NORDISK DEMOKRATI

(1)

NORDISK D E M O K R A T I

R edaktion

H A L K O C H * A L F R O S S

Halvorsen & Larsen, Oslo * Natur och Kultur, Stockholm Wcstermann, København

(2)

C O P E N H A G E N

* Billedredaktion E R L I N G N I E L S E N

Klicheer

B E R N H A R D M I D D E L B O E

Tryk

D Y V A & J E P P E S E N S B O G T R Y K K E R I A k tie s e ls k a b

(3)

IN D H O L D S F O R T E G N E L S E

In d led n in ger...VII Statsministrene Tage Erlan der, Einar Gerhardsen og Hans H edtoft. — Form ændene for foreningen »N orden«, nationalbankdirektør C. V. Brams- næs, fhv. minister, generaldirektør A xel Gjöres og direktør H arald Grieg Forord ... X I V

Professorerne H al K och og A lf Ross

F Ø R S T E D E L

D E T N O R D IS K E D E M O K R A T IS H I S T O R IE Første K ap itel

N O R D E N S F R IH E D S A R V

Äldre demokratisk tradition i Norden och dcss fortsatta utformning i Sverige ... 5

F il. dr In g var Andersson, Sverige

A n det kapitel

D E T M O D E R N E D E M O K R A T I A. Demokratiets teknik

Sverige: Den svenska demokratiens fo r m e r ... 43 Professor Nils Herlitz, Sverige

Norge: Utviklingen av det politiske demokrati i N orge... 58 Professor Johs. Andenæs, Norge

Danmark: Danmarks vej til folkestyret... 73 D r. jur. Sven Clausen, Danmark

B. De politiske partier

Sverige: Det svenska partivasendet... 88 Docent Jörgen Westerstähl, Sverige

Norge: Partidannelsene i N orge... 105 Professor Sverre Steen, Norge

Danmark: De danske p a rtie r... 1 20 Redaktør P ovl Engelstoft, Danmark

C. Folkerøreiserne

Sverige: Organisationsväsendet i svensk folkstyrelse... 134 Professor Gunnar H eckscher, Sverige

Norge: Det demokratiske miljø i N orge... 154 Professor Sverre Steen, N orge

Danmark: Folkeliv og politik i Danm ark... 170 A fdelingschef K . B . Andersen, Danmark

Tillæg:

Stemmetal fra de nordiske lande 19 18 — 19 4 8 ... 186 v

(4)

A N D E N D E L

D E M O K R A T I E T S P R O B L E M E R

Hvad er dem okrati?... 19 1 Professor, dr. ju r. & phil. A lf Ross, Danmark

Filosofiska skäl for dem okratien... 207 Professor Ingem ar H edenius, Sverige

Rcttssikkerhcten og de nordiske l a n d ... 225 Professor, dr. jur. Kristen Andersen, Norge

Demokrati og frihet... 232 Forfatteren Sigurd H oel, Norge

P ressen ... 253 Ch.efredak.tor, professor H erbert Tingsten, Sverige

Skolan ... 270 R ektor Stellan Arvidson, Sverige

Demokratien och de stora organisationerna... 285 Professor T o r gny T . Segerstedt, Sverige

Industriell d em okrati... 300 Studierektor T orvald Karlbom , Sverige

Demokrati och ekonom i... 3 12 Organisationschef M auritz Bonow, Sverige

Offentlig og privat planøkonom i... ... 329 Professor, dr. philos. Wilh. K eilh au , N orge

Forsvaret ... 337 Forsvarsminister Jen s Chr. H auge, Norge

Det lokale selvstyre... 356 Fh v. indenrigsminister Bertel D ahlgaard, Danmark

Demokrati og religion ... 366 Professor, dr. theol. H al K o ch , Danmark

Familjen ... 377 Fru Birgitta von H of sten, Sverige

Ungdomsopdragelsen... 395 Professor, dr. theol. H al K o ch , Danmark

Administrationen og det offentliges tje n e re ... 407 D irektør Erik Lindgren , Danmark

D e m o k r a t ie ts s v a g h e d e r

Det komplisertc samfunn og dem okratiet... 423 Sjefredaktør Chr. A. R . Christensen, Norge

Sjukdom och hälsa inom dem okratien... 430 Bokförläggare Joh an Hansson, Sverige

Om partidisciplin og levebrødspolitik... 439 Professor, dr. theol. Flem m ing H vidberg, Danmark

E p il o g

Dikt och dem okrati... 446 Författaren Eyvind Johnson, Sverige

Mellem Øst og V e s t ... 452 Landstingets form and, fh v. minister K . K . Steincke, Danmark

Register ... 459

VI

(5)

I N D L E D N I N G E R af

Sveriges statsminister Ta g e Er l a n d e r

Norges statsminister Ei n a r Ge r h a r d s e n

Danmarks statsminister Ha n s He d t o f t

Form anden for foreningen »Norden« i D anm ark n a t i o n a l b a n k d i r e k t ø r C. V . Br a m s n æ s

Form anden for foreningen »Norden« i Sverige f h v . m i n i s t e r , g e n e r a l d i r e k t ø r Ax e l Gj ö r e s

Form anden for foreningen »Norden« i N orge d i r e k t ø r Ha r a l d Gr i e g

(6)

S v e r i g e s s t a t s m i n i s t e r

T A G E E R L A N D E R

D E k r i s e r och spänningar som drar fram över världen har

kommit samhörighetskänslan mellan Nordens folk att växa sig ännu starkare än under idyllens tid. Samhörigheten har sin givna förut- sättning i den nära frändskapen. Men den har också en annan vida bärkraftigare grund. En lang och mödosam utveckling, som skett parallellt men samtidigt under inbördcs påvcrkan, har fort våra folk fram till en likartad för att inte saga identisk värdering av det som för oss är det väsentliga i tillvaron. Detta kan uttryckas i ett enda ord: friheten. Och därmed forstås säväl den yttre självstän- digheten som den inre friheten, demokratin. I förening med släkt- bandet utgör denna gemensamma livssyn en grund för förtroende- full praktisk samverkan på alla områden.

Samarbetet skulle dock icke kunna bli fruktbärande, om icke grunden ständigt förbättrades, framför allt genom förmerad och fördjupad inbördcs kunskap. Den allsidiga belysning av den nordiska demokratin, som det föreliggande samlingsverket vill ge, är ett värdefullt bidrag till den ömsesidiga kännedomen och därmed till det nordiska samarbetet.

VIII

(7)

N o r g e s s t a t s m i n i s t e r

E I N A R G E R H A R D S E N

E n a n a l y s e av hva som ligger i bcgrcpet »demokrati« har ikke bare akademisk, men i høy grad også politisk interesse. Det er nem

lig få ord som brukes og misbrukes så meget som ordet »demokrati«

i den politiske debatt. Jeg håper derfor at denne bok må innfri de forventninger som alle som er intercssert i samfunnsspørsmål, vil stille til den. Boken vil i så fall ytc et betydningsfullt bidrag til de nordiske folks arbeid i dag for å verne om sin frihet og sitt demokrati.

I X

(8)

D a n m a r k s s t a t s m i n i s t e r

H A N S H E D T O F T

FO R O S d a n s k e er det politiske demokrati, som det er vundet gen

nem tidligere generationers kamp, noget selvfølgeligt. Ofte er vi vel tilbøjelige til at glemme, at det ikke er noget, vi har fået som en gave, men at vi stadig må kæmpe for at bevare det. Kampen for demokratiet kan kun bringes til sejr, hvis vi fuldt ud forstår, hvad det egentlig er, den gælder. En saglig udredning af demokratiets idé og indhold må derfor i dag, hvor begrebet er udsat for politisk misbrug, hilses med glæde.

Kampen for frihed og demokrati har formet sig forskellig fra land til land, og ordet demokrati dækker følgelig ikke alle steder over det samme. V i her i Norden har fundet vor egen form.

For mig betyder demokrati ikke alene de politiske frihedsrettig

heder. men indeholder også krav om en vis social ligestilling, retten til lige start.

Jeg tror, at vi i Skandinavien på dette område har noget at vise andre lande. En saglig redegørelse om det, vi i Norden forstår ved demokrati, har ikke alene interesse for de nordiske lande, men vil også i andre nationer kunne give stof til eftertanke.

X

(9)

n a t i o n a l b a n k d i r e k t ø r C . V . B R A M S N Æ S F o r m a n d e n f o r f o r e n i n g e n »N o r d e n« i D a n m a r k ,

E n af de vigtigste forudsætninger for en virkelig uddybelse af det nordiske samvirke er en større indbyrdes viden hos de enkelte folk om forholdene i broderlandene. Jo nærmere vi kommer hinanden, jo mere intimt vi skal samarbejde, des mere betydningsfuldt er det, at vi kender hinandens forudsætninger og problemer, så vi bedre kan bedømme, hvad der sker i de andre nordiske lande.

Endnu er der desværre et altfor stort gensidigt ukendskab mellem de nordiske folk. På et enkelt, men centralt område tilsigter dette værk at bekæmpe denne uvidenhed. Jeg hilser med glæde disse bestræbelser og håber, at de må bære frugt i øget indbyrdes for

ståelse og samarbejde i Norden.

XI

(10)

F o r m a n d e n f o r f o r e n i n g e n »N o r d e n« i S v e r i g e , f hv . m i n i s t e r A X E L G J Ö R E S

» D e m o c r a c y is a long job.« Det yttrandet dröjer kvar ⁱmitt m i n n e

sedan tidiga år. Det var en engelsk vän som fällde det. År och erfarenhet ha bekräftat dess sanning.

Det nordiska samarbetet är ett uttryck för de demokratiska kraf- ternas strävanden i de nordiska länderna och förutsätter forståelse och aktivt intresse från de breda folklagrcns sida. Låt oss icke hänge oss åt nordistiskt önskctänkande om myckct snabba och lättvunna resultat. Den nordiska demokratiens samarbetssträvan går icke alltid jämnt framåt. Den riskcrar alltid att drabbas av motgångar och bakslag. Men detta får icke nedslå vårt mod. Samarbetet mel

lan våra länder, som är ett utflöde av nordisk demokrati, måste ses i ett långt perspektiv. Och allt som bidrager till att kasta ljus over den nordiska demokratien, dess särskilda karaktär, dess landvinnin- gar, dess möjligheter, dess problem för oss ett styeke fram på vägen.

XII

(11)

F o r m a n d e n f o r f o r e n i n g e n »N o r d e n« i N o r g e , d i r e k t ø r H A R A L D G R I E G

F Öl e l s e n av samhörighet de nordiske folkene imellom har vel aldri vært så sterk som nu. Et av de bånd som knytter våre folk sam

men, er den dybt demokratiske innstilling som er feiles for dem alle og som idag er mere bevisst enn noensinne for. Som formann i »Nor

den, norsk forening for nordisk samarbeide« er det meg derfor en særlig giede å hilse et stort verk om »Nordisk Demokrati« velkom

men. Ved å gi en fremstilling av det nordiske demokratis opprin- nclse, utvikling og ytringsformer og ved å söke til bunds i dets innerste vesen, vil et slikt verk ikke bare kunne bli til stimulans og styrke for alle dem som går inn for demokratiets sak, men samtidig også kunne bidra til å avdekke de fremmede og fiendtlige tendenser som idag ofte söker å skjule seg bak dets navn.

XIII

(12)

F O R O R D

D

^{e n} krig, som sluttede 1945, var eller blev i hvert fald opfattet som en

»ideologisk« krig, en kamp for demokrati og frihed mod diktatur og undertrykkelse. Næppe var krigen imidlertid afsluttet, før det med overvæl

dende tydelighed viste sig, at der ikke forelå nogen enig forståelse af, hvad demokrati og frihed betyder. Med rystende hast er den verdenspolitiske situation drevet ud i modsætninger, der synes at stå lige så skarpt over for hinanden som dem, vi mindes fra trediverne. En kløft har åbnet sig mellem Øst og Vest, og krigsårenes smukke ord om fredselskende demokratiske nationer bliver mere og mere hjemløse i virkelighedens verden. I denne situation ligger det nær for de nordiske lande, ganske særligt for Danmark, Norge og Sverige, der både gen

nem historien, ved social struktur og kulturel indstilling er så nøje knyttet sam

men, at prøve på at gøre sig klart, hvad det er, vi her i Norden forstår ved demokrati. De nordiske lande har levet deres eget liv og skabt en politisk-social udvikling, som ikke har sin baggrund i modsætningen mellem Øst og Vest, og som har krav på at blive forstået ud fra sine egne forudsætninger.

Derfor har på forlagsboghandler Westermanns initiativ Halvorsen & Larsen, Oslo, Natur och Kultur, Stockholm, Westermanns Forlag, København, og nær

værende værks redaktion ment, at det var tiden til at minde os selv såvel som den store verden om, at der mellem New York og Moskva ligger et nordisk område, hvor menneskelivet har skabt sig politiske og sociale former, som ikke er over

taget fra den ene eller den anden side, men som på en harmonisk måde er vok

set op af landenes eget folkeliv, og som giver bedre og mere menneskeværdige livskår, end man finder dem de fleste steder i verden. V i er dristige nok til at mene, at de nordiske lande har noget at sige, som fortjener at høres netop nu, hvor Øst står så hårdt mod Vest. V i er dristige nok til at hævde, at de nordiske lande har nået en politisk modenhed og en social udjævning, som for andre

X I V

(13)

stater er værd at bemærke. Derfor er det også tanken senere at få dette værk frem på engelsk, for at det således kan bringe bud til den øvrige verden om et

»demokrati i midten«, der søger at forene de vestlige landes respekt for person

lig og politisk frihed med de østlige idealer om økonomisk frigørelse og social udligning.

I første række vender værket sig dog til læsere i de nordiske lande. Dets mål er at få mennesker til at standse op og tænke over det samfundsliv, vi til daglig lever i uden at skænke det megen opmærksomhed, at få mennesker til at be

sinde sig på det, vi har, og som ikke mindst i øjeblikket er os mere dyrebart end nogensinde. I situationen, som den tegner sig for os, hvor en fremmedartet kulturopfattelse i øst sætter sit angreb ind imod vort bestående samfund, er det også værd at gøre opmærksom på, at der — trods alle forskelle mellem politiske partier og anskuelser — findes et vist fælles grundlag, som måske kan være svært at afgrænse, men som på det nøjeste hænger sammen med hele vor vest

europæiske kultur.

Som man vil se, falder værket i to skarpt adskilte dele, en historisk og en systematisk. Den første del giver — efter en skildring af det gamle nordiske samfund — en oversigt over de demokratiske samfundsformers tilblivelse i de tre nordiske lande, dels udviklingen af demokratiets tekniske apparat, dels de politiske partiers historie, dels — og heri har man lov til at se noget særlig nor

disk — en udredning af det politiske demokratis nøje sammenhæng med almin

delig folkelig rejsning og med de store folkelige organisationer. Tanken med værkets anden del har ikke været at fremstille demokratiets rene lære. En sådan

»ortodoksi« er der ingen plads for. M an har bedt en række personligheder be

handle de problemer, der knytter sig til demokratisk samfundsliv, ud fra nor

diske forudsætninger, men med et ganske alment, universelt sigte. Hver forfat

ter skriver helt for egen regning, og der er, som det var at vente, store for

skelle imellem de mange forfatteres synspunkter, undertiden kan man ligefrem tale om polemiske modsætninger. Trods alt er det dog, forekommer det os, modsætninger inden for en fælles verden, bestemt ved en fælles måde at leve og tænke på, en livsholdning, som er vokset frem igennem de sidste hundrede års politiske udvikling, forbavsende parallelt i alle de tre lande. V i har ikke tilstræbt at skrive en lærebog, men det er vort håb, at det på de følgende sider er lykkedes at indfange noget af den livsform og ånd, som er kærnen i nordisk demokrati.

xv

(14)

Redaktionen har set det som sin vigtigste opgave, der unægtelig også var for

bundet med meget store vanskeligheder, at finde den rette kreds af medarbej

dere. De måtte vælges, og er faktisk blevet valgt, ud fra rent saglige synspunkter, idet man dog samtidig har anset det for ønskeligt, at de tre lande og de for

skellige politiske opfattelser hver fik en rimelig repræsentation. At dette ikke fuldt ud er lykkedes, er redaktionen sig vel bevidst. Det skyldes, at adskillige af de medarbejdere, man ønskede at knytte til værket, ikke har kunnet afse den fornødne tid og derfor har måttet give afslag. Det gælder således fra Norge forfatterinden fru Sigrid Undset, fra Danmark fhv. finansminister, professor Thorkil Kristensen og professor, dr. Poul Andersen og fra Sverige statsminister Tage Erlander.

Hver enkelt forfatter har været stillet helt frit, men skulle det lykkes at få værket til at fremtræde som en helhed uden overflødige gentagelser, måtte redaktionen forbeholde sig ret til at foreslå forkortelser og mindre ændringer.

Denne ret har vi i et vist omfang benyttet os af, dog uden derved på noget punkt at berøre forfatternes principielle synspunkter.

Bogen er forsynet med et udførligt navne- og sagregister, udarbejdet som noget af en demokratiets ordbog. Den skulle således for alle politisk vågne og interesserede ikke blot kunne give en almindelig orientering ved en første gen

nemlæsning, men den skulle på længere sigt være brugbar som opslagsbog til orientering i de nordiske staters samfundsproblemer.

Endelig har redaktionen ment at burde udstyre værket med et billedmateriale med tilhørende tekster, der ikke blot tjener til at levendegøre stoffet, men sam

tidig udgør en selvstændig, fortløbende kommentar til hovedteksten. Illustra

tionerne er udvalgt og lagt til rette af magister Erling Nielsen, der også har ansvaret for de ledsagende billedtekster.

København, jan u ar 1949

XVI

(15)

T r y k f e j l s l i s t e til

N O R D I S K D E M O K R A T I

Side 93 1 . og 7. linie f. o. i billedteksten K a rl Staaf læs K a rl Staaff

Side 98 6. linie f. o. i billedteksten Johan læs John

Side 13 5 1 . linie f. o.

men læs med Side 139 15. linie f. n.

omjäm förligt læs ojämförligt Side 14 1 8. linie f. n.

statskyrkan læs statskyrkans Side 150 16. linie f. n.

del organisationer læs delorganisationer

Side 186 Sverige. Forste kammer 19 18 Kommunister o læs 1 19 2 1 Socialdem okrater 5 1 læs 50 19 2 1 Kommunister o læs 4 Sverige. Andet kammer

19 2 1 Bondeforbundet 29 læs 30 19 2 1 Borgerlig vänstre 47 læs 48 1948 H ögern 22 læs 23

1948 Kommunister 9 læs 8

Side 264 19. linie f. o.

Tendensen t ill allmän fri och öp- pen debatt främ jas, ty det är främst till ett parti — som tidningen får en politisk profil och politisk betydelse.

læs

Tendensen til allmän, fri och öp- pen debatt främ jas, ty det är främst genom e n sådan debatt — icke genom representativ ställning i forhållande till ett parti — som tidningen får en politisk profil och politisk betydelse.

Side 393 19. linie f. n.

og læs och Side 450 13. linie f. o.

blommorbärande læs blomsterbärande

Side 450 3. linie f. n.

riskerar freden« — etc., etc.

læs styrka och rikedom.

K licheerne er frem stillet hos Illu -G ra fia , K øbenhavn.

(16)

F Ø R S T E D E L

Det nordiske demokratis historie

Nordisk dem okrati 2

(17)

F Ø R S T E K A P I T E L

N O R D E N S F R I H E D S A R V

(18)

ÄL D R E D E M O K R A T IS K TRADITIO N I NORDEN OCH DESS FO RT SA TT A UT FOR MN ING

I SVERIGE

A v fil. dr. I n g v a r A n d e r s s o n

O

^mman med demokrati enligt vedertagen mening avser en åsiktsrikt- ning och en författningsform, som hyllar och söker realisera folkstyre i den sedan 1800-talet brukliga formen och med den då gestaltade ideal- sättningen, blir det förenat med ganska stora svårigheter att teckna de drag i äldre nordisk historia, som peka fram åt mot den moderna formen för de

mokrati i Nordens länder. Skälet härtill är lätt att inse. S jälva frageställ- ningen inbjuder till ett anakronistiskt betraktelsesätt, som alltid, då man ur äldre historia strävar att leta fram förebud till senare utformade åskådnin- gar och institutioner. Därtill ligger det särskilt nära till hands att röra sig med begrepp, som ej fattas tillräckligt klart, just då man söker konstruera fram en tradition för sådant, som enligt modern åskådning ter sig värdefullt och önskvärt.

Den demokrati, från vilken vår egen tids härstammar i rakt nedstigande led, fick sina principer utformade tidigast i 1600-talets England och utgick från radikala grupper bland puritanerna. Den fortsatta författningsutveck- lingen i England, Förenta Staternas av upplvsningsidéerna präglade stats

form och vidare den franska revolutionens principdiskussioner och -förkla- ringar läm na sedan grundvalen för den moderna demokratien. I denna för det allmänhistoriska förloppet avgörande utformning av författningar och idéer spela de nordiska länderna knappast någon roll; deras utveckling för- siggår isolerat och utan att påverka de västeuropeiska staternas, såvitt det fram går av materialet.

(19)

6 In gvar Andersson

De fleste moderne idéhistori

kere regner ikke med, at de

»før-demokratiske« træk i Nordens historie har haft no

gen betydning for udformnin

gen af det 18. århundredes de

mokratiske statstanker, som de moderne forfatninger hviler på. Så meget mærkeligere er det, at ingen ringere end M on  tesquieu, den mand, der måske mere end nogen anden er det moderne demokratis teoreti

ker, selv gør opmærksom på forbindelsen med den german

ske forhistorie. H an mener, at englænderne har deres stats- skik fra de gamle nordgerma

ner: I deres skove har friheds- træet spiret og er vokset op.

D et er denne sammenhæng, der har fået den svenske rets- historiker Fredrik Lagerroth til at betragte erklæringerne om menneskerettighederne som »en moderne version af gamle nor

diske, germanske retstanker.«

Sam tidigt stik af Montesquieu.

Det är emellertid en lockande uppgift att söka ge en framställning av de mot modern demokrati fram åtpekande dragen i Nordens social- och författningshistoria — vi skulle här kunna kalla dem »fördemokratiska«.

Alltför mycket ha de förbisetts i den utomnordiska vetenskapliga diskus

sionen, säkerligen till stor del emedan de ha varit okända.

Den nordiska bondedemokratien har visserligen motsvarigheter i mellan- europeisk historia — i Schweiz och Friesland t.ex. — , vilka i sin tur skulle kunna få belysning från nordiskt håll; och den frihetstida »parlam entaris

men« och riksdagsväldet i Sverige ( 1 7 1 9 — 1 7 7 2 ) är en hügeligen anmärk- ningsvärd parallell till den samtida författningsutvecklingen i England. M en i intemationella fram ställningar av dylika fragor tages som nämnt endast sallan hänsyn till de nordiska ländernas äldre samhällsskick och författnings- utformning; det viktigaste undantaget utgöres av tysk rättshistorisk forsk

ning. I varje fall kan en översikt över vad vi kunna kalla fördemokratiska

(20)

Ä ldre demokratisk tradition i N orden ₇

drag i Nordens historia ge en del av bakgrunden till modern nordisk demo

krati. Även om det galler att med största m öjliga tydlighet m arkera den redan fram hållna risken att tolka ut alltför mycket ur materialet, då man söker följa en »nationell« eller »nordisk« tradition genom århundradena, bör försöket att följa den trots alla vanskligheter göras. H är kan det endast bli fråga om ett utkast, och ständigt möter man härvid outredda problem och tvingas t i l l hypotesmässiga formuleringar. A tt med vetenskaplig noggrannhet fram lägga de här aktuella frågorna bör v ara en uppgift för nordisk forskning att gemensamt fullfölja.

I denna framställning blir det företrädesvis två olika linjer i det historiska förloppet, som skola skisseras i stora drag: dels folkets medverkan och re

presentation i författningens institutioner, dels den personliga rättsliga och ekonomiska frihetens ställning; båda hänga de nära samman med det som vi här kalla den fördemokratiska traditionen i Nordens historia. Det blir framställningens uppgift att ådagalagga, att den gestaltning dessa drag fått har varit av betydelse för senare tider såval formellt som reellt och skapat institutioner och värderingar, till vilka modern demokrati i vissa fall kunnat anknyta.

1 . Samhällsförhällanden under forhistorisk tid Byorganisationen

N är det galler att skaffa sig en bild av de äldsta samhallsforhållandena i Norden, under vad som kan kallas forhistorisk tid, är m an i stort sett hän- visad till tre slags källm aterial: fornfynden och vad som kan läsas ut ur dem, ortnamnen, samt de litterära vittnesbörd, som finnas bevarade i antik och anglosaxisk litteratur. Länge voro de antika auktorernas utsagor om ger- m anerna det enda m aterial som man räknade med, fram för allt Cæsars och Tacitus’ . För Norden kom härvid främ st Tacitus’ ord om svionernas egendomliga författning i fråg a: där härskar blott en, utan några inskränk- ningar och med ovillkorlig rätt till lydnad ; där äro vapnen inte, som hos övriga germaner, i var mans hand, utan förvaras under uppsikt av en väk- tare, en slav. H u r sinnrika tolkningar som än ägnas denna Tacitus’ fram ställning, förefaller det dock omöjligt att bygga en säker fram ställning av äldre svenska författningsformer på den.

En säkrare grund för att fastställa de äldsta nordiska samhällsförhällan- dena läm nar det arkeologiska materialet. Det låter oss veta, att åkerbruket

(21)

omkring år 3.000 f. K r. gav upphov åt fastare bosättning och därmed åt fastare samhällsförhallanden i de nordiska länderna samt att en samlad åkerbruksbebyggelse därefter existerade har, åtminstone på vissa håll. Det kan däremot inte ge säkert besked om detta förhistoriska samhälles närm are sociala struktur.

E tt fastare grepp om dessa problem synes man först kunna få med järn- ålderns början. Fram för allt de forskningar, som ha bedrivits i Danm ark, synas visa, att bondesamhället — sådant vi känna det från de medeltida lagarna — har sina rötter i den äldre järnaldern, som sålunda skulle med- föra ett första »demokratiskt genombrott« i Nordens historia, for att an- vända en medvetet anakronistisk formulering. Byn var detta samhälles en- het — därvid bör det givetvis observeras, att byn som bebyggelseform inte forekommer i alla trakter av Norden och att m ånga bygder företrädesvis uppvisa enstaka liggande gårdar. H u r långt samarbetet mellan byns in- vånare strackte sig, med andra ord hur pass kommunistiska byforhållandena voro, låter sig inte avgöras, men övergivna danska bebyggelser från denna tid synas ge vid handen, att åkrarna ägdes av de enskilda bönderna, även om m an redan från början hjälptes åt med arbetet på åker och äng. De för- hållanden, som drevo fram denna form av bondebebyggelse, kunna inte med full visshet fastställas, men troligast är väl, att arbets- och befolkningsför- hållandena ha visat byformen vara effektiv och nyttig, att den därför har slagit igenom av sig själv och spritt sig till nya områden. Åtskilliga ting som man gärna skulle vilja veta besked om, ger källmaterialet ingen som helst inblick i: hurdan var den sedvanerätt som reglerade byns och bondemas forhållanden; fanns det någon högre organisation, som band samman byar- na till större enheter; fanns det redan i forhistorisk tid »ting«, som sörjde för rattsfrågors avgörande, och vilka områden hade gemensamma ting?

A llt detta är okänt, och lika okänt ar det, om det under äldre j ärnåldem existerade verkliga statsbildningar av större omfattning i Norden. Tacitus berättar omkring år 100 efter Kristi födelse om germanernas författnings- form : »O m mindre viktiga ärenden besluta hövdingarna; om viktigare hela folket. . . « De sammankomma på bestämda tider och sam m anträda fullt väpnade. »Det hedersammaste sättet att uttrycka bifall är att prisa genom vapengny.« Inom folkforsamlingen får man också föra process om livssaker.

M en i vad m ån denna skildring vid den tiden är tilläm plig på nordiska for

hållanden, är omöjligt att med säkerhet säga; enligt Tacitus’ egen uppfatt- ning voro ju forhållandena hos svionem a andra och mera säregna, men som

(22)

Ä ldre demokratisk tradition i N orden 9

redan förut påpekats torde inte heller därpa någonting med säkerhet kunna byggas.

2. Vikingatidens » demokrati «

M ed vikingatidens början blir det m öjligt att få ett åtminstone tillfälligt grepp om de stats- och samhällsförhällanden, som funnos i de nordiska län- derna. K ungadöm et kan då efter hand konstateras i Danm ark, Norge och Sverige, ehuru rikenas omfattning till en början är svår att fastställa. Så mycket är i varje fall säkert, att riket hade en mot senare tider svarande utsträckning i N orge under 8oo-talets senare del, i D anm ark vid 900-talets m itt och i Sverige m åhanda redan under 800-talet, med full säkerhet om

kring år 1000. Det blir nu också m öjligt att få en närm are föreställning om de »folkförsamlingar«, de ting, vilka förmodligen gå tillbaka till betydligt äldre tid och utgöra det viktigaste fördemokratiska draget i nordisk historia.

Det första vittnesbördet om ett dylikt, som förmedlats av litterära källor, återfinnes i Rim berts Ansgarslegend, skriven av en med händelserna nära sam tida lärjunge till Ansgar själv.

En rådgivande eller medbestämmande forsamling vid mitten av 800-talet skymtar i hans berättelse om den stora handelsstaden Birka (på Björkö i M alaxen ). N ågot liknande återfinner m an ännu tidigare i Danm ark, där ett fordrag med frankerna år 8 1 1 bekräftas av stormän från rikets olika delar.

Det är alltså från början inte fråga om ett maktfullkomligt kungadöme, utan om kung och folkförsamling eller kung och stormannarepresentation.

Större makt synes kungadömet i Norge sam la genom H arald H årfager, som redan i senare delen av 800-talet sökte ordna en centraliserad forvaltning, med hur stor fram gång är m era ovisst. I varje fall bevarades åtskilligt av den västnordiska författningstraditionen, då bonder och stormän redan tidigare hade utvandrat t ill Island och där under landnamshövdingarnas ledning byggde upp en »republikansk« stat med utpräglat aristokratisk författning, med högsta makten sam lad hos Alltinget, »världens äldsta parlament,«

skapat år 930.

Det rika, litterärt delvis hogtstående berättande källmaterialet, som anger sig skildra denna tid, har den moderna kritiken till viss del analyserat sönder. Enbart på den islandska sagadiktningen kan inte en rekonstruktion av vikingatiden byggas. Fastare utgångspunkter för bedömandet av författ- ningsforhållandena ge andra källor av icke berättande slag: de äldre nor-

(23)

1 0 In gvar Andersson

Det lønner sig at inddrage sagaøen under efterforskningen a f »før-demokratiske« træk i det gamle Norden. Altingsforfatningen 930 indeholder således en klar adskillelse af lov

givende og dømmende myndighed, som virker helt moderne. T il mødested for altinget valgtes den smukke Tingval laslette, som senere blev et symbol på frihed og selvstændig

hed. » Je g vil hellere undvære altinget, end at det ikke skal afholdes på Tingvallasletten«, hævdede Tom as Sæmundsson, en af hovedmændene i forrige århundredes nationalbevæ

gelse. — Fotografi af Tingvallasletten.

diska lagarna. Åtskilliga av deras stadganden gå av allt at döma tillbaka till äldre tid än lagarnas uppteckningstid. Svårigheten härvidlag är emellertid att fastställa, vilka institutioner och stadganden som verkligen avse äldre tid och vilka som återge forhållandena vid tiden för lagarnas uppteckning. Den nyare forskningen — t. ex. representerad av dansken P. J . Jørgensen — har allt kraftigare m arkerat det vanskliga i att sluta tillbaka till äldre forhållan- den från lagarna och fram hållit de bevarade lagstadgandenas nära sam m an

hang med forhållandena från själva uppteckningstiden. M en ingen boskill- nad mellan lagstadganden av äldre och nyare datum har genomförts av forskningen. Den äldre nordiska författningshistorien är over huvud ännu inte på långt när tillfredsställande utforskad: här ligger en uppgift för nordiskt vetenskapligt samarbete, som saknar motsvarighet i världen. — T ill lagarna kommer i vissa fall runinskrifternas material.

V issa grunddrag i vikingatidens samhällskick i Norden äro emellertid m öjliga att fastställa, trots källmaterialets begränsning. Stormännen, d.v.s.

(24)

storböndema, spelade en fram trädande roll. De tjänade sig rika på han

dels- och rövartag och künde sam la stora förmögenheter i jord, boskap, guld och trälar; i runstenarnas inskrifter fram träder en och annan sådan stor

bondeviking. M en otvivelaktigt utgjorde de vanliga böndem a samhällets kärna, i sin tur med m ånga nyanser i fråga om rikedom och inflytande. De bofasta, egendomsbesittande männen voro samhällets enheter. De valde sina ledare på tinget och senare sin prast och hade även sitt inflytande på kungavalet. De hade alia talan vid de ting, som förekommo, ehuru vars och ens inflytande kunde variera högst avsevärt, beroende förutom på rikedom och begåvning även på hans forankring i m äktiga ätter eller byalag. Sinnet för lag och rätt och då särskilt för dess form ella sida var väl utvecklat. M en i den m ån ett nordiskt bondefolkvälde verkligen existerade, var det liksom den antika demokratien utövat endast av en del av folket. Fram för allt saknade den talrika trälklassen tilis vidare varje spår av personlig frihet och var rättsligt att jäm ställa med husbondens övriga egendom ar; egendoms- lösa fria m än hade lågt anseende och intet inflytande. Givetvis saknade vikingatidens författning i Nordens länder all medvetet »demokratisk« upp- fattning; det är av vikt att fram halla detta gentemot senare tiders of ta stärkt idealiserande bild av den urgam la politiska friheten i Norden. Det är tydligt att i ett bondesamhälle, där krasst realistiskt uppfattade jord- och familjeintressen bestämde värderingam a, inga i modern m ening demokra

tiska principer uttänktes eller uttalades; lika anakronistiskt som att ange detta samhälle som en demokrati i modern mening, skulle det naturligtvis dock v ara att forebrå det dess faktiska utformning med hänsyn till nyare ideal, utformade på grundval av helt andra samhallsforhållanden.

3 . D e t m e d e lt id a s a m h ä lle ts statsskick o c h rä tts o r d n in g

T IN G E N

Allteftersom vi nalkas tiden för de äldsta nordiska lagarnas uppteckning, bür det lättare att få en bild av de forhållanden, som här behandlas. Det centrala i det gammalnordiska statslivet — det var tydligt skönjbart redan under vikingatiden — var bondesamfundet (byn) och tinget. Byns liv och arbete, som vid tiden för lagarnas uppteckning under 1 1 0 0 - och 1200-talen hade nått mycket långt i fråga om samverkan, reglerades i detalj genom lagens bestammelser, och varje by hade utan tvivel redan länge haft sin

(25)

12 In g var Andersson

I Snorres Heimskringla findes den berømte skildring af mø

det på U ppsalatinget, hvor Torgny Lagm and taler bøn

dernes sag imod kongen:

»M en da kongens erender var talte, slige som det var skik a t tale på tingene, og det var forbi med det, stod B jø rn stallare op ved jarlens stol og sagde h ø it: »K on g O lav send

te mig hid i det erende, at han vil byde svcakongen forlig og det lande

skifte, som fra gamm el tid h ar været mellem N orge og S v itjo d .« .. . Da sprang svcakongen op og råbte høit, at den mand skulde t i c . . . M en så stod T orgn y o p . .. D a det blev stilt, talte T o rg n y : »Anderledes er nu svcakongernes sindelag, end det for

dum har været. T orgn y, min fa r

fader, mindedes Upsalekongen Eirik Emundsøn og fortalte det om ham, at . . . han var ikke så overm odig, at han ikke vilde høre på folk, når de skulde tale m ed ham om n o g e t...

Je g kan mindes kong E irik den seier- sæle, og je g var med ham i mangen hærfæ rd; han øgede Svearnes rige og vergede det stridbart; vi havde let for a t give ham råd. M en den konge, som nu er, lader ingen mand vove at sige til ham andet end det ene, som han selv vil have, og derpå lægger han al k r a f t .. . H an attrår at holde Norges-vælde under sig, som ingen sveakonge fordum har a t

trået, og det skaber mangen mand uro. N u vil vi bonder, a t du skal gjøre forlig med O lav D igre, Norges konge, og gifte din datter Ingegerd med h a m ... M en om du ikke vil have det, som vi siger, så vil vi gå imod dig og dræbe dig og ikke tåle ufred og ulov a f d i g . . . Sig nu strax, hvad kår du vil vælge.« D a gjorde mængden strax våbenbrag og stort gny. K ongen stod da op og talte; han siger, at han vil lade a lt være, som bønderne v i l : »så h ar alle svcakonger gjort, at lade bønderne råde med sig i alt det, de vilde.« Da standsede bøndernes råb.« (Gustav Storm s oversættelse).

Mens man tidligere tillagde denne skildring historisk værdi, er man nu tilbøjelig til at opfatte der. som en novelle med opdigtede replikker, men en novelle, som giver et rigtigt spejlbillede af forholdene på Snorres egen tid. — Illustration af Christian K rogh : Torgny Lagm and taler på Uppsalatinget.

stämma, sitt ting, för åtskilliga av de gemensamma ärendena. Den närmast större enheten var m åhanda redan under förkristen tid socknen; därefter kom med säkerhet i Danm ark och Gotaland häradet, eller i Svealand dess motsvarighet hundaret; beträffande Norge är forhållandet m era oklart, eftersom en förmodligen förefintlig äldre häradsindelning där har undan- trängts av andra indelningar: fylken resp. halvor, tredingar, fjärdingar etc.

Över häradstingen stodo i D anm ark landsting, omfattande större eller min

dre delar av riket; i Sverige landskapstingen; i Norge de fyra lagtingen, som

(26)

Äldre demokratisk tradition i N orden _{1 3}

emellertid ej bestodo av en forsamling av fria man, utan av representanter för bönderna, utsedda av kungliga ämbetsmän. Tingens viktigaste uppgifter gällde rättskipningen, och förhandlingarna vid landskapstingen i Sverige leddes av folkvalda lagm än. V a rje fri man hade alltjäm t talan vid tingen.

V issa rent författningsmässiga uppgifter tillkommo tidigt tingen. P i de danska landstingen valdes och hyllades kungen. I Sverige ägde samma pro- cedur rum genom ett komplicerat tillvagagångssatt, som innebar först ett val genom »svearna« vid M ora ting utanför U ppsala (»svear äga konung taga så ock vräka«) och därefter kungens hyllning vid vart och ett av de olika landskapstingen, under den »Eriksgata«, som han foretog genom lan

det. I Norge valdes kungen i äldre tid bland tillgängliga kungasöner på

»alltingen«, d.v.s.fylkestingen och andra »landskapsting«; senare, efter 1 163, genom ett valkollegium, som bestod av biskoparna och de främ sta stormän- nen. Genom tingen förbehölls sålunda till en tid åt folkets representanter inflytande på kungadömet, en tradition som särskilt i Sverige fick den allra största betydelse. En folkets »motståndsrått« av det slag, som även är känt hos andra germanska folk, existerade otvivelaktigt i Norden. — De juridiska uppgifter, som de olika tingen hade att tillvarata, löstes genom det utpräglat formella bevisningsväsende, som utmärkte den aldre germanska ratten:

vittnesbevis förekom inte, utan endast bevisning genom mededsmän, vilka bestyrkte de tvistande parternas uppfattningar med edgång.

K U N G A M A K T O C H S T O R M Ä N

Det inflytande, som bondesamhällets män sålunda hade på rättskipnin

gen och genom kungavalsproceduren på rikets styrelse, fick en olika utveckling i de nordiska länderne. Givetvis var det fortfarande och i ökad grad fram för allt storbönderna, som här kunde bäst tillvarata m öjligheterna, och såtillvida blev det huvudsakligen genom rikenas aristokrati som friheten gentemot kungamakten kom att hävdas. I Norge hade O lav den helige re- organiserat kungadömet, men från 1 1 oo-talets förra del kom en period av förvirrade inbördesstrider mellan tävlande m aktgrupper med kungaättlin- gar som ledare ( »kongsemnerne«). En allians mellan kungam akt och aristo

krati utformades under M agnus Erlingsson ( 1 1 6 1 — 84) och tingens folk- representation förlorade mycket av sitt inflytande, medan det ovannämnda aristokratiska valkollegiet skulle sörja för kungavalet bland tillgängliga kungaättlingar. Denna utveckling vändes emellertid av Sverre och hans ätt, som lyckades genomföra arvriket, och stormännen miste möjligheten att

(27)

Term inus romani im pe

rii, Det romerske riges grænse, stod der på Rendsborgs byport i Syd

slesvig. D et gælder ikke mindst i juraen: R o merretten kom aldrig til at spille den samme rolle i Norden som i det øvrige Europa. Selvom der kan spores påvirk

ning fra kanonisk ret i de nordiske landskabs

love, er de dog som hel

hed et hjemmeprodukt, der for visse deles ved

kommende danner

grundlag for de moder

ne lovkomplekser. Den ejendommeligste skæb

ne har måske Jyske lov h aft: Den gjaldt i Søn

derjylland lige til år 19 oo. — Side af Öst- götalagen.

tillvarata författningsfriheten, sedan de hade assimilerats med den kungliga ämbetsmannaklassen. En ersättning skapades i riksmötena och i rådet, men kungamakten forblev dominerande med stormännen som tjänare och hjäl- pare. Genom dynastiska kombinationer överfördes den norska kungamakten under 1300-talets lopp i kraft av arvsrätten först till den svenska s.k. folkun- gaätten, sedan till de danska regenterna. V arken tingen eller stormännen hade förmatt att hävda författningens frihet gentemot kungen.

I Danm ark utbildades under senare delen av 1 1 oo-talet och forra delen av 1200-talet en stark kungam akt av Valdem arernas ätt, som tog hand om forvaltning och krigsväsen, utrikespolitik och lagstiftning samt om rätts- väsendets verkställighet. Landstingens inflytande på kungavalet blev efter hand av företrädesvis formell art, och motvikten mot kungamakten kom här att bildas av den stormannaklass med ursprung dels i de gam la stormanna- atterna, dels i kungens tjänare inom krigsväsen och forvaltning, som växte

(28)

Ä ldre demokratisk tradition i N orden _{1 5}

fram omkring år 1200. Det gick emellertid inte här som i Norge, utan stormannaklassen hävdade sig framgångsrikt mot kungen med hjälp av den for

samling, som benämndes Danehoffet. Som avgörande moment i dragkam pen om författningsmakten räknas kung Erik Glippings handfästning år

1282, vilken tillförsäkrade stormännen i Danehoffet ett bestämmande in

flytande på regeringen. Efter hand blev det främst rådet, som företrädde stormännen och sörjde för kungamaktens begränsning. Grunden till det danska adelsväldet var lagd, och enväldestendenserna voro hejdade.

I Sverige stravade folkungarna under senare delen av 1200-talet att för- verkliga liknande principer som V aldem arerna i D anm ark i forvaltning, lagskiftning och rättskipning. De strävade också målmedvetet efter arv- kungadöme, men lyckades inte uppnå det. E fter en period av bittra inbör- desstrider mellan olika ättgrenar i början av 1300-talet togo stormännen, som även i Sverige hade rådet som forsamling, makten i landet och skaffade sig garantier mot absolut kunglig makt. Å r 1 3 1 9 skedde kunga.valet genom en för riket gemensam valkorporation, bestående av alla lagm än i riket jäm te tolv »vittre och snälle«, d.v.s. lagkunniga och kloka m än från varje lagsaga; då utfärdades också ett dokument, som fastslog folkets (främst adelns) rätt mot kungen. I mitten av 1300-talet kodifierades den svenska författningen i kungabalken i M agnus Erikssons landslag, dar konungens, rådets och folkets ömsesidiga förpliktelser i fråga om rikets styrelse noga anges. En fast grund för den konstitutionella friheten var därmed skapad i Sverige, och som motvikt mot kungamakten tjänade ej — som i D an m ark — enbart rådet, utan även folket, i valförsam lingen företrätt av rikets kunnigaste och mest ansedda bonder. De friheter, som härigenom säkrades åt folket, voro i huvudsak: garanti för lagens efterlevande och för medbor- garens personliga och ekonomiska frihet mot centralmaktens godtycke;

samt begränsning av skatten, vars ökning gjordes beroende av vissa angivna förutsättningar och skulle fastställas för var lagsaga genom biskopen, lag- mannen, sex stormän och sex av allmogen. Eriksgatans hyllningsceremonier i de olika svenska landen bibehöllos. I Sveriges författningsutveckling följ- des sålunda en tredje väg, i jämförelse med grannrikena.

Den ena förutsättningen för bevarande av de frihetstraditioner, som till viss del sam m anfalla med den moderna demokratiens, var utformandet av sådana författningsbestämmelser, som förhindrade en kunglig absolutism.

Detta skedde med störst fram gång i Sverige, där ju även folket genom sina representanter var direkt part i författningsstadgandena. I Danm ark säk-

(29)

rade 1 282 års handfästning i princip liknande friheter även åt folket, men part i maktkampen var här endast stormannaklassen genom Danehof och råd ; och i fortsättningen blev denna samhällsgrupp den enda motvikten mot centralmakten. Genom arvrikets införande i Norge blev läget där ett annat och ur vår synpunkt säm re; resultatet blev i själva verket, att man knappast kan tala om något utvecklat författningsliv i detta rikes äldre historia efter 1300-talet.

B O N D E F R IH E T E N

En andra förutsättning för bevarande av den tradition, som vi här med fullt medveten anakronism kalla demokratisk, var bevarandet av folkets, d.v.s. i stört sett böndernas ekonomiska och personliga frihet, hävdad främst genom den självstyrelse, som hade gam la anor. Även här gestaltade sig utvecklingen helt olika i de tre nordiska länderna. E n förändring i vad man kan kalla demokratisk riktning ägde visserligen rum över hela Norden under 1200-talet: träldomen upphörde. Anledningen härtill har man sökt på olika håll: i den allm änna humanisering, vari den romerska kyrkan utan tvivel spelade sin stora roll; i svårigheter att rekrytera trälklassen efter vikinga- tågens upphörande; men främst i den omläggning av odling och jordarbete, som gjorde det mindre lönande med trälar och bättre att lita till arrenda- torer och fria lönarbetare. U nder en period, som med säkerhet sträckte sig över mer än ett århundrade, blevo trälarna allt mer ovanliga, och genom centralmaktens initiativ upphörde denna samhällsklass till slut att finnas till;

i Sverige nådde denna utveckling sitt slut under 1330-talet.

Parallellt med detta förlopp försiggick emellertid ett annat, som stärkt minskade de självägande böndernas antal och på sina håll hotade att ut- plåna dem som samhällsklass. K am pen om den gam la bondefriheten bor

jade, då stormannaklasserna i de nordiska länderna, delvis i samverkan med centralmakten, nådde betydande privilegier och kunde utvidga sina egen- domar i snabbare takt än tidigare.

De självägande böndernas antal minskade under senare delen av medel- tiden, men i olika takt i de olika länderna. Omkring år 1300 var läget i Norge sådant, att kyrkan torde ha ägt minst tredjedelen av landets jord, kungen och adeln vardera en sjättedel, medan självägande bonder brukade en knapp tredjedel; »leilendingen« (arrendatorn) var nu en mycket vanlig jordbrukartyp. I Danm ark minskades de självägande böndernas antal än snabbare. Inem ot år 1400 beräknas antalet bondgårdar i detta land till om-

(30)

Tid en inden »det blan

ke øje får latin på pu

pillen« (K inck) blev af romantiken opfattet som »den straalende T op, hvorfra vi er siun- ken og atter skal op.«

(O ehlenschlæ gcr). Men da guldalderteoricn måtte vige for frem

skridtstroen, blev U rnor

den degraderet fra ide

al til et stadium i ud

viklingen. — K n u t Ek- walls m aleri: Frithiojs frieri (18 7 9 ) med mo

tiv ira Tegners digt er en typisk eksponent for det romantiske oldtids- sværmeri med dram ati

sering af situationen, idealisering af perso

nerne — og ligegyldig

hed for den historiske korrekthed (vikinger med bronccaldervåben).

kring 80.000, men antalet självägande bonder inte högre än till 10.000, d.v.s. 1 2 ½ % , medan ungefär 15 % arrenderade kronogårdar; adel och kyrka hade återstoden av jorden med ungefär lika mycket vardera. I Sverige kan man först vid medeltidens slut göra en motsvarande beräkning med något så när tillräcklig sannolikhet. Det visar sig då, att kronan där innehade 5,6 % av hemmanen, adeln 20,7 % , kyrkan 2 1 , 3 % och skattebönderna, allt- så de självägande bönderna, heia 52,4 % i det egentliga Sverige; i Finland, som sedan tidig medeltid hade utgjort en del av det svenska riket, var skatte jorden över 95 % .

F Ö R U T S Ä T T N IN G A R N A F Ö R B O N D E F R IH E T E N S B E V A R A N D E I S V E R IG E

Den gam la bondefriheten hade sålunda bevarats på ett h e lt annat sätt i Sverige än i de övriga nordiska länderna. A tt förklara detta forhållande

N ordisk dem okrati 3

(31)

1 8 In g va r Andersson

skulle kräva inglende vetenskapliga undersökningar av jäm förande slag, som inte äro utförda. M en vissa antydningar kunna försöksvis göras. En av förutsättningarna torde vara, att Sverige befann sig på ett i jämförelse med Danm ark mera primitivt ekonomiskt stadium, dar de kapitalstarka stormän- nen och institutionerna inte hade hunnit genomföra så stora jordförvärv som i Sverige. I forhållande till Norge torde inte denna forklaring räcka, trots hanseaternas tidiga insteg i landet. D ar torde man även få räkna med den starka och tidigt insättande belastning av allmogen, som måste ha varit en följd av de långa inbördeskrigen under »kongsemnernes« tid, och med den specieilt norska utvecklingen av författningen. En viktig forklaring till olikheten ligger av allt att döma även däri, att då den svenska författningen tryggade ett visst inflytande åt bönderna och skapade elementära garantier mot deras utsugning, betingades detta i sin tur av deras m ilitära använd- barhet, som gjorde dem till av olika svenska parter eftersökta bundsför- vanter, en fråga som skall närm are behandlas längre fram . Det måste emellertid här fram hållas, att dylika orsaksanalyser alltid göras med utgångs- punkt från en känd utveckling och aldrig låta sig strikt bevisas. samt att de olika förklaringarna alltid gripa in i varandra. De svenska böndernas insats i senmedeltidens politiska liv måste i varje fall genomgås för att det skall bli möjligt att ge en klarare bild av bondefrihetens bevarande, som i detta land hade betydligt större utsträckning än i grannländerna.

4. »Fördemokratiska« drag under senmedeltiden

Om vissa av de värden, som vi mot bakgrund av senare tiders utveckling ange som demokratiska, i de nordiska länderna bevarades genom insatser av den aristokrati som där fanns — och detta gäller i synnerhet de konsti

tutionella principernas hävdande i Danm ark och Sverige genom rådet — , så lyckades de svenska bönderna genom egna insatser bevara andra sådana värden. M en inte på egen hand. Det skedde fastmera, som antytt, i väx- lande allianser med andra maktgrupper, än med rådets företrädare för vad man har kallat medeltidens »aristokratiska konstitutionalism« i Sverige, än med centralmakten, särskilt riksförestandarna under medeltidens slutskede.

H ur medvetet bönderna stredo för ett »fördemokratiskt« program, är mycket svårt att säga. M en två ting utöver de rent ekonomiska tillgångarna uppfattades utan tvivel som reella värden, som det kunde v ara mening att

(32)

Retsforhandling under åben himmel med dommer og nævninge siddende på tingstokke.

Træsnit fra Olaus M agnus: De nordiske folks historie. 15 5 5 .

gå till strids för. Det ena var den personliga frihet, som garanterades i 1 300- talets svenska författning, landslagens kungabalk; den garanterades även i D anm ark genom 1 282 års handfästning, men dess tillämpning för bön

dernas del foil snart i glömska och tillvaratogs inte av stormännen och rådet;

i Sverige bevarades den. Det andra var lagen — Sankt Eriks konungs lag, som det hette — , med vilken bönderna ännu på tingen hade direkt kontakt och vars fördelar vem som helst künde uppskatta. Landstingen höllo visserligen på att mista sin betydelse, men häradstingen levde kvar och bevarade sina gam la uppgifter. Stormännen läto visserligen utnäm na sig till härads- hövdingar genom kungen, vilket blev vanligt under senmedeltiden, men mot den »lagläsare«, som företrädde stormannen-häradshövdingen, häv- dade sig tingsmenigheten under ledning av den tolvmannanämnd, som hade växt fram under medeltidens lopp. Häradets bonder hade sålunda bevarat det viktigaste av den gam la tingstraditionen i Sverige.

D E T F Ö R S T A U P P S L A G E T T I L L S T Ä N D E R R E P R E S E N T A T IO N I S V E R IG E

Även på andra sätt erhöllo bönderna möjlighet till kontakt med de politiska frågorna. Det skedde genom fram växten av en riksrepresentation. D å 3*

(33)

M agnus Eriksson i slutet av sin regering låg i hård strid med stormännen och sökte utvidga den kungliga makten med hjälp av olika manövrer, var det vid ett tillfälle ( 1 3 5 9 ) hans avsikt att skapa en forsamling, som gick utöver den redan förefintliga valförsamlingen vid kungaval och som i viss mån företrädde de olika ståndsgrupper, man numera kunde urskilja i sam- hället. H an bjöd då, »att fyra man av allmogen i varje lagsaga och utsedda man av varje köpstad, två kaniker av varje domkyrka med sin biskop, och alla andra av våra och riksens man (d.v.s. stormännen), som det vårdar och som komma vilja, komma t ill K alm ar.« R iket skulle då »sättas och skipas på det sätt som det kan form å bestå med, kronan i sin rätt och heder, kyrkor och kloster i sin rätt, bonder, bokarlar (d.v.s. husmän) och köpmän var vid sin rät t . . .« Det är ovisst om mötet verkligen sammanträdde, men principen om en politisk representation för hela folket var därmed uttalad, och det hade fastslagits i tydliga ord, att den skulle omfatta även bondesam- hällets män och indirekt tillvarata även de obesuttnas »rätt«. V i återkomma längre fram till den svenska representationens utformning.

B O N D E F R IH E T E N S K R I S I S V E R IG E . R IK S D A G E N S U P P K O M S T

Ett hot mot bondefriheten låg otvivelaktigt under 136 0 — 80-talen i den från M ecklenburg kommande kung Albrekts välde, varunder risk forelåg för import av feodala idéer. Det lyckades dock aldrig för Albrekt att realisera den starka kungamakt, som han utan tvivel hade tänkt sig och för vilken han arbetade med skicklighet och uthållighet. De svenska stormännen höllo honom stången, även om de till sist, då deras ledare Bo Jonsson Grip hade avlidit, tvungos att tillkalla hjälp från drottning M argareta av D an m ark och Norge och fingo betala den genom vissa förläningsindragningar till kronan. Resultatet av denna samverkan blev Kalm arunionen mellan de tre nordiska länderna ( 1 3 9 7 ) . I Sverige kom nästa kris för fri författning och böndernas oberoende under den andre unionsregenten Erik av Pom mern, som strävade att genomföra en efter dåtida begrepp modern stark centralmakt i de nordiska länderna. M ot hans hårda skattepolitik och hans mer eller mindre tydliga enväldessträvanden reste sig den svenska kyrkan, stormännen och bergslagsmännen och även böndem a; de funno till sist for

men för en allians. Det skedde då det folkliga missnöjet fick en ledare i den berömde bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson och väpnade bondeska- ror samlades till kamp med kungens fogdar i förbund med kyrkans och adelns, d.v.s. rådets män ( 1 4 3 4 ) . U r samtida källor känna vi upprorsmän-

(34)

Ä ldre demokratisk tradition i N orden 2 1

nens program, som en tysk borgare återgav s i, att »det här i Sverige åter måtte bli som det förr var i konung Eriks tid, vilken nu är ett här i landet dyr

kat helgon. På hans tid fanns ingen tull eller skatt eller pålagor på bön

derna, som nu är, och därför vil ja de åter ha sam ma rätt som i forna dagar.«

Det anges också att vissa kyrkliga skatter i Linköpings stift inte längre er

lades efter Engelbrekts »regering«.

Samtidigt med Engelbrektsresningen förekommo vidare bondeoroligheter i båda de andra nordiska rikena. M en de medförde inga större resultat, då de voro isolerade foretag utan effektiv ledning och utan avgörande stöd hos stormännen. Även om det folkliga draget i Engelbrekts resning i äldre tid har överbetonats och den moderna forskningen klart har uppvisat dess nära beroende av stormännens politik, kan det inte betvivlas, att den hade stor betydelse för att hävda böndernas politiska inflytande. Det lyckades senare K a rl Knutsson att slå ner de folkliga oroligheter, som efter Engelbrekts död fortsatte att dyka upp. M en ett politiskt betydelsefullt och egendomligt nog bestående resultat uppvisade Engelbrektsresningen däri, att den främ jade uppkomsten av den representationsform, som sedermera kom att kallas riks

dag. U nder de extraordinära forhållandena i samband med upproret mot Erik av Pommern blevo även köpstadsmäns och bonders intressen före- trädda i de stora politiska avgörandena och angivna i viktiga rådsbeslut.

Större reell betydelse fick denna representationsform först under medel

tidens allra sista skede, men själva dess existens var av stor vikt. Och under de följande förvirrade inbördesstriderna omkring 1400-talets mitt hävdade bondeuppbådet mer än en gång sin ställning, fram för allt i strid mot danska erövringsstyrkor.

B Ö N D E R N A SO M M I L I T Ä R F A K T O R

Det var alltså delvis med vapenm akt som de svenska bönderna gjorde sin insats i de politiska avgörandena under senmedeltiden. Detta stod i sam

band med ännu ett särdrag i det nordiska samhället, nämligen dess m ilitära sida. I de tre nordiska länderna hade tidigt utbildats en form för vapen- tjänstgöring på kungligt bud, som kallades för ledung, leidang eller leding.

Den innebar skyldighet för bönderna att uppställa ett visst antal män och skepp till krigståg. Ledungen spelade ofta en avgörande roll, för Valde- marernas expansion mot Nordtyskland och för Erik M enveds utrikespolitik, liksom för den svenska erövringen av Finland under 1 100 — 1300-talen och för norska krigsföretag under äldre medeltid. I Danm ark miste den sin be-

(35)

22 Ingvar Andersson

Den store Jellingesten ved V ejle står som et vidnesbyrd om kongedømmets fremkomst i Danmark. Teksten lyder:

»H arald konge bød gøre dette mindesmærke citer G orm sin fader og efter T yre sin m oder, den H arald, som vandt sig al D anm ark og N orge og gjorde danerne kristne.«

tydelse — annat än som upphov till skatteprestationer — i och med det tungt rustade, järnklädda rytteriets uppkomst; i Norge avlöstes den likale- des av skatt. Även i Sverige ersattes den i regel från 1200-talet med en skatt, som kallades ledungslame, men den kunde också fortf arande utbjudas som krigståg och levde länge kvar: ännu i början av 1400-talet uppbådades den här. Villkoren för dess utkrävande fastslogos i landslagens kungabalk med orden: »A lla de som bygga och bo i riket skola visa konungen lydnad, hålla hans bud och stå till hans tjänst särskilt för att vid landam ärena v ärja hans land men ej längre bort med härfärd utan att han har fått deras samtyeke därtill«. Det visade sig under unionskrigen, att de svenska bönderna voro