Digitaliseret af | Digitised by
Forfatter(e) | Author(s): Arndt, Ernst Moritz.; af E. M. Arndt ; öfversättning.
Titel | Title: Några ord om Skandinavien och dess
närvarande förhållanden
Udgivet år og sted | Publication time and place: Upsala : Wahlström & Låstbom, 1844 Fysiske størrelse | Physical extent: 29 s.
DK
Materialet er fri af ophavsret. Du kan kopiere, ændre, distribuere eller fremføre værket, også til kommercielle formål, uden at bede om tilladelse.
Husk altid at kreditere ophavsmanden.
UK
The work is free of copyright. You can copy, change, distribute or present the
work, even for commercial purposes, without asking for permission. Always
remember to credit the author.
ikx-1. i t+i'i.i Ul-l 'IC 11 i $ W . .
DET KONGELIGE BIBLIOTEK
130020757923
ITi.C-Ri. ORD
OM
S K A N D I N A V I E N
OCH DESS NA.RVARANDE FORHÅLLANDEN.
AF
E . M . A R N D T .
Ofver saltning.
U P S A L A 1 8 4 4
WAHL8TROM & lASTBOM.
<5fvers&itarens FOrorcI.
ERNST MORITZ ARNDTS snille och personlighet dro , så vidt vi veta, for mycket kdnda och erkdnda af ven inom Skandinavien, for att ej några ord af honotn om dettas lifsfrågor for dagen skidle hdrstades knnna på- rakna en p ublik utom det Skandinaviska Sdllskapet i Upsala — nå en af livars månadssammankomstcr denna ofversdttning uppldstes — och utom den i som laser de- samma på grundspråket. Det dr i folje haraf, som vi våiga ofverlemna denna ofversdttning i alhndnhetens
hander.
Originalet till densamma utgores af sidd. 327—345 i Arndts sednaste arbete: "Versuch in vergleichender Volkergeschichtesom ar tryckt 1843, men i forordet dateradt 1842 — således fore det skandinaviska stu~
dentmotet i Upsala.
Detta verk — en serie foreldsningar och just de, medelst hvilka Arndt begagnade sig af det, 1840, af Preussiska regeringen återskdnkta tillståndet att fore- lasa — behandlar i 8 afdelningar de sdrskilda Euro- peiska staterna och utgor i sin lielhet en kulturhistorisk vy dfver det narvarande Europa, med sdrskildt af
seende på den borgen for vidare utveckling och for
adling , som det nuvarande politiska tillståndet erbjuder.
I afseende få ofversåttningen få vi namna, att vi tilldtit oss en och annan obetydligare forandring eller uteslutning i stilistiskt hanseende. Några reser
vationer mot forfattarens meningar Jiafva vi, om vi ock någongång dertill varit frestade, dock ej ansett oss befogade att afgifva.
Upsala i Maj 1844.
* • w - a
0 3 1 S K A N D I N A V I E N .
J a g har ofta, på flera stållen, utlåtit mig ofver vara nordiska stamforvandter och på ett stalle*) isynnerhet så vidlyftigt och utforligt, att jag hår ej behofver åter- upprepa det. J a g vill har endast tillåta mig några f a , alimanna anmårkningar lill dessa tidigare, och då fore-
trådesvis taga i skårskådande den politiska sidan, till hvilken betraktelse namnen Ryssland och Pohlen **) otvunget leda. Isynnerhet efter det sist forflutna halfva seklet^ under hvilket de studier, som pånytt blifvit mera gemensamma for oss och Norden — foretrådesvis den jemnforande språkforskningen — ånyo våckt en Migare forestållning om vår gamla slågtskap med dem;
hafva vi vant oss a t t tånka oss denna slågtskap ånnn narmare och innerligare, an den ar. Redan ett par tusen a r , och de flesta val långre, hafva våra forfader och vi varit stållda i andra klimat, andra lander, bland andra folk och tungomål, eller anslutna till dem och inpackade bland dem. Det maste ej allenast åstad- komma stora foråndringar, utan ock skapa stora olik- heter. Och så har åfven i sjelfva verket skett. Vi kunna e j veta huru nåra Longobarderna, Markomaner- n a , Sachsarna, Frankerna, Friserna då voro beslåstade
_ O
*) Se mina Schwed. Gesch. u. s. ve. s. 17—40.
**) Det foregående af detta kapitel afhandlar R. 0. P.
Ofver«.
•
6
med Danskar och Svenskar; nu se vi visserligen ann«
många strimmor och drag af den gamla blodsforvandt- skapen, men måste åfven erkånna, a t t många andra drag och strålar hos oss båda komma från helt olika håll och gå å t åfven helt olika. Antoge vi åfven, a t t Longobarderna i Italien och Vestgotherna i Spanien skulle hafva råddat Ulfilas' germaniska språk från den romanska blandningen — huru mycket skulle ej dock klimat och naturbeskaffenhet, e t t annat l a n d; en annan befolkning, som dessa funno, jemte fragmenterna af gammal bildning och gamla seder, fore sig; huru mycket skulle ej den atlågsna afsondringen från det talrika, t å t t slutna stamfolket, hvilket bebodde de nordvestliga lån- derna och halfoarna emellan Nordkap och Alperna;
huru mycket skulle ej detta allt hafva verkat till a t t foda stora olikheter och till a t t inmånga mycket fråm- mandeartadt, eller åtminstone mycket olikartadt! S å stor har nu visserligen den foråndrande och omgestal- tande verkningen icke kunnat vara i Nordvest, som den nodvåndigt måste bli har. Norr om Alperna fiunes ej e t t s å tvart afbrott i klimat, som soder om Alperna och Pyreneerne; der stiger den tempererade zonen sakta upp till den kalla: Schweitz, Tyrolen, Schwaben upp till Norge; Belgien, Holland, Westfalen, Eng
land upp till det Juliska "Skager Riff" och Schetlands spetsar. Dock hafva årtusendes tid och egna forhal- landen, jag menar sårskilda, olika forhallanden, fram- bragt åfven hår stora olikheter, ehuruvål det gemen- samma, urgamla broderskapet qvarlemnat ånda till når- varande dag vida mer likheter och ofvererensståmmel- ser i de olika folkens och folkslagens lynne, sinnes- a r t , s j å l s b e s k a f f e n h e t , bojeiser och stråfvanden, ån som skulle vara fallet om det varit de germaniska folken beskfirdt a t t f å , i det varmare Sodern, utveckla sig ur
7
sina egna fron forst oeh fornåmligast. Vi hafva redan., vid frågan om Engelsmånnen, haft tillfalle a t t unge- fårligen visa huru dessas våsende oeh stråfvande i det hela år af germanisk a r t , men huru åfven så många egendomliga forhållanden oeh oden g j o r t , a t t de ut- pråglat sig till ett sårskildt, med Tyskarna i så mån- get afseende olika folk.
I klimatiskt oeh geografiskt afseende ligger Nor
den inera aflågset från oss, ån England, men detta Norden har haft den med oss Tyskar gemensamma lyc- kan^ a t t aldrig ett frammande eller fråmmandeartadt sprak påtryekt detsamma våldsamt en frammande pre- gel. Ty det lider intet tvifvel, a t t , orn Wilhelm Erof- raren, i stallet for Harald, fallit vid Hastings oeh om således anglosaehsiskan blifvit det befallande oeh herr- skande språket, så skulle Engelsmånnen nu stå oss vida nårmare, ån de gora 5 de skulle framvisa ånnu vida mer likheter jemforelsevis med sina stamforvandter Hol- låndarna, Friserna, Westfalerna, Jutarna,, hvilka lik
heter nu aro genom den frammande, våldsamma ståm- peln dels utplanade, dels fordunklade. Beslågtade åro vi 1 alla fall med Norden genom språket, i hvilket den gemensamma kårnan af folkens lynne, sinnelag oeh stråfvande hrukar såkrast bevara sig likasom inom e t t andligt skal; men den geografiska afskiljdheten var dock från fordom limma stor oeh den tillfålliga, om man så behagar, vilkorliga oeh politiska, afsondringen har se
dan åtminstone tusen år blifvit oeh forblifvit ånnu myc- ket storre^ oeh denna stora skiljsmåssa har under så lang tid åfven åstadkommit en språkdelning oeh mån- gen skiljaktighet oeh våsendtlig olikhet bland dem, som for tvåtusen år sedan val ånnu voro nåra for- bundna broder. Nårmast bo oss Danskarna i den nord
liga halften af den stora Cimbriska halfon oeh på stora
8
och små oar. Halfon ånda från Elbe beboddes af Sachsarna, Anglomannerna, Friserna och Jutarna. De gamla Danska sagorna, af hvilka man dock icke kan bilda en historia, ocb bvilka Saxo Grammaticus ocb bans alltfor patriotiska Danska efterfoljare ån vidare utvecklat och utlaggt till de vackraste fabler och dik
t e r , tala tillråckligt om strider Sachsar och Danskar emellan. Vi lemna derhån de segrar och triumfer of- ver Sacbsarna bvilka Danskarna frojda sig åt. Det står fast ocb har af den fortråfflige Dahlman blifvit återupplifvadt i k o r t a , friska d r a g , a t t Karl den s t o r e , genom sitt blodiga svård och annu mera genom bort
forandet af den stridbara, Sachsiska ungdomen från Elbens och Eiderns strander, gaf Danskarna l u f t , så a t t de kunde utvidga sig åt soder på sina grannars bekostnad. Sedermera har det motsatta forhållandet flera ganger intrådt. I tionde århundradet blefvo Dan
skarna, såsom ock bandeisen var med Polackar och Ungrare en långre t i d , såsom Vasaller beroende af de tyska kejsarna; i det tolfte och trettonde^ under det a t t den tyska styrkan forlorade sig i strider, for So- derns s k u l l; i Italien, inbillade de sig skola kunna be- herrska bela den vestra delen af Ostersjon med dess kuster och oar. Dock, detta blef en kort herrlighet.
Sakerna återkommo på sin naturliga styrkas grund och Danmark blef e t t l i t e t , svagt rike, hvilket, likt de flesta af medeltidens stater, ofta sonderslet ocb split
rade sig i inre skakningar, stundom åfven sammanstotte med det nårgrånsande Sverge. Dock blef i fjortonde och femtonde århundradet dess makt beroende af den måktige tyska kopmannen. Sednare reste sig, under e t t glånsande århundrade, Sverige så måktigt vid dess sida, a t t Danmark stålldes i skuggan. I det adertonde århundradet och ånda in i vart nittonde sekel hafva
9
forblåndning och olycka, till Ryssarnas frojd, gjort båda ungefarligen lika svaga.
Dansken år sålunda redan från aldre tider Ty
skens nårniaste granne, stridsbroder och motståndare.
Det var helt och ballet en t i l l f å l l i g h e t a t t den stora halfon och de nårmaste oarna icke blefvo tyska pro
vinser. De skulle sannolikt hafva blifvit tyska, åtmin- stone så mycket som Friser och Bayrare med deras olika dialekter nu åro och hota Tyskar, såframt Ty
skarne under Kejsaremaktens dagar hade stråfvat liiot Norden och Osteru och icke alitid mot Sodern; Då skulle ej numera fråga vara om något sårskildt Danskt sprak och litteratur. Det Danska språket blef då således och forblef ett eget sprak, som år mycket be- slågtadt med Tyskan, men hvilket Tyskarna dock ma
ste ordentligen och giammatikaliskt låra sig, såframt de vilja forstå det ej blott for orat d. v. s. till hålften. Men Danskarne hafva likvål i mycket mindre grad bunnat undandraga sig inflytelsen af Tyskarna och det Tyska svråket^ ån de atlagsnare Svenskarne. D en store Danske språkforskaren Rask klagade, att Danskan blifvit i så hog grad fortyskad. Men Dansken sjelf, den Danske mannen stretar mycket — en i borjan nå
got besynnerlig och sållsam foreteelse — och ofta med en viss vedervilja mot det tyska och vill ej gerna likna Tysken, j a , i en viss ovilja, som hos några Danskar stiger till forbittring, hår han sig åt som skulle en dylik likhet, om den kunde tillåggas honom, vara en half skymf. Denna foreteelse synes likvål endast be
synnerlig, den ar ganska naturlig och forklarlig. Un
der medeltiden låg Dansken till sluts under for Ty
sken, och under några århundraden blef han plågad, forfcirdelad, ofta alldeles erofrad af det måktiga Tyska
%
10
hanseforbundet, ånteligen tvingades han a l t , for sin råddning, såtta på sin thron e t t nårgrånsande tyskt furstehus, som visserligen fordanskades efter några mansåldrar. Derefter hojde sig den Svenska ofvermak- t e n , som slutligen fortrångde det Danska våldet ur dess gamla stamort, det sydliga Sverige. Detta var e j heller ett medel a t t lugna ett haftigt oeh retligt sinne
O e h e t t sadant har Dansken. Nu hafva under den sed- naste mansaldern intråffat de for Danmark så sorgliga håndelserna från 1 8 0 7 till 1 8 1 5 , hvilka bortryekte Norge från detsamma. Genom denna afslitning har åt- minstone den Skandinaviska ofvervigten blifvit upphåf- ven i denna s t a t ; den Tyska delen af Danmark vager nu nåra lika med den Skandinaviska. Från Tyskt ve- tenskapligt inflytande kunna de adle Danskarna natur
ligtvis ej vilja bevara sig, inflytandet af det Tyska spraket åter hade de gerna afvårjt; men grannskapet oeh det bredare s p a r , i hvilket ett ofantligt storre folks vetenskap oeh konst intiånga, måste måktigt in- verka på det narbelågna Danmark. Dertill kommer nu i dess tyska provinser den unga återuppvackta tyska anden, som begår sin anborna r å t t oeh sager: huru?
dessa Danskar, som icke åro ofverlågsna i bildning oeh vetenskap, som till antal oeh makt blott åro oss lika, de vilja ej erkånna oss for jemngoda kamrater med egna lagar oeh forfattningar? de vilja beherrska oss såsom undersåter, oss, från hvilka i femtonde århun- dradet utgingo herravålde oeh herrskare? dessa åro djerfva nog a t t vilja formena oss våra tyska seder oeh lynne, oeh a t t med vanmåktigt godtyeke soka upp- kasta en dam mot v å r t , deras ofvermåktiga, sprak?
Så år i nårvarande ogonblick stållningen oeh så- lunda forefinnes emellan så nåra grannar oeh beslag
11
lade e u , ytligt betraktadt, liteu, men, djupare s e d t , stor afvoghet, nemligen å Danskarnes sida, hvilka, i eu viss passionerad forblåndning, som mera grundar sig i gamla minnen, an nya forhållanden, ånnu icke vilja begripa det nårvarandes stållning ocb ståmning ocb buru Tyskland ocb Danmark elier^ l å t t a i e , Tyskland ocb Skandinavien nu stå till hvarandra eller buru de enligt en forståndig sakernas afvågning borde stå. Det ligger verkligen något lojligt i den ifver, bvarmed många Danskar bafva dromt om och stråfvat for a t t utbrcda sitt dansk« sprak i hertigdomena, lios folk med tyskt tungomål, nonil. Angler, Friser ocb Hol- steinare. Lojligt, emedan det å r omojligt; ursåktligt, emedan den svagare ocb .kortare gerna tager klacken lill bjelp for att bli bogre, då ban står invid den star- kare ocb långre. I en sådan retad stamning står Dan
sken invid Tvskarna, ocb det ej blott i våra dagar, utan denna sinnesståmning år vida a l d r e , eburu den genom det sista balfva årbundradets håndeiser ocb ut- vecklingar blifvit ånnu mera stegrad. Det la å r forden- skull ej blott en fåfånglig sorg i ocb for maktens skull, utan det ligger verkligen en adel kånsla till grund derfor. E t t litet folk, inom trånga grånsor, i besittning af en egen litteratur, kånner sig isynnerbet upprordt vid den tanken, a t t det skulle kunna se sitt sprak icke blott småningom forlora sig i e t t storre och vidstråktare, utan a t t detta sednare skulle kunna mer ocb mer skada och i skuggan forsåtta det forrå.
Alldeles så beter sig åfven mot oss det lilla, men hogst aktningsvårda fragmentet af det stora Tyskland, nemligen Holland. Dessa fortråffliga Nederlåndare bafva visserligen mycket, hvaraf de kunna gora sig hoga tan- k a r , men de åro dock i ingen punkt retligare, ån i frågan om språket, ocb de forgrymmas ordentligen om
12
man forehåller dem den ovedersågliga sanningen, att de tala blott en af platt-tyskans eller gammal-sachsi- skans många dialekter, i hvilken de 1111 visserligen in- mångt en mångd onyttiga och ofverflodiga, vålska och latinska ultryck och våudningar, just icke till vinst for språkets smidighet, vålljud oeh skonhet.
Dansken, som for ofrigl delar den germaniska, e l l e r , såsom han mycket heldre hor det sagas, den gothiska stammens egenskaper, ar en sardele? retlig menniska af ett hurtigt mod och rask beslulsijmhet ? ofverhufvud spirituell och ganska rorlig. Man sager nu vanligen så h a r : delta allt år han derfdre, a t t han a r sjoman, det ar i allmånhet karakteren af ett o- och sjofolk; men man kan gen»st invanda: hvarfore åro ej Hollandarne eller Friserna det i lika grad? hvarfore besitter den beslutsammaste Engelska sjoman likvål den hononi så egna sinnesjemnheten och lugnet? Det maste forhålla sig s å , som jag redan på ett annat stalle yttrat^ att ett eget forhållande skenbarligen eger rum med Kopenhamn, — hela Danmarks medelpunkt och sjal — , med Seeland, saml de andra nårliggande smaoarna, nemligen d e t , att dessa utgora elt egen- domligt folk, likasom ett litet folk for sig. J a g vet det icke såkert och ingen historia kommer en hår till hjelp med data om ordentliga invandringar, men sanno- likt hafva hår under medeltidens dunkla sekler, sår
deles under det tionde och elfte. fråmmande fron blif- vit utsådda och sannolikt har oarnes gothiska befolk
ning blifvit mycket uppblandad. S å mycket veta vi af de fragmentariska underråttelserna från dessa århun- draden^ a t t de olika ostersjo-folkens sjorofvaretåg allt- jemnt fortgingo, a t t de danska vikingarna såsom byte
bortforde hela skeppsladdningar fångna W e n d e r , Kur- låndare och LifHåndare från den Mecklenburgska, Pom-
15
merska, Preussiska och Kurlåndska vallen, samt a l l de åfven ofta begagnade sig af lyska fångar till slaf- var. Då nu Sven och Knut i borjan af elfte århun- dradet liksom forflyttade riket och regeringen till Eng
land, så blef såkerligen detta Seeland, ofvervåldets stamort, till storre delen alldeles uttomdt på Riddare och E?rigare. Då måtte man bafva fyllt de tomma platserna vid plogen, på betesmarkerna, och till och med vid åran med fråmmande armar, och på delta sått måtte i Seeland ett slagte hafva vuxit u p p; som erholl många fråmmande tillsalser och, genom dessa fråmmande tillsatser, en egendomlig, liflig och håftigt uppbrusande karakter. Ty det år faktiskt, a t t om man betraktar menniskornas ansigten och gestalter, så be
stod och beslår Dansken likasom af två olika nationer.
Såsom urdanskar eller såsom de danskar; hos hvilka våTdet och namnet formodligen haft sin upprinnelse, framstå de skandinaviska Nederlåndarne, Dauskrelsens Sithoner, Skåningen och Juten. De spela åfven den vigtigaste rollen i Danmarks medeltid; oarna voro på den tiden, hvad de åro n u , simmare emellan de fasta landen, på sin hojd bipersoner, sålian hufvudpersoner;
landets kraft och styrka, dess verkliga adel och rid- derlighet, såval som dess fysiska niakt befinner sig hos de båda forstå. Åfven å r det på den tiden e t t factum, att den slarke, frie^ danske mannen foretrå- desvis visar sig bland de Jutska bonderna, mindre bland de skånska; nåstan allsicke bland Seelåndarna.
Deraf kommer man nåstan på den tanken, a l t de fria Danskarna i det nårmaste forsvunnit från oarna under hårtågen mot vester eller såsom konungarnas lifvakter, och såsom colonisler i Brittanien. Ty sednare blefvo visserligen — lyvårr! — också de fria i Julland och Skåne fornedrade till ett ganska trålaktigt tillstånd,
14
likasom Dansken i allmånhet e j heller kunnat radda sig untlan ett^ den sydliga feodalismen liknande slaf- veri och bevara den nordiska mannens urminnesfrihet ocli sjelfståndighet. Hiir hafva vi alltså uppenbarligen två olika nationer. F o r d e t forstå: Sydsvensken och J u t e n , den resligaste af alla nordiska folkstammarna, vanligtvis annu l a n g r e , an den åfven hogvåxte och s m a r t e Frisern och Vestfalern., oftast uied ljust hår ocli s t o r a , blå o g o n , till lynnet lugn och betanksam^
till kroppen tung och långsam, eljest begåfvad med e l t egendomligt^ på engang skålmaktigt och godmodigt uttryck. I Sverige a r d e t å n n u , i folje af den tradi- tionella afvoglieten mot allt d a n s k t , e t t vauligt tale- s å t t : Skåningen fir likaså illslug som han fir dum och slafsinnad; Afven J u t e n s t å r hos d e andra Danskarna i r o p for a t t vara listig och slug. Men dessa båda valdiga och nordi.ska jåtteslagten, månnen i Skåne och Ilalland? samt d e i J u l l a n d , a r o verkeligen ganska tlitiga, arbetssamma, kloka och anvandbara personer och af en b e r o m d , lugn t a p p e r h e t , såsom d e t a n s t å r deras armar och ben. F o r d e t andra s t å nu midt emot dessa långa och starka Seelåndaren och hans o - g r a n n a r , med hvilka åfven hufvudstadens småborgare hafva e t t temligen likartadt skaplynne. Desse å r o mer- endels af inedelmåttig eller kort kroppsbyggnad, och den ofta forekommande svarta fårgen p å håret (hvilket ofta nedhånger omkring och ofver pannan i r a k a , stri- piga testar) ocb d e t merendels lilla och liksoni sam- mankrympta ansigtet med sina d j u p t liggande, blix- trande^ ja l å t t vredeblixtrande o g o n , i forening med e n l å t t och snabb kroppens rorlighet, g o r a t t d e sy
nas nastan som e t t folk af annan beskaffenhet, an d e b å d a forenåmda.
I
O VDenne Dansk i midlen af l a n d e t , denna obo s t å r nu i spetsen for Danmarks andeliga och politiska r o relse och leder densamma; d e t gamla danska området i Sverige fir sedan inemot två århundraden tillbaka for- l o r a d t ; och J u t e n a r en provinsinnevånare och bar in
gen afgorande ståmma. Dock skulle man uppfatta och bedomma d e t , vi har s a g t; på e l t beskedligt s å t t d . v. s. i nordisk mening: med forstånd och moderation, och afråkna mycket deraf ifolje af den ofverallt och i alla afseenden upprorda och skakade, i strider och m o t s t r i d e r , i bopp och fortviflan kåmpande tiden. Dan
sken å r en person med mycken sjelfkansla och har l a r t af d e sista fyratio årens olyekor a t t kanna sig sjelf m e r , ån d e t just varit honom k a r t ; ban bar alllid gerna velat utgora e t t eget folk — och hvem kan harmas på honom for en dylik kånsla? — men en viss håftig opposition och en viss motstråfvighet emot. d e t tyska tillhor foretrådesvis denna sista epok. Såsom något for sig egendomligt har han lifligbet, r o r l i g b e t , retlighet, hvarigenom ban a r och består såsom Dansk;
, men d e t forefinnes åfven hos honom e l t ofverslående in på d e t t y s k a , nåstan m e r , an hos någon af d e of- riga Nordboema. Han har också aldrig kunnat lielt och ballet afvisa ifrån sig den lyska a r t e n , seden och s p r å k e t , ja, li 11 och med den tyska l u f t e n , som flaktar ofver till honom från grannskapet, men han har åfven fordom mindre, ån n u , velat afvårja dem. Men vi T y - s k a r hafva derfore ingen orsak a t t ondgoras p å vår b r o d e r , om han åfven engang^ i e t t ogonblick af e t t ofverretadt, fortretadt tilistand glommer sig emot oss.
Vi beftnna oss alla — huru mycket vi ock m å , en- samma eller infor hvarandra, bofvera oss — inne uti e j allenast forkånslan, utan redan i d e t fulla ftidslo- avbetet af en ny lid. Danmark å r nu också r å t t på
10
allvar inbegripet d e r i , och e j b l o t t d e t danska och d e t tyska slår och stoter nit på och mot hvartannat, utan kånslorna och meningarna åro d e r , ånnu mera å n hos o s s , vånda mot Ostern och Norden. De låu- kande och ådla Danskarna begripa, a t t e j allenast nå- g o t n y t t a r i sitt vardande, utan ock a t t d e , om de e j vilja anda till namnet utplånas u r verldshistorien ? maste skapa något nytt och tidsenligt. Hvarje kon- stitutionskamp hlir l å t t en folkkamp; då galler d e t a t t med mod och r/idighet alltid hålla samma slagt- linia och a t t med uppmårksamhet hafva hlicken fåstad p& alla verkliga faror och mojliga understod.
Svensken och Norrmanncn hafva bekommit till arfvedel Skandinaviens b r e d a , stora l a n d , en egen g r u n d , e t t eget klimat, hvari de nu sedan många å r - bundraden bygga och bo. Vi kunde råkna Danmark nara på till d e t tyska luftstreeket och den tyska lef- nadssferen, men hår begynner d e t rena Norden. E t t h å r d t l a n d , e t t kallt klimat, men en glad och uppfri- skande v i n t e r , en varm och skou sommar och en mangd solklara d a g a r , i allmanhet mera ljusglans och solsken, ån i d e af moln och dimmor, af kulna och dufna regndagar hela månader igenom fordystrade Tysk
land och England. Landet å r visserligen olåndigt och p å oiånga stållen knappt betvingligt genom menniskor- nas hårdaste och flitigaste a r b e t e , men d e t å r hvarken o f r u k t b a r t eller otacksamt for odlarens modor. Der- t i l l kommer en hogst lycklig sjelfva landets formation:
s t o r a , af hafvet s k o l j d a; af strommar och hafsvikar genomskurna, oar och halfoar med fiskrika kuster, for- tråffliga hamnar, hciga b c r g , kullar och sjoar, i en u t - bredd rikedom af fortjusande och upplyftande natur- foremål. Uti detta land b o r en s t a r k , s k o n , sjålfull och tapper a t t , utrustad med alla d e skonasfe anlag
17
sa til! kropp som sjal. J a g har annorstades s a g t , att dessa d e t stora hufvudlandets Skandinaver mera fram- stalla den nordiska fastheten och l u g n e t , likasom en hild af den metalliska kraften hos dess innevånare, som å r o mindre retliga och rorliga, ån deras nårmaste,' sydvestra stamforvandter Danskarna; men jag har der
med velat antyda det såkra och slutna i dessa nord
hors gestalt och sinnelag, an någon stel och k a l i , li
kasom isig och tråaktig somn och dod. Visserligen lororsakar Norden genom en viss enformighet i sina naturforemål och genom sin långa vinter l å t t en kraf
ternas slummer, en trog och slyf dåsighet, som stun
dom han fortjena benamningen halfdod, men eljest å r denna vår gothiska halfhroder utrustad med d e adla
s t e andliga fårdigheter och gåfvor, och han kan tryggt stiga in på tåtlingshanan med d e basta Europeer. J a g forbigår med tystnad många detta folks egendomliga a n l a g , eruedan jag annorstades talat nåstan for mycket d e r o m , men e t t maste jag dock vidrora, som just be- kråftar dess nåra forvandtskap och gemenskap med oss: dess på de mest intagande sått framsprångande skona och klara natursinne. Natursinne må det val b e t a , jag kånner intet annat karakteristiskt uttryck derfor; framsprångande kallar jag det, alldenstund det frambryter med oemolståndlig intensitet och kraft. J a s har r e d a n , v. d frågan om Fransoserna, anspclat h å r p å ; d e t fortgår så genom Tyskarna, Engelsmånnen, Dan
skarna men ingeustådes har jag s e t t d e t så lefvande som hos Svenskarna. Denna naturfrojd, detta omma, hen.lighetsfulla umgånge med naturen, denna enthusi- astiska naturkårlek, denna den nordiska menniskans forvandiskap med blommor och t r å d , med sol och mane, med sjoar och båckar och med allt som lefver
5 .
IB
och bafver sin vareise på jorden, dessa mångfaldiga le- k a r , forlustelser oeh nojen., som bon under hvarje års
tid forstår a l t bereda s i g , isynnerhet under sommaren och vintern — ty henries vår undflyr henne vanligen såsom en den kortaste och ålskligaste uppenbarelse, af hogst några veckors tid — redan niinnet af allt detta a r bånryckning. Å n n u slår mig mitt ganila bjerta lifligare når jag tanker på mina skona somrar i Stock
h o l m , mina dags- och nattresor i Upland och Soder- manland, min flygande slada på Målarens is tili D r o t t -
n i n^ h o l m , Haga, Ulriksdal, mina månskensnåtter i Ha-
gaparken och bland Djurgårdens hundraåriga ekar. Och med hvilken omsom s t i l l a , omsom hogt jublande for- tjusning lefver icke den nordiska menniskan i ocb med sin n a t u r ! huru val forstår bon e j a t t bortkasta huf-
v u d s t a d e n s frostiga', styfva gaiadragt och all fråmman- d e maskering, brokighet ocb forfining o c b , å t e r e t t naturens b a r n , i dess omrna omfamningar insupa frisk lifskraft ocb modig kårleksanda. Kom lill Stockholm, vandrare! kom till Gotheborg, kom till Norrkoping och Jonkoping ocb beskåda detta lif engang ocb l å r d i - a t t lefva med glådje! Vi hafva vid Oslersjon ocb Nordsjon, vid Rben och Donau mycket skont och h e n -
\ W t , vi forstå också a t t soka ocb finna frojd ocb glådje i 'stilla umgångelse med naturen i alla dess skepnader,
m e n vi kunde doek framlefva många vår- och sommar-
d a<rar ånnu gladare och menskligare på våra strander ocb våra strommar. Hvarje folk har sina egna seder och b r u k : Svenskarna draga u t i den friskaste vinterns skonaste tid och under den ljnsaste sommarn, de draga
u t bonvis, 2 0 å 5 0 familjer, ofta flera, i e t t sallskap,
i a fem till sex i hvarje b å t eller slådpartier i långa
J r a de r >!an kånner d a r n . , vikarna oeh kusterna, d e r
m a„ kan l a n d a , d e r tålten uppslås for dagen och natten,
19
timmarna tor airesan och ankomsten åro beråknade, gladjens motestimma forut beståmd. så fårdas man fem och tio dagar, ofta langre, fråu o r t till o r t , från strand til 1 s t r a n d , och landar åfven pa många vånliga, gåst- fria stållen pa nagra timmar och låter forplåga sig som om mail vore på inqvartering. Men d e t nodvåndiga for livarje inensklig f r o j d , som ej vill torsta och hungra, nemligen mat och d r y c k , med tillbehor af strångaspel och sang? glådjeskott, raketer och fyrverkerier med- l o r a s , enligt på forhånd fattad ofverenskommelse, af olika afdelningar af den glada s kar an. Så om somma- r e n ; under vintern likaledes — endast på kortare ti
der och rymder och såsom vinterns behof och nod- våndighet det bjuda — flygten ofver spegelblanka sjoar med bjellerklingande slådar till vånliga s l o t t och bo- ningar. S a forstår detta Norden a t t lefva och n j u t a : stark kånsla i e t t våldigt b r o s t , den fullaste, krafti- gaste bållning i gestalten, en stilla fornojsamhet och dugtighet i våsendet. Glåder jag mig hår for mycket ofver min ungdoms forflydda och forklingade f r o j d e r , som aldrig mer kunna återkomma på samrna s å t t ? Pri- sar jag det nordiska folket och dess lif formycket?
Hvilket lof! Det å r just en lycka, en den skonaste Guds gåfva, som den Hogste torlånat d e t germaniska folket i allmanhet, denna upplågande sinnets flygt, denna in i all natur och allt lif flodande sjålfullhet, hvaiuti kånsla, tanke och forstånd flyta tillsammans till e t t . Det å r ju ej blott Danskaruas och Svenskar- n a s , d e t å r åfven vår arfvedel; blott a t t d e t hår i Nor
den framklingar och framtranger klarare och uppenba- r a r sig i en mera tjusande och hånforande gestalt, val till en d e l , till folje af de stora motsatserna i natur- foremålen? samt årstiderna, och den ofverraskande och plotsliga omvexling. som hår visar sig tydligare, ån i
20
S o d e r n , och hvilken just genom sin plotsligbet måkti- gare griper och bånrycker menniskan, val afven till folje af d e många underbara liagringar och ljusfenome- n e r , som Norden framter och hvaroni sagan redan klin- g a t till Taciti oron.
Detta l u g n a , fasta N o r d e n , detta vanliga, gast- f r i a , trofasta folk bar haft sina viildiga t i d e r , hvilkas p å engang forskrackande och fortrollande klang ånnu tonar hit ner till oss. Hvar a r ej Norrmannen besjun- gen och firad, denna obetvingliga jatte med d e t val- diga svårdet och den korta stridsyxan, han som u t - gjorde folkens båfvan från det åttonde till d e t tionde å r h u n d r a d e t ? Och (lustavernas och de Wittelbacbske Karlarnas svenskar? D o c k , afven ofver dem och deras bedrifter har l u g n e t , e j glomskan, sankt sina vingar;
nordborna hafva åndteligen genom eget forvallande, i d e t Skandinaviens folk omsesidigt sonderslelo hvaran- d r a i afund och h a t , gjort Moscoviterna stora och l a r t sig a t t darra for d e m , som d e fordom foraktade, och d e hafva nodgats till dem afstå sitt skonaste, rikaste land vid Ostersjons ostra kuster. N u , under den sista mansåldern, hafva de å t e r begynt a t t med langtan och och anger tanka på d e fordna tidernas ara och makt och a t t blicka besinningsfullt omkring p å sina egna och den ofriga verldens forhållanden. Icke allenast s å , a t t dessa f o l k , for a t t tala med Fransoserna, a r o stadda i uppmarche och fortskridande, utan norden har, sedan d e t sista halfva århundradet, vunnit en utom- ordentlig tillvext i folkskraft och folkmangd, och e r - inrar sig ånyo med stilla vardighet sina f o r d n a , åro- rika kampadagar. Dessa tankar har det visserligen al
drig uppgifvit helt och ballet; det a r otroligt hvilken lugn s t o l l h e t , en frfin de åldsta forfaderna årfd stolt-
het ofver d e t utomordentliga och oerhorda i fordna
2i
dagars håndelser, som lefver i hvarje svensk eller norsk bondes brost. E n sådan fadernas åminnelse å r en l y c k a , hvilken intet folk kan umbåra, som vill vara f r i t t och som vill på lif och dod forsvara sin tillvaros helgedomar. T y om ock den oforståndige och fåfange ofta på skryt leker med forfådrens forrostade s v å r d , så l å t e r dock den adle och tappre en t å r falla p å dessas bruna rost och narer i sin sjal tankar p å s t å l och kraft. Dessa Norrman och Svenskar rora sig så
ledes nu i erinringen af deras sfora forntid och i min- net af deras farliga n u t i d , farlig om d e t r o sig kunna under densamma forsjnnka i drommerier. Norrmånnen hafva gjort sig en konstitution; den bebagar dem och de kalla den fortråfflig. F o r e t t sådant f o l k , som d e å r o , hvars tiertal lefver i enkla seder, och i d e enkla- ste sysselsåttningar och foi'bållanden, såsom b o n d e r , skogsbor^ b e r g s b o r , bergsmån, fiskare och sjoman;
som ej å r utsatt for de frestelser och antastelser, som stora rikedomar medfora, e j heller for reteisen a t t från borgar och s l o t t fornåmt nedskåda på underhaf- vande och t o r p a r e , for c t t sådant folk bor latt hvarje dråglig statsforfattning passa. Deras har ej annu be- s t å t t en mansålders prof. Svårare blir det for Sven- s k a r n a , som åfven kiinna bebofvet af a t t skafFa siff nå-
t j
got foryngradt och tidsenligt ur deras till en del for- åldrade statsformer. Vi hafva ju derjemte tillfalle, a t t s e huru d e , sedan femton till tjugo å r , på sina riks- dagar splittra och sonderarbeta sig inbordes, och huru många, kanske all i for mycket betagna af de nyasle l i - berala lårornas och åsigternas sanguiniska forhoppnin- g a r , kort och godt hafva u t r o p a t : friskt mod! låtom oss blifva som våra broder i Norige! låtom oss kasta prester och adel tifver b o r d , och så skall d e t blifva val och herrligt for oss! Men prester och adel hafva
22
c j iinnu l u s t , a l t så der helt simpelt låta vråka sig ofver b o r d och skola ånnu forsvara sig fortvifladt, helst d å regeringen noga kånner sin fordel vid a t t spela d e t omtyckta gungspelet med d e fyra standen och svånga och kasta de kampande så lange af och an tilis d e flesta blifva yra i hufvudet o c h , till ftilje der
a f , forlora sina f o r s t å , friska tankar och foresatser, med hvilka d e kommit till riksdagen^ så a t t de slut-
l i g e n , efter mycken strid och mycket h u l l e r , hemresa alldel es uttrottade och forbannande, a t t sakerna hlifva stående vid d e t gamla. Sverige har ånnu a t t genom- kåmpa d e t t a arhete och skall vål o c k , såsom man b o r h o p p a s , gora d e t med forstånd och moderation och finna en lycklig ulgång ur d e t virrvarr, hvari stånds- forhållandenas och partistridernas hårfva a l l t fastare
och fastare intrasslar sig. Visserligen måsle en s t o r d e l af adeln rentaf kastas ofver b o r d? åtminstone un
d e r den f o r m , i hvilken den nu består och såsom stand representeras, o c h , ofverhufvud t a g e t , maste Svenskarna gora sig en gyllene bok med det stadgan- d e t , a t t ingen ny adelsman får utnåmnas i d e t t a kalla, vilda och fattiga^ men lyckliga n o r d e n , åtminstone e j f o r r , an femhundrade nu lefvande adelsatter å r o u t - d o d a ; med undantag naturligtvis af d e storsta snillen och fosterlandsraddare, hvaraf vål knappast m e r; an två eller t r e l å r a komma a t t uppstå under hvarje sekel bland e t t folk af 5 millioner menniskor. Men åfven detta medel forefaller mangen i Sverige alltfor lång- samt och ofver hela riddarhuset utropa d e i brinnande frihetsifver: afskaflfa! afskafFa!
Norden å r i tillvext och fortskridande, d e t å d l a , tappra och berrliga folket behofver intet a n n a t , ån mod och ståndaktighet och e t t l u g n t , insigtsfullt ofver- vagande och behandling af sina forhallauden och sitt
25
lage i afseende på sina grannar, for a t t intaga sin plats bland de lyekligaste folk. I Sverige behofs d e t framfor allt ånnu årliundraden af deukalionska sten- våltare^ kårrutgråfvare, skogsrodjare oeh stubbbrånnare for a t t det må kunna foda fem till sex millioner men- niskor med samma l å t t h e t , som nu tre. J a g anser plusmakeriet i afseende på folkmångden „ såframt d e t genom konstiga medel skall e r n å s; for en den dum- maste åsigt oeh e t t d e t forderlligaste a r b e t e ; men den som afvinner stenar ocb k l i p p o r , ormar oeb grodor land^ den som odlar korn oeh hvete d e r , hvarest till- forene vargar oeh råfvar hade sina kuloi^ han stårker oeh hojer sitt folk. Svenskarna arbeta sedan e t t halft århundrade med kraft p å detta stårkande, denna hojning.
Oeh forståndet borjar a t t vakna hos Nordens in- nevånare oeh fordomens oeh villfarelsens slrija, under hvilkeu d e7 till Ryssarnas frojd^ så lange oeh så bitter- ligen hafva slagit hvarandra dodliga sår,, borjar falla från deras ogon. Nu beter d e t e j blott "grannskap"
ocb "grannsåmja" hos dem^ utan "forening", e t t n y t t f o r b u n d , fastare ån Calmareforbundet, det å r i Nor
den losen for dagen. Detta nordiska forbund a r ieke b l o t t , såsom många p å denna sidan hafvet formoda, menadt endast såsom en litterår lek^ såsom en fred
l i g , vånskaplig, litterår umgångelse emellan beslagtade f o l k , såsom e t t utslaekande af den urgamla oenigheten oeh den afundsamma svartsjukan inom området af fol
kens hogsta, ådlaste stråfvanden; utan såsom e t t d e t verkligaste forbund, såsom e t t f a s t , politiskt forbund.
J a g har på e t t annat stalle vidlyftigare beråttat huru Sverige å r 1 8 1 0 , . efter dess Kronprins' — Prinsen af Augustenburg — d o d , var p å genaste, råtta s t r å t e n a t t forverkliga detta forbund utan stora omstortningar
24
och utan något blodigt tvång, samt bumledes en svensk lieutenant och några politiska bifigurer genom e t t d e t besynnerligaste mellangrepp bragte på svenska tbronen en fransysk marskalk} fodd vid pyrenæernas fot, hvilken mojligen kan inbilla sig — ty hans stamtråd går e j hogt — a t t hårstamma från Vestgofherne och vara af nordisk bord. Då misslyckades alltså den skoua p l a n , som visa och fosterlåndske man hade u p p g j o r t , men denna å r for verlden och for norden alltfor klok och vigtig, for a t t den skulle kunna betraktas såsom b l o t t e t t flyktigt infall. De tånkande oeL de ådla i d e nordiska rikena nåra och vårda den ånnu innerst i sina h j e r t a n ; och hvad dessa ej blott kånna såsom en lycklig politisk onskan och en from liingtan, utan fatta och inse vara e t t behof och en nodvåndighet, det skall, det måste engång ske. Nu har visserligen det lyck- liga tillfållet af å r 1 8 1 0 g å t t forloradt och kommer måhånda icke såsnart å t e r ; men kunde icke Sverige och Danmark, åfven just sådana som de å r o , regerade af herrskare af olika h u s , kunde de ej återupptaga och realisera den r å t t uppfattade grundtankan af e t t t r o g e t . fast broderforbund och måste d e ej sluta d e t med d e t aldrasnai aste till e t t motvårn mot detta Ryss- l a n d , som med allt girigare och glupskare o g a , ju storre rof d e t bar s l u k a t , lurar ofver Alandsoarna på den Skandinaviska halfon? J o ^ de kunna och måste sluta e t t gemenskapsband, ifolje hvaraf hådanefter broder
blod aldrig mer skall kunna utgjutas i sjelfuiordande s t r i d e r ; d e måste sluta e t t forbund i likhet med d e t tyska forbundet, e t t forbund, i hvilket man med a l l mtijlig billighet och vånskaplig omsesidigbet har iakt- tagit såvål de behof, som umganget dem emellan så
som grannar foranleda, som åfven formanerna i han
d e l och sjofart, och der vånskapens och kårlekens
23
•vågar dem emellan goras alltmera låtta och obehin- drade och d e r , i håndelse af k r i g , d e t omsesidiga bi- standet af1 hårar ocli llottor o. s. v. noga bcstkminøss S k e r detta med kåekt, nordiskt mod och blir d e t redigt och med gladje u t r å t t a d t , och skulle d e t likvål an en
gang falla Ryssland in a l t vilja framtrånga mot Ve- s t e r n , huru farligt, j a , linru fruktansvårdt kunde d e e j falla honom i den hogra flanken och komma d e ryska hjertan i Petersburg a t t darra f o r d e t gamla, vålkånda skandinaviska kanondundret!
Och tånka vi vid namnet Ryssar och Moscoviler afven en smula pa oss och vart ålskade fådernesland , sa fraga vi billigt: och v i , T y s k a r , huru stå vi infor d e m ? eller riktigare: huru stå vi i vara uordiska slam
forvand ters omdome och mening? Vi må icke dolja f o r oss a l t denna slåglskap visserligen aldrig blifvit utplånad eller omintelgjord, men a t t den dock genom stindt ingar och splittringar sedan manga århundraden och genom hundratals och tusentals olika, geografiska, klimatiska och politiska ftirhållanden och afseenden på mangfaldigt s a l t blifvit foråndrad och gangen i sar.
Tysken anses af Dansken och Svensken, åtminstone hvad saltet ftir hans upptradande och hela beteende a n g å r , såsom en helt annorlunda beskaffad fråmling och å r visserligen, man måste tillstå d e t , ingalunda upptagen med den aktning och d e t anseende, som han billigtvis synes kunna ha anspråk på. Nordbon kån- n e r , då han jemfor sig med Tyskarna, alllftir val sin fasta hallning i medvetandet af a t t vara e t t consolide- r a d t folk. Tysken, alitid blyg och anspråkslos, l å t t beklåmd och forlagen bland fråmlingar, har sedan sekler forlorat kånslan af a l t tillhora e t t slutet f o l k ; och dessutom upptråder vanligtvis en s t o r del af dem
4.
26
p å d e t bedrofligaste och elåndigaste s a t t , for d e t mesta såsom en hela den Europeiska kontinenten genomstrof- vande handtverkargesåll, som vandrar från Rostock och Kiel till KopenSiamn? från Stralsund och Kopen- hamn till Giithehorg och Stockholm, från Stockholm lill R i g a , P e t e r s b u r g , Moskwa o . s. v. och s o m , huru aktningsvårda an många af dem kunna vara, aldrig framståller sig i lysande s k i c k , men val ofta tigger allmosor till uppehålle , pa gatorna. Detta foranleder ofta i Norden omdomet om och fordomen mot Tyskar- n a ; också velkar e t t slags afund emot d e m , emedan d e genom flit och ordningsanda bruka hlifva hufvud- mån for stora handelshus i de nordiska hufvudståderna och vanligtvis ofvertråffa de infodda.
Dock kunna Skandinaverna e j umbåra T y s k a r n a , d e måste nodvåndigt forblifva i den nårmaste forbin
delse med tysk vetenskap och konst och med tyska seder och med a l l t , hvad Tysken t a n k e r , producerar och uppfinner. Detta samband h a r sedan d e t sista halfva århundradet å t e r blifvit fast t i l l k n u t e t , alltsedan den sydeuropeiska bildningens fortrollning till en viss g r a d afblåstes från d e m ; j a; blifvit ånnu trångre och innerligare, ån d e t var under d e t f j o r t o n d e , femtonde århundradet genom forbindelse med och beroendet af d e t stora tyska Hanseforbundet, eller då Doctor Mar
tin Luther knot det. Delta namn å r h å r e t t s t o r t , e t t våldigt ord. Doctor Martin har byggt den b r y g g a , på hvilken d e germaniska stammarna hafva en ofvergång t i l l hvarandra och hafva en skon forbindelse och en som visserligen skall blifva oforstorbarare och s t a r k a r e , ån d e materieHa och tillfålliga, som h a n d e l , s j o f a r t , erofrin-
« a r och colonisationer kunna åstadkomma. J a , han h a r byggt den osynliga, andeliga brygga emellan d e m , som, enligt hvad man kan hoppas, aldrig skall kunna neder-
27
brytas. Hade icke Reformationen och Martin Lu- ther v a r i t , så skulle Skandinavien och åfven Eng
l a n d , i anseende till deras insulariska afsondring och sårskilda riktning och bildning, hafva g å t t sin ensamma våg alltvidare b o r t ifrån o s s ; Luther har fullt å t e r - våckt hos dem en den lifligaste kånsla af deras ur- gamla sammanhang med d e t storre Tyskland, med sjelfva kårnan af T y s k l a n d , och d e t t a sammanhang, detta d e t finaste, andligaste, fastaste band mellan Tyskland och Norden h a r sedan 1 5 5 0 e j inera slitits. Den gamla kyrkliga trons medelpunkt l å g så y t t e r s t aflagset från Norden; man kunde e j så kraftigt verka b o r t i detta f j e r r a n , som i lånderna af romaniskt tungomål5 d e t låg val redan från denna l i d , langt fore Doctor Martin; en viss protestantism i d e nordiska mannens kallare, allvarligare och friare sinne; t y redan lagen om presternas coelibat hade aldrig kunnat helt och hållet genomdrifvas hos Friserna och Norrmånnen. Nu kom Luther och hans blixt slog ned i d e nordiska hjertan och e t t våldigt band af intellectuel och reli- gios gemensamhet slingade sig om Nordtyskland och alla Ostersjolånderna — rundtom Romrarnas s t o r a , vid- stråckta Svevien — de tyska kolonierna emcllan W e i c h - sel och Newa åfven inberåknade. Till och med S k o t t - land och England hafva engang p å någon tid indragits i detsamma, ehuruvål dessa sedermera hafva g a t t sin egen bana. Danmark, Sverige, N o r g e , Preussen, Ryss- land j Lifiland, E s t h l a n d , Finland hafva genom d e t samma dragits mera till Tyskland; ån forut hade kun
nat ske genom materiella b a n d ; och denna dragning har f o r narvarande å t e r blifvit ganska måktig. Sedan t r e århundraden har den innerligaste vetenskapliga ge- menskap bildat sig emellan dessa land och T y s k l a n d ; dessa afskilda och losryckta insulariska Lutherland kunna
°28
nu engang for alla e j mera umbåra den fyska theolo- gien oeh filosofien oeli genom detla d e t omedelbaraste andens oeh hjertats behof blifva de alitid indragna i a l l vår diktan oeh t r a k t a n , i vår litteratur oeh vårt s p r å k ; så a t t , jemte moderspråken, lyskan spelar huf- vudrolen i Kopenhamn, S t o c k h o l m , Christiania oeh Petersburg. D e t l a , jemte många andra hoga formåner, liafva vi Tyskar a t t tacka den slora Wittenberger-Doetorn for. Nu b e s t å r , gudilof! emellan oss oeh dessa våra nordiska broder oeh halfbroder en innerlig, andlig vånskap oeh e t t broderskap, hvilket vi åfven l a t t a r e , ån d e t fordom var mojligt, kunna- gora li 11 e t t politiskt."
E f t e r a t l i den foljande afdelningen hafva utforligt belraktat Tysklands forhållanden; slular X\ r i s d t sin bok med efterfoljande återblick på Ryssland oeh Skandina
vien: "Ryssland har ryckt oss oeh Skandinavien f o r nåra på lifvet. Det har den naturligasle bojelse a t t frasntranga alltvidare å t Yestern. Men a r o Tyskland oeh d e t Skandinaviska Norden eniga, så kan d e t e j laga e t t enda s t e g framåt utan f a r a , utan d e t måste till oeh med båfva f o r , a l t d e t kunde falla oss in a t t kasta d e t tillbaka några luindra mil mot (ister, b o r t iuom dess gamla grånsor. Vi skola nemligen alldeles icke anse d e t for omojligt, a t t Fransoserna oeh R y s - sarna engång kunde sluta e t t forbund emot oss. Hvart d å taga vår tillflykt? Till England, tillropar man oss.
Men England b o r langt b o r t oeh slåss visserligeu gan- ska gerna med Fransoserna, men ogerna med Rys- sarna. Vi måste således uppbjuda våra Skandinaviska bundsforvandler emot Moseoviterna: en flotta af SO till CO slora s k e p p , 500 till 4 0 0 skårgårdsfartyg, be- SHjauijade med nordiska oeh tyska matroser, oeh en
20
nordisk liår af 1 0 0 , 0 0 0 man i Finland och Liffland, och vi med våra Preussarc i Kurland och Lilhauen —
hvad sluille vi då hafva a t t rådas f o r ?
Mot Norden således, mot vart Norden maste vi skåda. De tånkande och adla Danskarna och Sven- skarna skada mot oss. De a r o genom alla de naturli- gaste fordelar och b a n d , genom l å g e , hildning, slagt- s k a p , religion, genom den gemensamma fienden, som lurar på hågges våra gransor och som fikar efter a t t undanrycka Germanerna hela Ostersjon — våra fodda hn nds forvand ter. Danmark å r det dubbelt genom sina tyska landskaper; det måste vara angelåget om vår vånskap och hor e j soka någon anledning till oenighet.
Vi som a r o de maktigare h o vid deras mest sårhara sida; det kan ej skydda sin långa halfo eller sina o a r einot oss. Alltså: slagt f'orvandtskap, sympathi, kårlek och nod anhefalla hår forhund.
Kostar 8 sk. Banco*
