THE DET

Digitaliseret af / Digitised by

D E T K O N G E L I G E B I B L I O T E K THE ROYAL LIBRARY

København / Copenhagen

For oplysninger om ophavsret og brugerrettigheder, se venligst www.kb.dk For information on copyright and user rights, please consultwww.kb.dk

mmm

• .

VERDENSKRIGEN 1 %

DET KONGELIGE BIBLIOTEK

130019383807

0fo7

BlYSSLAN

Med 70 illustrationer pris Kr.

Mrn-m

r . . ;% >'

-.«S.-* „Uli "»? •_ >

:fj-y -'Sy- ,~v 47 r « j 5 ' ^ r

' ..-'V .*;5 '• sr*5vV^ v-;-

Å H L É N & Å K E R L U N D S F Ö R L A G S A . - B . , S T O C K H O L M

R E V O L U T I O N E N I R Y S S L A N D

I -

R E I N H O L D M A C

R E V O L U T I O N E N I RYSSLAND

Ö V E R S Ä T T N I N G

A V

ARTHUR JOHNSON

S T O C K H O L M

Å H L É N & Å K E R L U N D S F O R L A G S A . - B .

STOCKHOLM I917

ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FORLAGS A.-B :S BOKTRYCKF.RI

Variden har förändrats sedan söndagen den 11 mars iQif, då den ryska revolutionen bröt ut, vårldskrigets hit- tills största och mest skickelsedigra händelse, som kommer att få en avgörande betydelse för oss alia.

Men liksom den stora franska revolutionens historia först kunde skrivas 20 år efter dess slut, så kommer den stora ryska revolutionens förlopp att kunna överblickas först om åtskilliga år. Denna bok, skriven i revolutionens forstå månader, medan händelserna f'öljde slag i slag; år den forstå fullständiga skildring av revolutionen, som hittilis utkom- mit. Den har darför sakerligen sina brister, men den av- ser endast att giva en snabb, aktuell bild av de stora hån­

deiser vi up pievat, intryck .och ståmningar grundade på per­

sonliga iakttagelser och samtal, beråttelser oth reft)at, tid- ningar och brev.

Skildringen bör jar med historien om Rasputin, dår för att det var denne mårklige munks olyckliga inflytande, som i samband med kriget gav upphov till revolutionens utbrott, och dår för att hans gestalt ger ett slags blixtbelysning av det egendomliga tillståndet i det stora, heliga, ryska riket.

V e m v a r R a s p u t i n ?

H

dem var en mongolisk nomad, fadern en försupen bon­

de. Själv drack och svirade han värre än de fiesta, så att ryktet om hans vilda bedrifter nådde långt utanför det kloster, där han vid 30 års ålder låtit inskriva sig som munk. Två gånger före sin omvandelse hade han bl i vi t dömd av domstol, dels för häst- stöld, dels för falskt vittnesmål.

Han var lång, vacker och ståtlig, med ett brett bondehuvud och slavernas typiska kindben. Hans mycket långa, tjocka, blå.-

6

svarta hår, som glänste av fett, var benat i mitten och foil ned över den märkvärdigt höga och välvda pannan.

Det egendomligaste var hans ögon, stora, djupa, ibland hypnotiskt fängslande. De stir- rade med fanatisk glans mot Petrograds ljus och allt det sällsamma, de sågo i Newastaden.

Den sinnliga munnen doldes av en mongolisk mustasch, som flöt samman med ett stort, sil- keslent Kristusskägg, vilket han ständigt lät fingrarna glida igenom. Med- eller omedve- tet hade han anlagt en Kristusmask efter den gängse taveltypen. Händerna voro ovanligt RASPUTIN långa och smala, naglarna alltid mycket smut- siga. När han talade, gestikulerade han heia tiden, lade händerna i kors över bröstet eller sträckte dem högt upp i luften. Han bar alltid den ryska bondens enkla, gammal- dags dräkt, långa stövlar och kaftan, men var smutsig och ovår- dad som en dikesgrävare.

Han var en man som märkvärdigt nog gjorde ett stärkt intryck pa kvinnorna, men som väckte avsky hos männen på grund av sitt ovårdade yttre och sitt hysteriska sätt. Kvinnorna sade om honom: han är bedårande och oerhört intressant. Han predikar kärlek, endast kärlek — inte någon bestämd lära, endast kärlek.

När han ser på oss, kunna vi inte motstå honom. Hans ögon och hans röst komma oss att darra. Han kan få oss till allt.

Männen däremot sade: han är ett svin och en djävul. En okunnig landstrykare, som narrar godtrogna själar. En även- tyrare. En skandal för Ryssland.

Till kvinnokönets heder må dock sägas, att många kloka kvin- nor sade detsamma. Alen i det stora heia äro Rysslands kvin- nor mera erotiska än andra länders, de äro nästan uteslutande uppfyllda av erotik, och liksom Rasputin patologiskt sett var en satyiiatiker, led av vad läkarvetenskapen kallar satyriasis,

7

vild, obändig drift, så voro också hans kvinnliga anhängare nym­

fomaner, erotiskt upphetsade kvinnor, för vilka hans egendom- liga blandning av religiös och sinnlig extas blev livets högsta

sensation. »

I erotiskt hänseende var han alldeles omättlig. Han var ab­

norm och hade mycket egendomliga vanor, som inte låta sig be­

skrivas. Betecknande är vad en rysk skämttidning efter revolu­

tionen skrev under hans porträtt: »Sannerligen, sannerligen sa­

ger jag eder, det är ingen skillnad på judar och greker. För mig äro alia lika, det må vara en tsarinna eller en piga.»

Vad predikade han då? Någon teoretiskt utformad ny lära har denne okunnige munk aldrig sökt lancera. Religionsstiftare ville han inte vara. Dogmer forstod han sig inte på. Hela sitt liv var han den grekisk-katolska kyrkans son, en äkta musjik, full av grov vidskepelse och trolldom, som utmärkt stämde overens med den något litet finare spiritism och mystik, som huserade vid kejsarhovet.

Hans röst var ovanligt klar och vacker, fascinerande och klang- full. Det var inte så mycket vad som sades, utan han själv, som fängslade kvinnorna. Andra anhängare än kvinnor har han aldrig haft.

Kvinnan spelar en oerhört stor roll i hans liv, och häri ligger hela hemligheten med hans karriär.

»Trollkarlen från Tobolsk» hade redan i sin sibiriska ödemark förtrollat det svaga könet, som flockades omkring honom, vart han kom. Han var gift med en kvinna från en tungusisk no- madstam och hade ett par döttrar, men hustrun vet man i övrigt ingenting om. Hon stannade okänd kvar i Asien, medan dött- rarna följde honom till Petrograd.

Från Kasan, Samara och Kiew där han verkade som rese- predikant, hade hans rykte som undergörare spritt sig till hu- vudstaden. Den lättantända grevinnan Ignatiew -satte sig i for­

bindelse med honom och sände honom att trösta och hugsvala tsarinnans syster, storfurstinnan Sergius, vars man just blivit

mördad. Under det första revolutionsåret 1905 införde dessa två damer den sibiriska tiggaren vid hovet. Därmed börjar

»den ry ska Dekameron», som man kallat denna märkliga historia om Kasputins väg fram tili# makten genom högtstaende damers hjärtan, historien om, hu ru en obildad bonde och hästtjuv blev den mäktigaste mannen i hela Ryssland. Men därmed började a\ en den ganila regimens bankrutt, som ledde tili ännu större liändelser: den stora ryska revolutionen och tsardömets fall.

R A S P U T I N I E N K R E T S A V H O V E T S F Ö R N Ä M S T A D A M E R

M

Vidskepelsen vid hovel.

G

Programmet var vackert nog: som det fattiga folkets repre- sentant skulle han 'gå direkt till tsaren, säga honorrr hur det -stod tili i riket, lägga handen på tsarewitsch's huvud och besvärja de onda makterna.

Osjälvständig och hållningslos, svag till kropp och själ, en nevrasteniker ur stånd att fatta ett kraftigt beslut och ett rov för hundratals olika intryck, sådan var självhärskaren over alia ryssar. Både andligt och kroppsligt mindervärdig.

Nicolai Alexandrowitsch föddes den 18 maj 1868 i Petersburg som son tili den dåvarande tronföljaren, sedermera tsar Alexan­

der III, och den danska prinsessan Dagmar. Vid 22 års ålder foretog han tillsammans med den danske prins Georg av Grek-

IO

land en resa till Egypten, Indien, Kina och de 10,000 öarnas land, där han blev sårad av en japansk polisman genom ett sa- belhugg över hjässan. Detta blev det starkaste intrycket han forde med sig hem, jämte ett glödande hat till den nation, som med feberaktig iver arbetade på att göra sig till Ostasiens herre.

Tre år därefter, vid faderns död 1894, besteg han tronen, och blev 26 dagar senare högtidligen förmäld med prinsessan Alice av Hessen, vilken som kejsarinna erhöll namnet Alexandra Feodo- rowna.

Det visade sig snart att den nye tsaren inte ägde några nya regeringsplaner utan endast gick i sin höge foregångares fot- spår. »Så gjorde man på min högtsalige faders tid» var det stående svaret på alla reformforslag. Han var ärftligt belastad

—• också politiskt — född med fördomar och trångsynthet, ständigt hållen i ett slags underdånighetstillstånd, först av sin fader, sedan av sin gemål. Hans stora ohjälpliga olycka var, att han aldrig lärde sig forstå sitt folk och sin tid. Han för- följdes av ödet från början till slut. Vid kroningen tappade han av trötthet maktens symbol, vilket uppfattades som ett dåligt varsel. Olyckan skedde i det ögonblick, kejsarparet skred fram under en baldakin, buren av fyra negrer. Tåget måste göra halt, därför att den tunga kronan hotade att glida av tsarens huvud. För att hålla den fast, lämnade han i från sig riksäpplet och tappade spiran. Under de följande kröningshögtidligheter- na trampade 10,000 människor ihjäl varandra, då en åskådarelak- tare rasade i Moskwa, och då den franske gesanten frågade om man inte skulle inhibera hovbalen den aftonen, svarade tsa­

ren att han »inte kunde inse det nödvändigt». Ryssland för- lät aldrig sin kejsarinna, att hon dansade hela natten efter kata­

strofen.

Det har påståtts att Alexander III tänkte förhindra sin äldste son att bli hans efterföljare, därför att han uppenbart saknade alla förutsättningar som regent. Ett är i alla fall säkert, Alexander III hyste en mycket ringa tilltro till tronarvingens

11

kvalifikationer och följde med stort bekymmer hans utveckling från barn till man. Han ägde inte ett enda utpräglat karaktårs- drag. Det var som om allt vad han foresatte sig, på for­

hånd skulle vara dornt att misslyckas, som om vissa overna­

turliga krafter, vilkas tillvaro han själv trodde på, stodo hind­

rande i hans våg. Han saknade all personlig formåga att föra en sak till slut, han tvekade för konsekvenserna når han hunnit halvvågs. Han blev snart ett viljelöst ting i sina rådgivares hån­

der, ibland personer av det mest samvetslösa slag, kånde sig dår- för inom kort som alia ryssars sjålvhårskare och satte hånsyns- löst sin vil ja igenom för att lika hastigt åndra den. Något gam- malryskt-patriarkaliskt kunde dessemellan finnas hos honom. Han ville således gårna vara som en far för sin hår, i synnerhet för sitt gardesregemente, och kunde företaga långa marscher med en tornister av ny modell på ryggen för att personligen pröva den, innan han foreskrev den för sina soldater.

Hans beslut kommo plötsligt och ovåntade och gåvo var gång anledning till nya och ooverskådliga situationer. Personer i le- dande stållning kommo och försvunno, utan att dessa ideliga foråndringar betecknade en brytning med det gamla eller forånd- ring till det båttre. Han tycktes inte ha en aning om, att hans auktoritet hos folket minskades med stormsteg och at-t tilliten slutligen saknades helt och hållet.

Han hade alia Peter den stores romanowska svagheter: opålit- ligheten, nyckfullheten, envisheten och den speciellt ryska grym- heten, men intet av denne våldige hårskares kraft och person- lighet. Ingen annan månniska på jorden var given en sådan makt som Rysslands vite tsar. Allt berodde därför på hans ka­

raktår och de rådgivare han valde sig. Varken enskilt eller kol­

lektivt hade undersåtarna några råttigheter gentemot honom, utom vad han frivilligt gav dem. Det var det absoluta en- våldet, endast inskrånkt av lönninordet, le despotisme temperé

par l'assasinat, som den klassiska definitionen lyder på den ryska författningen.

12

Hans officiella titel kunde fy 11a en hel sida i denna bok. Här lämnas endast ett utdrag:

Tsar Nikolaus II, alia ryssars självhärskare, tsar av Moskwa, Kiew, IVladimir, Novgorod, Kasan, Astrakan, av Polen, av Sibi­

rien, Cherson och Georgien, herre till Pskow, storfurste av Smo­

lensk, av Lithauen, Volhynien, Podolien och Finland, furste av Estland, Livonien, Kurland och Senegalle, Samogitien, Karelen, Biolostok, Tver, Yogori, Perm, Viatka, Bulgarien och andra lan­

der, herre och storfurste av nedre Novgorod, av Tschernigow, Riasan, Polotsk, Rostow, Jaroslaw, Belosero, Oudori, Obdori, Condi, Vitebsk, Mstislaw och hela norden, herre och härskare 'over de iveriska, katalinska och kabardinska landen, de armeniska provinserna, härskare över de cirkassiska furstarna, herre av Turkestan, arvinge till Norge, hertig av Schleswig-Holstein, Stormarn, Ditmarsken och Oldenburg etc.

Tsarnamnet, detsamma som Cæsar, kejsare, har ägt bestånd sedan 1547, då de moskovitiska storfurstarna ställde sig i spet- sen för kampen mot tatarerna. Redan i namnet ligger kravet pa arvsrätt till Konstantinopel efter de byzantinska härskarna.

Staden vid Dardanellerna har alitid på ryska hetat Tsarigrad — tsarens stad. Sedan Peter den store själv ställde sig i spetsen för den grekisk-romerska kyrkan och lät patriarkens överhöghet overgå på sig, har tsaren dessutom varit både kejsare och påve i samma person. Han var inte blott alla ryssars självhärskare utan också alla ryssars gosudarj — deras »lille far».

En enstaka gång föreföll det, som det kommit en ny anda i alla ryssars härskare. Det helt oväntade och ovanliga skedde:

den 28 augusti 1898 utsände han sitt berömda fredsmanifest, som skulle göra slut på de ständigt växande krigsrustningarna.

Heia världen lyssnade och väntade med undran på vad resultatet skulle bliva av tsaren som fredsfurste, men fredstemplet i Haag blev ett fiasko. Om det hela var ärligt menat är inte gott att säga. Somliga påstå att regeringen behövde pengar för att hjälpa kyrkans utfattiga, lägre prästerskap på benen. Andra säga att

T S A R E N I K R Ö N I N G S D R Ä K T

14

militärkamarillan önskade vinna tid, andra åter förmoda att de reaktionära kretsarna ville leda tsarens uppmärksamhet från det inre för att mera ostört kunna styra och ställa i landet. Endast godtrogna fredsfantaster och rena politiska dårar trodde på den kejserliga fredsängeln. Medan den hemliga diplomatiens svart- konstnärer skötte trådarna, och medan fredskongressen ännu spe- lade i moll, skrek hungersnöden i dur i 16 ryska guvernement, och här, ansikte mot ansikte med sitt eget folks lidanden, visade han den största likgiltighet och oberördhet, brydde sig inte en gång om att göra sig underrättad om läget.

Som den mystiker och svärmare han var, drömde han om att bliva världsfredskejsaren, men hade inte tillräcklig insikt att ge- nomskåda de manövrer och personliga intressen, som framkal- lade brytningen med Japan, och inte kraft nog att hindra kriget i Ostasien, vilket blev så olyckligt för Rysslands prestige och hindrade det att rusta sig med full kraft tili det kommande världskriget. »Fredstsaren» blev således genom ödets ironi krigs- kejsaren och den, som gav Signalen till två av världshistoriens fruktansvärdaste krig.

Det påstods att han var Europas mest nervosa människa. Var timme på dagen blev han påmind om att han var i fara att dö, och darrade, bara han såg en skugga.

I Tsarskoje-Selos palats, i parken och längs vägarna voro 800 civilklädda tjänstemän tillhörande säkerhetspolisen uteslutande sysselsatta med att vakta honom — 300 om dagen och 500 om natten — aktgivande på det minsta ljud och med revolvern klar.

Från sina företrädare hade han ärvt svagheten för religiös mystik. Han iakttog strängt alia kyrkliga ceremonier och stod dagligen i forbindelse med andevärlden. Var afton sysselsatte han sig att medelst borddans, andeknackningar och andra spiri- tistiska konster frammana sina höga förfäders andar, i synner- het talade han gärna med den barske militären Nikolaus I. Men han var rädd för de mera enkla spökerierna i Vinterpalatset och skaffade en fonograf, som på natten skulle upptaga de under-

T S A R I N N A N I K R Ö N I N G S D R Ä K T

i6

liga ljud, man påstod störde tystnaden i slottet. Av fruktan för spökerier och anarkister höll han sig gärna borta från det stora palatset, som därigenom verkade obebott och gjorde ett tröst­

löst intryck på åskådaren.

Tsarskoje-Selo var tsarens käraste uppehållsplats. Här re­

siderade det väldiga hovet största delen av året med alla fur- starna och furstinnorna och här bodde också fader Grigori Rasputin i en elegant svit av rum, vettande åt den praktfulla trådgården.

Den tyska prinsessa, som blev Rysslands kejsarinna vid tsar Nikolaus sida, vart aldrig rysk i sjål och hjårta som änkekej- sarinnan Dagmar. Född furstlig prinsessa av Hessen-Darmstadt hade hon aldrig drömt om ett så gott parti som kejsaren av Ryssland måste anses vara, utan skulle vål annars blivit gift med något litet tyskt furstendöme eller någon skandinavisk prins. Hon kallades ständigt »tyskan», liksom Maria Antoinette under den franska revolutionen kallades »österrikiskan», och un­

der kriget förnekade hon inte sina tyska sympatier. Karaktä- ristisk är den anekdot man berättar om en rysk officer, som i kejsarinnans närvaro avgav rapport om hur ett tyskt rege- mente hade flytt för ryssarna. Till all olycka var det ett hessiskt regemente. När den höga damen hörde detta, blev hon alideles blek av raseri, stampade med foten i golvet och ropade: »Mina hessiska soldater fly aldrig!»

I tre århundraden har ätten Romanow haft för vana att gifta sig med tyska prinsessor. Det enda undantaget är nuvarande ankekejsarinnan, den danska prinsessan Dagmar. Det tyska blodet har i tidernas lopp nationellt försvagat kej sarhuset, så att det så småningom blivit mera tyskt än ryskt. Kejsarfamiljens officiella namn är också huset Romanow-Holstein-Gottorp.

Med eller utan orsak berättas, att då det berömda Semenowsky- regementet sändes till Moskwa för att undertrycka upproret där, ville tsarinnan säga farväl tili officerarna, innan de gåvo sig i väg, och det enda hon hade att lägga dem på hjärtat var —

17

att inte skona någon. Vid var je till fälle påminde hon sin ge­

mal om Ludvig XVI, som blev halshuggen, därför att han var för eftergiven. Hon hade läst den franska revolutionens histo- ria utan att forstå den, och man hörde henne ofta säga, att oni man visade svaghet i farans stund, så var det detsamma som att underskriva sin egen dödsdom. Hon foredrog att sätta sitt namn under andras.

Hon var inte intelligent men mycket förnäm i sitt uppträ- dande, och hon inbillade sig att hennes värdighet skulle lida på att visa sig älskvärd. Hennes kalla, hårda, torra och befallande natur stötte alia ifrån sig. Då svärmodern forebrådde henne detta, gav hon ett avvisande svar: ingen hade rätt att göra henne anmärkningar, och änkekejsarinnan hade intet annat att göra än att tiga.

Det kyliga forhållande, som således uppstod melian dessa bägge, ledde tili att änkekejsarinnan så småningom drog sig till- baka till sitt privata liv. Tsarparet umgicks slutligen inte med många, och dagarna vid hovet liknade i regel varandra efter följande program: tsaren brukade stiga upp mycket tidigt och önskade, att hans omgivning skulle vara på benen redan klockan åtta. En timme därefter intog kejsarfamiljen sin forstå, mycket lätta frukost. Darpå drog sig tsaren tillbaka till sitt arbetsrum för att läsa tidningar, brev och telegram samt se programmet för dagen, så som hovmarskalken foreslog att den skulle tillbringas.

Klockan halv elva började mottagningen för de närmaste hov- kretsarna. Man visste, att det var nödvändigt att fatta sig i allra största korthet, då det egentligen var tsarens promenadtid. I regel blev den spatsertur tsaren därefter foretog i parken, myc­

ket kort. Han ledsagades oftast av några av sina barn och alitid av sina trofasta hundar, ett par långhåriga, väldresserade collies, som aldrig veko från hans sida.

Mellan klockan tolv och ett avlade ministrarna rapport, och där­

efter åts frukost, vid vilken alla familjens medlemmar voro när- varande.

2 Revolutionen i Ryssland

i8

Från klockan två till klockan tre eller fyra var det åter audiens, det var inte blott enskilda personer utan även hela de­

putationer med sina mångahanda forfrågningar och onskemål, tsaren då mottog.

»Jag forbereder mig aldrig på de tal jag vid sådana till­

fällen måste liålla», sade kejsaren en gång, »men innan jag mot- tager deputationerna, ber jag tili Gud.»

På eftermiddagen tillbragte tsarfamiljen åter en timme tili­

sammans ; medan te serverades från samovaren samspråkades det, eller också läste kejsaren högt för sin familj, vilket han brukade tycka mycket om.

Sista gången tsar Nikolaus och hans gemål uppehöllo sig i Kopenhamn, lade man mårke till, inte blott att tsaren var ovan- ligt blek, och på det hela taget såg sjuklig ut, utan även att hans ögon fått en orolig och flackande blick, som tydde på stark nervositet.

Alan vet även att kejsarinnan i åratal varit så nervös, att lä- karna gång på gång måst tillråda tsarfamiljen att helt och hållet isolera sig. Det var nämligen fruktan för, att det skulle hända den lilla klena storfursten-tronföljaren någon olycka, som plå- gade henne.

Dessa perioder levde kejsarfamiljen på sin stora jakt, ett fly- tande palats, som ibland seglade, ibland låg för ankar i den finska skårgården; när årstiden inte tillät sådana resor, slogo de sig ned i Nauheim, där kejsarinnan ett par gånger genomgått kur, eller på ett av de ryska landsslotten, där de levde ett ännu mer tillbakadraget liv än i Petrograd och Tsarskoje-Selo.

Kejsarinnans nervosa och hysteriska temperament präglades även av en överspänd religiositet, som också bar spår av mysti­

cism. Rasputin var ingalunda den forste »trollkarl», som gjort sin entré vid hovet. Den franske andeframkallaren, jesuiten monsieur Phillips, munken Pitirim, väderleksprofeten Damt- schinski, »professorn i tibetansk medicin», munken från Lama- klostiet Badmajeff och en hel hög andra undergörare hade efter

19

hand varit själasörjare vid det nervosa hovet. Dessemellan fanns det dock allvarliga, djupt religiösa naturer som archi- mandriten Teofan och den älskvärde, helige fader Johannes från Kronstadt.

Ingen nådde dock en sådan

maktställning som Rasputin, - -

gra hysteriska, äldre damer ^

från neuralgi och huvudvärk genom handpaläggning och bön men fullkomnade så småning-

om sina hypnotiska konstgrepp . • . i stil med mrs Eddy i Ameri­

k a s ny a s t e k r a f t r e l i g i o n , C h r i s - j

ÄM

tian han före-

ställdes för kejsarinnan som en

from och god man, var s böner 1

redan gjort mirakel, bad hon \ i l

honom lägga sina undergöran-

HSU I

de händer på den stackars lilla

f

• -V: • • tsarewitsch, som lider av blöd-

ningar och tuberkulös i hoften.

Denne son är hennes största glädje i livet men samtidigt fl hennes största sorg, därför att han är fysiskt degenererad och

ärftligt belastad med ättens 1

i benen och bars av en iätte-

J T S A R E N S S O N stor kosack. Hon lät kalla

munken tili den lilles säng, ty hon trodde att barnet endast kunde bliva bra, om varma böner bads för det av personer, som voro Gud välbehagliga. Vad Europas berömdaste spe­

cialister inte kunnat, lyckades för Rasputin. Tronföljaren blev

20

bättre för någon tid och därmed var trollkarlens anseende fastslaget.

Både tsaren och tsarinnan voro övertygade om att »den väl- signade fadei Gregor» var sänd till tsarhovet för att represen­

t e e Guds intressen i Ryssland och förkunna hans vilja. Tsaren själv kysste munkens hand som tecken pa vördnad för himlens utsände, och kejsarinnan kysste hans smutsiga fingrar med en undei danighet, som hon ännu aldrig i sitt liv visat någon, inte ens diottning Victoria av Lngland, som var hennes mormor.

Sådant var — det upplysta enväldet!

Hon införde munken så fullständigt i sitt privata liv, att de unga storfurstinnornas guvernant, fröken 1 utschefte, måste gå till tsaien och säga honom, att hon inte kunde taga på sig an­

svaret för döttrarnas uppfostran, när det tilläts Rasputin att komma in tili dem alia tider på dygnet, tili och med när de voro avklädda eller i badet. Det enda svar Nikolaus II hade att ge,

\ar att man inte fick motsätta sig kejsarinnan för hennes nervers skull. Det är den oförklarligaste punkten i hans karaktär, att han fann sig i att hava denne tvetydige, tredje person mellan sig och sin gemål samt sina barn. Man viskade om att storfurst Nicolai Nicolajewitsch en dag i ett anfall av ädel harm sagt till sin brorson, att »om han inte snart lät spärra in Alexan- di a Feodorowna och vaka över henne, skulle han komma och hämta henne och stänga in henne i klostret Nowodiewitschy».

Sant eller ej, vann detta uttalande sympati för storfursten i vida kretsar, som tagit anstöt av kejsarinnans beteende.

Bondens frispråkighet sades roa tsaren som motsats till det tomma smicker han el jest överhopades med. Men folket for­

stod mycket väl att Rasputin inte var »konungens man», då det såg, att han styrde och ställde efter eget gottfinnande med äm- beten, titlar, pengar och militära leveranser.

Om Rasputin hade kunnat skriva sina memoarer och fått dem publicerade, skulle världen häpnat. Han kunde emellertid knappt skriva sitt eget namn. Egentligen hette han Grigori Je-

21

fimowitsch, men hade tidigt på grund av sitt oordentliga och ut- svävande levnadssätt fått namnet Rasputin, som betyder odåga.

Berättelserna om hans utsvävningar gränsa till det otroliga.

Under jakten på palatsets kvinnor var hans forstå offer hov­

damen Alexandra, dotter till furst Butschakoff. Hon var en underbart vacker, blek, smart, ung flicka med Stora, mörkä ögon.

STOR FÜRSTIN NORN A OLGA OCH TATJANA Tsarens t v å äldsta döttrar.

Hennes handers skönhet besjöngs av mången hovkavaljer, men ingen hade funnit nåd för hennes ögon. Då kom munken och tog henne utan barmhärtighet, en enda blick var nog att hypno­

tisere henne; hon följde honom ögonblickligen utan tvekan, som rattorna följde råttfångaren från Hameln, tilis hon dränkte sig i Nevan av skam. Andra av hovets damer följde efter, dels av kvinnhg svaghet, dels av svärmeri, dels av nyfikenhet. ' De bik- tade sina synder för honom och föllo för de farliga ögonen, som beslojade och drömmande syntes överfulla av allt för mycken sjal, betagna av den maskulina kraft som präglade hela hans personlighet.

En av hans svagheter var att simma runt i en stor bassang till sammans med en del av Petrograds förnämsta damer, av vilka flere grevinnor och storfurstinnor. Hans smak för kvinn- hgt sällskap och hans ständiga vana att bada tilisammans med da­

mer foreholls honom en gang av ministerchefen Witte, vartill Rasputin svarede: »Varför inte? Ar det inte härligt? Ar inte kvinnan det underbaraste av allt vad Gud skapat?»

När han slutat sin måltid, räckte han ut händerna till höger och vänster, för att de adliga damerna skulle slicka dem rena och därigenom uppfostras tili sann ödmjukhet.

Han ägde ett mycket sunt bondförnuft och ehuru han var den forste att skratta åt den massa kvinnor, som svärmade för ho­

nom, förstod han ögonblickligen, att han kunde använda sig av dem, vilket han heller inte underlät att göra, allt under det han behandlade dem som sina ödinjuka slavinnor.

I sexuellt hånseende hade han det suggestiva, befallande satt, som kvinnor satta så stort värde på, och som vad mannen be­

tl affar lätt leder till sadism, och i avseende på kvinnorna till masoschism, då långtan efter underkastelse drives till vanvettets yttersta gräns.

Märkvärdigt nog tillbådo alia hovets damer honom i rörande endräkt och utan svartsjuka. Alla voro övertvgade att ett besök

23

i munkens lönnkammare bidrog till deras sjals salighet. På detta satt visade Petrograds högsta kretsar alia tecken på ett samhälle i förfall.

Den séxuella hypnotism, som utstrålade från honom, var så egendomligt stark, att kejserliga balettens vackraste dansös, som hans fiender skickade på honom för att besegra honom, blev alideles bedårad av den välväxte munken och slöt sig till hans följe av förnäma damer.

Rasputins syn på kvinnan var densamma som i Asien, dar de tio buden upphöra och naturen tar vid, eller hos mormonerna, som lära att en kvinna inte kan bliva salig, förrän hon tillhört en man.

»Det högsta väsendet är överallt och i allt», predikade lian med sockersöt och äcklig vältalighet. »Vi äga alia en del av detsamma, men vår kraft är allt för ringa att kunna frälsa oss.

Alltså måste vi vända oss tili dem, som hava tillräckligt av Guds kraft. I mig är frälsning och kraft. Var och en som hänger sig åt mig med kropp och själ, undfår en del av denna kraft.

Allt vad som utgår från mig är en källa till ljus och vad jag gör är rent.»

Det var erotik och religion i fräckaste blandning.

Rysslands historia vimlar av erotiska personligheter ända från den dryckenskap och råhet hängivna kejsarinnän Elisabet och till Katarina II med sin världsbekanta, omåttliga sinnlighet.

Katarina lät den rent fysiska könsnjutningen gå före allt annat, hon lät aldrig något tillfälle till sexuella utsvävningar gå för- lorat och dyrkade könet till och med i samband med viktiga re- geringshandlingar. Det medgives att de voro spirituella, slagfär- diga, duktiga och intressanta kvinnor, men sitt svaga kött för- stodo de dåligt att bekämpa. För sina lidelsers skull bortskänkte de från tronen halva Ryssland tili sina älskare. Då den mosko- vitiska Venus och Messalina, i det ryskaste skedet av heia den ryska historien, satt på tronen som »lilla mor», gestaltade sig

Huset Romanows stamtavla från Peter den Store till 1917.

Stamtavlan visar hur starlet kejsarhuset har blivit uppblandat

med tyskt blod.

PETER DEN S (1689-172

ANNA gift med Karl av Holsiei

PETE avsatt gift med e

girt (1817) Grandtante till

ALEXANDER II

gift med en tysk prinsessa av Hessen Mördad 1881

ALEXANDER 111 gift med den danska

prinsessan Dagmar

MICHAEL — NATHALIE föreslagen tili borgerligt

regent född ryska

NIKOLAJ II tsar 1894-1917

Tvungen alt abdikera

ALICE ELIZABETH tysk prinsessa gift med tsaren från Hessen onkel storfursl född 1872 Sergius som

blev mördad

OR^? K A THARINA I

) E n bonde från Lithaucn

lin (Zarir

,p ELISABETH ^(Zarina) Gott'" (1741 "62)

111 * KATHAR1NA 11, DEN STORA (1762-96)

762 Anhalter prinsessa

,

er&r-prinsessa

ecl ^jranH9 ?v °rtussen

n nüv «e kejsar Wilhelm 11

i r e n e g| med 3ri«5^, n rich

av

MARIE gift med den engelske hertil

gen av

Edinburgh

. T I

STOR- °§ o? VICTORIA HERTIGEN = 3 sysler till av HESSEN <2.5T drottningen

Tysk ^av Rumä- 3 S* wien

KONSTANTIN NIKOLAJ gift med en tysk gift ni. den tyska

prinsessa av hertiginnan Saxen-Altenburg av Oldenburg WLADIMIR

gift med den tyska hertig­

innan av Mecklenburg

-j. CYRIL .% tsarens I kusin

s l°L

sig

OLGA gift med den danskf'odde ko- nung Georg av

Greklawd KONSTANTIN avsatt 1917 som

konung av Grekland Gift med kejsar

NIKOLAJ zarens onkel generalissimus g. m. eil montene­

grinsk prinsessa

g> revolutionen Wilhelms syster

20

livet vid hovet till en tragedi i lösaktighet. Rasputin hade såle­

des en hel del foregångare på tronen.

Hade han levt i medeltidens Europa, hade han bränts på bålet i en handvändning, vilket just inte skulle varit någon olycka. I det civiliserade Europa skulle en foreteelse som han varit omöj- 1 ig' m e n 1 ^e t heliga Ryssland blev han profet. Han var en full- lödig representant för det slags individer, som på ryska kallas

»wremienschtchik», översatt: mannen för dagen, en benämning, som man alltsedan Peter den stores dagar givit alia kejsarnes gunstlingar.

Det påstås, att han under sina forstå resor skulle varit i Kina och Tibet och där lärt sig en del buddistiska ceremonier, det är dock troligare att han under sina strovtåg träffat förvista sekte­

rister från olika förföljda ryska religiösa samfund, av vilka det finns füllt i Uralområdet, och att dessa invigt honom i sin ritual, gjort honom uppmärksam på den hypnotiska formåga han ägde och lärt honom använda den.

Deo ryska folksjälen

M

vilisation. De kretsar i vilka han rörde sig voro tvärtom i högsta grad kultiverade. Det var den gamla re­

geln: les extremes se touchent. Hovets förnäma, rafifinera- de damer funno denna smutsiga munk tilldragande just så­

som motsats. Vad som bedårade dem, var den rättframma naturligheten eller sanna råheten hos denna kraftiga bondnatur, vilken kom nerifrån med våldsamma rovdjursinstinkter, men också med fin näsa för alia erotiska nyanser. Ömsevis barns­

ligt godmodig, slug och listig, strax darpå hypnotiskt vild, hade han den äkta ryska naturellen, med dess omslag från gott till ont, från saktmodighet till galenskap. Han var inte uteslutande en bedragare. Det var inte hans fel, att hans inflytande blev så stort och mäktigt på områden, där han inte hörde hemma. Han var utan tvivel en egendomlig nationeli foreteelse, vars religiösa natur stod i sambud med Rysslands mystisk-religiösa läggning.

Kanske hade han blivit grundaren av en ny sekt, om inte ödet fort honom in i palatsen, där hogtstående kvinnors parfymer, skummande champagne och de mäktiges svaghet kom honom att spåra ur. I denna äkta munk fanns dock en gnista av Savona- rolas brinnande ande; han hade samma eld i sig, som besjälade vederdöparne, oavlåtligt oscillerande mellan den högsta him- melska extas och den mest djuriska sinnlighet.

28

För de fiesta av oss nordbor, som inte äga något temperament vaiken i religion, politik eller erotik, är den ryska folksjälen gan- ska oforståelig och Rasputin endast uppenbarelsebokens vilddjur.

Alen en ryss är inte som andra människor. På botten av honom slumrar orientalen och han har österlänningens läng­

tun eftei det fantastiska, det vanvettiga och det raffinerade i njutningen. Han vill ha det stora nuet, det må gälla wodka, religion eller erotik.

Den ryska själen är rik på motsättningar. Den äger en stilla längtan efter underkastelse, som hastigt kan slå över i vildmarksnaturens obundenhet, forhånande alla vedertagna bruk och frigörande sig från allt spetsborgerligt. Den besitter en egendom lig blandning av jordbunden klarhet och stark längtan efter det gränslösa, som kan urarta till revolt mot allt fornuft, nästan hat till det möjliga för det ouppnåeligas skull. Rysslands smärtfyllda och melankoliska sånger, som hava en trolldoms- aktig opiumbedövande verkan på de lätt mottagliga sinnena, äro fulla av tungsint och barnsligt vemod. Ryssen är mera barn än vuxen, men ett barn med rik konstnärlig fantasi och frisk ur- sprunglighet — därför är det mera mystik, musik och poesi än filosofi och teknik i ryskt tankeliv, och därför är det ryska fol­

ket överraskande både i ont och gott, vanvett och klokhet, vil- ket både Rasputin och revolutionen utvisar.

Religionen är uttrycket för det djupaste i det ryska folkets historia. Man hör"alitid: det heliga Ryssland. Av dess litteratur och konst framgår, hur religionen lever på botten av folksjälen.

»Rysslands Gud är en väldig Gud» och Rysslands folk »det kristligaste av alla folk» med en sällsam blandning av den mest krassa realism och högsta religiösa mvsticism. Bonden går inte till kyrkan för att höra prästens predikan utan därför att där är platsen för andakt och hänryckning inför en högre värld.

Prästerna, de långhåriga »poperna» påminna mer om hedniska shamaner från Nordasien än om andliga enligt västeuropeisk uppfattning. I folkets medvetande är popen en smula löjlig.

I m\M

. - 4 ' i

LEO TOLSTOY

Den ryske målaren har här framställt Rysslands store diktare och profet om­

given av drömfigurer från hans berömdaste verk. Soldaten tili vänster, som mördar, är ur romanen »Krig och fred». Den unga flickan, som knäböjer med knäppta händer ä r Katuscha i »Uppståndelse». \ id bordet sitter en pop och betraktar kättaren på samma gång frågande och drömmande och bakom honom synes det lidande Ryssland som en martyr med ansiktet mot himlen. Denna egendomliga tavla är på samma gång ett utmärkt prov på fantasifull rysk konst.

3°

Möter man en präst är det ett olyckligt varsel, varför bonden alitid \ander om för att avvända det onda. De som verkligen imponera på folket äro munkar, anakoreter, »gudsmänniskor»

och »heliga», som

^

1^

\ ar och en av dessa sekter har till stiftare en simpel bonde, en heiig eremit eller en vandrande munk.

3i

Den halvhedniska kyrkan har stelnat, »förlamad av apoplexi»

genom sitt fullständiga uppgående i staten, i vars tjänst den kolporterar ut den utmärkta reaktionära lärdomen: man skall inte sätta sig emot det onda utan böja sig för den alltid av Gud tillsatta överheten. Men dess ceremonier och ritual, vilka nästan äro desamma som i den kristna kyrkans första århundraden, göra genom sin storslagna prakt intryck även på de mest oberörda, och dess heliga sånger väcka undran och hänryckning. Musik finnes inte i kyrkan, men körerna äro världens förnämsta och göra ett överväldigande intryck. När kyrkan en gang blir skild från staten och full religionsfrihet införes, kommer det att upp- stå väldiga religiösa rörelser, då den ryska karaktären utgör en svnnerligen tacksam jordmån för sektväsende.

Den »ryska tron» som den ortodoxa kyrkan också kallas, rik- tar sig uteslutande mot det överjordiska, mot döden och lidan- det. Ryssland lyssnar endast med halvt öra tili Jesu lära om

jordelivet, hans liknelser och bud. Forst när frälsaren nalkas korset, blir Ryssland uppmärksamt och lyss med bultande hjärta.

Kristus är död — Ryssland gripes av ångest. Det genomlever heia Golgatas outsägliga pina. Men detta är ändock inte själva kvintessensen av den ryska tron. I evangelierna stå, efter skild - ringarna av frälsarens vandring på jorden, ett par korta kapitel om hans tillvaro efter sin död och begravning. Om dessa slut- kapitel, präglade av gravens gåta och dödens blekhet, påmin- ner den ryska tron. Påsken är dess största högtid. För ryssen är hela livet svart, och först med dödens inträdande, antager aliting ljusets färg, först då blir aliting strålande. Livet är nat­

ten, döden är soluppgången och den eviga dagen är »där uppe»

hos den himmelske fadern.

Det är döden och lidandet soin förhärligas, aldrig livet. Den- na sorgliga och ständiga tanke på döden har givit hela det öst- liga, ryska Europa sin särskilda, moraliska fysionomi, en allde- les egen idékolorit — något stillastående och gränslöst rörande, som ingen kan råda bot på. Om en bondkvinna mister sitt några

32

ar gamla barn, så säger hon med glädje: »Gud vare lovad — nu kommer det inte att begå några synder!» Man blir förskräckt, man vill invända något, men då svarar denna sunda, friska oeh präktiga kvinna: »Leva är att synda — det står ju i psalmen, att syndfri ingen leva kan ett enda ögonblick. Varför då sörja?

När mitt barn är hos Gud!» Motsatserna melian väntan och rörelse, melian passiv underkastelse och aktiv kamp mot det on- da, det är, såval psykologiskt som metafysiskt, vad som skiljer den grekisk-ortodoxa kyrkan från katolicismen och protestantis­

men, och då religionen är en nations själ, så skil ja också dessa kontraster Ryssland från de västeuropeiska folken.

I Ryssland finnas en mängd »himmelsfärdskyrkor» och tsarer­

na krönas i Moskwa i »Marias himmelsfärdskatedral» — Usspen- ski sobor. Den strängaste fastan är melian den i och den 15 augusti, Marias himmelsfärd, och själva himmelsfärdsdagen är en av årets största helgdagai;. Händelsens mittpunkt är här död och tårar, och därför har det ryska folket uppfattat och förhärligat denna dag med rörande innerlighet.

Deras gudsmodergestalt är en gammal kvinna. Oaktat Maria ännu var helt ung då hon födde Jesus — i var je fall högst 17 år — framställes hon alitid som en äldre kvinna på minst 40 år, och ser därför på de målningar, där hon håller Jesusbarnet i skötet, snarare ut som en barn jungfru med ett främmande barn, än som en moder. Hennes ansikte är alitid smärtsamt förvridet och oftast avbildat med en tår i ögat.

I vilken grad allt jordiskt glatt och vackert är främmande för deras religion synes bäst av prästerskapets ställning till familje- livet. Ryssarna skryta med att de inte äga något celibat, grekisk- katolska präster hava lov att gifta sig, men endast innan de vun- nit anställning. Äktenskap uppstå av kärlek, men kyrkan tillåter inte en gång orden »kärlek» och »förälskelse». När popen bli- vit prästvigd, får han inte gifta sig längre. På så vis existerar dock celibatet i den österländska kyrkan; om det iakttages är en annan sak.

33

Seminaristen får söka bli gift snarast möjligt under loppet av de få veckor, som ligga mellan afgångsexamen från semina­

riet och prästvigningen. Så snart han blivit präst, tar han av sig vigselringen, och får inte bära den återstoden av sitt liv.

Kyrkan betraktar äktenskapet endast som en forening mellan man och kvinna tili släktets förökning, uteslutande alia andra motiv av etisk och estetisk natur. Till följd härav står familje- livet ej på någon hög ståndpunkt hos ryssarna.

Den som vill lära känna eget och främmande folkväsen, vil- ket otvivelaktigt kommer att bli en av de mest trängande upp- gifterna under de närmaste årtiondena, skall lära sig forstå, huiu- som natur och landskap föda grundtonen i folksjälen och föi- läna var je folk dess egendomligheter. Det ryska folket har

fått sitt särdrag av de milsvida, monotona slätterna, de dystia, oändliga skogarna, de långa, mörka och kalla vintrarna, folkets avstängdhet från havet, det hårda klimatet, den karga naturen, yttre fiender och inre tryck.

Den store kristlige bonde-anarkisten Leo Tolstoy är en äkta ryss, ett äkta barn av det stora mystiska bonderiket. Hans dikt- ning visar oss den ryska själen i hela dess styrka och hela dess svaghet. Född år 1828 som son till en godsägare och arvinge till stora jordagods, levde han i sin ungdom som de fiesta andra unga, rika adelsmän, studerade, blev officer, var ständig gäst i de eleganta salongerna och högg med frisk aptit in på alla de njutningar vanned den gyllene ungdomen kryddar livet, tilis det stora omslaget inträffade i hans liv. En bonde tillhörande en sekt, som stod utanför den härskande kyrkan, grep med sin troskyl- diga predikan om broderskänslor och kärlek till nästan, så helt den store diktarens sinne, att han fylldes med avsky för sitt förflutna liv, gav sig till att själv bruka sin jord, klädde sig i den ryske bondens grova dräkt, slog sig på religiösa studier, oversatte evangelierna och började skriva moraliska och religiösa skrifter om den sanna kristendomen, om förnöjsamhetens väl-

3 Revolutionen i Ryssland

34

signelser, om satans anslag mot människornas själar, om Guds godhet och barmhärtighet.

Såval i gott som ont äro ryssarna stora. Inga kunna vara så hjärtegoda, hjältemodiga, ofFervilliga och saktmodiga av hjär- tat. Men skrapa på ryssen heter det och tataren kommer fram.

I fördärv och ondska bli de farligare än andra. Deras älsk- lingstanke är då, att allt är tillåtet, och med »allt» forstå de grymhet och råhet, förräderi och falskhet. Så egoistiska som det över huvud taget är möjligt att vara, grova och plumpa, obe- hagliga och trolösa. Det är på en gång Tolstoys och Dostojew­

skis märkliga folk, hos vilket det andliga livet pendlar mellan Krapotkin och Pobjedonostzew.

Barbari. Ortodoxi. Fanatism.

RYSSLANDS HÅRSKARE Domarna vid Beilis-processen i Kiew 1913.

Dumhet.

Den revolutionära rörelsen

M

ter den store. Det är han, som infört revolutionen i Ryssland.

Riket skulle länkas tili Europa, och det blev denne hänsynslösa och brutala men duktiga hårskares verk att tända det första ljus, som skiljde landet från Asiens mörker.

Moskowitriket har således först för två hundra år sedan fått del av Europas utveckling. Staden vid Newa skulle efter Pe­

ters vil ja bli Rysslands »fönster mot Europa», varigenom den friska luften skulle strömma in. Hans storhet låg i, att han såg den historiska nödvändigheten och genomförde den med ge­

nial hänsynslöshet. Ehuru han inte tillhörde dem, som stonna bastiljer, var han likväl »den forste nihilisten», kanske utan att ana, vilken betydelse det nya Petersburg skulle få för hans egen dynasti.

36

Isar Peter var en så fullödig despot som någon och åsyf- tade ingalunda någon forandring av den absolutistiska regerings­

formen ; han bragte endast den sten att rulla, som slutligen skulle störta heia enväldet över ända.

Den egentliga frihetsröreisen hos folket är knappt ioo år gam- mal. Den uppstod under inflytande av den franska revolutionen, Napoleonskrigen, Västeuropas demokratiska idéer, och det »olyck- liga året 48».

Revolutionens forste apostel var den rike, aristokratiske, högt bildade Alexander Hersen, som i sin tidskrift »Kolokol» (Kloc- kan), från London lät sina tunga klockklämtningar »från den andra flodstranden» ljuda över Ryssland. Tsar Alexander laste omsorgsfullt varje nummer.

Därnäst kommer Bakunin, den födde upprorsniannen, som del­

tog i alia Europas revolutioner under förra århundradets mitt, och som tilisammans med Karl Marx grundlade den gamla In­

ternationalen, det första försöket att genom en samfälld res- ning av hela Europas proletariat, lyfta utvecklingen över från kapitalistisk till socialistisk grund. Hans typiska och skarpt tecknade gestalt är odödlig i den ryska revolutionen. Sedan var det Turgenjew och hela »Tschaikowskys krets» med furst Kra- potkin och Stepniak (Sergei Kravschinsky). Det var vidare Tolstoy och Gorki, revolutionärer var på sitt vis, och slutligen tusen dödsdömda pioniärer, som öppnade kampen långt innan massorna voro mogna, som modigt höjde upprorsfanan och kräv- de sin rätt med vapen i hand. Ett enda hjåltedåd gjorde på den tiden mer propaganda än hundra böcker. Det var en oupp- hörlig, eruptiv och långsamt fortskridande kamp melian mörkret och ljuset, Siwa och Wischnu. Eörtvivlade skakade upprors- männen sina bojor. Tusende ändade sina liv i Sibiriens gruvor och ödemarker, bakom murarna i tsarens hämndfästning på Ne- vvaön, på snöfälten i polarregionerna vid Kolymsk, i Rysslands hundratals fängelser och galgar. Endast melian åren 1866 och 1892 miste omkring 30,000 människor livet i detta inre med­

37

borgark rig. Allt som allt, når de dräptas antal nu upp till over hundra tusen. De unga, som anmälde sig i upprorsleden, gingo vanligtvis under inom loppet av ett par år. Intet annat land har så många politiska martyrer med så mycken ungdom och så mycket kvinnor ibland sig, och så stor idealism. »För-

följ oss bara!» sade Sofia Bardin i sitt gnistrande försvarstal in-

ÅTERKOMSTEN FRÅN SIBIRIEN

En politisk fånge vander hern efter många års fängeise.

för rätten. »Ni, mina herrar, ha för närvarande den fysiska makten, men vi den moraliska, det historiska framåtskridandets och idéernas makt. Idéer bringas inte om livet med bajonetter.»

Som en hyllning åt revolutionen skrev Turgenjew sin vackra, sorgmodiga prosadikt »På tröskeln»: »Jag ser en väldig byggnad, en smal dörr i . muren står öppen, innanför den är svartaste

mörker. På tröskeln står en ung flicka en rysk flicka.

En dov röst berättar henne om de fasor och faror som vänta henne bakom tröskeln, men hon svarar: »jag vat det jag

3«

är beredd.» »Är du ocksa — beredd att begå en förbrytelse?»

Hon sänker huvudet: »Också det.» — »Vet du, att du kan förlora din nuvarande tro och komma att inse att du misstagit dig och offrat ditt liv förgäves ?» — »Även det vet jag. Men jag vill likväl dit in.»

»Narr!» väste rfågon bakom henne.

»Heliga!» kom det från ovan tili svar.»

Människor försvunno spårlost i denna fruktansvärda kamp melian två Ryssland. Det kunde gå år innan föräldrar fingo veta, vart deras barn tagit vägen.

En moder, vars son satt fängslad, ropade en gång i sin för- tvivlan till en av Plehwes man, en kall, grym, överlägset leende gendarmlöjtnant: »Herr löjtnant, har ni aldrig haft en mor?»

Det korta, hånfulla svaret blev: »Det minns jag i alla händelser irite Jängre.» Dessa människor, som inte längre mindes om de haft en mor rådde över liv och död hos andra mödrars barn.

Då modern slutligen efter flera veckors väntan fick komma in till sin son och såg honom bakom gall ret, utbrast hon:

»AI i n gösse, hur är det, så du ser ut. Vad ha de gjort med dig?»

Med matt röst svarar han: »Mor, jag har en cell utan dager.

De ha satt mig i fullständigt mörker. Det kan jag inte stå ut med.»

Senare sandes han till Sibirien, men hennes andre son blev nu fängslad, även han för att ha varit »invecklad i upprorsrörelser».

I tio dagar svävade dödsdomen över hans huvud. Hans liv be- rodde av ett papper, som väntades från Petersburg — om det kom i rätt tid. Men det kom inte. I morgon skall krigsrätten döma. För sista gången tal-ar hon med sitt barn, hon pratar och klappar honom. Slutligen säger sonen:

»Nu lilla mor skola vi tala litet om det oundvikliga.»

Han börjar tala med henne om vad som forestår. Stilla och kärleksfullt söker han försona hennes tankar med döden.

MORGONEN GRYR FÖR RYSSLAND —

»Fängen». — Efter en målning av den ryska konstnären Yaroshenko

Con moto. H A p O / t f i A f l ntciii, pyccKAfl

— — s — - n P—0

t - r - ~ = t - p - - ö > —

Eo - ^jRe jna p Gud beskydde

sH=*

n x p a - n r i ! CiMi.-FiMH ,40p - m a n - ilwii H å r t s a r ! M ä k - t i g h a n h ä r - s k e

-4

"Jt

d=

? — - +tø—

f 4 — r —gj

c* ch

ZT.

*—gj- ⁹ 4 — * _ = t

t T p a \ i . Bpa-ra.MT,,

f r u k t e d i g

Hapi, Lpa-Bo - c ^ a B - » l i m ! Bo t s a r , v å r r ä t t - t r o g - n e t s a r !

> — j . N I

a "ÆTTH I— —Å

* s -

* £ i

% i 1 - 0

—T—h r—& —& —

—5—ø—t-*— —

X-t- ^{- P -}

»Kejsarhymnen» är nu avlöst av revolutionssången »Int«

Tsarhymnen.

-1=—t-- —Ö-

~\z y

J

Alexis Lvoff.

r j H"

">cT-

• -

ityw na Cjia - uin, na c^a - ny naMi,;

ver sitt ri - ke tili ä - ra for ossj

-4-4-,

ZÉZZSL

JlapcT-Byfi na Fi - en - den

-<5?-

i5*

_ d ~ * : &

_ j É .

-*• 1

-T^r'U

m f

%

=}—

-O

= = j -—

—

T~& =^T7

• I

m f

<9- 8

—p~-'

= t =

-1 "

M

V\i

ih T fj

i i—7 ^{[- -}

—

TIM

V\i

ih T fj

si-

E

sne juap - a xpa - H H !

Gud be - skydde vår tsar! Sonhomshij.

nationalen», sbm återfinnes längre fram i boken.

42

»Lilla mor, du får inte inlämna någon nådeansokan. Jag ber dig om att inte göra det.»

»Nej, min käre gösse.»

»Du skall vara modig och lugna dig.»

»Ja, min käre gösse.»

»1 änk på att du inte är den enda! Hur många liknande möd- rar finns det inte hos oss! Döden kommer ju alitid en gång.»

»Ja, min käre gösse.»

Ett under sker, ett ofattligt under. Domen uppskjutes av brist på bevis. Tills vidare är sonen räddad. I väntan på nästa krigsrätt beger modern sig hem, och så en dag läser hon i tid- ningen att två politiska fångar rymt från undersökningsfängel- set. Den ena är hennes son, Boris. Nu följa fjorton dagar i dödlig ångest. »Har det lyckats honom att komma undan? Är han i säkerhet ? Liier faller han oåterkalleligen i bödlarnas hän­

der?» — Slutligen, äntligen — fri! Ett kort från Norge med ett enda ord, »hälsningar», skrivet av den kära handen.

Modern, Sofia Sawinkow, slutar sina anteckningar härom med följande ord: »O, hembygd, jag väntar din pånyttfodelse! Med varenda nerv i min kropp deltager jag i din befrielsekamp. Den dag, den verkliga frihetens sol slutligen går upp över dig, då först skall mitt hjärta söka forstå, varför våra förfärliga offer voro nödvändiga.»'

Vem kan utan att rysa höra talas orn den mycket unga, kvinn- liga martyren Witrow? — »Ett trevligt hål, inte sant?» grina fångvaktarna, då de slänga in henne i cellen bakom de tjocka, tjocka murarna. Hon har ingen fader, ingen moder, ingen bro­

der, som kan försvara henne. Att misshandla henne är bara en lek. Och hon bl i r misshandlad. Hur förtvivlat måste hon inte ha värjt sig med sina små barnahänder, rivit med nag- larna och bitit ifrån sig! Vad formår ett barn mot ondskans övermakt:' Och så blir hon ensam inom de fyra väggarna, som tvsta och klandrande åsett allt. Var i världen finnes räddningen

43

från det råa och onda? Som befrielsens bud forekom henne den lilla fotogenlampan, som räcktes in till henne på kvällen. Hon tar den, häller fotogenen över sin kropp, och de renande flam- morna befria henne från all världens ondska och livets alia kval.

Man kan nästan skratta åt Dantes helvete, så oskyldigt är del i jämförelse med vad knutpiskans bödlar kunde hitta på.

Man frågar sig åter och åter: dessa människor äro ju födda av samma ryska jord som Dostojewski och Tolstoy? Av sam- ma blod som Herzen, Turgenjew, Krapotkin? Forst så småning- om börjar man forstå det. De äro de motsatta polerna av sam­

ma andliga värld. Det är samma andliga massa i vilken det po- sitiva och det negativa äro varandra diametralt motsatta. Det är Siva och Wischnu, det onda och det goda, som lever sida vid sida inom var je folk likaväl som inom var je människa.

Alla dessa grevar Scheremetjew's, Schuwalorow's, Schtsche- glowitiw's, Maklakow's och andra, alla dessa herrar av hovkama- rillan, som ledde Rysslands politik, hade ett enda program, vil- ket helt kort kan uttryckas sålunda: »Ingen eftergivenhet mot folket!» De stodo i spetsen för en byråkrati, som täckte hundra- tusen kontorsstolar och utgjorde en oöverkomlig mur för varje reform, och bakom dem fanns sedan en mängd slynglar och ty­

ranner, fyllbultar och spelare, som levde högt på de arbetande klassernas bekostnad. Det var en byråkrati, endast åtkomlig genom mutor, på samma sätt som enväldet endast var åtkomligt genom lönnmordet.

Till och med om man säger, att varje land har den regering det förtjänar, kunde man dock påstå att Rysslands regering var sämre än Ryssland förtjänade.

Författarinnan fru Zebrikow skrev ett »öppet brev till tsar Alexander II». 1 likhet med den unge Alexander Herzen trodde hon, att man med känslans logik kunde överföra den kärlek till folk och rätt man själv ägde, på andra: »Sire, ett penndrag av Eder hand —»