Ek o n o m i s k o c h o r g a n i s e r a d b r o t t s l i g h e t - E T T K R IM IN A LP O LIT IS K T D R A M A I SJU A K T E R
A v JUR. DR., VERKSJURIST L A R S KoRSELL*
Econom ic, o r w h ite-co lla r crime, a n d o rg a n ised crim e are discussed fro m a conflict perspective. The fir s t conflict is between econom ic an d organised crime, because they are often not stressed at the same time in crim in a l justice. There is also a conflict about what kinds o f offences a n d crim in a l problems should be counted as economic crime. The busi
nessman is often recognised as the offender, but co u ld n ’t he also be the victim ? A n apparent conflict exists between our perception o f the g o o d guys - occupied with economic crime, and the bad guys - smuggling drugs and committing other organised criminality. Should different types o f of
fences under the headings economic and organised crime be enforced by a single agency o r by several? A classic conflict is between effectiveness a n d integrity; alw ays an issue in the f ie ld o f econom ic a n d o rgan ised crime. A f in a l conflict is whether crim in al justice responses to economic an d organised crim e are moving fo rw a rd o r backward.
R id å n går upp
I scenkonstens dram atiska verk skild ras ofta k o n flik te r och känslor. Ett van lig t tema är kampen m ellan gott och ont. K rim in a lp o litik e n erbjuder också en scen för dram atik med detta tema som stående repertoar. I denna artikel behandlas några centrala ko n flikter eller sk ilje lin je r om ekonom isk och organiserad brottslighet. 1 vissa fa ll är skiljelinjen skenbar.
I den första aktens k o n flik t behandlas den m ellan ekonomisk och organiserad brottslighet. Eftersom sam hället sällan fokuserar på dessa brottsform er sam tidigt kanske det finns olikheter som speglar en underliggande ko n flikt. K rim in a lp o li- tiskt finns också en k o n flik t om v ilk a brottstyper som egentligen bör räknas t ill den ekonom iska brottsligheten. En skiljelin je går m ellan å ena sidan företagaren som gärningsperson och å andra sidan företagaren som offer.
* A rtik e ln bygger på ett föredrag t ill ” K rim in a lp o litik e n och Polisen”, en konferens v id V ä x jö u n i
versitet den 8-9 ju n i 2006. Tack t ill docent Peter Lindström vid Polishögskolan i V ä x jö fö r idéen med artik eln och Brå-m edarbetarna Johanna S kinnari, D a n ie l Vesterhav och Yv o n n e Häggström fö r värdefulla synpunkter.
T itle in English: E con om ic a n d O rgan ised Crime: A C rim in a l Justice D ra m a in Seven Acts. O r i
ginal in Swedish.
250 Lars Korsell E n k o n flik t fin n s också m ellan sken och verklighet e lle r g o o d guys och bad guys, där ekobrott fö r tanken närm ast t ill högstatuspersoners brottslighet medan det i praktiken mest handlar om ” företagare i overall” . På liknande sätt associeras organiserad brottslighet med ytterst dram atiska karaktärer medan det i verklighe
ten rör sig om ”företagare i brott”. D en organiserade brottsligheten pekas ut som bad guys, medan manschettbrottslingarna innerst inne ändå är good guys. T ill följd av den organiserade brottslighetens lad dning uppgraderas idag den ekonom iska brottsligheten genom att k a lla den fö r organiserad ekonom isk brottslighet. Även begreppet organiserad brottslighet uppfattas som fö r återhållsam t och betecknas ofta som grov organiserad brottslighet.
En annan k o n flik t är den m ellan enhetlighet och fragm entering och tar sikte på hur m yndigheterna organiserar sig m ot brottsligheten. U tvecklin g en går mot enhetliga myndigheter som täcker ett brett sakområde och med ett nationellt ansvar men det fin n s också tecken på en upp luckring och fragm entering. Exem pelvis är Åklagarm yndigheten en organisation, men det finns också en uppluckring genom en särskild åklagarm yndighet fö r vissa brottstyper, Ekobrottsm yndigheten. E n liknande utveckling har skett inom andra nordiska länder.
E n k la ssis k s k ilje lin je inom k rim in a lp o litik e n går m ellan effektivitet och integritet. S ärskilt på om rådet ekonom isk och organiserad brottslighet föreslås regelm ässigt okonventionella och långtgående metoder fö r att öka effektiviteten, men där integritetsintressena sam tidigt gör sig påm inda. Ett aktuellt exempel är debatten k rin g buggning, det v ill säga hem lig avlyssning som påstås finnas i de flesta länder utom i Sverige.
En k o n flik t fin n s också i synen på brottsligheten, särskilt den organiserade brottsligheten beskrivs i termer av hierarkiska organisationer med gudfäder i spet
sen, medan andra pekar på lösa nätverk och tillfä llig a projekt. H ur brottsligheten fa k tisk t gestaltar sig i verkligheten är g ive tvis av grundläggande betydelse när brottsförebyggande och brottsbekäm pande åtgärder diskuteras inom k rim in a l
politiken. T ill slut kom m er v i fram t ill dramats sista akt där frågan ställs om den fortsatta k rim in a lp o litik e n går antingen fra m å t eller bakåt.
Begreppen
E tt problem med begreppen ekonom isk och organiserad brottslighet är att de fi
nitionerna är ta lrika och oklara. Eftersom denna artikel i hög grad bygger på hur ekonom isk och organiserad brottslighet, i a ll dess oklarhet, har betraktats och hanterats av sam hället är det knappast m öjligt att bidra t ill en ökad klarhet genom att redovisa o lik a definitioner. Ett försök ska ändå göras att beskriva ungefär vad de o lik a aktörerna lägger i begreppen.
M ed ekonom isk brottslighet avses som regel brott som sker inom ramen fö r ett företag (S P A N E K , 1977; bet. 1980/81 :JuU21; skr. 1994/95:217; E B M 2004:1). Verk
samheten i företaget är laglig, men man bryter mot de regler som gäller för verksam
heten för att tjäna pengar, eller kanske oftare, fö r att m inska utgifterna, t ill exempel genom skattebrott (K orsell, 2004). Det handlar således om ”crim e in business”.
En enkel beskrivning av organiserad brottslighet är att den är mer organiserad än ”annan” brottslighet (Johansen, 1996). Då betäckningen organiserad brottslighet används handlar det oftast om trad ition ell brottslighet, fram för allt sådan som tar sikte på att exploatera legala e lle r ille g a la m arknader. D et g ä ller då om storska- lig verksam het med narkotika, alkohol, tobak, spel, handel med m änniskor och prostitution. Det kan också vara organiserade stölder och hälerier. Eftersom själva verksam heten är ille g al, t ill sk illn a d mot de företag i v ilk a ekobrott sker, bedrivs brottsligheten typiskt sett inte i ett företag, även om legala fasader kan användas fö r att skydda och på annat sätt underlätta brottsligheten. D et handlar således om
”crim e as business”. D en organiserade brottslighetens aktörer kan också sträva efter m akt och ha v ilja och förm åga att skydda sin verksam het genom hot, våld och korruption (Fijnaut m .fl., 1998). D et är dessa resurser som gör att den anses som mer sam hällsskadlig än annan brottslighet.
A k t 1: Ekonom isk eller organiserad brottslighet?
D et går trender i k rim in alp o litiken (Garland, 2001). Num era får den organiserade brottsligheten mycket p o litisk uppm ärksam het (Vesterhav, 2003). G lo b alt genom F N , regionalt inom E U och nationellt av regering och riksd ag.1 Det fram går inte m inst av m edia (Vesterhav, 2003). På 1990-talet var det i stället den ekonom iska brottsligheten som var i ram pljuset i Sverige.
Något förenklat ser spellistan ut på följande sätt:
Sextiotalet
Sjuttiotalet
Å ttiotalet N ittiotalet Tjugohundratalet
O rganiserade brottsligheten i betydelsen narkotika
brottslighet
Organiserad och ekonom isk brottslighet behandlades som ett i stora stycken sam m anhållet problem Ekonom isk brottslighet
Ekonom isk brottslighet O rganiserad brottslighet
På sam m a sätt som fö r andra om råden om bro tt och s tra ff sp eglar den eko nom iska och organiserade brottslighetens o lik a beståndsdelar m er djupgående so cia la och k u ltu re lla upp fattningar (M e lo ssi, 2000). L å t oss undersöka dessa närm are.
252 Lars Korsell 1960-talets organiserade narkotikabrottslighet
I Sverige tog spritsm ugglingen fart under m ellankrigstiden då motboken infördes.
V id denna tid utvecklades san n olikt en av de tidigaste form erna av organiserad brottslighet i vårt land. Fartyg lades t ill utanför tolvm ilagränsen och laster frak
tades in t ill fastlandet med snabba sm åbåtar (Johansen, 1994; Johansen, 2004;
Andersson, 2001). N ä r a lkolh olre striktion e rna försvann på 1950-talet upphörde san n olikt sm ugglingen eller m inskade drastiskt. I N orge fortsatte sm ugglingen, det var en M arkedet som ikke v ille do, fö r att citera tite ln t ill Johansens (2006) kända verk.
Redan före polisens förstatligande år 1965 fanns v id statspolisavdelningen i Stockholm en krim in a la v d e ln in g med riksom fattande verksam het. D är fanns bl.a. en ” rusgiftssektion” som var in riktad på ille g a l narkotika- och sprithantering (Narkotikakom m issionen, 1983). U nder m itten av 1960-talet började narkotikan uppfattas som ett av de allva rlig a ste sam hällsproblem en. D et hade växt sedan 1950-talet. D å handlade det om läkares frik o stig a förskrivn in gar. På 1960-talet uppstod en egen m arknad genom sm uggling.
Som ett svar på den oroande u tveckling en in fördes narkotikastrafflagen år 1968. Lagstiftningen var in rikta d mot dem som smugglade och överlät narkotika, det v ill säga på narkotikaproblem ets tillgångssida (Kastm an, 1998). Departements
chefen menade att (prop. 1968:7, s. 107),
” Fra m fö r allt bör man med kraft söka ingripa mot personer som i yrkesm ässiga form er distribuerar narkotika. Den illegala handeln med narkotika är ett av de främsta exemplen på organiserad brottslighet och den bedrivs av organisationer med avsevärda resurser i form av pengar, utrustning och personal.”
Inriktningen var också att ” ytterligare öka m öjligheterna att ingripa mot de per
soner som bakom kulisserna medverkat t ill sm uggling...”, genom att s tra ff in fö r
des fö r stäm pling (prop. 1968:7, s. 110). Efterfrågan på narkotika skulle m inskas genom upplysning och vård. M issbru karn a betraktades som o ffe r fö r sam hälls- skadliga profitörer, och det var de senare som skulle bekämpas. Härefter har straff
skärpningar skett och o lik a tvångsm edel in fö rts (Sandberg, 2000).
På 1960-talet var narkotikan det nya problem et. Ekonom isk och organiserad brottslighet hade ännu inte b liv it en fråga, men snart skulle det b li annorlunda.
1970-talets ekobrott och organiserad brottslighet som ett sammanhållet problem Under år 1976 intensifierades den k rim in a lp o litisk a debatten krin g både den or
ganiserade och ekonom iska brottsligheten2. En mycket om fattande krim in a lite t som rörde stora sam hälleliga och ekonom iska värden blottlädes i några uppm ärk
sam m ade p olisu tred n in gar och i m edia. Det gällde utbredd skatte- och valuta-
brottslighet, svarta och grå affärer med fastigheter, företag, lån, arbetskraft och b ilar liksom organiserad prostitution, spel- och klubbverksam het (Lindgren, 2000;
K o rse ll, 2000a). Det fanns också en internationell debatt om ekonom isk brotts
lig h et som hade nått Sverige. Som en fö ljd av denna u tvecklin g tillsattes en rad arbetsgrupper inom R iksp olisstyrelsen fö r att analysera den ekonom iska och or
ganiserade brottsligheten och ta fram åtgärder. Genom dessa fick den ekonom iska och organiserade brottsligheten under 1970-talet en ty d lig beskrivning. Följande cita t av Arbetsgruppen mot organiserad brottslighet (A M O B , 1977:62) belyser tidens synsätt.
” ...sett t ill de rent sam hällsekonom iska verkningarna och den ekonomiska omfattningen av o lik a typer av brottslighet så spelar den traditionella brottsligheten en mycket liten ro ll i förhållande t ill den organiserade och ekonomiska krim inaliteten.”
Även om en sk illn a d gjordes m ellan den ekonom iska och organiserade brottslig
heten behandlades dessa brottsform er ändå som ett sammanhållet problem. Exem pelvis g ick personer som ägnade sig åt trad ition ell brottslighet även in i ekobrott och det fanns tydliga kopplingar m ellan organiserad och ekonom isk brottslighet (Lindgren, 2000). Den samm anhållna synen var en orsak till att Brå under år 1977 fic k regeringens uppdrag att göra en ” övergripande översyn” av lag stiftn in gen mot såväl ekonom isk som organiserad brottslighet (Rom ander, 2000; Lindgren, 2000; K o rsell, 2000).
1980-talet och den ekonomiska brottsligheten
Å r 1981 lades en socialdem okratisk partim otion med krav på att en kom m ission mot skatteflykt och ekonom isk brottslighet skulle inrättas. Ekonom isk brottslighet avgränsades mot å ena sida organiserad brottslighet och å andra sidan enskilda per
soners förmögenhetsbrott. Det avgörande kriteriet blev brottslighetens lokalisering t ill legal näringsverksamhet (Lindgren, 2000). Härigenom kunde socialdem okratin tydligare profilera sig på en k rim in a lp o litik som låg t ill vänster enligt de politiska k o n flik tlin je r som då fanns. H uvudrollsinnehavaren var m anschettbrottslingen.
Följden blev att den nytillträdda socialdem okratiska regeringen i fö rtid upphävde Brå-uppdraget att göra en lag stiftningsöversyn över både den ekonom iska och organiserade brottsligheten. I stället inrättades en kom m ission enbart mot den ekonom iska brottsligheten. Eko-kom m issionen sk u lle föreslå läm pliga åtgärder mot ”ekonom isk brottslighet och skatteflykt” inom ramen fö r en ”enhetlig strategi”
(dir. 1982:101).
Under 1980-talet svängde narkotikapolitiken och tonen skärptes mot m issbru
karna. 1 stället fö r att som tidigare ha prioriterat att m inska tillgången på narkotika genom att slå mot den organiserade brottsligheten växlade polisen fokus t ill att
254 Lars Korsell bekämpa efterfrågan. En förskjutning skedde av polisens resurser från R ik sk rim i
nalpolisen t ill de regionala narkotikarotlarna och ännu lägre inom p olishierarkin (Kassm an, 1998). Å r 1988 krim in alise rade s själva konsum tionen av narkotika.
Narkotikahajarnas o ffer förvandlades t ill gärningspersoner.
Eko-kom m issionen arbetade flitig t, a lltför flitig t menade kritikerna som ansåg att uppdraget kom att bedrivas på ett felaktigt sätt (Axberger, 1988). Det slarvades med fakta och rättssäkerhetsfrågorna kom ofta i andra hand. E fte r att Eko-kom m issionens förslag passerat regering och riksd ag m ot m itten av 1980-talet gick luften ur ekobrottsfrågorna (N ord, 2000). I stället kom de två andra prioriterade om rådena under 1980-talet, vålds- och n arkotikabrottslig heten, i fokus, samt brottsoffrens ställn in g (Lindgren, 2000).
Under första hälften av 1980-talet fick således den ekonom iska brottsligheten ökad uppm ärksam het på den organiserade brottslighetens bekostnad. Eko-kom m issionen var enbart in rik ta d på ekonom isk brottslighet. Skälet är trolig en den fokuserin g av k rim in a lp o litik e n som skedde i och med det socialdem okratiska m aktövertagandet år 1982 då den ekonom iska brottsligheten blev särskilt viktig.
O rganiserad bro ttslig h et var ett problem som a lla p o litisk a p a rtier kunde vara em ot och fungerade d ä rfö r som en säm re p o litis k m arkör än den ekonom iska brottsligheten, som riktades mot personer med ekonom isk makt. Ekobrottslighe
ten var det socialdem okratiska partiets chans att ta in itiativet i krim in a lp o litik e n (Lindgren, 2000). Traditionella frågor om lag och ordning hade annars dominerats av högern.
1990-talets satsning mot ekobrottsligheten
I början av 1990-talet såg Riksdagens revisorer (R R , 1994) över insatserna mot den ekonom iska brottsligheten och riktade skarp k ritik mot sakernas tillstånd (s. 1):
” Tidsfördröjningarna är alltför långa och många brott hinner inte utredas innan de preskri
beras ... Den långvariga bristen på uppföljning, samlade analyser och konsekvent styrning av insatserna mot ekonom isk brottslighet ses av revisorerna som en huvudanledning t ill att missförhållandena har kunnat växa sig så stora.”
D et tid ig a 1990-talet var inte som år 2006. D et rådde ekonom isk k ris efter det
”glada åttiotalet”. Arbetslösheten och konkurserna steg i rask takt (K orsell, 2001).
Storbankerna h ö lls under arm arna av statens bankakut. R iksbankens ränta g ick under en kort tid upp t ill 500 procent i ett försök att bromsa valutaspekulationerna.
Den svenska valutan släpptes fri. Ett m issnöjesparti som N y dem okrati kunde göra sig gällande (Tam as, 2002). B esp aringar skedde inom v ä lfä rd sp o litik e n fö r att sanera de dåliga finanserna. I kölvattnet av de bistra tiderna med många konkur
ser, upptäcktes ett stort antal oegentligheter som satte fingret på problem et med
den ekonom iska brottsligheten (K orsell, 2004). Det var mot den bakgrunden som regeringen i en skrivelse t ill riksdagen år 1995 lade fram en sam lad strategi mot den ekonom iska brottsligheten (skr. 1994/95:217). A vsikten var att påtagligt m in
ska den ekonom iska brottsligheten genom en lång rad åtgärder. D etta var starten fö r ett m ycket om fattande reform program (K o rse ll, 2000). E n särskild m yndig
het, Ekobrottsm yndigheten, bildades år 1998 fö r att råda bot på de problem som riksdagens revisorer hade påtalat.
Bakom regeringens ekobrottsstrategi och m otsvarigheterna i de övriga nor
diska länderna låg fin a n sie lla krascher över hela västvärlden, inte m inst bank
k risern a i U S A (Engdahl, 2003). D et skapade en m isstro m ot de avreg lering ar som hade skett tidigare. Bedrägerier och m isslyckade investeringar tolkades som försäm rade m öjligheter t ill tillvä xt. I kom binationen med befarade högre trans
aktionskostnader fö r att m inska o lik a risker, började många stater betona vikten av spelregler och säkerhet i finansiella system. I stället fö r att intervenera i mark
nader eller nationalisera dem, tryckte regeringarna på behovet av spelregler och lagstiftning.
En skilln ad mot det tidiga 1980-talets satsning mot den ekonom iska brottslig
heten är att den politiska spänningen har övergått t ill ett större mått av konsensus.
D en ekonom iska brottsligheten var inte längre en vänsterfråga och det är därför svårt att profilera sig krim in a lp o litisk t på ekobrott. Dessutom börjar det b li trångt på den k rim in alp o litiska scenen där a llt fler frågor ska ha plats. Snart är a ll brotts
lighet prioriterad i kam pen om väljarna.
Frågor k rin g lag och ordning är v ik tig a fö r det p o litisk a livet i en annan ut
sträckning än tidigare, inte minst för partier som traditionellt inte i första hand för
knippats med dessa frågor (Flyghed, 2000). Det är d ä rför inte konstigt att k rim i
nalpolitiken prioriterar en rad problemområden. Även om de flesta brottsområden i dag synes vara prioriterade ingår trots a llt även den organiserade brottsligheten som ett problemområde. Det finns flera skäl t ill det. Ett är diskussionen inom E U där den organiserade brottsligheten är en av de viktigaste rättspolitiska frågorna med bildandet av Europol etc. som lett fram t ill organisatoriska och resursmässiga krav på m edlem sstaterna (W estfelt, 2000).
Den ekonom iska brottsligheten gjorde således återigen entré på 1990-talet och omfattande översyner av lagstiftningen gjordes sam tidigt som nya organisatoriska lösn in g ar infördes. M e n även den organiserade brottsligheten började göra sig gällande under 1990-talet, vilk e t sedan har fortsatt in på vårt nu aktuella årtionde.
Som nyss nämnts var det länge sedan organiserad brottslighet var en fråga. E k o nom isk och organiserad brottslighet har återigen börjat uppträda sida vid sida som under 1970-talet. D en stora skilln ad en är em ellertid att de båda brottsform erna fungerade bra ihop t ill fö ljd av dåtidens förhållandevis återhållsam m a krim in al-
256 L a r s K o r s e ll p o litik . I dag är det snarare konkurrensen om frågor inom k rim in a lp o litik e n och svårigheten att kunna p ro file ra sig från något p o litis k t läger som gör att o lik a brottsom råden förs fram och läggs på varandra. Den organiserade brottsligheten fungerar em ellertid något bättre än ekobrott på den k rim in a lp o litisk a scenen när pub liken ställer krav på tragedier. D et är undergångsstäm ningar och oklara hot som tornar upp sig vid horisonten. Ekobrott tenderar att handla om skandaler och sådana lig g e r närm are kom edin än tragedin. Ä r det tragedier som kännetecknar vårt årtionde?
Tjugohundratalet och den organiserade brottsligheten
D e stora satsningarna m ot ekobrott har fortsatt in på tjugohundratalets första årtionde, men det är ändå den organiserade brottsligheten som dom inerat. Som kom m er att utvecklas mera nedan har en rad förslag lagts fram om tvångsm edel och andra m etoder mot den organiserade brottsligheten. Inte m inst diskussionen om o lik a tvångsm edel är i centrum , särskilt buggning.
E n orsak t ill att den organiserade brottsligheten fått uppm ärksam het kan, som nyss näm nts, vara träng seln inom k rim in a lp o litik e n där den som anses attackera den värsta fienden få r m est poäng. D et fin n s också andra fa k to re r som in n eb u rit att den organiserade brottsligheten fått alltm er uppm ärksam het.
Sverige har som ett led i EU -arbetet anpassat sig t ill en in te rna tion ell brottsbe- käm pningsnivå, som k ritik e r m enar att v i som e n sk ild nation kanske inte har behov av (Flyghed, 2001).
Kanske är den inom E U form ulerade hotbilden något överdriven och tjänar delvis dunklare syften än att bekämpa brottsligheten. I hotet från människohandel fin n s också spår av frä m lin g sfie n tlig h et och en rädsla fö r im m igrantström m ar.
H otet från den ryska m affian ersätter kom m unistskräcken och den ännu äldre rysskräcken. Hotet från påstådda starka hierarkiska brottsorganisationer m öjlig
gör resursförstärkningar t ill polisorganisationer. Den organiserade brottsligheten skapar utrym m e fö r handlingskraft. D et finns många som tjänar på att måla upp en svart hotbild.
D et finns också sakliga skäl fö r sam hället att intressera sig fö r den organise
rade brottsligheten (liksom det finns starka skäl fö r att m otverka den ekonom iska brottsligheten). M ycket talar fö r att de k rim in e lla m arknaderna har ökat. D et är ty d lig t på exem pelvis narkotikaom rådet där preparaten är m ånga och priserna låga sam tidigt som det fin n s ett stort antal verksam m a k rim in e lla entreprenörer (Brå 2005:11). På samma sätt som det legala sam hället mer och mer är verksam t över nationsgränserna och utnyttjar den m oderna inform ationstekniken fö r att b ild a och underhålla nätverk, fö ljer krim in aliteten samma m önster (jfr. Castells, 2000; B rå 2005:11). Även om v i kan anses ha osjälvständigt form ulerat problem et
257 med den organiserade brottsligheten, speglar trots a llt det p o litisk a intresset en verklig utveckling som v i själva d å lig t b e skrivit i em piriska fakta; de k rim in e lla m arknaderna har expanderat.
Ett skäl t ill att de krim in ella m arknaderna inte betonats utan att den organise
rade brottsligheten mer utgör en fond för olika dramatiska händelser, som förstärker bilden av behovet av krafttag mot diverse våldsbrottslighet har att göra med att vi lättare förstår en brottslighet med tydliga offer. Denna aspekt har också förstärkts genom brottsoffrets ökade betydelse (Garland, 2001; Tham , 2006). Uppm ärksam heten krin g m änniskohandel och sexuell exploatering av kvinnor och barn följer en k rim in alp o litisk utveckling där brottsofferdiskussionen i hög grad handlar om våld mot kvinnor och barn (Tham, 2002). Den allm änna hotbild som har figurerat i debatt och media har m indre avsett de krim inella marknaderna utan snarare några extrema våldsdåd med kraftigt mediagenomslag: interna uppgörelser med dödlig utgång inom mc-gängen, påstådd organiserad öststatskrim inalitet och rysk m affia. I direktiven t ill buggningsutredningen fram hölls ”m otorcykelgäng och andra m affialiknande sammanslutningar” och öststatsbrottslighet (SOU 1998:46). Här finns uppenbarligen ett problem med en ”underrapportering” av den organiserade brottsligheten, dvs. att den totala om fattningen och strukturen inte kunnat dokumenterats och presenterats, vilket fått t ill följd att den ” hotbild” som målas upp kanske inte alls stämmer med de egentliga problemen. N är dram atiseringen av enskilda händelser också passar den egna politiken m inskar också intresset att försöka fa fram en rik tig bild.
Eftersom begreppet organiserad brottslighet har en klang av sam hällsskadli- gare krim in a lite t än ekonom isk brottslighet finns ett intresse av att ” uppgradera”
ekobrottsligheten. Redan 1990-talets ekobrottsberedning talade om ” m u ltikrim i- nella” brottslingar - yrkeskrim in ella som slår sig på ekonom isk brottslighet och därmed intensifierar kontakterna m ellan denna form av brottslighet och exem pel
v is narkotika- och våldsbrottslighet. V idare fördes fram att företag användes som enbart täckm antel fö r ekonom isk brottslighet och där brottet är själva affärsidén eftersom det inte finns någon egentlig legal näringsverksam het (D s 1996:1). I sin senaste hotbildsanalys upprepar Ekobrottsmyndigheten att det finns en allt starkare
” koppling m ellan ekobrottslighet och annan a llv a rlig och ofta organiserad brotts
lig het” (E B M , 2005). I hotbildsanalysen används begrepp som ”den organiserade ekonom iska brottsligheten” och att den ekonom iska och organiserade b ro ttslig
heten ”sam verkar”. M e n som nyss nämnts är kopplingen m ellan ekonom isk och organiserad brottslig het inte ny utan snarare ett uppvaknande av diskussionen från 1970-talet. Även den organiserade brottsligheten har uppgraderats t ill ”grov organiserad brottslighet”.
M ot bakgrund av händelserna den 11 september 2001 i N ew York är den senaste trenden att påvisa kopplingar m ellan organiserad brottslighet och terrorism .
258 Lars K orsell Efter terrorattentatet och de am erikanska bokföringsskandalerna med Enron i spetsen har osäkerheten ökat ytterligare och därmed intresset fö r fasta spelregler (Engdahl, 2003). Den svenska Förtroendekom m issionen under ledning av förre finansm inistern E rik Å sb rin k är ett utslag av att öka förtroendet fö r fram fö r allt storföretagen (S O U 2004:47). Förtroendekom m issionens arbete ham nade m itt i ekobrottshärvan i försäkringsbolaget Skandia, vars efterdyningar fortfarande sköljer över tid ningssidorna (N achem son-Ekw all och C arlsson, 2004; G u illo u , 2004). Ekobrottsfrågorna lever vidare men det är den organiserade brottsligheten som dom inerar, och den organiserade brottsligheten förstärker den ekonom iska brottsligheten, sedan förstärker terrorism den organiserade brottsligheten.
A k t 2: Företagaren som aktör, gärningsperson eller offer
V ilk a brott som räknas t ill ekobrotten sk ilje r sig åt en del m ellan de nordiska länderna. I Sverige fin n s ett kärnom råde fö r den ekonom iska brottsligheten som om fattar följande typer av brott:
• B okföringsbrott - som också kan dölja annan ekonom isk brottslighet - i 11 kap. brottsbalken
• Brotten mot borgenärer eller den konkursrelaterade brottsligheten, också i 11 kap. brottsbalken
• De o lik a skattebrotten i skattebrottslagen
• Insiderbrott och liknande brottslighet i lagen om stra ff förm arknadsm iss- bruk vid handel med fin an siella instrum ent
• B rott mot aktiebolagslagen, främ st brott mot låneförbudet
Å ts k illig a av de uppräknade brotten är riktade mot staten eller det allm änna, t ill exempel skattebrotten, mot andra kollektiva intressen eller, som t ill exempel insi- derbrottsligheten, mot förtroendet fö r de fin an siella systemen. Bokföringsbrotten har starka kopplingar t ill skattebrotten eftersom sådana brott ofta döljs i en o riktig bokföring . M in d re brott täcker således över större brott. De stora volym erna av ekobrott är också b okförin g sb rott och de o lik a skattebrotten. D et är också mot dessa brott som sam hällets kontrollsystem i hög grad är riktade (K o rse ll, 2003).
Uppräkningen ger en b ild av hur den ekonom iska brottsligheten har betraktats i Sverige; en brottslighet företrädesvis riktad mot kollektiva och sam hälleliga in tressen. Det har sannolikt att göra med att sådana brott anses som särskilt viktig a i en välfärdsstat och i ett högskattesam hälle (Lindgren, 2000). I länder med andra förutsättningar betonas i stället ekobrott riktad e m ot det m arknadsekonom iska systemet - exem pelvis antitrustm ål (mot kartellbild ning) i U S A - och bedrägerier utförda av företag riktade mot både konsumenter och andra företag (Lindgren och Theandersson, 2000). Varken kartellbrottslighet eller bedrägerier räknas naturligt
t ill ekobrott i Sverige och de ingår inte h eller i Ekobrottsm yndighetens m ålom råde. På ett internationellt plan är em ellertid bedrägerier v ik tig a när ekonom isk brottslighet diskuteras (Shapiro, 1984; Le vi, 1987). M en här har bedrägerier h ittills snarare räknats t ill trad itionella förm ögenhetsbrott än t ill ekobrott.
Den ekonom iska brottsligheten beskrivs egentligen enbart i term er av fö re
tagens brottslighet; det är företaget eller företagaren som har ekonom isk vin n in g av brottet. M en situationen kan vara den motsatta. Brotten kan rikta sig mot före
taget, av anställda och uppdragstagare som fin n s inne i organisationen (C lin a rd och Quinney, 1973). Konkret handlar det om brott som förskin grin g och trolöshet mot huvudman. De numera a llt aktuellare korruptionsbrotten kan också som regel räknas till denna kategori (K orsell, 2005). I denna situation är företaget offer och gärningspersonen en arbets- e lle r uppdragstagare som utnyttjar sin stä lln in g i organisationen fö r att begå brott. S ignifikant är att i Ekobrottsm yndighetens m ål
område ingår varken förskingring, trolöshet mot huvudm an eller korruptionsbrott som m utor och bestickning eftersom det är brottslighet som inte hör t ill pjäsen.
I m ånga andra länder fin n s bägge perspektiven på ekonom isk brottslighet.
I Sverige har em ellertid den yrkesbaserade brottsligheten försum m ats i diskus
sionen om den ekonom iska brottsligheten (K o rse ll, 2002). Skälet är sa n n o lik t historiskt och bottnar i att den ekonom iska brottsligheten tidigare var ett redskap i en större krim in a lp o litisk strid, som nyss nämnts kulm inerade det fö r ekobrottens del mot mitten av 1980-talet (Lindgren, 2000; K orsell, 2000). Särskilt skattebrot
ten betonades. I denna situation, då krim in a lp o litik e n nästan helt var in rik ta d på trad ition ell brottslighet, fanns ett behov, särskilt från vänster, att bredda diskus
sionen och ly fta fram företagsbrottsligheten. Den yrkesbaserade brottsligheten, bäst representerad av förskingringar, var då sedan länge ett välkänt fenom en och passade inte in i retoriken om en ekonom isk brottslighet från den ekonom iska maktens sida. Sedan dess har traditionens makt varit stark och den yrkesbaserade brottsligheten har behandlats som något annat än ekonom isk brottslighet.
Tham (2006) har b e sk riv it hur k rim in a lp o litik e n alltm er satt b ro ttsoffre t i centrum och där snart sagt varje kategori och intresse b liv it offer fö r någon form av brottslighet. D enna u tvecklin g har v i ännu inte sett fö r företagen och företa
garna, kanske d ä rfö r att närin g slivet och dess företrädare inte kan se sig själva som ”offer”, i betydelsen svag och därmed behov av stöd, utan enbart som förem ål fö r brottslighet, som bäst kan m otverkas genom att m yndigheterna tar ett större ansvar.
Ett nytt inslag är att bidragsfusket fått mycket stor uppmärksamhet. D et är ett problemområde som tidigare nästan tystades ner (R R V 1995:32), fö r att nu snarare överdrivas. Tidigare hade bidragsfusket inte fått någon nämnvärd uppmärksamhet eftersom gärningspersonerna mer handlar om ” va n lig t fo lk ” än ekobrottslingar.
260 Lars K orsell Bidragsfusket var också delvis tabubelagt eftersom en omfattande brottslighet mot folkhem m ets kärna kunde ifrågasätta hela idén med ett sam hälle utan m orsgrisar och styvbarn (K orsell, 2005). Även om bidragsfusket inte uppgår t ill procentuellt stora belopp förs nu kampen mot bidragsfusket med stor frenesi. Bakgrunden är rim lig tv is p o litisk . D et handlar om att slå vakt om trygghetssystem en och dess legitim itet och sam tidigt säkra den svenska m odellen och den p o litik som försvarar välfärdsstaten mot mer m arknadsliberala tongångar. D å b lir kampen mot bidrags- fuskarna ett redskap fö r en större p olitisk fråga. Bidragsfuskarna kan därför sägas ha hamnat i kläm bland starkare krafter än brottsbalkens bedrägeriregler.
A tt bidragsfusket så småningom har uppmärksammats stämmer med logiken att brott rik ta d m ot allm änna intressen tas på största allvar, som skattebrotten.
D et är således i lin je med den svenska ekobrottsm odellen. Därem ot har den yr- kesbaserade brottsligheten där företagen typiskt sett är offer ännu inte närmat sig ekobrottsligheten. M öjlig en går det att se ett skifte i och med den även i vårt land uppm ärksam m ade E n ron -affä ren e lle r vår egen S kan d ia-affär där fö rre V D :n La rs-E ric Pettersson dömts t ill fängelse fö r grov trolöshet mot huvudm an. I vart fa ll förknippas höga direktörers brott riktade mot sina arbetsgivare - i detta fa ll också förkroppsligat av ett k o llektiv pensionssparare — med ekonom isk brottslig
het. Även korruptionsbrottsligheten har fått stor uppm ärksam het och särskilt alla mutbrotten i Systembolaget (Korsell, 2005). Det var visserligen brott som drabbade ett aktiebolag, låt vara så nära en statlig institution ett bolag kan komma.
Det går således en skiljelinje m ellan vilken brottslighet som ska räknas till den ekonom iska brottsligheten. H ittills har den brottslighet där företaget och företaga
ren är gärningsperson fokuserats och där företrädesvis sam hällets intressen kom m it i högsätet, främ st skattebrottsligheten. B rott där också företagen kan utgöra offer har i lite n grad räknats t ill ekobrotten. E n fö rsik tig vänding kan m öjlighen skönjas efter den sista tidens korruptionsskandaler och Skandia-affären.
A k t 3: Sken eller verklighet; good guys eller bad guys
Även om rollb esättn in gen sk u lle bestå av narkotikahajar, var det ändå m ånga vinddrivna existenser som fanns kvar på scenen. En norsk studie av v ilk a personer som under perioden 1968-1980 straffades fö r narkotikabrott gav m indre bilden av
”proffsen, bankmännen och penningsfurstarna” och mer av ”splittrade fam iljer, al
koholiserade uppfostrare” med svårigheter i skolan (Christie och Bruun, 1985:103).
En svensk studie menade att den ekonom iska utdelningen från Stockholm s narko
tikam arknad var a lltfö r liten fö r att ge föreställn in gar om en ”mycket avancerad och välorganiserad k rim in a lite t” (Enroth och Lenke, 1980, refererade av C h ristie och Bruun, 1985:104). I själva verket skulle de uppskattningar i ”m ångm iljardklas- sen” som fördes fram i m edia vara helt grundlösa. N arkotikahandeln krävde inte
större resurser än vad som redan fanns när det gällde den begagnade bilhandeln, antikvitetsverksam het, lägen hetsskoj och porrklubbsverksam het. Från forskarhåll menade man således att bilden av den organiserade brottsligheten hade blåsts upp av m yndigheter och media.
U ndersökningar v isa r också att den typiske ekobrottslingen inte rik tig t le ver upp t ill b ilden av personer på toppen (W eisburd, m. fl., 2001). ” T ill stor del rörde det sig om småföretagare (installatörer, kreaturshandlare, städfirm or, och en
” bingokonsult”, åkare, skrothandlare, jordgubbs- och julgranshandel, osv..., fö r att citera A xbergers undersökning av svenska ekobrottslingar (1988:36).
R etoriken speglar således en skev b ild av verkligheten, men det fin n s också sk illn a d e r m ellan den ekonom iska brottsligheten och den organiserade brotts
ligheten i fråga om synen på v ilk a skador brottsligheten m edför och v ilk a gär- ningspersonerna är. D en ekonom iska brottslighetens gärningspersoner beskrivs i term er av m anschettbrottslingar, m akthavare med inflytande och resurser som drivs av girighet. Bortsett från karaktärsbrister är de annars som fo lk är mest. De har en konventionell liv s s til om än med fö r dyra vanor. Även om m edias b ild inte är nådig, särskilt inte mot politiska makthavare som exempelvis M otala-politikerna som åt och drack på kom m unens bekostnad, har v i ändå en viss fördragsam het mot dessa ekobrottslingar (Johansson, 2002, 2004; C itron , 1999). D e är ändå i grunden som vi.
Den organiserade brottsligheten för tanken t ill mer samvetslösa personer som liv n ä r sig på brott. O m ekobrottslingen inom ram en fö r en le g itim verksam het har haft svårt att h ålla fingrarna i styr har den organiserade brottslingen snarare valt en k rim in e ll liv sstil. D et är också brott som hos m ånga väcker stor avsky.
D et handlar om att sm uggla narkotika och förstöra m änniskors liv, eller sm uggla unga k v in n o r som utnyttjas sexuellt i bordeller, att bedriva system atiska stölder och hälerier, som ödelägger m änniskors hem och verksam heter. Det fö r tanken t ill hot och våld. Det är en hård värld av hårda män som befinner sig utanför det reguljära samhället.
U pp delningen m ellan good och bad guys återspeglar sig också i de förslag som tas fram fö r att bekäm pa brottsligheten. På den ekonom iska brottslighetens område är de åtgärder som aktualiseras m indre ingripande än fö r den organiserade brottsligheten. Det är exem pelvis sig n ifikan t att helt andra spaningsresurser med ingripande åtgärder som telefonavlyssning, inform atörer och in filtra tö rer sedan länge används mot narkotikabrottsligheten jäm fört med den ekonom iska brottslig
heten. Trots att behovet av underrättelsetjänst på ekobrottsom rådet fö r att kunna upptäcka brottsligheten redan betonades på 1970-talet har det tagit nästan trettio år innan något har hänt på detta om råde genom att Skattebrottsenheterna och Ekobrottsm yndigheten styrt vissa resurser t ill sådan verksamhet.
262 Lars Korsell Forskning visar em ellertid att det är en fö r enkel uppdelning att påstå att den organiserade brottslighetens gärningspersoner skadar m än n iskoliv medan eko
brottslingarna svarar för de offerlösa brotten. C ro all (2004) har visat att ekonom isk brottslighet inte enbart angriper obegripliga storheter som sam hällets förtroende och o lik a m arknader, utan drabbar vanliga m änniskor i deras vardagsm iljö. Det handlar om farlig a läkem edel, ohygieniska bostäder, arbeten som leder t ill skador och sjukdomar, farlig a transporter med o lik a färdm edel etc.
Skälet t ill att ekobrottslingar och organiserade brottslingar inte lever upp t ill m yten beror bland annat på att de fram gångsrika är svåra att kom m a på spåren och sällan syns i dom stolarna (K orsell, 2003).
B ild e n av att den organiserade brottsligheten förstör m änniskors liv är inte h eller lik a entydig v id en närm are granskning. D et legala sam hället utsätts fö r stölder, men det är också i det legala sam hället som stöldgodset köps och hälare är inte sällan näringsidkare (K ä llm a n m. fl. 2006). K öpare av sexuella tjänster kan vara etablerade personer och vissa av dem som säljer dessa kan m er lik n a s v id entreprenörer än o ffe r (Skagerö, m .fl., 2007). E n fram gång srik narkotika
sm uggling drar inte sällan nytta av personer som fin n s inom företag och andra organisationer, som ger en hjälpande hand fö r att m inska upptäcktsrisken (Brå 2005:11). Den organiserade brottsligheten är mer integrerad i det legala sam hället än vad v i v ill tro.
A k t 4: Enhetlighet eller fragm entering?
V id förstatligande av polisen år 1965 fanns farhågor om att de små polisdistrikten sku lle möta problem t ill fö ljd av bristande resurser. Detta hängde ihop med hur brottsligheten hade utvecklats. Den statliga utredning som låg bakom förstatligan
det konstaterade (SO U 1970:32, s. 9).
” Brottsutvecklingen har i flera avseenden varit oroande under de senaste åren och såväl an
talet brott som brottens svårighetsgrad beräknas stiga i fortsättningen. (...) Denna utveck
lin g kommer att medföra ett allt starkare tryck inte m inst på de små polisdistrikten.”
Det ökande antalet b ila r innebar att även brottslingarna fick ett större geografiskt område att verka inom. E n lig t utredarna innebar detta att polisens läns- och dis
triktsgränser hindrade en effektiv brottsbekäm pning (S O U 1970:32, s. 9):
” Brottslingar fö rflytta r sig numera ofta snabbt över större områden än län och begår se
rier av brott. F ö r en effektiv brottsbekäm pning i sådana fa ll krävs goda m öjligheter t ill samordning av den uppdagande och förebyggande verksamheten. E n effektiv spaning kan nu inte etableras snabbt eftersom förstärkningar måste in k a lla s genom hänvändelse t ill flera o lik a län eller t ill rikspolisstyrelsen. Länen är vidare fö r små fö r att medge en snabb och enkel sam ordning av verksamheten så att den fungerar lik a effektiv i o lik a delar av spaningsområdet.”
I dag är i stället globaliseringen av k rim in e lla m arknader ett styrande inslag i ut
vecklingen. På tjugofem år har vi således gått från gränsöverskridande brottslighet över kommun- och länsgränser t ill nationsgränser. I den ovan citerade utredningen beskrivs brottsligheten som länsöverskridande och mer m obil än tidigare. B rotts
lighetens svårighetsgrad bedöm des öka, liksom antalet brott, inom de närmaste åren. U tred arna tryckte på att u tvecklin g en av brottsligheten ledde t ill ett a llt starkare krav på sam lade aktioner i brottsbekäm pande syfte. Ett hinder var den dåvarande kom m unala polisorganisationen.
M ed en utveckling av de k rim in e lla m arknaderna är en log isk utveckling att de brottsbekäm pande organisationerna går m ot en större enhetlighet. D etta är em ellertid inte a lltid fallet, utan det fin n s också en u tvecklin g mot en fragm en
tering.
På det internationella planet brukar Sverige berömmas över att ha en enhetlig nationell p olis i och med förstatligandet år 1965.1 andra länder finns som regel ett flertal polisorganisationer, som inte sällan leder t ill riva lite t och konkurrens. U t
vecklingen av sam m anhållna m yndigheter har fortsatt och både Skatteverket och Åklagarm yndigheten har i dag en enhetlig organisation. Förslag har tidigare förts fram om att slå samman R ikskrim in alp olisen och Säpo fö r att få en slagkraftigare central polis, en fråga som inte verkar vara aktuell längre (SO U 2000:25).
Det finns också tendenser mot en fragmentering. Som tidigare nämnts bildades Ekobrottsm yndigheten år 1998 och det är en självständig åklagarm yndighet med egen generaldirektör. På m yndigheten arbetar poliser, som form ellt fortfarande är anställda vid Polisen. Ekobrottsm yndigheten bryter kraftigt mönstret, som går mot enhetlighet. I andra nordiska länder fin n s en liknande utveckling, där den mest kända är norska Ø kokrim , även om den danska Statsadvokaten for Sæ rlig Ø kono
m isk K rim in a lite t bildades redan år 1973 (Larsson, 1999; Langsted, 1999).
Samma år som Ekobrottsm yndigheten bildades inrättas också Skattebrottsen- heter v id Skatteverket. Dessa enheter genom för föru n d ersökn ing ar av skatter- elaterad bro ttslig h et under le d n in g av åklagare, som beroende på var i landet det är, är anställd av antingen Åklagarm yndigheten eller Ekobrottsm yndigheten.
Skattebrottsenheterna bedriver sin verksam het helt fritt från Skatteverkets regul
jära verksam het och innebär ett nettotillskott t ill ekobrottsbekäm pningen. A nd ra förändringar som 1970-talets ekorotlar v id Polisen och Ekobrottsm yndigheten är egentligen enbart organisatoriska förändring ar av i stort sett b e fin tlig personal.
D e före detta skatterevisorer och andra tjänstem än som rekryterats t ill Skatte
brottsenheterna kan ses som en ny slags polis. Akadem iskt utbildade och med stor kunskap om skatter, redovisning och ekonomi. Poliser har inte längre m onopol att vara poliser. D et är också en u tvecklin g som tidigare skett inom Tullverket och Kustbevakningen.
264 Lars Korsell En utveckling som går mot fragm entering är underrättelsetjänsterna, Polisen och Tullverket har sedan tidigare underrättelsetjänster. På kort tid har Skatteverket respektive Ekobrottsm yndigheten byggt upp egna underrättelsetjänster. Detta har kritiserats eftersom det inte ger överb lick och alla stuprör leder t ill in effektivite t (M O B 2004; K o rse ll, 2004b). E n rörelse i m otsatt rik tn in g är em ellertid att un
derrättelsetjänsterna i Göteborg och M a lm ö samgrupperats, liksom v id M a ritim t Underrättelsecentrum i Karlskrona, där även Kustbevakningen ingår.
Det är ty d lig t att fragm enteringen görs sig mest gällande inom områdena för ekonom isk och i någon mån organiserad brottslighet; v a rfö r på dessa brottsom - råden? F ö r ekobrottens del är det ett starkt specialiserat om råde som kräver helt andra kunskaper om ekonom i och ju rid ik än fö r traditionell brottslighet. Dessutom är in riktn in g en mot företag och företagare, v ilk e t också är en sk illn a d mot trad i
tionell brottslighet. D et finns visserligen andra områden som är specialiserade och inriktade mot företag, som arbetsm iljö- och m iljöbrott, som egentligen borde höra t ill den ekonom iska brottsligheten. Dessa om råden har em ellertid ald rig lyckats hävda sig lik a starkt som de vanliga ekobrotten i Sverige, men de finns med som ekobrott i andra nordiska länder.
Dessa s k ilje lin je r m ellan enhetliga org anisationer och fragm entering kan också ses som en k o n flik t m ellan det n a tio n e lla och lo ka la respektive experter kontra generalister. Det är ett dilem m a hur det brottsförebyggande och brottsbe- kämpande arbetet ska bedrivas.
A k t 5: Effektivitet eller integritet?
På senare tid har k ritik riktats mot regeringen för att lägga fram a lltfö r integritets- känsliga förslag på åtgärder riktade mot den organiserade brottsligheten. M ånga av dagens förslag är em ellertid enbart ett eko från 1970-talets utredningsarbeten.
Under år 1980 lade S PA N A R K -gruppen fram sin rapport om narkotikaspaning och underrättelseförfarande. Rapporten tar uttryckligen sikte på den organiserade brottsligheten, som bedöm des ha utvecklats k ra ftig t under det sena 1970-talet, eller fö r att citera rapporten (s. 2-3):
” Förhållandena beträffande den organiserade narkotikabrottsligheten har sedan dess (1977, A M O B-utredningen, fö r f anm.) emellertid förändrats väsentligt i negativ mening. Heroinet har fått ett markant insteg i vårt land. N ya utländska m edborgargrupper har etablerat sig i landet som både narkotikasm ugglare och narkotikalangare ända fram t ill partiförsälj- ningsnivå.. .Polisen har mött nya svårigheter i spaningsarbetet i fråga om den allvarligare narkotikabrottsligheten.”
D et internationella samarbetet ansågs öka likso m samarbetet m ellan narkotika
brottslingar och den organiserade brottsligheten i övrigt samt med den ekonomiska brottsligheten. Politiska extremist- och separatiströrelser påstods i rapporten ägna
Ekonomisk och organiserad brottslighet
sig åt narkotikahandel fö r att finansiera vapeninköp. Etniska, id eolog iska eller kulturella band ”skapar en tystnadens lag” (s. 6). Organisationerna bedömdes som så starka att verksam heten fortsatte även om en och annan person blev gripen.
Ligorna kunde vara hierarkiskt organiserade där varje medlem hade sin bestämda uppgift. Dessa slutna grupper av k rim in e lla bedrev en ille g a l narkotikaverksam het utan egentlig insyn från andra grupper och hade anknytning t ill k rim in e lla intressen utom lands.
I promem orian redovisas o lik a grupperingar, bl.a. en ”grekisk liga” som hade sm ugglat in 70 kg am fetam in och en ” holländsk kinesorganisation” i Stockholm . Den senare hade fö rt in k ilo p a rtie r med heroin och vinsterna skulle ha placerats i diskotek och restauranger.
M o t bakgrund av att S P A N A R K bedöm de att narkotikabrottsligheten hade ändrat karaktär och b liv it mer organiserad efter utländskt m önster läm nades ett antal förslag fö r att förbättra m etoderna att komma t ill rätta med den grövre nar
kotikabrottsligheten.
Ett stort antal förslag gällde tekniska hjälpmedel och ingripande spaningsm e
toder. Fordon förhyrda av ” företag” och fa lsk sk y ltn in g av egna fordon, optisk-, akustik- och elektronisk utrustning samt medel fö r inköp av narkotika i spanings- syfte. V idare föreslogs användning av inform atörer, in filtra tio n av verksam heter genom fria spanare (under cover agents) och sp ridning av desinform ation. Flera av dessa åtgärder används i dag.
S P A N A R K föreslog vidare la g stiftn in g e lle r utredning om reg lering på ett fle rta l om råden. D et handlade om m öjligheten att använda kronvittnen. Ö kade m öjligheter att göra intrång fö r spaning. R ätt fö r polisen att anbringa och återta pejlingsutrustning avseende en persons kläder e ller tillhörigheter. Ökade m öjlig
heter t ill telefonavlyssning samt avlyssning av telex.
Som fram går in n e h ö ll S P A N A R K -ra p p o rte n ”oerhört spektakulära saker”
(Lin dström och Sjöberg, 1996:38), exem pelvis kronvittnen . D et var d ä rfö r inte konstigt att ”det blev ett ordentligt liv ” (ibid. s. 38) när rapporten publicerades.
K ritik e rn a m enade att fö rsla g en in n e b a r att R ik s k rim s k u lle b li ett svenskt
” C IA ” (ib id . s. 38). T id e n var inte m ogen fö r S P A N A R K -g ru p p e n s ra d ik a la förslag och 1980-talets N arkotikakom m issionen var b e ty d lig t mer återhållsam i sin a fö rsla g . K o m m issio n e n satte snarare sin lit t ill fle r p o lis e r snarare än t ill nya okonventionella metoder. I polisbered ningens betänkande om p o lisla g (S O U 1982:63) tas ok o n v e n tio n e lla spaningsm etoder upp. P o lise n få r a ld rig begå k rim in a lise ra d e h an d lin g ar fö r att efterforska e lle r avslöja brott. P o lise n få r a ld rig provocera e lle r på annat sätt förm å någon att in leda en b ro ttslig a k ti
vitet. Polisen få r a ld rig av spaningsskäl underlåta att vidta föreskrivn a åtgärder mot brott.
266 Lars K orsell Narkotikakom m issionen (1983) förde ett tänkvärt resonemang om användnin
gen av okonventionella spaningsmetoder. Kom m issionen pekade på att ett effektivt polisväsende förutsatte att medborgarna samarbetade med polisen. Om allm änhe
ten upplever att polisen sätter den personliga integriteten i fara - och då inte enbart mot kvalificerad e gärningspersoner utan m änniskor i allm änhet - fin n s risk för att förtroendet fö r polisen m inskar. Det finns också en risk för överström ning när spaningsm etoder som används på ett område också kom m er att tilläm pas i andra sammanhang. O konventionella spaningsm etoder är m ycket resurskrävande och kan blockera andra insatser. Sam m anfattningsvis konstaterade kom m issionen om okonventionella spaningsm etoder ”att det finns stora begränsningar i m öjligheten att med dem kom m a t ill några revolutionerande resultat” (s. 12).
Uttalandet är intressant eftersom det speglar en skepsis mot att hela tiden ta till nya metoder mot brottsligheten, vilket leder t ill en katt och råtta lek. Typiskt för den organiserade brottsligheten är att myndigheterna ständigt kräver mer resurser och nya befogenheter. Den organiserade brottsligheten b lir härigenom den goda fienden som motiverar åtgärder som uppskattas av de brottsbekämpande organisationerna och de politiker som profilerar sig på frågor om lag och ordning (Christie och Bruun, 1985).
En parallell kan göras till den segdragna buggningsdebatt (se nedan) där Riksenheten mot ekonomisk brottslighet ifrågasatte huggningens effektivitet eftersom det knappast torde förekomma ”planeringsmöten” i narkotikabranschen (SOU 1998:46, s. 288).
Även på ekobrottsområdet har en debatt kretsat kring effektivitet och integritet.
Som tidigare nämnts såg Eko-kommissionen över lagstiftningen mot den ekonomiska brottsligheten under första hälften av 1980-talet. T ill skillnad mot den samtida Narko
tikakommissionen gick Eko-kommissionen hårdare fram och beskylldes för att negli
gera rättssäkerheten (Axberger, 1986). Exem pelvis innehöll förslaget till bulvanlag ett inslag av omvänd bevisbörda. Följande citat från kom m issionens huvudbetänkande är ett exempel på att rättssäkerhetsfrågorna sattes i andra hand. ”A tt en skyldig får gå fr i och på det viset kan vålla ytterligare skada kan vara lik a olycklig t som att en oskyldig b lir dömd” (SOU 1985:15, s. 131). Detta citat ledde till en omfattande debatt och många förslag som togs fram ”dödskallem ärktes” (Nord, 2000:95).
På senare tid är det återigen den organiserade brottsligheten som är i centrum med en lång rad förslag som behövs fö r att m otverka ”ett växande hot från den grova organiserade brottsligheten” (S O U 2003:74). D et g ä lle r också fö r Sverige att hänga med i den internationella utvecklingen och införa likadana metoder som fin n s i andra länder (S O U 2003:74). D et handlar om skyddsidentitet fö r poliser, skydd av inform atörer (SOU 2003:74, hem lig datavläsning (SOU 2005:38), hem lig teleavlyssning (D s 2005:21), h em lig teleövervakning (D s 2005:21), h em lig ka
m eraövervakning (Ds 2005:21) och preventiva tvångsm edel (Prop. 2005/06:177).
D enna storm flod med integritetskränkande m etoder är svår att ö verb licka och
kritiken är också stark från o lik a läger (Hagberg, 2006). R ubriker som ” Marschen mot Bodström sam hället” (Swartz, 2006), ” En justitiem inister utan principer” (D N, 2006) och ” Bodström s nya lag - farlig a re än b in -Lad en ” (G u illo u , 2005) v isa r debattens skärpa (jfr. Linderborg och W ijk, 2006).
Genom brottsoffrets starka ställn in g inom k rim in a lp o litik e n kan integritets- känsliga åtgärder i debatten m otiveras genom att skydda m änniskors exploatering (Tham , 2006). O m den organiserade brottsligheten fö rr tillh a n d a h ö ll varor och tjänster exploaterar idag brottsligheten m änniskor. T ra ffick in g och koppleri utgör enligt denna lo g ik våld mot kvinnor.
A k t 6: H ie ra rk i eller nätverk?
D en organiserade brottsligheten beskrivs på ett o ty d lig t sätt och tanken går t ill täm ligen ordnade strukturer m ed ledare och m edlem m ar som begår a llv a rlig a brott. Begreppet fö r tanken t ill närmast underjordiska gäng eller organisationer. I detta ligger ett antagande om att brottsligheten är storskalig och att det finns stora resurser som kan sättas in. Denna bild upplevs som hotfull och det känns angeläget att m otverka denna brottslighet.
E n lig t A hrn e (1994) består organisationer av fyra hörnstenar:
• A nslu tn in g /tillh ö rig he t (upptagande av medlem)
• K o lle k tiv a resurser
• Utbytbara in d ivider
• Registrerad kontroll av m edlem m arna
D essa fy ra hörnstenar måste vara u p p fy lld a fö r att det ska finnas en organisa
tion. D et typiska fö r en organisation är att den är obegränsad i tiden eller att den ska finnas ett bra tag. Ser den organiserade brottsligheten ut på detta sätt, om v i bortser från v ilk e n brottslighet som bedrivs och om våld eller liknande resurser används?
I en nyligen genom förd studie undersöktes den organiserade narkotikabrotts
ligheten i Sverige (Brå 2005:11). A v denna fram gick att det knappast finns några organisationer som stäm m er överens med dessa kriterier. D et vaga begreppet
” knappast” används som en gardering eftersom det inte är m öjlig att få en total in b lick i den krim in ella m iljön. D et bör understrykas att frågan gäller den organi
serade narkotikabrottsligheten i Sverige eftersom det ser annorlunda ut på andra h å ll i världen.
Den organiserade narkotikabrottsligheten är uppbyggd genom nätverk med ett stort antal personer i en om fattande k rim in e ll m iljö. D e är dynam iska och fragm entariska som hela tiden förändras. Kontakterna bygger på förtroende. Gär-
268 Lars Korsell ningspersonerna är i allm änhet mycket försiktiga. De mest risk fy lld a arbetena lejs ut på ovetande personer, många är beredda att ta stora risker fö r att tjäna en slant.
Det är i allm änhet dessa perifera personer som också åker fast.
M ånga möten sker sannolikt spontant i offentliga m iljöer där likasinnade har sitt sociala umgänge, t ill exempel på restauranger och barer. På sådana ställen kan också o lika personer stämma trä ff och diskutera o lika detaljer. F o lk känner varan
dra, läm nar tips, rekommenderar medarbetare och tar kontakter. Detta är metoder som m inskar m yndigheternas insyn. D enna brokiga m iljö är svår att kartlägga.
Det är knappast realistiskt att bugga sam tliga bord i en lång rad restauranger och barer därför att k rim in e lla personer kan kom m a att besöka stället.
Forskningsläget ger därför en helt annan b ild än det nyss nämnda stäm nings
läget. I verkligheten är det en täm ligen sm åskalig verksam het som kretsar krin g ett stort antal entreprenörer och deras m edhjälpare. Denna kunskap innebär att brottsligheten måste m otverkas på sina egna och korrekt beskrivna v illk o r, inte på en m ytologiserad b ild av hur verkligheten ser ut.
A k t 7: Fram åt eller bakåt?
I den sista akten i vår pjäs ställs frågan om sam hällets insatser m ot den eko
nom isk och organiserade brottsligheten går fram åt e lle r bakåt, och vad menas egentligen m ed fram åt e lle r bakåt? I den sista frågans betydelse lägger ja g om brottsbekäm pningen är progressiv och fram åtblickande eller konservativ och tar t ill gam la åtgärder.
M ycket går fram åt och ett exempel är m yndigheternas satsning på underrät
telsetjänst. Ekonom isk och organiserad brottslighet är en krim in a lite t som måste upptäckas och v ilk a resurser som sätts in styr v ilk a brott v i upptäcker (K o rse ll, 2003). Dagens brottsbekäm pning är fö r mycket inriktad mot den m indre allvarliga brottsligheten. I klartext handlar det om bokföringsbrott i samband med sm åföre
tags konkurser och m issbrukares innehav av narkotika (K o rse ll, 2003).
D et finns också ett konservativt drag genom att ge Polisen alla de tvångsmedel som den v ill ha utan att k ritisk t granska behovet och de resurser som faktiskt går åt t ill att använda dessa. Ett annat konservativt drag är att inriktningen alldeles för mycket handlar om brottsutredning och lagföring. D et vore intressant att se v ilk a effekterna blev om större resurser lades på att förebygga brotten. M ånga brott har tydliga gränssnitt m ot m ateriella regler och kontrollsystem och därför borde förut
sättningarna vara särskilt stora att förebygga det typ av brott, egentligen större än för traditionella brott som länge stått i centrum för brottsprevention (Korsell, 2003).
I klartext innebär det att skattesatser, redovisningsregler, ansvar för skatter, hur skat
teförvaltningen utför kontroller och v ilk a interna kontrollsystem som finns i orga
nisationer m öjliggör brott på visst sätt, och därmed finns också lösningen på många
problem i v ilk a regler v i har och vilken kontroll som utförs. V i är flera aktörer som har ett ansvar för att för lite görs på det brottsförebyggande området. Det gäller m in egen verksamhet på Brottsförebyggande rådet. Det är också Ekobrottsmyndigheten, som inte har gjort särskilt mycket på det förebyggande fältet. Talar v i om organiserad brottslighet finns knappast ens spår av förebyggande idéer. D et finns därför mycket kvar att göra och nya pjäser kan därför finna sin publik.
L ittera tu r:
A hrne, G. )1994). S ocial Organizations. Interaction inside, outside a n d between organizations. London: Sage.
A M O B (1977). O rg a n isera d och ekonomisk brottslighet i Sverige. E tt åtgärds- förslag. Arbetsgruppen m ot organiserad brottslighet (A M O B ). Stockholm : R ikspolisstyrelsen.
Andersson, H . (2001). S pritsm uggling i m ellankrigstidens Stockholm. Ille g a la entreprenörer i ett kom parativt perspektiv. I: Appelgren, L. och Sjögren, H.
(red.). Ekonom isk brottslighet och nationalstatens kontrollm akt. Stockholm : G id lunds förlag.
Axberger, H -G (1988). Eko-brott, E k o -la g a r och Eko-dom stolar. E n rättsp oli- tisk utvärdering av lagstiftningen mot ekonom isk brottslighet. Brå Forskning
1988:3. Stockholm : Brottsförebyggande rådet.
Bet. 1980/81 :JuU21.
Brå 2005:11. Narkotikabrottslighetens organisationsmönster. Stockholm : B rotts
förebyggande rådet. Fritzes.
Castells, M . (2000). Informationsåldern. Ekonomi, samhälle och kultur. Band III.
M ille n n ie ts slut. Göteborg: Daidalos.
C h ristie , N . och Bruun, K . (1985). D en goda fienden. Stockholm : Rabén & Sjö
gren.
C linard, M . och Quinney, R. (1973). C rim in al Behavior Systems. A Typology. N ew York: H olt, Reinhart och W inston.
C itron, B. M . (2004). Solve & Co. Korruptionsskandalen i Motala. Stockholm : Norstedts.
C roall, H. (2004). L u ra d och förgiftad. Att avslöja utsatthet f ö r ekobrott. Brå-rap- port 2004:1. Stockholm : Brottsförbyggande rådet. Fritzes.
D N , 2005. ”E n justitiem inister utan p r in c ip e r ”. Ledare. Dagens nyheter. 2005- 10-19.
D ir. 1982:101. Åtgärder mot ekonomisk brottslighet.
D s 1996:1. Effektivare ekobrottsbekämpning: .rapport fr å n regeringens ekobrotts- beredning. Stockholm : Fritzes.
270 Lars Korsell Ds 2005:21. Tvångsmedel f ö r att förebygga eller fö rh in d ra a llv a rlig brottslighet.
Justitiedepartem entet. Stockholm : Fritzes.
Engdahl, O. (2003). Ifinansvärldens bakre regioner. En studie om finansiella offs- horem arknader och ekonomisk brottslighet. Göteborg Studies in Sociology, nr. 1. Göteborg: S ociologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
E B M (2004:1). Ekobrottsmyndighetens rapport om den ekonomiska brottsligheten.
E B M (2005). Hotbildsanalys över ekobrottsligheten och ekobrottslingarna. Stock
holm: Ekobrottsm yndigheten.
Fijnaut, C. M . m .fl. (1998). O rg a n ize d C rim e in the Netherlands. Th e Flague:
K lu w e r Law International.
Flyghed, J. (2000). Norm alisering av det exceptionella. I: Flyghed, J. (red.) Brotts
bekäm pning - m ellan effektivitet och integritet. Lund: Studentlitteratur.
Flyghed, J. (2001). Schengen ersätter gam la gränser med nya. Göteborgsposten den 11 mars 2001
Garland, D. (2001). The Culture o f Control. Oxford: O xford U niversity Press.
G u illo u , J. (2004). Tjuvarnas marknad. Stockholm : Piratförlaget.
G u illo u , J. (2005). ”Bodströms nya la g - fa rlig a re än b in -Lad en ”. Aftonbladet.
2005-10-17.
Flagberg, M . (2006). Thomas utan tvivel. S o cia lp o litik , nr. 2.
Johansen, P. O. (1994). M arkedet som ikke ville dø. Forbudstiden og de ille g a le alkoholm arkedene i N orge og U S A . Oslo: Rusm iddeldirektoratet.
Johansen, P. O. (1996). Nettverk i gråsonen. E t perspektiv på organisert krim in a litet. Oslo: A d Notam .
Johansen, P. O. (2004). D en ille g a le spriten. Fra forbudstid til p o lstreik. O slo.
Unipub.
Johansen, P. O. (1996). Nettverk i gråsonen. Et perspektiv på organisert krim ina- litet. Oslo: A d Notam Gyldendal.
Johansson, P. (2002). Vem tar notan? Skandaler i svensk o ffe n tlig sektor. G öte
borgs universitet. Förvaltningsskolans rapporter nr. 39. Göteborg: Förvalt- ningsskolan, Göteborgs universitet.
Johansson, P. (2004). 1 skandalernas spår. M inskad legitim itet i svensk offentlig sektor.
Akadem isk avhandling. Göteborg: Förvaltningsskolan, Göteborgs universitet.
Kastm an, A . (1998). Polisen och narkotikaproblemet. Från nationella aktioner mot narkotikaprofitörer t ill lokala insatser fö r att störa m issbruket. A cta Univer- sitatis Stockholm iensis. Stockholm Studies in Sociology. N. S. 6. Stockholm : A lm q v ist & W ikse ll.
K orsell, L. (2000). F y ra borttappade recept och en fö r lo r a d oskuld. En historia om ekonom isk och organiserad brottslighet. I: K o rse ll, L. (red.). Perspektiv på ekobrottsligheten. A n to lo g i. Brå-R apport 2000:10. Stockholm : B ro ttsfö rebyggande rådet, Fritzes.
Ekonomisk och organiserad brottslighet
K orsell, L. (2000a). Ekobrott, liksom! Svensk Juristtidning , nr. 10, s. 932-965.
K orsell, L. (2001). Ekonomisk brottslighet. I: Brottsutvecklingen 1998-2000. Brå- Rapport 2001:10. Stockholm : Brottsförebyggande rådet, Fritzes.
K o rse ll, L . (2002). Ekobrott. Utvecklingen av några centrala brottstyper. Brå- Rapport 2002:1. Stockholm : Brottsförebyggande rådet, Fritzes.
K o rsell, L. (2003). M o t en kunskapsorienterad ekobrottsbekämpning. I: K orsell, L. Förebyggande m etoder mot ekobrott. En antologi. Brå-rapport 2003:10.
Stockholm : Brottförebyggande rådet, Fritzes.
K o rse ll, L . (2004). Bokslut. B rå.s satsning p å ekobrottsforskning 1009-2002.
Stockholm : Brottsförebyggande rådet.
K o rsell, L. (2004b). Utan spaning ingen aning. A propå nr. 4-5.
K orsell, L. (2005). F iffe l och fu s k i slott och koja. I: Sjöstrand, G. Fiffel-S verig e - sociologiska perspektiv på skandaler och fusk. M alm ö: Liber.
K ällm an, L. m. fl. Hälerier. Under utgivning. Brottsförebyggande rådet.
Langsted, L. B. (1999). Forskning om ekonomisk brottslighet. Danmark. 1: Korsell, L . Fo rskn in g om ekonom isk brottslighet. E n översikt. B rå-rapport 1999:7.
Stockholm : Brottsförebyggande rådet. Fritzes.
Larsson, R (1999). F o rsk n in g om ekonomisk brottslighet. N orge. I: K o rse ll, L.
Forskning om ekonom isk brottslighet. En översikt. Brå-rapport 1999:7. Stock
holm: Brottsförebyggande rådet. Fritzes.
Levi, M . (1987). Regulation Fraud. W hite-Collar Crime and the Crim inal Process.
London: Tavistock Publications.
Lin d erb org , Å . och W ijk , E. (2006). D et ä r rätt att g ö ra motstånd. K rig e t och terrorn fr å n Bush till Bodström. Stockholm : Karneval.
Lindgren, S -Å (2000). Ekonom isk brottslighet. Ett samhällsproblem med fö rh in der. Lund: Studentlitteratur.
Lindgren, S-Å och Theandersson, C. (2000). F rå n storsvindel till småfiffel. Teman i internationell ekobrottsforskning. Brå-rapport 2000:23. Stockholm : Brotts
förebyggande rådet. Fritzes.
Lindström , T. och Sjöberg, T. (1996). M itt liv som snut. Falun: Gedins.
M e lossi, D. (2000). C hanging representations o f the crim inal. B rit. J. C rim in o l.
40, 296-320.
M O B (2004). O rganiserad kriminalitet. G rov narkotikabrottslighet. Stockholm : M o b ilis e rin g mot narkotika.
N achem son-Ekw all, S. och Carlsson, B. (2004). Guldregn. Sagan om Skandia.
Stockholm : Bonnier.
Narkotikakom m issionen (1983). Polisens insatser mot narkotikan. Narkotikakom m issionen P M nr 5, september 1983, s. 4.
272 Lars Korsell N ord , K -E (2000). Bekäm pning av ekonomisk brottslighet och bekäm pning av
ekonomisk brottslighet inom skatteområdet. I: K o rse ll, L. (red.). Perspektiv på ekobrottsligheten. A n to lo g i. B rå-R apport 2000:10. Stockholm : B ro ttsfö rebyggande rådet, Fritzes.
Prop. 1968:7.
Rom ander, H. (2000). Lagstiftningsöversynen och dess bakgrund. I: K o rse ll, L.
(red.). Perspektiv på ekobrottsligheten. A ntologi. Brå-Rapport 2000:10. Stock
holm: Brottsförebyggande rådet, Fritzes.
R R 1993/94.6. D en ekonomiska brottsligheten och rättssamhället. Stockholm : Riksdagens revisorer.
R R V 1995:32. Fusk - systembrister och fu sk i välfärdssystemen. Stockholm: R iks- revisionsverket.
Sandberg, B. (2000). Likhet in för lagen? - Om f r i- och rättigheter vid ekonomisk brottslighet och narkotika. I: (Flyghed, J. Brottsbekäm pning - m ellan effek
tivitet och integritet. Lund: Studentlitteratur, 2000.
S w artz, O. (2006). M a rsch en mot Bodström sam hället. H u r justitiem inisterns dubbelspel hotar våra grundlagsfästa f r i- och rättigheter. W ebb-publikation.
Tim bro.
Shapiro, S. (1990). W ayward Capitalists. Target o f the Securities an d Exchange Commission. N ew Haven: Yale U n iversity Press.
Skagerö, A . m. fl. (2007). Trafficking. Under utgivning. Brottsförebyggande rådet.
Skr. 1994/95:217. Regeringens skrivelse till riksdagen. Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
S O U 1970:32. Polisen i samhället. Stockholm : Esselte.
S O U 1982:63. Polislag. Stockholm : Liber.
S O U 1985:15. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Stockholm : Liber.
S O U 1997:111. Branschsanering och an dra åtgärder mot ekobrott. Stockholm : Fritzes.
S O U 1998:46. Om huggning och andra hemliga tvångsmedel. Stockholm : F rit
zes.
S O U 2000:25. D en centrala polisen. Stockholm : Fritzes.
S O U 2000:126. Vägvalet: den narkotikapolitiska utmaningen: slutbetänkande av Narkotikakommissionen. Stockholm : Fritzes.
S O U 2003:74. Ö ka d rättssäkerhet i brottsbekämpningen. Stockholm : Fritzes.
S O U 2004:47. Näringslivet och förtroendet. Stockholm : Fritzes.
S P A N E K (1979). Arbetsgruppen angående spaning mot ekonomisk brottslighet.
R ikspolisstyrelsen.
S P A N A R K (1980). Narkotikaspaning och underrättelseförfarandet. S P A N A R K - gruppen. R iksp olisstyrelsen rapport 1980-06-12.
