Abstrakt
INNEHÅLL
Plenarföreläsningar 2
Sektionsföredrag 7
Posterpresentationer 83
Panelpresentationer 86
Kollokviepresentationer 102
Björklund, Siv Hansell, Katri Pilke, Nina Vasa universitet Pörn, Michaela Åbo Akademi
Språkmöten i Vasa. Aktuell tvåspråkighetsforskning i skol- och organisationskontext Finlands två nationalspråk, finska och svenska, är synliga och närvarande språk i Vasa. Fastän finskan blev majoritetsspråk i staden redan år 1920 har svenskan bibehållit sin synlighet genom att staden omges av landskommuner där svenskan är mycket stark. Den levande tvåspråkiga miljön ger en bra utgångspunkt för att inom såväl utbildning som organisation bygga upp strukturer där de två språken samverkar och tillsammans skapar möjligheter för även mer flerspråkiga lösningar.
I de finländska läroplansgrunderna betonas autenticitet i språkundervisning samt utökade kontakter över språkgränsen. Två olika exempel på tvåspråkig praxis inom undervisning är språkbad och klasstandem som båda introducerats i Finland via Vasa. Språkbad är ett undervisningsprogram där elever som är majoritetsspråkstalare lär sig minoritetsspråket genom att en stor del av undervisningen ges på minoritetsspråket. I den finländska kontexten innebär detta att finskspråkiga elever sedan år 1987 kunnat lära sig svenska i språkbad. Ett typiskt drag för språkbad i Finland är att även övriga språk ofta tidigareläggs i programmen i strävan att bygga en mer flerspråkig kompetens hos eleverna. Presentationen uppmärksammar de olika språkens funktion och roll i språkbadselevers språkrepertoar.
Ett annat exempel på en modell för ett tvåspråkigt undervisningssamarbete mellan finska och svenska skolor i Finland är klasstandem som sedan 2012 utforskats inom undervisningen i det andra inhemska språket. Språkgrupperna möts i autentisk kommunikation och arbetar i tandempar bestående av en finsk- och en svenskspråkig studerande. Målsättningen är ett ömsesidigt samarbete där partnerna växlar mellan språken och turvis lär sig varandras språk.
Vi visar exempel på hur tandempartnerna i sina olika roller orienterar sig mot språk och innehåll, hur tandempartnernas interaktion och samarbete varierar beroende på uppgiftstyp och hur lärare i tandem agerar.
Flerspråkighet inom organisationer underlättar bl.a. tillgången till tjänster och stärker den interkulturella dialogen. I Finland har den offentliga sektorn ansvaret för att båda nationalspråken kan användas parallellt för officiella ändamål. Parallellspråkighet på statlig och samhällelig nivå kan betyda allt från att både finska och svenska används 100 % parallellt (t.ex. lagtexter) till att de inte ersätter varandra helt inom en domän (t.ex. medier). I presentationen diskuteras vad som kännetecknar tre olika slags tvåspråkiga formella möteskontexter som verksamhet med utgångspunkt i begreppet ’translatorisk verksamhet’.
Fokus läggs på hur finska och svenska används när språkbruket är förankrat i en viss på förhand bestämd rollfördelning och regleras av både kodifierade och icke kodifierade normer.
I dessa möteskontexter skapas och upprätthålls de organisationsspecifika verksamhetssätten genom språklig växelverkan.
Brohy, Claudine
University of Fribourg/Freiburg
Societal, institutional, and individual multilingualism: A European perspective
The notion of Europe is a polysemic political, geographical, and cultural concept. In its broadest sense, Europe hosts about 800 million people in 51 states, a third of which were founded only after 1991/92. Not many states have enshrined articles on the recognition and protection of official and/or national languages, or on the promotion and fostering of multilingualism in their constitutions; however, all states have minority language communities, whose sizes vary from a few hundred to millions of speakers. The languages and dialects the language groups speak enjoy different prestige, protection and status, they can be autochthonous, national, regional, non-territorial or immigrant languages, belong to majorities and minorities, or overlapping majorities/minorities, political boundaries – “the scars of history” rarely coincide with language borders, which results in overt or covert multilingualism. The relationship between societal, institutional, and individual multilingualism is at the same time complementary and contradictory. Whereas the aim of institutional multilingualism is to protect first languages and to prevent assimilation, education and training programs in Europe have the scope to develop individual multilingualism for all. However, the target languages learned in school differ very often from the languages present in the classrooms. Nevertheless, small and immigrant languages can – for social, economic, and artistic reasons – gain counter prestige via social media and, and thus engage in a language revitalization process.
In this presentation, I will address contrasting views on contradicting issues regarding multilingualism at different levels and in various contexts. To this end, I will draw on research results and on policies of European institutions and organizations. More particularly, I will consider the work and policies around the European Charter for Regional or Minority Languages (ECRML) of the Council of Europe. We will not only see how multilingualism is viewed as a social competence, an (un)attainable goal, a political issue, an ideology, but also how the different perceptions of multilingualism have evolved over the years.
Dewaele, Jean-Marc
Birkbeck, University of London
The emotions that drive foreign language learning
In this lecture I will present an overview of the recent surge of interest in the field of emotion and foreign language acquisition, after many years of neglect (Dörnyei & Ryan, 2015). I will present the Positive Psychology movement and its effect on SLA research. I will consider individual differences in learners’ Foreign Language Enjoyment (FLE) and Foreign Language Anxiety (FLA) in the FL classroom (Dewaele & MacIntyre, 2014, 2016). Finally, I will present recent research based on data collected from 189 students in two London high schools showing that levels of FLE and FLCA are linked to a complex interaction of learner-internal variables and variables linked to the teacher and teaching practices, including teacher predictability and amount of use of the FL by the teacher (Dewaele et al 2017).
REFERENSER:
Dewaele, J.-M. & MacIntyre, P. D. (2014). The two faces of Janus? Anxiety and Enjoyment in the Foreign Language Classroom. Studies in Second Language Learning and Teaching, 4 (2), 237–274.
Dewaele, J.-M., Witney, J., Saito, K. & Dewaele, L. (2017). Foreign Language Enjoyment & Foreign Language Classroom Anxiety in British FL classrooms: The effect of teacher & learner variables.
Language Teaching Research DOI: 10.1177/1362168817692161
Dewaele, J.-M. & MacIntyre, P. D. (2016). Foreign Language Enjoyment and Foreign Language Classroom Anxiety. The right and left feet of FL learning? In P. MacIntyre, T. Gregersen & S. Mercer (eds.) Positive psychology in SLA. Bristol: Multilingual Matters. 215–236.
Dörnyei, Z. & Ryan, S. (2015). The Psychology of the Language Learner – Revisited. New York: Routledge.
Golden, Anne
MultiLing Universitetet i Oslo
Andrespråkslæring i et livsløpsperspektiv: Utfordringer og gleder
I vår mobile tid er det mange mennesker som lærer nye språk, og både fremmed- og andrespråksinnlæring skjer i de fleste av livets faser. Å lære nye språk er selvfølgelig ikke noe som bare hører til globaliseringens tidsalder: flerspråklige samfunn har alltid eksistert. Mange bor i områder hvor flere språk er daglig i bruk og hvor den enkelte tilegner seg de språklige ressursene som trengs i ulike perioder av livet. Mennesker har siden tidenes morgen reist til steder hvor andre språk snakkes eller de har møtt og kanskje tatt i mot mennesker med en annen språkbakgrunn. Årsakene har vært og er forskjellige. Krig, uro og undertrykking fører til flukt; velstand og trang til nye opplevelser fører til reising og turisme, og det globale jobbmarked fører til at folk bosetter seg på nye steder for kortere eller lengre perioder og lærer nye måter å kommunisere på. Med moderne teknologi har imidlertid avstandene blitt mindre og mange flere har kommet i kontakt med nye språk, nye språkbrukere og ny språkbruk enn tidligere.
I dette foredraget vil jeg presentere noen viktige innsikter og kunnskaper fra andrespråksforskningen både i og utenfor Norden. Etter hvert har vi fått mye kunnskap om hvordan mennesker i ulike aldre og i ulike situasjoner lærer, utvikler og bruker nye språk. Vi vet også mer om hvordan innlærerne selv oppfatter innlæringsprosessen, dvs. hvilke forventninger de har, hvilke problemer de møter og hvilke positive opplevelser den gir. Jeg vil trekke fram hva som kjennetegner læring av et andrespråk, hvordan det utvikler seg og hvordan innlærerspråk vurderes av lekfolk så vel som av eksperter. Videre vil jeg presentere noen bestemte gruppers syn på andrespråkslæring og holdninger til andrespråkstalere.
Studier av fortellinger gir god innsikt i innlæreres egne oppfatninger av språk og språklæring – og dem selv som innlærere – enten de uttrykkes eksplisitt i deres beskrivelser når de er midt i denne prosessen eller når de tenker tilbake på tidligere erfaringer. Oppfatningene uttrykkes også implisitt gjennom ordvalget, særlig gjennom metaforer og bildebruk. Også lærere har antagelser om språklæring, både de som spesielt underviser i – og vurderer – andrespråk, og de som er faglærere i andre fag og har minoritetselever i klassen. Dokumenter som setter rammer for undervisningen vil også bygge på en oppfatning av språk og språklæring.
Andrespråksprosessen er kompleks, og forskning på andrespråkslæring i et livsløpsperspektiv vil måtte hente innsikter fra ulike teoretiske tilnærminger. Kognitive, interaksjonelle og sosiokulturelle teorier bidrar sammen til å øke vår forståelse av andrespråkslæringen som en prosess med både utfordringer og gleder.
Nuolijärvi, Pirkko
Flerspråkigheten i dagens Finland
Finland är sedan gammalt flerspråkigt, även om de flesta invånarna har kunnat vara enspråkiga hela sitt liv och minoritetsspråken periodvis varit osynligare än de är i dag. I slutet av 1900-talet började Finland bli mer flerspråkigt än någonsin tidigare. I dag talas över 160 modersmål i Finland, och detta innebär att allt fler är flerspråkiga redan från barndomen.
Andelen personer med andra mo-dersmål än finska, svenska eller samiska var år 2015 6 procent. Skillnaderna mellan landskapen är dock stora; andelen var högst i Nyland, 11,3 procent, och minst i Södra Österbotten, 2 procent. Bakom siffrorna finns individer som har olika språkliga historier men likadana behov att använda sitt eget språk eller sina egna språk och att lära sig andra språk.
I föredraget diskuterar jag begreppet flerspråkighet i finländska förhållanden. Jag framställer olika vägar till ett flerspråkigt liv i det officiellt tvåspråkiga Finland och ger några exempel på flerspråkiga individer med olika bakgrunder: från ett enspråkigt eller flerspråkigt hem via grundskolan och gym-nasiet till yrkesutbildning eller akademisk utbildning och till arbetslivet. Jag ger också exempel på olika aktörer som påverkar hur flerspråkigheten lever och fungerar i landet: regeringen, riksdagen, kommuner, skolor, universitet, företag, familjer och individer. Därtill diskuterar jag svenskans roll i den nutida finländska flerspråkigheten.
Det diskuteras också om hur samhället kan stödja flersprå-kiga personer och utnyttja deras kunnande i administrationen, i företagen och på alla områden i det vardagliga livet.
REFERENSER:
Edwards, John (2012): Multilingualism. Understanding Linguistic Diversity. London: Continuum.
Lehtonen, Heini (2015): Tyylitellen. Nuorten kielelliset resurssit ja kielen sosiaalinen indeksisyys monietnisessä Helsingissä. Helsinki: Helsingin yliopisto.
Leppänen, Sirpa, Nikula, Tarja & Kääntä, Leila (toim.) 2008: Kolmas kotimainen. Lähikuvia englannin kielen käytöstä Suomessa. Tietolipas 224. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.
Meinander, Henrik (2016): Nationalstaten. Finlands svenskhet 1922–2015. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland – Stockholm: Atlantis.
Saukkonen, Pasi (2013): Erilaisuuksien Suomi. Vähemmistö- ja kotouttamispolitiikan vaihtoehdot.
Helsinki: Gaudeamus.
Tainio, Liisa & Harju-Luukkainen, Heidi (toim.) (2013): Kaksikielinen koulu. Tulevaisuuden monikielinen Suomi – Tvåspråkig skola – ett flerspråkigt Finland i framtiden. Kasvatusalan tutkimuksia 62.
Jyväskylä: Suomen kasvatustieteellinen seura,
Aho, Erika
Högskolan Dalarna
Villkor för lärande på Introduktionsprogrammet språkintroduktion
Mitt licentiatarbete riktar in sig på nyanlända elevers situation på Introduktionsprogrammet språkintroduktion i Sverige. Detta är ett av fem introduktionsprogram i den svenska gymnasieskolan och tar emot nyanlända elever i åldrarna 16 till 19 år. Då undervisningen på programmet ska vara anpassad till elevens tidigare kunskaper är det nödvändigt att det genomförs en pedagogisk kartläggning av elevens tidigare erfarenheter och kunskaper i samtliga ämnen. Denna kartläggning ska göras för att underlätta planering av undervisningen samt för att eleverna ska kunna fortsätta där de tidigare slutat sina eventuella studier och för att de fortare ska kunna ta del av ämnesundervisning och tillägna sig nya kunskaper i ämnena.
Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur elever på Introduktionsprogrammet språkintroduktion upplever att deras tidigare kunskaper och erfarenheter har tagits tillvara under utbildningen på programmet. För detta syfte belyses elevers första tid på programmet med hjälp av intervjuer av elever. Datainsamlingen, som består av 23 intervjuer av språkintroduktionselever på fyra gymnasieskolor i Sverige, utfördes under vårterminen 2016. Databearbetningen är påbörjad och inriktas på hur elever genom sina berättelser uttrycker och beskriver att deras erfarenheter och kunskaper blivit beaktade och tillvaratagna under den första tiden på programmet. Preliminära resultat visar att elever i låg grad är medvetna om att kartläggning i någon form har genomförts och att många upplever att deras tidigare kunskap inte tagits tillvara. Studien tar avstamp i socialkonstruktivistisk teori där begreppen institutionalisering och socialisering utgör centrala teoretiska analysbegrepp.
Bearbetning och analys av data pågår men preliminära resultat kommer att presenteras.
NYCKELORD: språkintroduktion, nyanlända, sent anlända, svenska som andraspråk
Allardt Ljunggren, Södertörns högskola
Attrition hos genuint estlandssvenska talare
De svenskspråkiga kustbygderna och öarna (Aiboland) i Estland, som etablerades på 1200- talet, slogs sönder på 1940-talet i o m den sovjetiska ockupationen. Ca sjutusen estlandssvenskar flydde till Sverige och de ca tusen som blev kvar splittrades och försvagades.
Presentationen baserar sig på analys av inspelade intervjuer med estlandssvenskar, som inte flydde på 40-talet, utan stannade kvar. Intervjuerna är gjorda på svenska av undertecknad under de tre senaste åren. Intervjuernas tema berör informanternas språkanvändning historiskt, vilka språk de använt och i vilka sammanhang, med vem, och vad den nya estniska självständighetstiden (1991-) inneburit språkligt för dem. Även frågor om informanternas identitetsupplevelser ingår. Några av de 18 informanterna är i 80–90- årsåldern, talade svenska i barndomen men har sedan använt svenska sparsamt under den sovjetiska tiden i Estland för att åter efter 1991 använda det mer igen. En annan del av informanterna utgörs av en yngre generation estlandssvenskar som talat mer estniska även i barndomen. Materialet är sammanlagt knappt 20 timmar långt. Transkribering och analys pågår.
Studiens syfte är tudelad. Ett syfte är historiografiskt och beskriver den estniska språkmiljön genom informanternas egenredovisade användning av olika språk genom livet i nära hundra år. Det andra syftet är språkvetenskapligt och studerar informanternas svenska språkförmåga. Tonvikten ligger på den försvagning som det (för de flesta informanterna) halvsekellånga avbrottet i användningen av det svenska språket medfört. Här ingår såväl regelrätt attrition, dvs försvagning av språkförmågan, s.k. icke-konvergent språkbruk (bl. a.
avvikande preferenser) och för en del uppenbarligen ofullständig (avbruten) inlärning (Bylund & Abrahamsson 2012: 207).
En diskussion förs om vilken språknorm informanternas språk ska jämföras med. De estlandssvenska informanternas nuvarande språk jämförs framför allt med beskrivningar av estlandssvenska, t ex av Lagman (1979) och på material från projektet ESST - Estlandssvenskans språkstruktur- i Göteborg.
Försvagningen av informanternas språkförmåga relateras till såväl utom- som inomspråkliga variabler (Bylund & Abrahamsson 2012: 208–230). Resultaten jämförs även med några av Riionheimos motsvarande gällande ingermanslandsfinska i Estland (2013).
NYCKELORD: estlandssvenska, attrition, icke-konvergent språkbruk, ofullständig inlärning
REFERENSER:
Abrahamsson, N. & Bylund, E. (2012). Andraspråksinlärning och förstaspråksutveckling i en andraspråkskontext. I: Hyltenstam, K., Axelsson, M. & Lindberg, I. (red.) Flerspråkigheten forskningsöversikt. Vetenskapsrådets rapportserie 5. 2012. 153–246.
Lagman, E. (1979). En bok om Estlands svenskar 3A. Estlandssvenskarnas språkförhållanden. Utg.
Svenska odlingens vänner.
Riionheimo, H. (2013) Inkerinsuomen verbimorfologia kielikontaktissa ja attritiossa. I: Granqvist,K. &
Rainò, P. (red.) Rapautuva kieli, Kirjoituksia vähemmistökielten kulumisesta ja kadosta.
Suomalaisen kirjallisuuden seuran toimituksia SKS 1404. Vantaa. 37–74.
Almér, Elin
Jyväskylä universitet
Barns uppfattningar om språk. En studie av samtal om språk med barn på en finskspråkig förskoleavdelning i Sverige och en svenskspråkig daghemsavdelning i Finland
Följande studie om barns uppfattningar om språk utgör en del av ett större forskningsprojekt (Child2ling 2013–2017) som studerar uppfattningar om tvåspråkighet kring barn. Projektet Child2ling är finansierat av Finlands akademi och har Jyväskylä universitet som huvudman. Följande studie syftar till att jämföra små barn i Finland och Sveriges (3–5 år) egna uppfattningar om språk. Forskningsfrågorna är sålunda:
• Vilka uppfattningar om språk, språkbruk och flerspråkighet uttrycker tvåspråkiga barn (3–
5 år) på en finskspråkig förskoleavdelning i Sverige sinsemellan och i interaktion med forskaren?
• Vilka uppfattningar om språk, språkbruk och flerspråkighet uttrycker tvåspråkiga barn (3–
5 år) på en svenskspråkig förskoleavdelning i Finland sinsemellan och i interaktion med forskaren?
Studiens fältarbete skedde i två olika steg. Det första steget var etnografiskt och det andra steget bestod av olika ”lek-metoder” som syftade till att stimulera samtalsämnet
”språk” mellan mig och barnen. De etnografiska observationerna och fältanteckningarna analyserades med diskursanalytiskt anslag genom begreppen interaktiv agens (Nijnatten 2013) och historisk kropp (Scollon och Scollon 2004). Inspelningarna och transkriptionerna av samtalen har analyserats med samtalsanalytiska verktyg (Lindström 2014).
Detaljanalyser av interaktionen möjliggjorde en högre grad av validering än vad som är möjligt via analys av observationer och fältanteckningar.
Det preliminära resultatet visar ingen skillnad mellan barnens uppfattningar om språk mellan de olika länderna. De kontextuella aspekter som aktualiseras i samtal och utsagor är knutna till samtalet som sådant och till barnens närmiljö. Den främsta uppfattningen som barnen uttrycker är att språkkunskap är likställd med annan kunskap.
NYCKELORD: tvåspråkighet, uppfattningar, barn
REFERENSER:
Lindström, J. (2014). Interaktionell lingvistik: procedurer, teman och analyser. Folkmålsstudier:
Meddelanden från Föreningen för Nordisk Filologi, 52, 31–55.
van Nijnatten, C. (2013). Children’s Agency. Children’s Welfare. Bristol: Policy Press.
Scollon, R. & S.W. Scollon (2004). Nexus analysis. Discourse and the emerging internet. London:
Routledge.
Alstad, Gunhild Tomter Kulbrandstad, Lise Iversen Høgskolen i Innlandet
Flerspråklige perspektiver i rammeplaner for barnehage og barnehagelærerutdanning Inspirert av den flerspråklige vendingen i andrespråksforskningen (May, 2014) presenterer vi en analyse av de nasjonalt fastsatte rammeplanene for norsk barnehaglærerutdanning og for norske barnehager. Formålet har vært å se på hvilke måter omtalen av kunnskapsemnene om språk og språkutvikling har endret seg de siste tiårene, og spesielt i takt med den økende andelen minoritetsspråklige barn i barnehage. I 2006 utgjorde andel minoritetsspråklige barn 6% av alle barnehagebarn, mens det økte til 15 % i 2015 (Statistisk sentralbyrå, 2016).
Vi baserer oss på en dokumentanalyse inspirert av Goodlads (1979) læreplanteori med vekt på kategoriene’ ideenes læreplan’ og ’den skrevne læreplan’.Vi har utforsket hvordan termer som språk, morsmål, andrespråk, flerspråklighet og språklig mangfold er brukt i offisielt vedtatte planer i perioden 1971-2017 og i de politiske dokumentene som varsler planendringer. Vi har både sett på hvordan og i hvor stor grad begrepene brukes eksplisitt og i hvilken grad mangfold er gjenspeilet i mer implisitte beskrivelser i dokumentene. Resultatene viser at mens arbeid med språk alltid har stått sentralt i planene for barnehagelærerutdanningen, er det først med reformene i 1995 og 2012 at flerspråklighet blir tematisert. I planverket for barnehagen kan utviklingen beskrives i tråd med Garcías (2009, s.120) teoretiske rammeverk for tospråklig utdanning, fra monoglossiske til heteroglossike ideologier, fra ettspråklighet til et dynamisk syn på flerspråklighet. Men utviklingen er verken ensrettet eller enstemt. I den siste stortingsmeldingen om kvalitet i barnehagen (Kunnskapsdepartementet, 2016) slår regjeringen fast at det er «svært viktig at barnehagen kan støtte minoritetsspråklige barns norskspråklige utvikling for å bidra til et godt grunnlag før skolestart og dermed bedre integrering på sikt” (s.15, vår utheving). Samtidig kan vi imidlertid også spore inspirasjon fra en flerspråklig vending. I det pågående arbeidet med ny rammeplan for barnehagen skal også flerspråklighet som ressurs ivaretas.
NYCKELORD: lærerutdanning, læreplaner, barnehage, den flerspråklige vendingen
REFERENSER:
Garcia, Ofelia. (2009). Bilingual Education in the 21st Century. A Global Perspective. Chichester: Wiley- Blackwell.
Goodlad, John I, et al. (1979). Curriculum Inquiry, The Study of Curriculum Practice. New York: Mac- Graw-Hill.
Kunnskapsdepartementet. (2016). Tid for lek og læring — Bedre innhold i barnehagen. Meld. St. 19 (2015-2016). Oslo: Kunnskapsdepartementet.
May, Stephen red. (2014). The Mutilingual Turn. Implications for SLA, TESOL and Bilingual Education. New York: Routledge.
Statistisk sentralbyrå. (2016). Barnehager, 2015, endelige tall. Hentet fra http://www.ssb.no/utdanning/statistikker/barnehager
Arnfast, Juni
Københavns Universitet
Sprogskam? Unge tosprogede pragmatikere
For børn kan tosprogethed give anledning til blandede følelser: dels en vis grad af stolthed, når deres minoritetssprog er genstand for positiv interesse fra andre (voksne som børn), dels afstandtagen i fx modersmålsundervisning eller i situationer med minoritetstalende voksne.
Voksne polsk-dansk talende oplever oftest kun børnenes afstandtagen som udtryk for generthed eller skam, hvilket dermed bliver den narrativ, man kan møde blandt denne gruppe forældre og modersmålslærere.
Mit fokus i dette paper bliver at stille skarpere på, hvad der kendetegner to dansk-polsk talende tvillingepars tanker om deres tosprogethed og begrundelse for sprogvalg i forskellige kontekster. Børnene anvender deres dansk-polske kompetencer pragmatisk og skifter mellem sprogene afhængig af om det i situationen er hensigtsmæssigt at gøre det eller ej. Dermed bliver deres minoritetssprog til tider deres fælles ’hemmelige’ sprog, som tjener forskelligartede kommunikative formål: signalering af indbyrdes fællesskab, strategisk i forbindelse med leg eller som en måde spontant at ’invitere’ dansktalende kammerater ind i et sprogligt fællesskab. Denne måde at bruge sproget på anskues ud fra dels Pavlenkos arbejder om følelser og følelser (2004, 2006) ), dels i teorier om arvesprog og identitet Polinsky (2008) og Kagan (2012) og endelig ud fra sammenhæng mellem skam og socialisering (Scheff 1988, 200, 2003). Desuden trækker jeg på narrativ-teori (Ochs & Capps 2001) og klassisk face- og høflighedsteori.
Jeg undersøger børnenes brug af sproglige kompetencer ved hjælp af en tæt analyse af parinterview med børnene og optagelser fra modersmålsundervisning. De foreløbige resultater tyder på at børnene kobler deres pragmatiske færdigheder til deres opfattelse af egen identitet.
NYCKELORD: tosprogede børn, pragmatisk kompetence, sociolingvistisk kompetence, ambivalens, arvesprog
REFERENSER:
Kagan, Olga (2012): Intercultural Competence of Heritage Language Learners: Motivation, Identity, Language Attitudes, and the Curriculum. In Proceedings of Intercultural Competence Conference, vol.
2, 72–84.
Ochs, Elilnor & Capps, Lisa (2001): Living Narrative. Creating Lives in Everyday Storytelling. Harvard.
Pavlenko, Aneta (2004): ’Stop Doing That, Ia Komu Skazala!’ Language Choice and Emotions in Parent- Child Communication. Journal of Multilingual and Multicultural Development, vol. 25, no 2 & 3.
Pavlenko, Aneta (2006): Bilingual Selves. In Pavlenko, A. (red.) Bilingual Minds: Emotional Experience, Expression, and Representation. Multilingual Matters.
Scheff, Thomas (1988): Shame and Conformity: The Deference-Emotion System. American Sociological Review, Vol. 53, no 3, 395–406.
Scheff, Thomas (2000): Shame and the Social Bond: A Sociolgical Theory. Sociological Theory 18:1.
Scheff, Thomas (2003): Shame in Self and Society. Symbolic Interaction, Bolume 26, number 2, 239–262.
Arntzen, Ragnar Eriksen, Odd Høgskolen i Østfold
Migrasjonsstudenter forteller om sine møter med det norske utdanningssystemet Det er forsket en del på minoritetsspråklige på ulike utdanningsnivåer, men forskningen har i liten grad presentert de minoritetsspråklige som autonome subjekter. Dette til tross for at minoritetsstudenter er en særdeles interessant og variert gruppe studenter.
Aspirasjonsnivået til minoritetselever er betydelig høyere enn det majoritetselever med samme bakgrunn gir uttrykk for, og minoritetsspråklige bruker gjennomgående mer tid på lekser, og de søker seg oftere til utdanningsprogrammer i videregående som gir studiekompetanse (NOU 2010:7). Dessuten blir minoritetselever oftere oppmuntret av foreldre til å søke høyere utdanning enn majoritetselever, og en stadig større andel av studenter i høyere utdanning har minoritetsspråklig bakgrunn (SSB 2015/11).
I denne studien har vi ønsket å løfte fram noen «vellykkede migrasjonshistorier»; dvs. barn og unge som har klart seg så godt gjennom utdanningssystemet at de har påbegynt høgskolestudier. Vi ønsker å belyse utdanningssystemet i et flerspråklig og flerkulturelt perspektiv, med utgangspunkt i den enkelte minoritetsstudents egne opplevelser, erfaringer og tanker. I utvalget av studenter har vi brukt følgende kriterier: Vi har ønsket å høre historiene til studenter fra ulike verdensdeler, studenter i ulike profesjonsutdanninger og studenter som har kommet til landet på ulike tidspunkt i utdanningsløpet. Dataene er hentet fra semistrukturerte intervjuer med åtte minoritetsspråklige studenter ved en av landets høgskoler. Det ble gjort lydopptak av intervjuene som så ble transkribert.
Informantene fortalte om ulike utfordringer i møte med det norske utdanningssystemet.
Informantene som hadde kommet til Norge i løpet av barneskolen, fortalte at de i liten grad hadde kunnet nyttiggjøre seg kunnskap fra den skolegangen de hadde hatt før de kom til Norge. Få av informantene hadde opplevd at deres språklige og kulturelle erfaringer var blitt trukket inn i undervisningen i høgskolestudiet. Flere fortalte om problemer med medstudenters holdninger, spesielt i forbindelses med gruppearbeid. Enkelte hadde opplevd å bli oversett eller at majoritetsspråklige trakk seg ut av grupper der det var flere minoritetsspråklige. Samtlige informanter har hatt en sterk motivasjon for å lære norsk, mens interessen for å ivareta og videreutvikle morsmålet varierte, bl.a. med ankomstalder.
NYCKELORD: minoritetsspråklige studenter, migrasjon og utdanning, utdanningshistorier
REFERENSER:
Lutz, Helma (2011). Lost in translation? The role of language in migrants’ biographies: what can micro- sociologists learn from Eva Hoffman? European Journal of Women’s Studies, 18, 4.
Martin, Peter (2010). They have lost their identity but not gained a British one: non-traditional multilingual students in higher education in the UK. Language and education, 24:1.
Stølen, Gerd (2013). Livshistorier: et biografisk perspektiv i pedagogisk forskning. In I. M. Brekke & T.
Tiller (eds.), Læreren som forsker. Oslo: Universitetsforlaget.
Arntzen, Ragnar
Emilsen, Linda Evenstad Høgskolen i Østfold Karlsen, Jannicke
Høgskolen i Østfold og Universitetet i Oslo
Språkbruk hos tospråklige barn fra fem- til tolvårsalder
Tospråklige barns språkbruk i ulike domener er et dynamisk og komplekst fenomen som er i stadig endring (Pauwels 2016). Hvordan denne endringen skjer, har vi likevel begrenset kunnskap om, og flere etterlyser derfor longitudinelle undersøkelser av tospråklige barns språkbruksmønstre (Barron-Hauwaert 2010, Mancilla-Martinez & Kieffer 2010). I denne studien ser vi på hvordan språkbruksmønstre (Kulbrandstad 1997) utfoldes og endres hos en gruppe suksessivt tospråklige barn i alderen fem til tolv år. Vi fokuserer på domenene (Fishman 1965) hjem, fritid og barnehage/skole. Tidligere undersøkelser om språkbruk i tospråklige familier baserer seg i overveiende grad på foreldres rapporteringer (Karlsen &
Lykkenborg 2012, Ullholm 2010). Vi kombinerer data ekserpert både fra strukturerte intervju med foreldrene og semistrukturerte samtaler med barna. Studien rapporterer språkbruksmønstre både på gruppe- og individnivå.
I løpet av den perioden vi fulgte barna, skjedde det en radikal endring i språkbruksmønsteret deres, bortsett fra i domenet barnehage/skole der språkbruken var stabilt enspråklig ved de to innsamlingstidspunktene. På gruppenivå så vi en nedgang i bruken av minoritetsspråket til fordel for majoritetsspråket i de andre domenene.
Språkbruken i hjemmedomenet ble et generasjonsfenomen; foreldre og voksne slektninger brukte i overveiende grad minoritetsspråket, mens barna og de yngre slektningene brukte majoritetsspråket norsk seg imellom. Hjemmespråket så ut til å bli et langt mer flertydig og dynamisk fenomen enn det man kan få inntrykk av i enkelte deler av faglitteraturen (Turmo &
Bjørnestad 2011). Vi fant i liten grad samvariasjon mellom endring i språkbruk og bakgrunnsfaktorer som f.eks. foreldrenes ankomst til Norge, foreldrenes utdanning og barnas fartstid i barnehage.
På individnivå så vi imidlertid at det framtrer ulike språkbruksprofiler i hjemmedomenet ut fra språkbruk med foreldre og med søsken. Her fant vi tendenser til at foreldrenes implisitte og eksplisitte holdninger til språkbruk kunne være av betydning for barnas språkbruksmønstre.
NYCKELORD: tospråklige, språkbruksmønstre, domener, longitudinell
REFERENSER:
Karlsen, Jannicke & Lykkenborg, Marta (2012). Språkbruksmønstre i norsk-pakistanske familier.
Nordand 7 (1).
Kulbrandstad, Lars Anders (1997). Språkportretter. Studier av tolv minoritetselevers språkbruksmønstre, språkholdninger og språkferdigheter. Vallset: Oplandske bokforlag.
Pauwels, Anne (2016). Language Maintenance and Shift. Key topics in sociolinguistics. Cambridge:
Cambridge University Press.
Bergroth, Mari Jyväskylä universitet
Fantasilek som nexus. Ett tvåspråkigt barn vid ett enspråkigt daghem
Barnets fantasilek bygger på språket (Høigård 2001). I den här fallstudien är syftet att se hur ett barn med två förstaspråk, finska och svenska, hanterar sina språk i tre leksekvenser.
Första syftet är att analysera hur barnet använder sina två språk för att konstruera fantasirollen, ramberättelsen och sin egen roll som ett lekande barn i samspel med andra enspråkiga och tvåspråkiga barn. Det andra syftet är att visa hur en relativt vardagligt social handling så som ett tvåspråkigt barns deltagande i fantasilek i småbarnspedagogisk verksamhet (daghem, i Sverige förskola) återspeglar omgivande diskurser relaterade till tvåspråkighet, och hur handlingen dels reproducerar dessa diskurser och dels utmanar dem.
Fantasileken begreppsligas i presentationen som social handling. Den är dels en mötesarena för de lekande barnen och dels en mötespunkt för de kulturbundna sociala strukturer som är typiska för lek. Metoden för presentationen består av nexus-analys (Scollon och Scollon 2004). Lek är en knutpunkt där interaktionsordning, individernas livsberättelser och olika närvarande diskurser möts och sammanvävs. Presentationen är en del av ett större longitudinellt projekt, som handlar om tvåspråkiga finska/svenska barn i svenskspråkig småbarnspedagogisk verksamhet i Finland. Av projektets nio barn har jag valt Esters leksekvenser för en närmare analys, eftersom det inte alltid är självklart att hon anpassar sig till de enspråkigas språkbehov, trots att hon kan båda språken. Däremot verkar hon förvänta sig att de enspråkiga anpassar sig till hennes tvåspråkighet och detta accepteras av de övriga lekparterna. I presentationen diskuterar jag interaktionsordningen i tre korta inspelade leksekvenser, Esters livsberättelse så som den kan återskapas via intervjuer och observationer, och de centrala diskurserna kring tvåspråkighet som lyfts fram i intervjuer med föräldrarna och pedagogerna samt i olika styrdokument.
NYCKELORD: tvåspråkighet, förskola, småbarnspedagogik, diskursanalys, fantasilek
REFERENSER:
Høigård, A. (2001). Barns språkutvikling: muntlig og skriftlig. Oslo: Tano Aschehoug.
Scollon, R. & Scollon, S. W. (2004). Nexus analysis. Discourse and the emerging internet. London:
Routledge.
Bjuhr, Åsa
Luleå tekniska universitet
”För gammal vid 19”. Lärare om praktisk-pedagogiska implikationer i språkintroduktionsprogrammet
Introduktionsprogrammet språkintroduktion i gymnasieskolan tar emot nyanlända elever i åldrarna 16-19 år och har under de senaste åren vuxit mycket. Hösten 2016 var cirka 33 000 elever inskrivna på programmet, vilket betyder att det är det fjärde största av gymnasieprogrammen i Sverige (Skolverket, 2016).
Föredraget presenterar en analys av intervjuer med åtta lärare i svenska som andraspråk som är verksamma på introduktionsprogrammet språkintroduktion i sex olika kommuner i Sverige. Syftet med studien, som är en del i ett större avhandlingsprojekt, är att belysa hur dessa lärare upplever elevers övergång från introduktionsprogrammet språkintroduktion till gymnasiet. Intervjuerna har handlat om elevens språkförmågor, bedömning och verksamhetens organisation. Analyserna har genomförts med diskursteori (Foucault, 1993) och kritisk diskursteori (Fairclough, 1992; 2010) som teoretiskt ramverk och metod.
Utifrån lärarnas utsagor kan tre diskurser urskiljas. Resultatet från den första diskursen visar att ämnet främst är ett språkfärdighetsämne. I lärarnas utsagor urskils även en integrerande intention med deras undervisning, vilket den andra diskursen visar. Den tredje diskursen, vilket detta föredrag främst fokuserar på, handlar om hur lärarnas arbete och verksamheten organiseras efter styrdokument och regelverk. Ett exempel är bestämmelser kring antagning till gymnasium, men även den föränderliga omvärlden har en stor påverkan.
En snabb ökning av elevantalet under pågående läsår och elevernas skolbakgrund är två faktorer som kräver flexibilitet i språkintroduktionens organisation i de olika kommunerna.
NYCKELORD: svenska som andraspråk, introduktionsprogrammet språkintroduktion, diskursanalys
Björklund, Siv
Mård-Miettinen, Karita Vasa universitet
Språkval som identitetshandlingar hos språkbadselever
Vår studie hör till projektet Samverkan mellan språklig praxis, flerspråkig identitet och språkideologi (SLS 2016–2019) med syfte att beskriva faktorer och värderingar inom det finländska samhället och bland familjer, elever och lärare som ligger bakom efterfrågan och utbudet av språkbad i svenska. I vår studie uppmärksammar vi språkbadselever och deras användning av sina språk och bygger vidare på tidigare resultat som visar att största delen av språkbadseleverna anser sig vara flerspråkiga.
Materialet har samlats in genom visuella metoder (Rose 2016) och har genererats av studiens fokusgrupp. Materialet består av språkbadsstudenters visualiseringar (teckningar och fotografier) av sin egen språkmiljö och av elicitationsintervjuer baserade på teckningarna och fotografierna. Eleverna har också fyllt i ett frågeformulär som fokuserar deras språkrepertoar. Fokusgruppen i studien utgörs av elever i årskurserna 5 och 8.
Grunden för analysen är en syn på identitet som socialt och dialogiskt konstruerad, i vilken olika röster i elevernas diskurs lyfts fram. I vår analys ser vi på elevernas språkval vid språkanvändning som performativa identitetshandlingar. Identitet uppstår alltså genom olika identitetshandlingar som ”består av såväl identitetsskapande positioneringar och ställningstaganden som språkliga val i olika situationer med olika konstellationer av människor” (Musk 2010: 14–15). Vi baserar indelningen av handlingarna på tre faktorer:
språkarv (language inheritance) språkidentifikation (language affiliation) och språkförmåga (language expertise) (för begreppen, se t ex Rampton 1990). Forskare har i allmänhet använt sig av begreppsapparaten för analys av minoritetsspråkstalares språkliga identiteter, medan vi tillämpar den på majoritetsspråkstalare i ett material som enbart fokuserar på elevernas språkanvändning och hur de väljer att uttrycka sig i denna diskurs. Resultaten visar att språkbadet bidragit till gemensamma drag i elevernas identitetshandlingar, dvs. språkval, i skolkontexter. I skolan dominerar finska, svenska och engelska, medan valet av språk är mer komplext i kontexter utanför skolan.
NYCKELORD: språkbadselever, flerspråkighet, språkval, identitetshandlingar
REFERENSER:
Musk, Nigel. (2010). Identitet som dynamisk process. Exemplet tvåspråkiga ungdomar i Wales. I: Musk, Nigel & Wedin, Åsa (red), Flerspråkighet, identitet och lärande. Lund: Studentlitteratur. 55–77 Rampton, Ben (1990). Displacing the ''native speaker'': Expertise, affiliation and inheritance. ELT
Journal 44 (2), 97–101. DOI: 10.1093/elt/44.2.97.
Rose, Gillian (2016). Visual methodologies. An introduction to researching with visual materials. 4th edition. London: Sage.
Busterud, Guro Eide, Kristin Melum
Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet
Finitthet i norsk som andrespråk
Et gjentakende funn i internasjonal andrespråksforskning på tilegning av refleksiver (seg, selv selv) er at andrespråksinnlærere oftere tillater langdistansebinding (LDB) som krysser ikke-finitte setningsgrenser (1) sammenlignet med LDB over finitte setningsgenser (2) (f.eks. Finer & Broselow 1986, Cho 2006).
(1) Mariti hørte [-FIN Line kritisere segi].
(2) Mariti liker ikke [+FIN at Line kritiserer seg*i].
Dette mønsteret kalles tempus–infinitiv-asymmetrien (TIA) (Yuan 1994), og representerer gjerne en struktur som verken finnes i innlærerens L1 eller L2. I flere analyser av TIA spiller de grammatiske kategoriene AGR(eement) (f.eks. Bennett & Progovac 1998) og tempus (f.eks. Jiang 2009) en avgjørende rolle. Busterud (2014, kommer) argumenterer imidlertid for en analyse av TIA som legger en annen definisjon av finittkategorien til grunn, spesifikt slik den er definert av Eide (f.eks. 2009ab, 2012, 2016).
Finittkategorien er en kategori som er notorisk vanskelig å tilegne seg for L2-innlærere av norsk.
Samtidig hevdes det at beherskelse av finittkategorien er absolutt avgjørende for å beherske norsk setningsstruktur (Hagen 2001). Parodi (2000) mener hjelpeverb har en helt essensiell rolle i andrespråksinnlæreres tilegnelse av finitthet, og i Eides finitt-teori ivaretas nettopp denne innsikten ved at hjelpeverb (i noen språk og mellomspråk) har sterkere finitt-trekk enn hovedverb.
I foredraget presenterer vi resultatene fra en undersøkelse av finittkategorien hos norske L2- innlærere. Ved bruk av testene truth-value judgment task og akseptabilitetsvurdering gransker vi om forskjellen mellom hjelpeverb og hovedverb virker inn på L2-innlæreres aksept for langdistansebinding av seg. Resultatene fra Busterud (2014) viser at L2-innlærere er følsomme for finittdistinksjonen, og at denne konstruksjonen derfor er godt egnet til å undersøke finittkategorien i norsk. Utgangshypotesen er at innlærerne i mindre grad aksepterer LDB i konstruksjoner med hjelpeverb sammenlignet med konstruksjoner med bare hovedverb (se Eide & Busterud, kommer), fordi hjelpeverb ifølge Eides teori er ”mer” finitte enn hovedverb. Dette samsvarer også med Eide og Busteruds (kommer) reanalyse av Matsumuras (2007) data, der dette ser ut til å være et gjennomgående trekk (selv om Matsumuras datamengde er ganske liten og reanalysen av den grunn ikke så pålitelig som en kunne ønske).
Studien inngår som del i prosjektet EFIALA: Effects of Formal Instruction on Adult Language Acquisition (NTNU).
NYCKELORD: andrespråkstilegning, tempus-infinitiv-asymmetrien, finitthet
REFERENSER:
Busterud, G. (2014): Anaforiske bindingskonstruksjoner i norsk som andrespråk. Upublisert doktoravhandling.
Institutt for språk og litteratur, NTNU.
Eide, K. M. (2016): Finiteness, inflection, and the syntax your morphology can afford. I: Finiteness Matters. On finiteness-related phenomena in natural languages. John Benjamins Publishing Company. 121–167.
Eide, Kristin. M. & Guro Busterud (work in progress): ”It’s all syntax: On long distance binding in English as a second language”.
Cejka, Dagmar
Høgskulen på Vestlandet
Flerspråklighet og språkstimulering i norsk barnehage
I Norge er det stor politisk enighet om at språkstimulering er en av barnehagens viktigste oppgaver (jf. for eksempel Stortingsmelding 16 og Stortingsmelding 19)[1]. I Rammeplan for barnehagens innhold og oppgaver blir det slått fast at «Tidlig og god språkstimulering er en viktig del av barnehagens innhold» (KD 2011:40), og i høringsutkastet til ny rammeplan kan vi lese at «Alle barn skal få god språkstimulering gjennom barnehagehverdagen» (2016:9)[2]. «Alle» betyr både barn med typisk språkutvikling, barn med forsinket språkutvikling, barn med særskilte behov, og barn med norsk som andrespråk. I dette innlegget ligger fokus på flerspråklige barn i barnehagen.
For å kunne snakke meningsfullt om språkstimulering og stimuleringstiltak, må en ha en god forståelse av hva språk er og hvordan vi kommuniserer med språk. En må ha kunnskap om hvordan språk utvikles eller læres, og hvordan den utviklingen er hos barn som vokser opp med flere språk.
Dette er viktig både for å kunne vurdere et barns verbalspråklige og kommunikative ferdighetene, og for å kunne legge til rette for ulike typer språkstimulering. Hvilke tiltak en velger, er også avhengig av hva som er formålet med stimuleringen: bedre uttale, flere ord på norsk, økt deltakelse i samtaler, …?
Dette innlegget har som mål å undersøke sammenhengene mellom ulike språk- og læringssyn og ulike former for kartlegging og etterfølgende vurdering av språkkompetansen til flerspråklige barn som grunnlag for språkstimuleringstiltak. Punktene skal belyses ut fra relevant teori (bl. a. Bachman og Palmer 2010; Ryen og Simonsen 2015; Hagtvet 2004) og ut fra konkrete erfaringer og funn.
Datagrunnlaget stammer fra datainnsamlingene i barnehagen for prosjektet «Språkleg praksis i ein fleirkulturell barnehage» [3], og består blant annet av videoopptak av barn-barn-samtale, videoopptak av barn-voksen-samtale, ordforrådstesting og andre kartlegginger gjort i barnehagene, og foreldrerapportering (COST-skjema, CDI, samtale). Funnene drøftes ut fra to perspektiver: Det drøftes hva slags informasjon de ulike metodiske tilnærmingene gir helt konkret: er det den informasjonen vi var ute etter? Hvis ikke, hva kan være årsaken til det? Funnene drøftes også mot hverandre for å si noe om i hvilken grad de ulike metodiske tilnærmingene gir overlappende, utfyllende eller motstridene informasjon. Er der tilnærminger som er bedre egnet enn andre? Et resultat er å vise viktigheten av å differensiere og spesifisere hva slags delferdigheter en legger til grunn for vurdering og eventuelle stimuleringstiltak av et flerspråklig barns samlete kompetanse.
NYCKELORD: flerspråklige barnehagebarn, språkkompetanse, kartlegging og vurdering, språkstimulering, barnehage
REFERENSER:
[1] Stortingsmeldingene kan lastes ned / leses her:
https://www.regjeringen.no/no/dokument/id2000006/?ownerid=586&documenttype=dokumenter/mel dinger&topic=213/1029
[2] https://www.regjeringen.no/contentassets/aba61253bea04517a27dc78838626ae4/horingsnotat- forskrift-om-rammeplan-for-barnehagens-innhold-og-oppgaver.pdf Lastet ned og lest 20.01.2017
[3] https://www.cristin.no/app/projects/show.jsf?id=461758
Bachman, L. F. and Palmer, A. S. (2010). Language Assessment in Practice. Developing Language Tests and Justifying their Use in the Real World. Oxford: Oxford University Press.
Hagtvet, B. E. (2004). Språkstimulering. Tale og skrift i førskolealderen (2.utg.). Oslo: Cappelen Akademisk.
Ryen, E. og Simonsen, H. G. (2015). Tidlig flerspråklighet – myter og realiteter. I NOA Norsk som andrespråk 1- 2, 2015, 195–217. Oslo: Novus.
Chrystal, Judith Stockholms universitet
Från kartläggningssamtal till undervisningen: Vad når fram?
Ett flertal granskningar har under senare år visat att svenska skolor i många fall inte har anpassat sin undervisning utifrån nyanlända elevers tidigare kunskaper och erfarenheter (se t.ex. Bouakaz & Bunar 2015). I början av 2016 infördes nya bestämmelser i Sverige som gör det obligatoriskt att bedöma nyanlända elevers kunskaper och sedan april 2016 ska grundskolor och motsvarande skolformer använda delar av Skolverkets nationella kartläggningsmaterial (steg 1 och steg 2) för att kartlägga nyanlända elevers kunskaper. Det övergripande syftet med min studie är att undersöka vilken information som kommer fram och förs vidare från kartläggningssamtalen samt hur denna information används i undervisningen. Kartläggningarna görs inom ramen för enskilda samtal mellan en kartläggande lärare och den nyanlända eleven och genomförs i möjligaste mån på elevens starkaste språk. Vid behov anlitas tolk som kan vara antingen yrkesverksam tolk eller flerspråkig personal på skolan, t.ex. modersmålslärare. Kartläggningarna ska användas som underlag dels för rektors beslut om årskursplacering, dels för planeringen av undervisningen utifrån den nya anlända elevens förutsättningar och behov.
Olika kommuner har valt olika organisatoriska lösningar för dels i vilket sammanhang kartläggningarna görs (t.ex. på en central enhet eller på elevens skola), dels vilka som genomför kartläggningarna och utför eventuell tolkning, och dels hur resultaten av kartläggningarna förmedlas till dem som möter den nyanlända eleven.
I mitt föredrag presenterar jag några resultat från en undersökning av dessa organisatoriska faktorers betydelse för hur kartläggningarna genomförs och hur de som deltar uppfattar verksamheten. Jag fokuserar främst på kartläggningen av litteracitet.
Materialet består av 20 intervjuer med lärare i 8 kommuner som genomför kartläggningar och/eller undervisar nyanlända elever som har kartlagts samt 54 enkätsvar.
Kartläggningsprocessens olika faser som inbegriper olika deltagare och artefakter analyseras med utgångspunkt i dels begreppen textkedjor och textsamtal (Holmberg & Wirdenäs 2010), dels gränsobjekt och gränsöverskridare (Star 2010, Wenger 1998). Undersökningen visar på flera kritiska punkter i kartläggningsprocessen, bl.a. när det gäller dokumentationens roll.
Resultaten tyder också på att modersmålslärares potential som gränsöverskridare kunde utvecklas.
NYCKELORD: kartläggning, textkedjor, gränsobjekt, gränsöverskridare
REFERENSER:
Bouakaz Laid & Bunar, Nihad (2015). Diagnos nyanländ. I: Bunar, Nihad (red.) Nyanlända och lärande – mottagande och inkludering. Stockholm: Natur och kultur. 263–290.
Star, Susan Leigh (2010). This is Not a Boundary Object: Reflections on the Origin of a Concept. Science, Technology, & Human Values, Vol. 35, No. 5 (September 2010), 601–617.
Wenger, Etienne (1998). Communities of Practice. Learning, Meaning, and Identity. Cambridge:
Cambridge University Press.
Danbolt, Anne Marit V.
Høgskolen i Innlandet
Familiers litterasitetsoppfatninger i nye kontekster
De foresatte har en sentral rolle som samarbeidspartnere i sine barns lese- og skriveopplæring i norsk skole. Det er forventet mye medvirkning fra hjemmet gjennom blant annet oppfølging av barnas leselekser og til å stimulere barnas egen lesing. Samtidig kan samarbeidet mellom hjem og skole være preget av asymmetri, der skolen vektlegger behov for informasjon, og de foresattes stemme i mindre grad kommer til uttrykk. Ikke minst gjelder dette i møtet med flerspråklige foresatte (Brooker 2002, Cummins 2000, Danbolt og Hugo 2012, Jacobsen 2014).
I innlegget vil jeg presentere foreløpige resultater fra en studie som utforsker hvilke erfaringer nyankomne flerspråklige foresatte har i møtet med sine barns skriftspråkopplæring i grunnskolens to første trinn, og hvilke oppfatninger de har om litterasitet i den situasjonen de befinner seg som nyankomne. Hvilket rom finnes for deres litterasitetserfaringer innenfor en ny sosial og språklig kontekst? På hvilken måte tilpasser de sin forståelse av språk, lesing og skriving til nye rammer, og hvordan oppfatter de samarbeidet med skolen om barnas lese- og skriveopplæring?
Studien legger til grunn et sosiokulturelt og interaksjonistisk syn på litterasitet (Barton 2007;
McLachlan et.al. 2013; Street 2003) der interessen rettes mot de sosiale og kulturelle praksisene som språk og tekster inngår i, og hvilke maktforhold som omgir disse praksisene. I en migrasjonssituasjon aksentueres både maktperspektivet og det situerte ved litterasitetspraksisene, og den labile situasjonen kan påvirke de foresattes tillit til egen mestring når det gjelder å støtte sine barn i en ny og ukjent sammenheng.
Studien er en kasusstudie av en gruppe nyankomne flyktningefamilier med barn i barnehage- og skolealder. Data samles inn gjennom observasjon i samtalegrupper med foresatte, og gjennom semi- strukturerte intervjuer med foresatte om deres erfaringer og oppfatninger av skolens litterasitetspraksiser i møte med deres barn i skolealder. Enkelte lærere på første og andre trinn i grunnskolen vil også bli intervjuet.
Målet med studien er å bidra til en styrket forståelse av flerspråklige familiers litterasitetspraksiser slik de kommer i spill i nye kontekster. Studien er relevant for læreres samarbeid med flerspråklige foresatte om flerspråklige elevers lese- og skriveopplæring.
NYCKELORD: flerspråklige familier, Litterasitetspraksiser, Skriftspråkopplæring, Samarbeid hjem - skole
REFERENSER:
Barton, D. (2007). Literacy. An Introduction to the Ecology of Written Language. Blackwell Publishing.
Brooker, L. (2002). Starting School. Young Children Learning Cultures. Buckingham: Open University Press.
Cummins, J. (2000). Language, Power and Pedagogy. Bilingual Children in the Crossfire. Multilingual Matters.
Danbolt, A.M.V. og Hugo, B.B. (2012). Flerspråklighet som ressurs. Interaksjon og samarbeid i flerspråklige elevgrupper. I Engen, T.O. og Haug, P. (red.) I klasserommet. Studier av skolens praksis. Oslo: Abstrakt forlag Jacobsen, N. U. (2014). Hvordan oppfatter vi hverandre? En kvalitativ undersøkelse om hvilke diskurser som
kommer til uttrykk i den forståelsen minoritetsforesatte og lærere har av hverandre før skolestart og hvordan disse utvikles i løpet av det første skoleåret. Masteroppgave, Høgskolen i Hedmark.
McLachlan, C., T. Nicholson, R. Fielding-Barnsley, L. Mercer, S. Ohi (2013). Literacy in Early Childhood and Primary Education. Issues, challenges and solutions. Cambridge University Press.
Street, B. (2003). What’s «new» in New Literacy Studies? Critical approaches to literacy in theory and practice.
Hentet fra http://www.tc.columbia.edu/cice/pdf/25734_5_2_Street.pdf
Daugaard, Line Møller Kristensen, Kitte Søndergård Jensen, Nina Hauge
VIA University College
Modtagelsesklassens differentierede sproglige fællesskaber
Over hele Skandinavien oprettes der i disse år et stort antal modtagelsestilbud rettet mod nyankomne børn og unge med forskellige sproglige baggrunde og erfaringer. Mens fokus i den offentlige debat om modtagelsestilbud ofte er på økonomi og organisering af undervisningen, savnes der forskningsmæssig viden om den sproglige hverdagspraksis i modtagelsestilbuddene.
I denne præsentation tager vi afsæt i et igangværende forsknings- og udviklingsprojekt, der undersøger den sproglige praksis i og omkring modtagelsestilbud i en større dansk kommune. Projektet former sig som en lingvistisk etnografisk undersøgelse (Rampton 2007;
Copland & Creese 2015; Snell, Copland & Shaw 2015), og den forskningsmæssige opmærksomhed rettes mod sproglig praksis i og omkring modtagelsesklassen. Projektet udfoldes som et flerstedsfeltarbejde, der finder sted i tre forskellige modtagelsesklasser målrettet henholdsvis 10–12-årige, 13–15-årige og 16–19-årige børn og unge. Metodisk lægges der vægt på etnografiske metoder, herunder deltagende observation og forskellige former for interviews. Det empiriske materiale omfatter feltnoter, lyd- og videooptagelser, fotos samt diverse tekster fra klasserummet.
Projektet er baseret på en kritisk sociolingvistisk forståelse af flersprogethed (jf.
Blackledge & Creese 2010; Blommaert 2010; Daugaard et al 2016). Fokus er på, hvordan nyankomne børn og unges flersprogede ressourcer bringes i spil i og omkring modtagelsestilbuddet. I denne præsentation retter vi opmærksomheden mod modtagelsesklassen som et særdeles differentieret sprogligt fællesskab. Det gælder både elevernes meget forskellige dansksproglige praksisser og de øvrige sprog, som de kender til og bringer i anvendelse. Modtagelsesklassens differentierede sproglige fællesskab byder på skiftende sproglige deltagelsesmuligheder, og sprog og identitet er løbende til forhandling. I præsentationen fremlægger vi foreløbige analyser af de sprogpædagogiske muligheder og udfordringer, der knytter sig til det differentierede sproglige fællesskab, som modtagelsesklassen udgør.
NYCKELORD: nyankomne børn og unge, modtagelsestilbud, flersprogethed, lingvistisk etnografi
REFERENSER:
Blackledge, A. & A. Creese (2010). Multilingualism. A Critical Perspective. London: Continuum.
Blommaert, J. (2010). The Sociolinguistics of Globalization. Cambridge: Cambridge University Press.
Copland, F. & A. Creese (2015). Linguistic etnography – collecting, analysing and presenting data. London: SAGE.
Daugaard, L. M., N. Jensen, K. Kristensen, H. Laursen, A. Slåttvik & G. Wolf (2016). Flersprogethed i dagtilbud og skole. Lingvistisk etnografiske analyser af sprogpædagogisk praksis. København:
Københavns Universitet, Det Humanistiske Fakultet.
Rampton, B. (2007). Neo-Hymesian linguistic ethnography in the United Kingdom. Journal of Sociolinguistics, 11: 5, 84-607.
Snell, J., F. Copland & S. Shaw (2015) (red). Linguistic Ethnography: Interdisciplinary Explorations. London: Palgrave Macmillan.
Domsa, Zsófia
Eötvös Loránd University
Utfordringer ved undervisning av norsk som andrespråk på et akademisk nivå
Hovedvekten i nordisk andrespråkforskning virker å ligge på voksenopplæring, samt språkforståelse og språklig identitet i barn- og ungdomsalderen. Undervisning av de nordiske språkene ved høyere læresteder i utlandet blir sjelden tatt opp på nasjonale og internasjonale konferanser som blant annet Nordand og NOA arrangerer. Lærematerialet i norsk som andrespråk er stort sett utarbeidet for utlendinger som deltar på språkkurs i Norge.
Språkundervisning til akademiske formål krever derimot andre tilnærminger.
Interessen for norsk ved Institutt for skandinaviske språk og skandinavisk litteratur ved ELTE universitetet i Budapest har alltid vært stor. Vi tilbyr norsk som en del av et filologisk studium med fokus på litteratur og lingvistikk. Det er ingen opptakskrav å kjenne til norsk, men allerede etter det første studieåret skal studentene kunne lese akademiske og skjønnlitterære tekster. Målet er å komme på et C1 nivå på slutten av det tredje året i bachelor-studiene. Dette innebærer at studentene skal avlegge en språktest med tilsvarende vanskelighetsgrad og skrive en avhandling om emner innen litteratur, språkvitenskap eller kulturhistorie. Antall studenter som studerer norsk enten som fag eller som valgfag ved instituttet er rundt 40.
Mitt innlegg vil ta for seg de teoretiske utfordringene ved å undervise norsk for universitetsstudenter med variert motivasjonsgrunnlag. Dette skal analyseres ved hjelp av spørreskjemaer i hvert kull både på bachelor- og masternivå. På bakgrunn av denne analysen vil jeg diskutere eventuelle motsigelser mellom studiets overordnede filologiske formål og studentenes forventninger. Ved vurdering av denne situasjonen må man ta hensyn til studentenes karriereutsikter og til den samfunnsmessige sammenhengen som andrespråkopplæringen i Ungarn inngår i. Basert på en representativ gruppe av alumni studenter vil jeg også følge opp karrierestarten til studenter med bachelor-, henholdsvis mastergrad i skandinavistikk. Oppsummeringen av undersøkelsesresultatene vil danne utgangspunktet til den praktiske tilnærmingen vil som dreier seg om konkrete undervisningsstrategier for å balansere mellom det akademiske formålet og behovet for en yrkesrelatert språkopplæring.
NYCKELORD: andrespråkopplæring ved universiteter i utlandet, akademiske formal, yrkesrelatert språkopplæring, kulturformidling
REFERENSER:
Golden, Anne (2006). ”Om å gripe poenget i lærebøkene”. Nordand, 2(1), 79–101.
Risager, Karen (2014). ”Om at analysere kultur i læremidler”. Sprogforum. 2014, 59, 78–86.
Holmen Anne (2015). ”Linguistic Diversity among Students in Higher Education: A Resource in a Multilingual Language Strategy?” I Fabricius AH, Preisler B, red., Trancultural Interaction and Linguistic Diversity in Higher Education. London: Palgrave Macmillan. 116–141.
Duek, Susanne Karlstad universitet
Samspel och villkor för litteracitet bland nyanlända barn
Föredraget presenterar en sammanfattning av några av resultaten från mitt avhandlingsprojekt som försvaras vid disputation 24/2 2017.
Många studier visar att det finns ett starkt samband mellan hemmets litteracitetspraktik och elevers skolframgång (Rodríguez-Brown, 2011). I allmänhet har barn i Sverige hunnit bekanta sig med skrift redan långt före skolstarten. Några kan läsa och skriva när de börjar skolan, helt utan skolundervisning. Presentationen belyser förutsättningar och villkor för litteracitet för en grupp nyanlända barn (fyra till tio år gamla). Det specifika för barnen i fokus är att deras föräldrar har inte har någon eller endast en kort skolbakgrund från ursprungslandet. Deras mammor deltar i så kallade alfabetiseringsgrupper vid SFI (Svenskundervisning för invandrare).
Genom en etnografiskt inspirerad forskningsdesign har barnens litteracitetspraktiker studerats under ett års tid mellan 2012 och 2014. Datamaterialet består av fältanteckningar, foton samt intervjutranskript och har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Syftet med studien är att utifrån ett flerspråkighetsperspektiv skapa förståelse för vilka villkor och förutsättningar för litteracitet som föreligger samt hur hemmet och skolan samspelar runt barnens litteracitet. Den främsta teoretiska utgångspunkten för studien är New Literacy Studies (Barton, 2007; Baynham & Prinsloo, 2009). Utifrån detta teoretiska ramverk står sociokulturella och ideologiska aspekter av litteracitet i fokus för studiens analys.
Det är en komplex och mångfasetterad bild som har utkristalliserats. Ett av resultaten visar hur skolans och förskolans litteracitetspraktiker vilar på en enspråkig och kulturellt homogen norm, till vilken barnen har att förhålla sig. Deras tidigare erfarenheter, kunskaper och modersmål får en ytterst perifer plats i skolans/förskolans litteracitetspraktiker. Föräldrarna och barnen visar emellertid ett stort mått av potential, trots föräldrarnas begränsade skolerfarenheter och trots att kraven på föräldrarnas läs- och skrivkompetens har förändrats radikalt i det nya landet. Barnen och familjerna anpassar sig till de villkor som råder, och barnen rättar sig efter skolans/förskolans förväntningar. En faktor som dock skapar missgynnande villkor är haltande kommunikation och kontakt mellan skolan och hemmen.
NYCKELORD: nyanlända barn, litteracitet, litteracitetspraktiker i hem och skola, family literacy,
new literacy studies REFERENSER:
Barton, D. (2007). Literacy: an introduction to the ecology of written language. Malden, MA: Blackwell.
Baynham, M. & Prinsloo, M. (2009). The future of literacy studies. Basingstoke, UK: Palgrave Macmillan.
Rodríguez-Brown, F. V. (2011). A Current View of Research on Parents and Children Learning Together.
I M. L. Kamil, P. D. Pearson, E. B. Moje, & P. Afflerbach (red.), Handbook of reading research (Vol. 4).
Routledge. 726–753.
