska Dagbladet skriver dåvarande teaterkritikern Einar Smidt om denna avskedsföreställ- ning och lämnar samtidigt en återblick över Palmes konstnärs
bana:
»Tisdagens föreställning på Dramatiska teatern blev en händelse, som inte så lätt kan förgätas. En skådespelare tog avsked av publiken efter att själv ha funnit sig framme vid det vägmärke i livet, då man förtjänar ro efter fullbragt gärning. Bland alla de gestalter, August Palme under tidernas lopp utformat, hade han valt att denna sista gång visa sig som Hjalmar Ekdahl i Ibsens »Vild
anden«. Det är sällan en skådespelare vid ett sådant tillfälle återgår till sin de
butroll. August Palme kunde det, kanske för att denna uppgift var honom kä
rare än någon annan. Figuren hör till det yppersta i hans galleri, han har kommit tillbaka till den flera gånger; senast var det visst 1911. Nu vid avskedet bör det måhända icke anses bryta ramen för en dagsrecension att med några ord ge en tillbakablick över skådespelarens bana från begynnelseåret 1885. Hans ungdoms älskareroller förskaffade honom beröm och därjämte det vänliga skäm
tet : »Palmes röst är för kvinnorna den ljuvaste musik«. Stämmans säregna klang har varit honom till en fara, men också många gånger tjänat som känsligt ut
trycksmedel. Den bidrog till lyriken över »Ambrosius«, som tager priset bland hans poetiska hjältar i Cupidos tjänst. En romantisk roll, som också hör till de äkta Palmeska, var Ejbaeks i »Äventyr på fotvandringen«, där han satte sista tonen till den gammaldags stämningen genom sitt sätt att tolka, hur vid livets morgon ingen kan spå, var vandringen skall lykta om aftonen. Palme har även varit en originell »Petruchio«, om också tongångarna kanske icke fullt över
tygade om den Shakespeareanska kvinnotämjarens överdådiga äventyrarlynne.
Tänker man eljest på engelsk dramatik, minns man med odelat nöje hans
po-serade, egenkäre präst i Shaws »Candida«. Bland en hel rad Strindbergsroller står »Maurice« i »Brott och brott« törhända tydligast. Apropå svenska förfat
tare bör det också erinras om den muntra komik, varmed skådespelaren kryd
dade Per Hallströms »venezianska komedi«. Palmes sceniska form har emellerid alltid haft egenheter, som kommit honom att, där uppgifterna icke direkt pressat hans läggning, omforma dem till sitt behag. Så var det med Sang i »Over evne«, en av hans senare skapelser. Det blev inte den extatiske naturdyrkaren och profeten man väntar utan en troskyldig lantpräst, som, alltid naiv och tack
sam, orubbligt sätter lit till sitt förbund med vår Herre. På ett gripande sätt kom Palmes konstnärskap till synes genom den behärskade tolkningen av Mae- terlincks »Borgmästaren i Stilemonde«, den sista större roll skådespelaren ut
fört före sin avskedsföreställning. Vid en mångfald andra uppgifter ur världs- dramatiken skulle säkert en Palmebiograf ha anledning att uppehålla sig, men det förnämsta i hans livsverk är säkert att finna bland Ibsenframställningama.
fört före sin avskedsföreställning. Vid en mångfald andra uppgifter ur världs- dramatiken skulle säkert en Palmebiograf ha anledning att uppehålla sig, men det förnämsta i hans livsverk är säkert att finna bland Ibsenframställningama.